Är relationen död?

Vi hade ett jättebra samtal häromkvällen där vi hade förberett 3-6 saker som vi tyckte var viktiga och som gjorda att vi kände oss bekräftade, sedda och hörda i förhållandet.
Vi pratade väldigt mycket om stämningen hemma och att det varit många saker som bidragit. Det kändes väldigt skönt att prata och stämningen har efter det varit så mycket bättre.
Jag känner dock en oro eftersom det fortfarande inte kommit någon uppskattning från hans sida (som jag påpekade var viktigt för mig) och att jag känner mig väldigt "tom" på det kontot. Men jag antar att jag måste ha tålamod och inte kunna förvänta mig att det ska komma direkt.
Ploppar in försiktigt och undrar, utan att veta, om det går att få igång honom på det genom att själv bekräfta och visa uppskattning. Tex för att köket är fint eller ngt (vet att många på buke avskyr beröm för så självklara saker, men själv gillar jag att få uppskattning för sådant)
 
Jag känner dock en oro eftersom det fortfarande inte kommit någon uppskattning från hans sida (som jag påpekade var viktigt för mig) och att jag känner mig väldigt "tom" på det kontot. Men jag antar att jag måste ha tålamod och inte kunna förvänta mig att det ska komma direkt.
Har du fått det tidigare av honom, på det sätt du önskar?
 
Ploppar in försiktigt och undrar, utan att veta, om det går att få igång honom på det genom att själv bekräfta och visa uppskattning. Tex för att köket är fint eller ngt (vet att många på buke avskyr beröm för så självklara saker, men själv gillar jag att få uppskattning för sådant)

Jag kan absolut försöka genom att själv ge komplimanger/bekräftelse.
 
Vi hade ett jättebra samtal häromkvällen där vi hade förberett 3-6 saker som vi tyckte var viktiga och som gjorda att vi kände oss bekräftade, sedda och hörda i förhållandet.
Vi pratade väldigt mycket om stämningen hemma och att det varit många saker som bidragit. Det kändes väldigt skönt att prata och stämningen har efter det varit så mycket bättre.
Jag känner dock en oro eftersom det fortfarande inte kommit någon uppskattning från hans sida (som jag påpekade var viktigt för mig) och att jag känner mig väldigt "tom" på det kontot. Men jag antar att jag måste ha tålamod och inte kunna förvänta mig att det ska komma direkt.
Viska en liten vänlig påminnelse i hans öra <3
 
Vill han ha det? Annars blir det fel. Då blir det igen det där med att ge det man själv vill ha istället för vad mottagaren vill ha.

Det var faktiskt en sak han tog upp på rådgivningen att han behöver inte ha det alls. Jag ger det, för att jag tycker det är trevligt att ge och också för att det varit enda gången jag fått något tillbaka.

Men att vänligt påminna honom hoppas jag också kan hjälpa :)
 
Ploppar in försiktigt och undrar, utan att veta, om det går att få igång honom på det genom att själv bekräfta och visa uppskattning. Tex för att köket är fint eller ngt (vet att många på buke avskyr beröm för så självklara saker, men själv gillar jag att få uppskattning för sådant)
En av mina vännrs mor bor i byn. Hennes man dog och hon säger att det är så tomt för ingen säger att hon är duktig eller att nåt är bra. Byte hon gardiner kommenterade han ofta med -va fint.

Bekräftelse är nog viktigt för de flesta människor.
 
Det var faktiskt en sak han tog upp på rådgivningen att han behöver inte ha det alls. Jag ger det, för att jag tycker det är trevligt att ge och också för att det varit enda gången jag fått något tillbaka.

Men att vänligt påminna honom hoppas jag också kan hjälpa :)
Det är en sak om man inte tycker att man behöver och en annan sak om man inte vill ha det alls. Endel blir ju irriterade över att få beröm för sådant de inte tycker är något att få beröm för.

Ja jag tror på vänliga påminnelser.
 
Det är en sak om man inte tycker att man behöver och en annan sak om man inte vill ha det alls. Endel blir ju irriterade över att få beröm för sådant de inte tycker är något att få beröm för.

Ja jag tror på vänliga påminnelser.

Han blir inte irriterad när jag ger honom verbal bekräftelse, det är väl mer att han känner inte han behöver det för att känna att jag ser honom.
 
