Är relationen död?

[TinyWiny]

Att jag är en person som oftast uttrycker mig kort och koncist i mina inlägg på buke har inget att göra med hur ts uttrycker sig till sin partner. De har pratat om saken och hon har uttryckt sina behov. Sen är det min åsikt att hon inte ska behöva ta ansvar för att påminna honom - om relationen är viktig för honom så minns han det ändå. Om inte så kommer bråken fortsätta, de diskuterar det igen, hon uttrycker sina behov igen etc.

Sen att du inte håller med mig utan har en annan idé om hur de kan göra är helt ok.

Ja och din åsikt är din. Men, vi är människor, vi är mänskliga och vi glömmer. Det tar tid att etablera en vana. Enligt forskning mellan 18 och 254 dagar med ett genomsnitt på 66 dagar.

Om man resonerar som du är risken stor att förhållanden inte överlever. Iallafall inte om man vill ha ett kärleksfullt förhållande med en stark gemenskap. Vill man bara leva under samma tak går det säkert. Det är nämligen svårt att ha ett förhållande med någon som anser att man ska vara perfekt. Ingen människa är det.

Bråken behöver inte alls fortsätta. Inte om man påminner vänligt. Om man istället anser att han minsann ska komma ihåg och göra det och detta och blir förbannad när han är en människa, ja då är det lika bra att göra slut genast så slipper man slösa den energin.

 

[gammalek]

Ja och din åsikt är din. Men, vi är människor, vi är mänskliga och vi glömmer. Det tar tid att etablera en vana. Enligt forskning mellan 18 och 254 dagar med ett genomsnitt på 66 dagar.

Om man resonerar som du är risken stor att förhållanden inte överlever. Iallafall inte om man vill ha ett kärleksfullt förhållande med en stark gemenskap. Vill man bara leva under samma tak går det säkert. Det är nämligen svårt att ha ett förhållande med någon som anser att man ska vara perfekt. Ingen människa är det.

Bråken behöver inte alls fortsätta. Inte om man påminner vänligt. Om man istället anser att han minsann ska komma ihåg och göra det och detta och blir förbannad när han är en människa, ja då är det lika bra att göra slut genast så slipper man slösa den energin.

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

 

[Bexzor]

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

Detta är ganska intressant. Min exman sökte professionell hjälp för att lära sig hur han kan stötta ett av våra barn när barnet har det tufft. Han fick rådet att säga till mig att ta över och gå iväg när det blev för svårt att hantera situationen. Så det verkar vara ett generellt råd att lämna över ansvaret till kvinnan.

 

[SiZo]

Jag har jättesvårt att förstå varför man inte skulle vilja tala om vad man vill, när man vill det?

Min sambo och jag har olika kärleksspråk. Det är supergulligt när jag går upp på morgonen och upptäcker att han har tagit upp slowcookern och förberett så att det bara är för mig att börja med maten trots att jag bara nämnt i förbifarten att jag skulle göra det kvällen innan. Jag blir alldeles varm inombords. Men om jag har en dålig period så behöver jag mer än så. Då behöver jag ord och fysisk närhet på ett helt annat sätt än annars. Hur ska han veta om det om jag inte kommunicerar det med honom?

Jag menar inte att man ska säga till om varje liten grejj, men ett litet, idag behöver jag massor bekräftelse och jag vill att du öser kärlek över mig. Behöver jag sen tjata om det, ja då har vi ett problem. Men hur ska han veta om min växlande dagsform om jag inte kommunicerar den? Det är ju helt omöjligt för honom. Framförallt om han själv har en dålig dag och kanske då inte upptäcker att jag också har det.

Jag kan verkligen inte se hur detta skulle vara ett problem. Det handlar noll och inget om uppfostran utan bara om att kommunicera sina behov när de uppstår. Och det fungerar alldeles utmärkt för oss.

 

[Sleepy]

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

This.

 

[hastflicka]

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

Fast valdigt ofta blir manniskor projectledare for att de vill ha allt pa ett sarskilt satt. Maken och jag stadar valdigt annorlunda. Det tog mig maga ar att bara lata honom gora det pa sitt satt ... och det visade sig att det blev lika bra som om jag hade varit dar och "fifflat" och talat om vad och hur det skulle goras. (Och nu skoter Maken det mesta av stadning har hemma)

Vi har olika intressen och visst skulle det bli en fodelsedags present till barnbarnen om Maken fick skota det sjalv och visst kom barnen ivag pa alla sina aktiviteter om jag inte organiserade ... men jag alskar att leta och fundera pa presenter och att gora fina paket och jag hade mer tid och ville oftast vara mer involverad i barnens olika aktiviteter sa jag gjorde det.

