Jag kvävs

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Det låter som en rimlig lösning, tycker jag.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag menar, om han nu vill ha varannan veckas boende (även om det inte är aktuellt just nu) så måste han ju åtminstone visa att han kan lägga sonen ett par kvällar i veckan.

Jag tror inte attproblemet kommer att uppstå när jag inte är närvarande. Fast å andra sidan har ju sonen några eftermiddagar gråtit i en timme för att det var pappa som hämtade på dagis och inte jag. Då får jag Hey Tell meddelande från en gråtande son på pappas telefon=mitt ansvar att lösa igen. Det har jag dock sagt ifrån på skarpen om. De får gärna höra av sig, men inte för att jag ska lösa något. Om barnen vill ha mamma och de hör min röst kan det ju bli ännu värre, så de situationerna måste han lösa.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Ts: tycker det är orimligt att du ska sitta tyst som en mus i en timme och mer för att inte störa nattningen. Åtminstone bör du få gå o lägga dig att sova om du vill. Somnar barnet väldigt sent, eller varför blir det så kort sömn för dig?

En tidig dag sover han vid 20. Normalt sett börjas läggningen med saga mellan 20-20.30. När det tar tid för pappan försöker jag smyga upp som senast vid 21.30, men eftersom jag börjar jobba 06.00 (detta kommer att ändras när jag behöver lämna barnen på dagis) och det är en bra bits resväg plus promenad till jobbet, så skulle jag vilja ha den extra timmens sömn. Oftast sover bebisen bra på natten, men tänder, förkylning och utvecklingssprång ger självklart en hel del stökiga nätter. Som inatt härjade bebisen varje halvtimme fram till 5 på morgonen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och hur ska du då göra för att slippa bära deras relation?

Jag ser två möjligheter just nu
1. Gör dig otillgänglig när det visat sig att det är pappakväll. Tex genom att lägga dig.
2. Strunta i det och ta över barnet direkt när det vill det, oavsett om det blivit papakväll eller inte.

Ser du själv andra möjligheter i nuläget?

Nä, det är ju därför jag ber om råd. Samma problem, fast i annan situation kommer ju att uppstå efter flytten.

Idag var jag dock otillgänglig på riktigt eftersom jag har varit och förberett allt inför att hästarna flyttar. Sonen försökte trots allt få bådakväll igen och pappan sa inte ett skit.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Väldigt talande för hur dålig relation de har; du måste vara kryckan i relationen som gör att det "fungerar". Tragiskt.

Säger han att han vill lägga sonen, så säg bara jaha och gonatt. Sen går du o lägger dig om du har lust. Är pappan inte roligare än att sonen då genast springer in o lägger sig hos dig, så får det väl vara så. Inte ditt fel.

Ja, det är tragiskt även om en del verkar tro att jag njuter av det. Självklart är jag glad att ungarna är trygga med mig, men det är aldrig fel med fler trygga vuxna i livet. Jag är faktiskt livrädd att nått ska hända mig och att han skulle ha dem på heltid.

 

[Asa_S]

Sv: Jag kvävs

Jag är inte säker på att jag förstår. Vad var det pappan inte sa? Om läggningarna ska fungera verkar det som om ni måste vara överens om vilken typ av stöd ni vill ha av varandra för om ni inte visar enad front kring vad som ska hända kommer sonen bara att få ännu större utrymme att försöka påverka situationen och det kommer han troligtvis inte att må bra av. Och även om det kommer att behövas att du stöttar upp för att det ska fungera, tror jag också att du behöver tala om för pappan hur du skulle vilja att han hanterar det istället - just så att ansvaret inte landar på dig. Den insatsen är antingen helt bortkastad eller också kommer den att hjälpa honom bygga en relation med sonen, vilket är bra för både sonen och dig. Och även om den är bortkastad lär den inte försämra något för sonen i alla fall.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Alltså. Jag tycker inte att du ska behöva ta ansvar för pappans relation med barnen. Jag känner så väl igen det där och är det något jag faktiskt ångrar så är det att jag tog så mycket ansvar för deras relation. Det är en sak att vara öppen för att de ska träffas och underlätta det som går men faktum är att det går inte att fixa en relation mellan ett barn och en vuxen där den vuxne inte är beredd att göra något överhuvudtaget för att få till en relation.
Det ser jag så tydligt idag när sonen har en relation till sin pappa som han har ordnat själv nu som vuxen och enda anledningen till att det har gått är att de har samma intressen. Dottern har egentligen ingen relation till sin pappa för hon har inte samma intressen som han och då är hon inte intressant. Visst kan de ta en fika någon gång per år men då sitter han ändå bara och pratar om sina intressen och struntar i henne och vad som händer i hennes liv och då känner ju hon sig bara dum och önskar sig därifrån.

Det är alltid den vuxnes ansvar att få till en relation med sitt barn. Det går inte att ordna det på något annat sätt än att den vuxne inser att det tar tid och energi att bygga en relation med sitt barn och faktiskt lägger den tiden. Vill han inte lägga den tiden och den energin så finns det absolut inget du kan göra åt det.

Mitt förslag är att du säger till pappan att ska han ta läggningar hädanefter så får han också ta ansvar för dem. Du kommer underlätta det som går men du måste få gå och lägga dig när du vill och du måste få göra vad du vill under tiden han lägger sonen. Om det sen är att titta på tv i lugn och ro eller läsa och ta en kopp te eller gå över till grannen ska inte spela någon roll för han ska ta ansvar över det han tar på sig.

Du är så klok. Lyssna på din magkänsla för den kommer leda dig rätt.

Pepp och energikramar

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Nä, det är ju därför jag ber om råd. Samma problem, fast i annan situation kommer ju att uppstå efter flytten.

Fast det tror inte jag. Den situation du beskriver med läggning i tråden kommer inte alls att uppstå, inte ens i närheten. Du kommer inte ha nåt med den att göra, och inte heller nån möjlighet att påverka. Bra och dåligt. Men det du upplever nu är en övergående period.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Alltså. Jag tycker inte att du ska behöva ta ansvar för pappans relation med barnen. Jag känner så väl igen det där och är det något jag faktiskt ångrar så är det att jag tog så mycket ansvar för deras relation. Det är en sak att vara öppen för att de ska träffas och underlätta det som går men faktum är att det går inte att fixa en relation mellan ett barn och en vuxen där den vuxne inte är beredd att göra något överhuvudtaget för att få till en relation.
Det ser jag så tydligt idag när sonen har en relation till sin pappa som han har ordnat själv nu som vuxen och enda anledningen till att det har gått är att de har samma intressen. Dottern har egentligen ingen relation till sin pappa för hon har inte samma intressen som han och då är hon inte intressant. Visst kan de ta en fika någon gång per år men då sitter han ändå bara och pratar om sina intressen och struntar i henne och vad som händer i hennes liv och då känner ju hon sig bara dum och önskar sig därifrån.

Det är alltid den vuxnes ansvar att få till en relation med sitt barn. Det går inte att ordna det på något annat sätt än att den vuxne inser att det tar tid och energi att bygga en relation med sitt barn och faktiskt lägger den tiden. Vill han inte lägga den tiden och den energin så finns det absolut inget du kan göra åt det.

Mitt förslag är att du säger till pappan att ska han ta läggningar hädanefter så får han också ta ansvar för dem. Du kommer underlätta det som går men du måste få gå och lägga dig när du vill och du måste få göra vad du vill under tiden han lägger sonen. Om det sen är att titta på tv i lugn och ro eller läsa och ta en kopp te eller gå över till grannen ska inte spela någon roll för han ska ta ansvar över det han tar på sig.

Du är så klok. Lyssna på din magkänsla för den kommer leda dig rätt.

Pepp och energikramar

Jag kan skriva under på vartenda ord, been there . Exet är faktiskt bättre farfar än far.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Fast det tror inte jag. Den situation du beskriver med läggning i tråden kommer inte alls att uppstå, inte ens i närheten. Du kommer inte ha nåt med den att göra, och inte heller nån möjlighet att påverka. Bra och dåligt. Men det du upplever nu är en övergående period.

Inte nattningar, se svaret till ameo. Men överlämningar (jag vill inte till pappa, jag vill alltid vara med dig mamma- vilket är en vanlig kommentar redan idag). Vid hämtningar (du får inte hämta mig, jag vill att mamma ska hämta). Och vem ringer han då? Kan säkert komma på några till om det skulle behövas...

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Och vem ringer han då?

När det verkligen kommer att behövas så kommer han att ro iland det. Det ligger för mycket prestige i det för att han någonsin ska ringa till dig för att lösa vardagsproblemen.

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

När det verkligen kommer att behövas så kommer han att ro iland det. Det ligger för mycket prestige i det för att han någonsin ska ringa till dig för att lösa vardagsproblemen.

Ja precis. Allt kommer att bli så annorlunda, både för exet och för barnen. Du ska inte oroa dig för det nu! Uthärda nu bara den här tiden så löser sig allt mycket bättre än du nånsin kan ana sen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag är inte säker på att jag förstår. Vad var det pappan inte sa? Om läggningarna ska fungera verkar det som om ni måste vara överens om vilken typ av stöd ni vill ha av varandra för om ni inte visar enad front kring vad som ska hända kommer sonen bara att få ännu större utrymme att försöka påverka situationen och det kommer han troligtvis inte att må bra av. Och även om det kommer att behövas att du stöttar upp för att det ska fungera, tror jag också att du behöver tala om för pappan hur du skulle vilja att han hanterar det istället - just så att ansvaret inte landar på dig. Den insatsen är antingen helt bortkastad eller också kommer den att hjälpa honom bygga en relation med sonen, vilket är bra för både sonen och dig. Och även om den är bortkastad lär den inte försämra något för sonen i alla fall.

Jag hade nog nästan nöjt mig med vad som helst. Ikväll är det pappakväll och nu ska du och jag gå upp och läsa den här nya/roliga/spännande boken eller vad sjutton som helst. Nått. Kommunicera med ditt barn i stället för att sucka och himla med ögonen när han säger att han vill ha mamma med också.

Jag har lagt 3,5 år på att försöka förklara hur jag tror att man bäst löser situationer, men då säger han bara att så funkar inte barn. Man behöver inte finnas där de första 2-3 åren, för när barnen är vuxna kan de ändå inte minnas om man var hemma eller inte

Han säger att mitt sätt är fel och att det inte passar honom. Han vill heller inte ha en sån relation till barnen. Han tror inte att mitt förhållningssätt löser problem.

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Men allt det här slipper du ju greja med nu framöver! Tänk positivt, snart är tjafset ett minne blott (nåja).

Jag hade nog nästan nöjt mig med vad som helst. Ikväll är det pappakväll och nu ska du och jag gå upp och läsa den här nya/roliga/spännande boken eller vad sjutton som helst. Nått. Kommunicera med ditt barn i stället för att sucka och himla med ögonen när han säger att han vill ha mamma med också.

Jag har lagt 3,5 år på att försöka förklara hur jag tror att man bäst löser situationer, men då säger han bara att så funkar inte barn. Man behöver inte finnas där de första 2-3 åren, för när barnen är vuxna kan de ändå inte minnas om man var hemma eller inte

Han säger att mitt sätt är fel och att det inte passar honom. Han vill heller inte ha en sån relation till barnen. Han tror inte att mitt förhållningssätt löser problem.

 

[malinsky]

Sv: Jag kvävs

Ja precis. Allt kommer att bli så annorlunda, både för exet och för barnen. Du ska inte oroa dig för det nu! Uthärda nu bara den här tiden så löser sig allt mycket bättre än du nånsin kan ana sen.

Håller med.
Härda ut denna tid så får du se vad som händer sen. Vad du känner nu efter en massa år med människan och alla incidenter, stora som små och det som är sagt under tiden oavsett uttalat eller om det hänger i luften kan aldrig komma ned på pränt så andra förstår er relation och komplexiteten i förhållandet. Du uttrycker dig ändock otroligt väl

Sluta inte tro på dig själv och gör det som känns rätt denna sista tid. Sen när du flyttar kommer nog mycket falla på plats.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Han säger att mitt sätt är fel och att det inte passar honom. Han vill heller inte ha en sån relation till barnen. Han tror inte att mitt förhållningssätt löser problem.

Och det är okej. Då får han göra på sitt sätt och förhoppningsvis så fungerar det.

Fungerar det inte så kommer han att få tänka om och kanske ändra sig.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det är alltid den vuxnes ansvar att få till en relation med sitt barn. Det går inte att ordna det på något annat sätt än att den vuxne inser att det tar tid och energi att bygga en relation med sitt barn och faktiskt lägger den tiden. Vill han inte lägga den tiden och den energin så finns det absolut inget du kan

Du är så klok. Lyssna på din magkänsla för den kommer leda dig rätt.

Pepp och energikramar

Fast barnen behöver väl inte tid. Det de behöver är ju att jag försvinner så att jag inte längre står i vägen för att de ska se hur fantastisk pappa är. Att jag sen försökt få honom att kliva fram sen de föddes har väl inte med saken att göra.

Min magkänsla ser ut så här men den håller på att kanaliseras och jag hoppas på att den ska bli så här

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

När det verkligen kommer att behövas så kommer han att ro iland det. Det ligger för mycket prestige i det för att han någonsin ska ringa till dig för att lösa vardagsproblemen.

Där har du nog en poäng.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Ja precis. Allt kommer att bli så annorlunda, både för exet och för barnen. Du ska inte oroa dig för det nu! Uthärda nu bara den här tiden så löser sig allt mycket bättre än du nånsin kan ana sen.

Jag får väl ta dig på orden, men kan han tjafsa om elavtal så hittar han nog något att tjafsa om även när vi inte bor ihop.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och det är okej. Då får han göra på sitt sätt och förhoppningsvis så fungerar det.

Fungerar det inte så kommer han att få tänka om och kanske ändra sig.

Fast det är ju det lustiga i kråksången. Det funkar ju inte och han förstår inte varför det inte funkar för honom, men han anser att allt funkar bättre för mig. Motsägelsefullt? Så in i Norden!