Ploppar in försiktigt och undrar, utan att veta, om det går att få igång honom på det genom att själv bekräfta och visa uppskattning. Tex för att köket är fint eller ngt (vet att många på buke avskyr beröm för så självklara saker, men själv gillar jag att få uppskattning för sådant)
Jag förstår inte heller varför man inte ska kunna ge bekräftelse för dagliga sysslor. Det är ju så mycket roligare att göra tråkiga sysslor om man märker att det är uppskattat! Sen får det ju såklart gå åt båda håll. Att båda får ett "åh vad fint" eller vad man nu använder, om båda nu önskar det. Problemet är ju om en sällan gör något och får beröm för det lilla den gör medan den andra bara förväntas göra sakerna utan någon form av uppskattning.
 
Jag blir också glad om jag tex burit ved eller diskat och maken säger något positivt och uppmuntrande. Och jag försöker tänka på att göra detsamma.

Sen räcker det inte alltid att jag säger, åh vad bra att gjorde x, jag måste också följa med och titta hur fint det blev. :D
 
Vi hade ett jättebra samtal häromkvällen där vi hade förberett 3-6 saker som vi tyckte var viktiga och som gjorda att vi kände oss bekräftade, sedda och hörda i förhållandet.
Vi pratade väldigt mycket om stämningen hemma och att det varit många saker som bidragit. Det kändes väldigt skönt att prata och stämningen har efter det varit så mycket bättre.
Jag känner dock en oro eftersom det fortfarande inte kommit någon uppskattning från hans sida (som jag påpekade var viktigt för mig) och att jag känner mig väldigt "tom" på det kontot. Men jag antar att jag måste ha tålamod och inte kunna förvänta mig att det ska komma direkt.

Jag hade tänkt såhär: vad är sannolikheten att ni skulle ha sex med en gång, om han uttrycker att han vill ha mer sex? (Tankeexperiment, inte konkret fråga! ;)) Det tar lite tid att förändra mönster, även om det verkar självklart för den som naturligt och ofta ger verbal bekräftelse.

En annan grej som jag uppskattar är om man pratar om hur man ska göra det den andra önskar också. Det är inte så himla enkelt att veta hur man ska göra, även om man vet att man borde. I sådana lägen kan åtminstone jag låsa mig, och inte komma på ett enda sätt som känns någorlunda naturligt.

Ibland har jag frågat om det finns något sätt som jag kan göra för att göra förändringen lättare på vägen om det är något jag faktiskt vill se ska hända. Att ha "jag borde, jag borde, jag borde" i huvudet ger ju sällan något enkelt utgångsläge oavsett vad det är man försöker göra. Min senaste partner började ställa samma fråga kring saker som hen verkligen behövde få till förändring mellan oss, och det gjorde så mycket både för mig att få fundera på vad det är som behövs för att jag ska kunna ändra på mig och att känna mig sedd i min ansträngning istället för kritiserad. :heart
 
Vi hade ett jättebra samtal häromkvällen där vi hade förberett 3-6 saker som vi tyckte var viktiga och som gjorda att vi kände oss bekräftade, sedda och hörda i förhållandet.
Vi pratade väldigt mycket om stämningen hemma och att det varit många saker som bidragit. Det kändes väldigt skönt att prata och stämningen har efter det varit så mycket bättre.
Jag känner dock en oro eftersom det fortfarande inte kommit någon uppskattning från hans sida (som jag påpekade var viktigt för mig) och att jag känner mig väldigt "tom" på det kontot. Men jag antar att jag måste ha tålamod och inte kunna förvänta mig att det ska komma direkt.
Kan du inte säga till när du vill ha bekräftelse?

Jag kan tex skriva till min sambo "Idag har jag diskat, städat köket........., och när du kommer hem så vill jag ha massor bekräftelse och beröm för det!"
Jag kan också bara gå fram till honom när han sitter vid datorn och säga "Nu behöver jag att du talar om för mig att du älskar mig" Eller, "Nu behöver jag få gos ifrån dig".

Detta tycker jag fungerar väldigt bra. Att kräva att det ska komma spontant från någon som inte har samma kärleksspråk som en själv tycker jag är att ställa ganska höga krav.
 
En vuxen partner ska inte behandlas som ett barn; "vad säger man? Tacka för maten nu". Om en alltid ska behöva be den andre att ge bekräftelse, beröring, komplimanger osv - då är det inte äkta. Det är en sak att en kan tappa bort varandra i en relation under småbarnsåren osv - men när väl problemet lyfts upp till ytan så är det upp till den andre, som jag ser det. Det är en oerhörd skillnad när uppskattningen från ens partner kommer spontant och på eget initiativ.

Män är inga projekt.
 
Jag kastar ut en annan fundering är ni båda i rätt roller när det gäller sex?