Vi ar helt enkelt olika med olika satt att se varlden ... och i slutandan, nar jag inte har styrt upp utan tagit ett steg tillbaka har Maken stigit in och gjort saker pa sitt satt.

 

[gammalek]

Fast valdigt ofta blir manniskor projectledare for att de vill ha allt pa ett sarskilt satt. Maken och jag stadar valdigt annorlunda. Det tog mig maga ar att bara lata honom gora det pa sitt satt ... och det visade sig att det blev lika bra som om jag hade varit dar och "fifflat" och talat om vad och hur det skulle goras. (Och nu skoter Maken det mesta av stadning har hemma)

Vi har olika intressen och visst skulle det bli en fodelsedags present till barnbarnen om Maken fick skota det sjalv och visst kom barnen ivag pa alla sina aktiviteter om jag inte organiserade ... men jag alskar att leta och fundera pa presenter och att gora fina paket och jag hade mer tid och ville oftast vara mer involverad i barnens olika aktiviteter sa jag gjorde det.

Vi ar helt enkelt olika med olika satt att se varlden ... och i slutandan, nar jag inte har styrt upp utan tagit ett steg tillbaka har Maken stigit in och gjort saker pa sitt satt.

Behövde du viska påminnelser till din man?

 

[Shaggy]

Det som är problematiskt är att kvinnor alltid ska ta ansvar för förhållandet och familjen. Kvinnor ska påminna män om att de ska vara schyssta, kvinnor ska göra schema över hushållssysslor eftersom män inte förstår hur och när man städar, kvinnor ska vara projektledare över barnens aktiviteter osv osv i all oändlighet. Allt är kvinnors ansvar. Alltid. Män kan inte tänka själva? Män kan inte förstå på egen hand?

Jag håller med dig till 100% men här pratar vi om en man som har en oerhört ovanlig egenskap, att inte ha något behov av beröm/bekräftelse. Jag tvivlar på att han har rätt eftersom jag ser detta som en allmänmänsklig egenskap dock kan han ju vara uppfostrad så hårt mot att män är starka och klarar sig själv att han inte vet om det själv. Grejen är att om någon inte har en egenskap så är det svårt för denna att se när någon som besitter det behöver. Att då lära denna, i mitt tycke, känslomässigt handikappade människa vad detta innebär och när det behöver uttryckas handlar inte om att kvinnan ska ta ansvar för förhållandet utan om att utbilda någon som har en funktionsnedsättning. Detsamma hade i mina ögon gällt åt andra hållet. Givetvis kan man inte hålla på i oändlighet men att påpeka det några gånger för att skapa en vana av att säga "vilken god middag du lagade älskling" så att beteendet blir befäst igen. Alternativet är ju att dumpa men nu vill inte TS göra det och då får man hitta på andra lösningar

 

[hastflicka]

Behövde du viska påminnelser till din man?

Jag viskar inte ... men visst paminner jag iband om olika grejor. Ibland sager jag att nu far du skarpa dig och se vad jag behover battre. Vi brukar stada pa Torsdagar, och jag far ofta paminna att det AR Torsdag.

Maken pratar inte i "onodan", sa att saga, medan jag ar "pratig" och tjattrar pa. Jag paminner Maken (som ofta ler och sager, "Jag vet") och han paminner mig som ibland biter ihop och tanker mindre snalla tankar. (Jag ar saker pa att han ocksa biter ihop och tanker mindre snalla tankar ibland)

Vi ar ett team med olika styrkor och svagheter, vi har genom arens lopp lart oss utnyttja det istallet for att bli irriterad pa att den andra fungerar helt annorlunda.

 

[gammalek]

Jag håller med dig till 100% men här pratar vi om en man som har en oerhört ovanlig egenskap, att inte ha något behov av beröm/bekräftelse. Jag tvivlar på att han har rätt eftersom jag ser detta som en allmänmänsklig egenskap dock kan han ju vara uppfostrad så hårt mot att män är starka och klarar sig själv att han inte vet om det själv. Grejen är att om någon inte har en egenskap så är det svårt för denna att se när någon som besitter det behöver. Att då lära denna, i mitt tycke, känslomässigt handikappade människa vad detta innebär och när det behöver uttryckas handlar inte om att kvinnan ska ta ansvar för förhållandet utan om att utbilda någon som har en funktionsnedsättning. Detsamma hade i mina ögon gällt åt andra hållet. Givetvis kan man inte hålla på i oändlighet men att påpeka det några gånger för att skapa en vana av att säga "vilken god middag du lagade älskling" så att beteendet blir befäst igen. Alternativet är ju att dumpa men nu vill inte TS göra det och då får man hitta på andra lösningar

Jag är nog tveksam till om mannen ifråga är 'känslomässigt handikappad' eftersom de haft en (mer) relation tidigare.

