Jag är kärlekskrank!!

[Raderad medlem 6459]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

För att återgå till ämnet:

TS, jag förstår dig precis. Det ÄR tufft. När jag var singel hade jag väldigt mycket sex och för mig så hjälpte det, jag blev aldrig särskilt svulten på beröring och mys. Jag dejtade, eller hade one night stands. Vill man inte, eller kan inte, så är det ju inte ett alternativ såklart.

Annars har nån tipsat om att gå till frisören, få massage, kanske börja dansa? Har du några vänner du kan sno lite mys med? En kompis till mig är världens sucker för mys på soffan så han och hans bästa tjejkompis skedar alltid när de ses (inte helt okomplicerat dock).

 

[monster1]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Fast det handlade ju inte om relationer, det handlar om beröring och kärlek. Inget av det betyder att man måste ha ett förhållande eller träffa någon "prins".

Vad gör man då kroppen skriker efter beröring, kramar och kärlek??? ...men inget av dessa finns att tillgå i tillräckliga doser.

Jag är en sån som älskar beröring och just nu så fullständigt skriker min kropp efter kramar och beröring Vad gör man åt det?? Brukar smygpeta på en del killar på jobbet ibland, men det räcker inte. Jag vill jag vill jag vill!!!

Just det - jag är singel

 

[pontiacfarmer]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

precis.. det är ju vardagskramen man vill åt åxå......typ när man kommit hem från jobbet å det har varit en sjujäkla kass dag på alla sätt....
jag tänker då gå ut på lördag kväll å se om man får nån kram- eller hittar nån å krama
/s

 

[Thaliaste]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

så om "flertalet" men inte alla har talat om en sak så måste jag leva efter det ? ...sorry , men jag är ingen som följer strömmen...vad säger att det är "flertalet" som har rätt...vilka o hur många är flertalet ?

Jag tror inte att det gör någon här gott att göra det här till en fråga om hur många av Bukes användare som tycker du verkar vara en trevlig prick och hur många som inte gör det. Detta är varken en popularitetstävling (det fanns väl dessutom redan en sådan för ett tag sen...) eller en mobbsamling.

Tidigare har du dessutom uttryckt att det ändå inte spelar någon roll vad folk tycker om dig, du gör och uttrycker dig som du vill i vilket fall. Det rimmar faktiskt lite illa med att du trots det är väldigt noga med att poängtera att du ÄR trevlig och sympatisk, bara det att några få användare här inte har förstått det. Så det är ändå lite viktigt för dig att du får känna att du är trevlig och sympatisk? Om det är så, kan det ju vara värt att fundera över vad som säger huruvida en person faktiskt upplevs vara på ett visst sätt: att personen själv säger sig vara så eller hur andra upplever personen ifråga. Vad du väljer att göra med svaret avgör bara du.

 

[Thaliaste]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Jag kan inte svara på det där. Jag kan inte heller gradera elände. Jag har lärt mig på buke att vi ser på tråkigheter så olika. Otrohet tex är inget jag bryr mig om ens. För mannen skulle det ju vara kul får man hoppas och därmed har det knappast med mig att göra. Det andra du räknar upp är inget jag vill tänka på för då blir jag så ledsen. Ja inte soporna då. Jag undviker att tänka på negativa saker helt numera. Känns säkrast så.

Jag blir som många andra här uppriktigt orolig. Det måste kännas fruktansvärt betungande att du bär hela ditt (och andras) liv på dina axlar? Om din man, häst eller barn om du har det skulle skada sig eller dö och du tidigare den dagen tänkt något negativt, kan du bära det då? Det låter helt fruktansvärt skuldbeläggande faktiskt, och så lever inte andra människor. Du skrev att du började tänka såhär efter den där boken, tänker andra runt dig på samma sätt? Du skriver att du arbetar och har vänner i kyrkan, men det är oerhört få av ens mina frikyrkliga vänner som anser att man har så stort ansvar att alltid tänka "rätt" för att onda saker inte ska hända. Du behöver inte ha det såhär!

 

[Modest]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Folk reagerar på ? Samtliga , alla menar du ?? eller är det bara du o några till ???

Jag skriver under. Har följt tråden i tysthet och fattar verkligen inte varför du så uppenbart (med flit, antar jag) feltolkar allt och missar samtliga poänger i alla inlägg du svarar på.