Har varit med om par där den som tror sig vara dominant har en helt annan läggning, o tvärs om. Det blir inte så kompatibelt då.
 
En vuxen partner ska inte behandlas som ett barn; "vad säger man? Tacka för maten nu". Om en alltid ska behöva be den andre att ge bekräftelse, beröring, komplimanger osv - då är det inte äkta. Det är en sak att en kan tappa bort varandra i en relation under småbarnsåren osv - men när väl problemet lyfts upp till ytan så är det upp till den andre, som jag ser det. Det är en oerhörd skillnad när uppskattningen från ens partner kommer spontant och på eget initiativ.

Män är inga projekt.
Visst kan man se det så men du kan inte se detta som ett sätt att komma tillbaka till gamla rutinerna med bekräftelse, närhet osv? Trådskaparen vill inte lämna sin partner, partnern verkar också vilja behålla relationen.

Att jag talar om för min partner att jag gjort x, y och z i hemmet medan hen var på jobbet och önskar få lite bekräftelse, eller att jag talar om för min partner att jag behöver lite extra kärlek just nu eller vad det kan vara är det väl bra att man kommunicerar det? Eller ska min partner gå en runda i huset varje dag efter jobbet för att se om jag gjort något speciellt som jag vill få lite creds för, ifall att jag den aktuella dagen finner ett behov av det? Ska min partner gissa när jag har lite extra behov av närhet?
 
Visst kan man se det så men du kan inte se detta som ett sätt att komma tillbaka till gamla rutinerna med bekräftelse, närhet osv? Trådskaparen vill inte lämna sin partner, partnern verkar också vilja behålla relationen.

Att jag talar om för min partner att jag gjort x, y och z i hemmet medan hen var på jobbet och önskar få lite bekräftelse, eller att jag talar om för min partner att jag behöver lite extra kärlek just nu eller vad det kan vara är det väl bra att man kommunicerar det? Eller ska min partner gå en runda i huset varje dag efter jobbet för att se om jag gjort något speciellt som jag vill få lite creds för, ifall att jag den aktuella dagen finner ett behov av det? Ska min partner gissa när jag har lite extra behov av närhet?
Jag ser det inte som ts ansvar att träna sin partner. Han är inte ett barn som ska fostras eller en hund som ska tränas. Han är vuxen och får ta ansvar för att visa sin kärlek om han vill ha kvar relationen.

I en bra relation behövs det inga gissningar. Det behövs ett intresse för varandra.
 
Jag ser det inte som ts ansvar att träna sin partner. Han är inte ett barn som ska fostras eller en hund som ska tränas. Han är vuxen och får ta ansvar för att visa sin kärlek om han vill ha kvar relationen.

I en bra relation behövs det inga gissningar. Det behövs ett intresse för varandra.
Jag tänker att det finns ett mellanting. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att kommunicera till någon vad man behöver då och då, eller att fråga vad den andra personen behöver för all del.
Jag är ingen naturlig kramare eller särskilt närhetstörstande, men om en vän pratar med mig och jag läser att någonting är fel händer det ibland att jag frågar ändå. "vill du ha en kram/får jag ge dig en kram?" Det känns inte främmande för mig att jag skulle kunna be dem om någonting jag behöver heller. Ibland är det inte självklart bara för att man har en relation till människan.
Sedan ska det givetvis inte behöva vara in absurdum "När du kommer hem vill jag att du komplimerar mina nya gardiner!" Men ett "Jag har bytt gardiner idag! Ta gärna en titt och tala om hur snyggt det blev! ;)" känns inte det minsta konstigt. Tycker jag.
 
Jag ser det inte som ts ansvar att träna sin partner. Han är inte ett barn som ska fostras eller en hund som ska tränas. Han är vuxen och får ta ansvar för att visa sin kärlek om han vill ha kvar relationen.

I en bra relation behövs det inga gissningar. Det behövs ett intresse för varandra.
Oavsett hur du ser det är det inte du som fattar besluten i den relationen. Personen vill ge det en chans. Finn dig i dennes beslut. Du behöver inte uppskatta en relation som behöver kommunikation men att jämföra relationer som behöver kommunikation om vad man behöver för stunden för att få och ge det som behövs för stunden med hunduppfostran är inte helt vackert. Det finns faktiskt personer av båda könen som behöver hjälp att tolka signaler och som kanske inte alltid ser vad den andra parten gjort i hemmet. Människor är olika.
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 129
Senast: gullviva
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 113
Senast: monster1
·
R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 155
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 444
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp