Som jag förstår det vill du inte bryta upp. Fråga då honom om han vill bryta upp. Om inte han heller vill det föreslår jag att ni börjar lära känna varandra. Var tydliga med era behov och förklara varför det är viktigt för er att de här behoven blir uppfyllda. Påminn varandra vänligt om era behov när den andre glömmer istället för att tänka, hen gör aldrig och bli arg/ledsen. Så säg då även i stunden, jag behöver xx nu. Tänk inte på honom som den som surar i soffan utan som en person du faktiskt vill lära känna.
Att bara ha överlevt under lång tid gör att man förändras och då är det bra att lära känna varandra på nytt. Kanske inser ni att ni är helt fantastiska ihop. Kanske inser ni att nej, det här är inte den person jag behöver och vill ha i mitt liv och då vet ni det.
Ett tips på en löjligt effektiv övning vill jag ge och det är det här: Det här bygger på att båda verkligen vill leva med den andre och att man går in i det med tanken att man inte ska förställa sig eller göra våld på sig själv utan med viljan och önskan att få ett lyckligt liv ihop där tagande och givande är helt självklart och där man vill göra den andre lycklig/trygg/älskad med uppfyllda behov.
Bestäm er för att ni två ska göra något och prata om något varje dag. Äta tillsammans brukar funka bra men med så små barn kan det vara lurigare men oavsett, avsätt en stund varje dag där du och han faktiskt pratar och är i samma rum. Det kan kännas krystat men börja med att berätta om eran dag så kommer det med större sannolikhet flyta vidare till andra ämnen sedan. Träna er på att faktiskt lyssna på vad den andre personen säger. Säg något senare som bekräftar att ni faktiskt har lyssnat på varandra, typ, "jag kom att tänka på det du berättade i fredags, det var så dråpligt för det blev nästan samma på jobbet idag". Det gör att den andre känner sig hörd och viktig för den andre. Det kanske inte kommer igång något samtal efter att ni har berättat om eran dag de första gångerna men fortsätt ändå även om det känns dumt och löjligt. Förhoppningsvis infinner sig snart den där känslan när något roligt/tråkigt/dråpligt händer, jag måste berätta det här för xx! Då har ni en kommunikation igen.
Det krävs träning för att börja lyssna på varandra igen och ni kommer få påminna varandra många gånger om att den andre behöver lyssna men träning ger färdighet! Plötsligt får du kanske den där kramen du behöver för att han vet att du behöver den även om han inte har behovet att ge den så har du behovet av att få den och eftersom han älskar dig och vet om dina behov så gör han vad han kan för att uppfylla dem och vice versa. Eller så får du inte den där kramen eller känner att du inte kan ge honom det han vill ha och behöver men då har du försökt. Då får du kanske börja fundera på vad som faktiskt är viktigt för dig och vad du behöver förändra i ditt liv för att du ska må bra och ja, det kan innebära att man går skilda vägar.
Önskar er all lycka till.
.