 

[gammalek]

Jag är nog tveksam till om mannen ifråga är 'känslomässigt handikappad' eftersom de haft en (mer) relation tidigare.

En mer fungerande relation, ska det stå.

 

[Tonto]

Det handlar inte om "om och om igen" om du med det menar dagligen år efter år. Det handlar om att påminna vänligt om vad man behöver tills det har blivit en vana. Sedan är det ju så att partnern kanske faktiskt inte vill göra/känner sig bekväm med det här som efterfrågas (tänker inte på Ts fall nu utan allmänt) och att då få höra; "nu har jag sagt till dig." Låter inte speciellt trevligt. Jämför med om någon hade sagt, "jag vill ha sex med dig varje dag. Nu har jag sagt till dig!" Det är ingen envägskommunikation man behöver ha utan en tvåvägs.

Men alltså, mannen har ju gett henne bekräftelse innan. Varför måste han lära sig - genom att hon ska lära honom - att visa bekräftelse igen? Han kunde ju det uppenbarligen innan utan att man behövde påminna och lära honom en vana.

 

[Amha]

Men alltså, mannen har ju gett henne bekräftelse innan. Varför måste han lära sig - genom att hon ska lära honom - att visa bekräftelse igen? Han kunde ju det uppenbarligen innan utan att man behövde påminna och lära honom en vana.

Antagligen av samma anledning som min make får påminna mig flera gånger att han vill att skorna/disken/något annat ska stå på en annan plats innan det blir en vana för mig

 

[Gnist]

Antagligen av samma anledning som min make får påminna mig flera gånger att han vill att skorna/disken/något annat ska stå på en annan plats innan det blir en vana för mig

Så du har alltså gått från att ställa skorna/disken/något annat på "rätt plats" i flera år och nu bara struntar i/glömmer bort den tidigare fleråriga vanan?

Personligen skulle jag inte kunna vara med någon som jag måste börja påminna om att visa mig uppskattning/omtanke/kärlek.

 

[Tonto]

Antagligen av samma anledning som min make får påminna mig flera gånger att han vill att skorna/disken/något annat ska stå på en annan plats innan det blir en vana för mig

Att du helt plötsligt skiter i att du kunde det innan och nu "glömt" hur det brukade vara?

 

[Amha]

Så du har alltså gått från att ställa skorna/disken/något annat på "rätt plats" i flera år och nu bara struntar i/glömmer bort den tidigare fleråriga vanan?

Personligen skulle jag inte kunna vara med någon som jag måste börja påminna om att visa mig uppskattning/omtanke/kärlek.

Om min partner ber mig om en ny vana, oavsett om den är ny-ny eller nygammal, behöver jag påminnelser innan jag lär mig den. Ibland räcker det med en blick, ibland kommer jag på mig själv genom att jag ser honom flytta på sakerna, ibland säger han det till mig. I det här fallet är det ett par som, vad jag förstått av inläggen, båda kommit ifrån sina tidigare vanor i relationen. Vanorna blir nygamla (de gör inte längre som de gjorde förra veckan).

Att du helt plötsligt skiter i att du kunde det innan och nu "glömt" hur det brukade vara?

 

[Sleepy]

Personligen skulle jag inte kunna vara med någon som jag måste börja påminna om att visa mig uppskattning/omtanke/kärlek.

Ja det handlar ju inte om något trivialt som att han ska komma ihåg att fälla ner toalocket; utan att hans partner säger att hon inte känner sig älskad. Att leva i den situationen kan vara frustrerande, dränerande, nedbrytande.

 

[Gnist]

Om min partner ber mig om en ny vana, oavsett om den är ny-ny eller nygammal, behöver jag påminnelser innan jag lär mig den.).

Att älska någon -med allt vad det innebär- är dock ingen vana och inget som jag anser att någon ska behöva påminnas om.

 

[Sel]

Att älska någon -med allt vad det innebär- är dock ingen vana och inget som jag anser att någon ska behöva påminnas om.

Nej, men man kan behöva hjälp att hitta tillbaka när livet varit i kris en period, det tycker jag inte är konstigt.

 

[Gnist]

Nej, men man kan behöva hjälp att hitta tillbaka när livet varit i kris en period, det tycker jag inte är konstigt.

Möjligt det, men då professionell hjälp.

Att den ena parten titt som tätt måste påminna den andra om att visa uppskattning/omtanke tror inte jag hjälper förhållandet alls. Snarare tvärtom.