Är relationen död?

[Amha]

Möjligt det, men då professionell hjälp.

Att den ena parten titt som tätt måste påminna den andra om att visa uppskattning/omtanke tror inte jag hjälper förhållandet alls. Snarare tvärtom.

Professionell hjälp är ingen medicin. De ger råd och man själv får göra jobbet för att hitta tillbaka.

 

[Sel]

Möjligt det, men då professionell hjälp.

Att den ena parten titt som tätt måste påminna den andra om att visa uppskattning/omtanke tror inte jag hjälper förhållandet alls. Snarare tvärtom.

De har ju i det här fallet sökt just professionell hjälp, tillsammans, så viljan verkar finnas från båda hållen.

Nej, men det är det väl ingen som har sagt? Att det däremot inte är konstigt att någon gång be om en kram eller att förmedla ett behov om den andra parten missat det. I det här fallet verkar dessutom båda ha det kämpigt, och just då behöver man kanske påminna varandra lite extra.
Jag tycker inte heller att man ska behöva gå och microstyra för att känna sig sedd i ett förhållande men det har jag inte uppfattat att det är någon som menar.

 

[Ramona]

Om man resonerar som du är risken stor att förhållanden inte överlever. Iallafall inte om man vill ha ett kärleksfullt förhållande med en stark gemenskap. Vill man bara leva under samma tak går det säkert. Det är nämligen svårt att ha ett förhållande med någon som anser att man ska vara perfekt. Ingen människa är det.

Nej, ingen människa är perfekt, men alla människor behöver försöka för att det ska vara intressant att ha ett förhållande med dem. Och om man som @Sleepy menar att man gång på gång på gång får påminna sin partner om vad man behöver så ser jag det som bristande intresse från partnerns sida när det inte blir någon typ av förändring. Det är okej att man inte sätter en ny rutin med detsamma, men man får inte vara nonchalant mot sin partners behov.

Lyssnar man inte och tar till sig så kommer man aldrig att ha det där kärleksfulla förhållandet med en stark gemenskap, även om man är förlåtande och överseende.

 

[TinyWiny]

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

Det är inte det jag syftar på. Det är det ju kräkvarning på. Så fruktansvärt avtändande och dessutom kränkande mot männen. Män kan också, de är också vuxna och fullt kapabla att ta hand om sig själva, barn, hus och hem. Kan de inte det finns google. Klarade jag med den dysfunktionella bakgrund jag har av att lära mig det själv utan några förebilder (eller google!) så kan vilken normalfuntad man som helst som har levt under normala förhållanden klara det med. Att inte utgå ifrån det vore jättedumt. Det jag syftar på är att båda behöver kommunicera sina behov, båda behöver lyssna på varandra. Båda behöver påminna varandra och båda behöver lära känna varandra som de de är nu. Det är absolut ingen enkelriktad väg jag syftar på och definitivt inte att någon ska vara mamma åt sin partner vilket man ju är om man ska styra upp precis allting.

 

[TinyWiny]

Men alltså, mannen har ju gett henne bekräftelse innan. Varför måste han lära sig - genom att hon ska lära honom - att visa bekräftelse igen? Han kunde ju det uppenbarligen innan utan att man behövde påminna och lära honom en vana.

För att de har varit i överlevnadsmode i flera år och nu försiktigt och säkert skakigt börjar leva igen. Har du varit i överlevnadsmode någon gång så du kan relatera?

 

[TinyWiny]

Nej, ingen människa är perfekt, men alla människor behöver försöka för att det ska vara intressant att ha ett förhållande med dem. Och om man som @Sleepy menar att man gång på gång på gång får påminna sin partner om vad man behöver så ser jag det som bristande intresse från partnerns sida när det inte blir någon typ av förändring. Det är okej att man inte sätter en ny rutin med detsamma, men man får inte vara nonchalant mot sin partners behov.

Lyssnar man inte och tar till sig så kommer man aldrig att ha det där kärleksfulla förhållandet med en stark gemenskap, även om man är förlåtande och överseende.

Jag vill inte ha en perfekt partner. Det hade jag tyckt var skitjobbigt! Jag vill leva med en människa som är mänsklig.

I Ts fall har de befunnit sig i överlevnadsmode i flera år. Nu börjar de komma ur det. Att man då både är vilsen i sig själv (vad vill jag? Vem är jag nu?) och känner behov som man tidigare har lyckats trycka undan (det är ju vad överlevnadsmode är, det handlar om att ta nästa andetag och sätta ena foten framför den andra, det finns inte ork till annat) så behöver man lära känna varandra på nytt för sådant här förändrar människor. Människor pratar ibland om att hitta tillbaka när de har varit sjuka/stressade eller liknande, det kan man inte, man kan hitta något nytt men tillbaka går inte att gå. Man kan inte bli den man var innan igen. Det handlar inte om nonchalans om man inte hör/ser sin partners behov när man är i överlevnadsmode. Man försöker bara överleva, det finns inget annat.

Nu kan de ju börja lyssna på varandra igen. De kan känna och kommunicera sina behov och det är de nya vanorna man behöver påminna vänligt om.

 

[Gnist]

Rent allmänt svar eftersom jag inte tänker bemöda mig med flera som är tämligen lika samma.

Om ni vill leva år efter år med någon som slutat visa omtanke och uppskattning rent allmänt i vardagen och numera inte frivilligt visar uppskattning, omtanke, närhet osv när problemet med bristen av just det lyfts flertalet gånger och de alltså vet att partnern behöver den typen av bekräftelse, så får ni göra det bäst ni vill faktiskt.

Ert liv, ert val liksom.

Jag personligen skulle inte stanna i ett sådant förhållande där partnern inte medvetet och själv jobbar på att bli bättre på att bekräfta, eftersom fejkad omtanke "på beställning" inte riktigt är min grej.

Älskar man någon anser jag inte att man ska -även om man själv inte har samma behov av bekräftelse- behöva påminnas om något så basic gång på gång. Speciellt inte när den bekräftelsen funnits tidigare.

 

[SiZo]

Rent allmänt svar eftersom jag inte tänker bemöda mig med flera som är tämligen lika samma.

Om ni vill leva år efter år med någon som slutat visa omtanke och uppskattning rent allmänt i vardagen och numera inte frivilligt visar uppskattning, omtanke, närhet osv när problemet med bristen av just det lyfts flertalet gånger och de alltså vet att partnern behöver den typen av bekräftelse, så får ni göra det bäst ni vill faktiskt.

Ert liv, ert val liksom.

Jag personligen skulle inte stanna i ett sådant förhållande där partnern inte medvetet och själv jobbar på att bli bättre på att bekräfta, eftersom fejkad omtanke "på beställning" inte riktigt är min grej.

Älskar man någon anser jag inte att man ska -även om man själv inte har samma behov av bekräftelse- behöva påminnas om något så basic gång på gång. Speciellt inte när den bekräftelsen funnits tidigare.

Hade det känts fejkat så hade det givetvis inte fungerat. Det är inte så att jag säger, "Jag behöver bekräftelse" och så säger min partner "Jag älskar dig" och går vidare med det han höll på med. Hade det varit så så hade vi haft problem. Stora problem. Nej istället kan en sådan sak leda till att jag får massor bekräftelse hela den kvällen. Oftast släpper min partner allt han har för tillfället och ger mig all uppmärksamhet. Det är alltså inte så att det är fejkad omtanke alls. Det är äkta och kärleksfull bekräftelse och omtanke. Hade det inte varit det så hade det varit ett stort problem.

Han kompenserar alltså ganska ordentligt för att det var "på beställning", och inte spontant. Jag gör likadant mot honom när han ber om något.

 

[TinyWiny]

Han blir inte irriterad när jag ger honom verbal bekräftelse, det är väl mer att han känner inte han behöver det för att känna att jag ser honom.

Det här är intressant. Endel anser sig inte behöva bekräftelse men när de om och om igen får bekräftelse blir de sakta men säkert andra människor. De börjar släppa garden. De jag har träffat som inte anser sig behöva bekräftelse är människor som har gått på hårda nitar i livet och som har lärt sig att den enda de kan lita på är sig själva. Som har en tuff och hård yta och som ser ut som att inget biter på dem oavsett vad som händer, som att hälla vatten på en gås. Kommer man däremot under den ytan finns det en helt annan människa där. En människa som efter lång tid vågar visa sina svagheter och sin litenhet. Som vågar vara mänsklig. Det här är min högst subjektiva upplevelse och den kanske inte alls stämmer in på någon mer än de jag har upplevt det med men det är en intressant tanke. Tycker jag.

 

[BusBarro]

Det här är intressant. Endel anser sig inte behöva bekräftelse men när de om och om igen får bekräftelse blir de sakta men säkert andra människor. De börjar släppa garden. De jag har träffat som inte anser sig behöva bekräftelse är människor som har gått på hårda nitar i livet och som har lärt sig att den enda de kan lita på är sig själva. Som har en tuff och hård yta och som ser ut som att inget biter på dem oavsett vad som händer, som att hälla vatten på en gås. Kommer man däremot under den ytan finns det en helt annan människa där. En människa som efter lång tid vågar visa sina svagheter och sin litenhet. Som vågar vara mänsklig. Det här är min högst subjektiva upplevelse och den kanske inte alls stämmer in på någon mer än de jag har upplevt det med men det är en intressant tanke. Tycker jag.

Det finns nog en hel del sanning i det du skriver. En del människor använder det för att "skydda" sig själva.

 

[BusBarro]

Jag har läst alla era svar under helgen och många kommer med bra råd.
Som några skrivit så har vi levt i "överlevnadsmode" länge.
Man har inte haft tid eller ork att vårda relationen mellan oss.

Jag vill verkligen inte lämna, men om det inte blir bättre och jag går och mår dåligt av det som sedan går ut över barnen då får vi ta och omvärdera situationen såklart.

Men målet är att vår relation ska bli bättre och att vi ska "hitta" tillbaka till varandra genom omtanke och ödmjukhet. Vi har pratat en hel del i helgen om hur vi hade det innan barnen och vad vi gjorde då som vi inte gör nu.
Skillnaden nu är såklart att det största fokuset ligger på barnen och att dom ska ha det bra, det krävs mycket planering och logistik i vardagen. Det är inte lika lätt numera med relationen. Därför måste vi hitta nya sätt vi kan rå om varandra och det är väl det som känts så svårt. Men med ökad medvetenhet om vad vi behöver för att må bra och bättre kommunikation tror jag faktiskt vi kommer lyckas för det känns verkligen att vi båda vill det här.

 

[strawberrysylt]

Följde tråden i tysthet, men hoppas att det ska gå bra för er. Hur går det @BusBarro ?
Det har ju inte gått så lång tid sen du skrev, men i alla fall.

 

[BusBarro]

Följde tråden i tysthet, men hoppas att det ska gå bra för er. Hur går det @BusBarro ?
Det har ju inte gått så lång tid sen du skrev, men i alla fall.

Det har gått upp och ner.
Vi har haft bra samtal men också haft en riktig krasch. Pga sjuka barn har vi inte kommit iväg till familjerådgivningen än men vi har en tid om 2 v.
Skulle säga att det är något bättre än innan och den stora skillnaden är att det faktiskt känns som att han vill ha ett mer kärleksfullt förhållande. Han till och med bad om barnvakt en dag nästa helg för att vi ska fira min födelsedag. Det är ett framsteg tycker jag

 

[strawberrysylt]

Det har gått upp och ner.
Vi har haft bra samtal men också haft en riktig krasch. Pga sjuka barn har vi inte kommit iväg till familjerådgivningen än men vi har en tid om 2 v.
Skulle säga att det är något bättre än innan och den stora skillnaden är att det faktiskt känns som att han vill ha ett mer kärleksfullt förhållande. Han till och med bad om barnvakt en dag nästa helg för att vi ska fira min födelsedag. Det är ett framsteg tycker jag

Roligt att höra! Hoppas du får en fin födelsedag! Ja, det låter som ett stort steg att det känns som om han vill, finns viljan går det allra mesta att lösa tror jag!