Kan inte bara du o alla som tänker som du ge TS ett riktigt bra råd hur man finner en partner till en varande relation ?

Varför blir dina svar alltid i enlighet med "gör det bättre själv"-mentaliteten så fort någon argumenterar emot?
Det blir ju en diskussion på en 5-årings nivå. Inte ens du kan vara så naiv att du på riktigt tror att "ett riktigt bra råd" magiskt ska lösa TS problem.

Ska JAG lägga ner det för du ber mig ?


ok, ge nu TS ett riktigt fint råd så hón hittar sin drömprins ...jag är iallafall inte singel .

Nej, vi har nog alla förstått att du inte är singel. Du har skrivit det ungefär 542 gånger i den här och andra trådar. Kanske bättre att du ger TS Rådet med stort R?


TS - sorry för ännu en avstickare från ämnet. Jag förstår hur det känns att vara ensam när man inget hellre vill än att ha någon där. Är det beröring överhuvudtaget så kan ju förslag som massage, frisörbesök, etc. fungera. Om inte annat som ett tillfälligt substitut tills du hittat det du verkligen söker

 

[karamelldrottningen]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Jag är nog en av få personer här som på nått sätt ändå kan förstå hur du tänker. Men jag undviker inte medvetet att tänka negativt. Jag menar tänker jag en negativ tanke så betyder inte det att någon annan skadas eller jag själv just pga den tanken. Däremot förstår jag dig för om jag en gång fick för mig att nu dör jag idag och så några timmar senare håller jag på att bli överkörd så visst påverkar det på nått sätt ändå. Hur ologiskt det än må vara. Rent flum jovisst. Allt i ren Law of Attraction-anda... Men ändå verkar det hjälpa många människor. Däremot är jag övertygad om att man inte kan göra allt. Drabbas du av en obotlig sjukdom är det inte ditt fel. Vi vet inte alltid varför saker sker. Det kan vara biologiskt, miljön, ens val, nån annans val (tänker då främst på barn som inte har så mkt att säga till om) osv.

Visst att tänka positivt är bra men det är även bra att faktiskt våga tänka negativt ibland för i vissa avseenden hjälper det mer i längden. Enbart positivister kan vara i sämsta fall att ha skyddslappar för ögonen.

 

[FannyN]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Tack!
Det är bara det att det ju funkar. Sen jag började vara glad social snäll och generös så bara dräller det trevligheter över mig. Jag kan såklart ändå tänka att något är trist eller fel men växlar då över till att se det som är bra mitt i det dåliga och fokusera på det istället. Men det är inte så lätt att förklara. Men om jag kände mig tex kärlekskrank om vi tar det som exempel skulle jag hellre fundera på att jag vill ge kärlek närhet hångel till någon än att önska åt mig själv. Eller önska skulle jag men jag skulle förvandla det till ett behov att ge eftersom jag 1) vet att det slår in då 2) vet att jag som belöning får det av bara farten. Det blir ett väldigt kramandes.
Sen förstår jag att vissa blir oroliga för så är det irl också och det gör mig rörd och väldigt tacksam. Men jag mår bra. Jag har aldrig haft hela livet på så bra plats nu. Balans mellan jobb hem häst vänner och familj. Jag tror det är för nu är det riktigt rätt. Jobbet ÄR perfekt. Jag vill bo själv stort i stan och ha en häst och stuga. Sonen trivs och jag ska börja resa och har många vänner. Så jag tror inte jag är inbillningsglad även om jag blir lite rädd för det ibland. Men faktum är att jag först nu vid dryga 40 fått ihop allt och att jag tex vågar välja att ha två seriösa relationer även om många tycker det är lite knasigt.

 

[skiesabove]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Tog fram en popcornpåse och läste igenom allt nytt. Herregud, den här tråden är nog det bästa jag sett på ett forum på flera år! Vilka galenskaper!

Martha: Du beter dig som ett troll (någon som drygar sig bara för att jävlas), eller så är du rent av en otrevlig människa som saknar självinsikt.

FannyN: Det är skillnad på att tänka positivt och att ha tvångstankar. Jämför mot klassikern att undvika att kliva på A-brunnar, får då kan dåliga saker som börjar på A hända. Många blev nog oroliga av att läsa det du har skrivit. Men fungerar ditt liv och du känner dig nöjd, så visst, kör på. Men du ska nog inte skriva om det på offentliga platser, för det ser verkligen ut som ett sjukligt tankesätt.

Runa: Har du fått ut ett enda vettigt råd från den här tråden ?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Ja visst fungerar det . Men samtidigt ser jag det inte som jättehämskt om tankarna spårar ut helt. Eftersom de är just tankar och inte handlingar. Ingen människa (kanske vissa enstaka dådå) kan vara 100 % här och nu hela tiden med både tanke och kropp. Precis som vi på ett sätt är en och samma är vi ändå olika individer. Det krävs rätt mycket ibland att verkligen kontrollera sina tankar eller stänga av dem helt -utan fusk givetvis. Och är vi verkligen ämnade för att vara så kontrollerande hela tiden? Kanske är det sundare att våga tänka fritt -oavsett positivit/negativt. Sen som en mycket negativ person skulle nog må bättre av att se livet lite ljusare men att en överdrivet positivitism kan göra att man blundar för tex orättvisor.

Rimliga krav för varje person -individuellt.

Jag är själv singel fast skulle vilja hitta någon. Är det då mitt fel? Både ja och nej. Ja i den bemärkelsen att det finns annat i livet som jag värderar högre och lägger mer tankekraft och energi bakom. Nej i den bemärkelsen att jag inte medvetet stöter bort ev blivande kandidater. Så länge jag gör mitt bästa är det inte mitt fel. Och det bästa är utifrån tid, energi och miljö.

 

[Niyama]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Däremot förstår jag dig för om jag en gång fick för mig att nu dör jag idag och så några timmar senare håller jag på att bli överkörd så visst påverkar det på nått sätt ändå.

Slump.

Alltså jag får för mig jämt och ständigt att jag kommer dö, varenda gång jag går hemifrån ser jag till att allt är "i ordning" ifall jag inte kommer hem igen (det är alltså inget som oroar mig, utan bara ett konstaterande att så är det och jag är väldigt medveten om det). Fast det är ytterst sällan något inträffat som varit nära att döda mig. Med ditt resonemang skulle ju sånt ske dagligen.

Sen har ett antal nära dött, trots att de är jättepositiva människor som inte haft en tanke på att dö unga. Men det kanske var mina tankar som tog livet av dessa människor?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Det är mycket möjligt. Men just då kändes det troligt. En grej jag inte tror kommer glömma i första taget. Kan va att tankarna på döden gjorde mig mindre uppmärksam. Men det var verkligen en galning som körde. Fort som fan på liten väg.

 

[Mabuse]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Det är slump, det är ett klassiskt feltänk, om två saker händer efter varandra tror vi att det ena beror på det andra, vi vill gärna se mönster även om de inte finns där egentligen. Det var säkert en massa annat du gjorde också den dagen, och det är väl egentligen lika rimligt att du höll på att bli påkörd för att du drack mjölk istället för vatten till lunch, t ex? Av alla saker du gjorde och tänkte, varför skulle just den tanken påverka? Vem eller vad är det i så fall som håller koll på dina tankar, och samtidigt kan kontrollera en galning, så att h*n senare kör just där du går? Det måste ju vara någon enormt mäktig kraft, som både kan läsa tankar och styra människors handlande - dessutom, om det var meningen att du skulle dö som straff för din tanke, varför styrde inte den makten dig så att du gick ut i gatan och verkligen blev påkörd, eller så att du helt sonika hoppade ut genom ett fönster och slog ihjäl dig? Det är ju inte orimligt, om du nu gör antagandet att makten kunde styra bilisten så att han körde just där just då när du gick där.

 

[runa]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

T

Runa: Har du fått ut ett enda vettigt råd från den här tråden ?

Råden är lätträknade och de vetiga råden ännu mer lätträknade...

 

[Mabuse]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Tack!
Det är bara det att det ju funkar. Sen jag började vara glad social snäll och generös så bara dräller det trevligheter över mig. Jag kan såklart ändå tänka att något är trist eller fel men växlar då över till att se det som är bra mitt i det dåliga och fokusera på det istället. Men det är inte så lätt att förklara. Men om jag kände mig tex kärlekskrank om vi tar det som exempel skulle jag hellre fundera på att jag vill ge kärlek närhet hångel till någon än att önska åt mig själv. Eller önska skulle jag men jag skulle förvandla det till ett behov att ge eftersom jag 1) vet att det slår in då 2) vet att jag som belöning får det av bara farten. Det blir ett väldigt kramandes.
Sen förstår jag att vissa blir oroliga för så är det irl också och det gör mig rörd och väldigt tacksam. Men jag mår bra. Jag har aldrig haft hela livet på så bra plats nu. Balans mellan jobb hem häst vänner och familj. Jag tror det är för nu är det riktigt rätt. Jobbet ÄR perfekt. Jag vill bo själv stort i stan och ha en häst och stuga. Sonen trivs och jag ska börja resa och har många vänner. Så jag tror inte jag är inbillningsglad även om jag blir lite rädd för det ibland. Men faktum är att jag först nu vid dryga 40 fått ihop allt och att jag tex vågar välja att ha två seriösa relationer även om många tycker det är lite knasigt.

Fast samtidigt låter det ju snudd på psykotiskt ifall du verkligen tror att du till skillnad från andra människor styr världen med dina tankar, och att dina tankar dessutom är så mäktiga att du kan styra saker utan att ens vilja det, alltså att du oförhappandes kan råka ta livet av en släkting för att du irriterade dig på att du missade bussen, mer eller mindre.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Nu har jag inte läst hela tråden, men det jag har läst var verkligen... intressant.

Till viss del kan jag hålla med om att det mentala tänkandet spelar in (precis som det mentala tänkandet spelar in i allting man gör, tror man att man är värdelös är det lätt att resultatet inte heller blir så bra), men samtidigt kan det vara fruktansvärt svårt att ta sig ur de tankebanorna om man en gång fastnat där. Och med tanke på TS första inlägg, så verkar h*n ha gjort det, och vara väldigt ledsen för att det är så.

Jag har folk i min bekantskapskrets som jag har mycket svårt att hitta en enda positiv egenskap med, som alltid lyckas hitta en partner. Det är lätt att säga att dessa personer "tar vem som helst", men oftast lyckas de här personerna kamma hem ett riktigt kap, någon som alltså verkligen hade förtjänat att få vara tillsammans med en vettig människa istället. Jag har också personer i min bekantskapskrets som är ensamma, men som är underbara människor att ha att göra med. Ändå "får de inte till det".

Man kan inte bara bestämma sig för att den här personen vill jag ha, och sen få det. Det är så mycket som ska klaffa, inte minst att den andra personen också ska vara intresserad. Jag, personligen, hade tyckt att det var riktigt obehagligt om en kille bara hade bestämt sig för att han skulle ha mig, vad jag än tyckte om honom.

Jag vet att jag har skyhöga krav, och att det definitivt är en anledning till att jag själv är singel (dock en ganska nöjd sådan, jag är en sån som inte riktigt fattar hur folk har tid att vara otrogna, jag skulle inte ens hinna med ett förhållande i kombination med mitt övriga liv...), men efter två rejäla nitar så vill jag vara kräsen. Man ska inte behöva ta "vem (vad?) som helst" bara för att inte anses vara för kräsen.

 

[pontiacfarmer]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Vi får se om man får någon kram ikväll ... är kung i baren på harrys

 

[hestmannen]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

KL

Igår kväll drabbades jag av akut kärlekskrankhet, tyvärr hade jag inget sätt att bota det. Idag verkar det värsta ha gått över.

 

[pontiacfarmer]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

Haha- Harrys var ingen hit- fortfarande kramlös

undrar vad kvinnorna hade för kriterier igår egentligen

bättre lycka nästa år

/s

 

[runa]

Sv: Jag är kärlekskrank!!

tror man att man är värdelös är det lätt att resultatet inte heller blir så bra), men samtidigt kan det vara fruktansvärt svårt att ta sig ur de tankebanorna om man en gång fastnat där. Och med tanke på TS första inlägg, så verkar h*n ha gjort det, och vara väldigt ledsen för att det är så.

Ursäkta, men nu har du missuppfattat en del...

Jag VET att jag INTE är värdelös!! Jag vet att jag är bra
...men lika f_n är jag väldigt kärlekskrank och ensam ibland.