Sv: Jag andas

Får jag fortsätta att klaga och gnälla här, även fast jag andas?

Fick för en stund sen ett sms. Han vill lämna dottern 15.30 imorgon, för han har fått förfrågan om en tidningsintervju. Misstänker att det gäller segern förra helgen. Han skrev att han inte svarat än. Vad fan säger jag? Nu är hon " oviktig igen".

Jag må ha varit vaken i snart 4 dygn pga feber, snor, hosta och tänder, och jag må ha druckit 18 cl rödvin ikväll, men jag har lust att bara sätta mig ner och storböla. På riktigt.
 
Sv: Jag andas

Hur dags är det meningen från början att hon ska lämnas?
Jag vet att du har en plan, men nånstans måste du ändå börja sätta ner foten om du ska kunna börja leva. Jag hade svarat att "nej, det går inte för jag har planerat aktiviteter för mig själv medan barnen är hos dig och jag kan inte avbryta det i förtid (för att du inte kan planera...)."
Alternativt "be dem skjuta på intervjun några timmar, dina barn behöver sin pappatid".
 
Sv: Jag andas

Varför kan han inte göra intervjun med barn med? Han är förälder, det är så andra föräldrar gör.
 
Sv: Jag andas

Hur dags är det meningen från början att hon ska lämnas?
Jag vet att du har en plan, men nånstans måste du ändå börja sätta ner foten om du ska kunna börja leva. Jag hade svarat att "nej, det går inte för jag har planerat aktiviteter för mig själv medan barnen är hos dig och jag kan inte avbryta det i förtid (för att du inte kan planera...)."
Alternativt "be dem skjuta på intervjun några timmar, dina barn behöver sin pappatid".

Han brukar lämna barnen runt 18.30, förutom när han vill träna, eller träffa kompisar eller något annat roligare. Då kommer han 18 eller strax innan. Nu är hon ju sjuk, så jag hade nog velat ha henne hemma till 17.30 senast, men det är ändå två timmar efter vad han vill.

Angående att be dem skjuta på intervjun, jag orkar verkligen inte ge förslag på hur han ska lösa sin situation. Det är hans problem.
Jag har ju ensamtid med sonen, så det är i praktiken inga problem att ha henne också, så jag vet inte vad jag ska boka in för att kunna säga att jag är uppbokad.
Det är isåfall ditt förslag om att trycka på pappatiden då, men den verkar ju inte vara så viktig mer än på pappret hos FR.
 
Sv: Jag andas

Varför kan han inte göra intervjun med barn med? Han är förälder, det är så andra föräldrar gör.

Jag kan bara gissa, men baserat på svaren jag fick. På mina frågor under tiden vi bodde ihop -
" för jag är kille"
"Hon kanske börjar skrika"
"Jag kan inte ha henne med, för då kan jag inte prata ifred"

Vill du ha fler lama ursäkter?
Som sagt, jag har i många herrans år försökt resonera med människan i fråga, men det är ett stendött lopp. Tyvärr.
 
Sv: Jag andas

Jag tror inte det är timmarna i sig du är bölfärdig över. Utan att er dotter inte är annat än ett hinder i vägen för honom i hans liv. Något man dumpar av när man har något viktigare för sig.

Vilket i så fall stämmer med bilden han ger här, genom dig.

Det är helt OK att känna sorg över att han är dåligt föräldrarmaterial. Men det har egentligen inte med ungarnas situation idag att göra, jag menar - han har inte lämnat dem i stekhet bil medan han handlar om jag säger så. Han uppför sig som ett stort barn själv, det är ju helt sant.

Jag hade nog inte kunnat hindra mig själv från att påtala att "ja, såhär är det ju att vara förälder. Barnen är ivägen för ett barnfritt liv emellanåt".
 
Sv: Jag andas

Gah!
jag blir precis som athena alldeles jävla...vadfan är det för fel på karljäveln?

Jag vet verkligen inte hur du ska hantera detta på bästa sätt. Å ena sidan så vill en ju bara att barnen ska få vara med dig och ni myser, men å andra sidan så ska du inte behöva ta allt ansvar och han beter sig som om barnen är ett fint tillbehör när han vill leka duktig pappa. USCH!
 
Sv: Jag andas

Kom fram till alla lama ursäkter och kom på bra svar.
För att jag är kille - Skärp dig och bli en man!
Hon kanske börjar skrika - Se till att hon inte gör det då.
etc.
 
Sv: Jag andas

+1 på den. Jag tror det inte är helt orimligt att tro att pappans syn på det hela är att ni samarbetar kring barnen och att det går ganska bra för det mesta - eftersom han får igenom sina ändringar. Och jag måste säga att åtminstone utifrån en kompis långdragna erfarenheter av familjerätten är det inte helt otroligt att de verkar för ett fungerande samarbete mellan er nästan oavsett hur det tar sig uttryck. Nu har ju du fakta på hur hans utnyttjande av sin tid går stick i stäv med någon utökning av tiden än så länge så det går säkert bra, men det kan vara värt att ha i åtanke.
 
Sv: Jag andas

Jag tror inte det är timmarna i sig du är bölfärdig över. Utan att er dotter inte är annat än ett hinder i vägen för honom i hans liv. Något man dumpar av när man har något viktigare för sig.

Vilket i så fall stämmer med bilden han ger här, genom dig.

Det är helt OK att känna sorg över att han är dåligt föräldrarmaterial. Men det har egentligen inte med ungarnas situation idag att göra, jag menar - han har inte lämnat dem i stekhet bil medan han handlar om jag säger så. Han uppför sig som ett stort barn själv, det är ju helt sant.

Jag hade nog inte kunnat hindra mig själv från att påtala att "ja, såhär är det ju att vara förälder. Barnen är ivägen för ett barnfritt liv emellanåt".

Spot on. Nej, han har nog inte ihjäl barnen pga försummelse, men hur många rätt funtade föräldrar lämnar gladeligen över sina barn till den andra på de premisserna? Fan, barnen ska ju vara det viktigaste.

Kommentaren ovan - fälld av mig många gånger, men den biter inte.
 
Sv: Jag andas

Gah!
jag blir precis som athena alldeles jävla...vadfan är det för fel på karljäveln?

Jag vet verkligen inte hur du ska hantera detta på bästa sätt. Å ena sidan så vill en ju bara att barnen ska få vara med dig och ni myser, men å andra sidan så ska du inte behöva ta allt ansvar och han beter sig som om barnen är ett fint tillbehör när han vill leka duktig pappa. USCH!

Det fetmarkerade - det stör mig så in i h-e och att han sitter på FR och snyftar om hur synd det är om honom som får så lite tid med barnen (han har ju 50% om man bortser från nätterna).

Jag vill ju självklart mysa med barnen också, ingen tvekan, men som jag skrev i förra tråden så finns ju inget värre än att barnen blir bortvalda av en förälder. Därför försöker jag, men han gör det så jävla svårt att vilja samarbeta. Sånt här får mig att vilja sätta mig på tvären på alla punkter. Jag är vaken på nätterna och sliter mitt hår får att fundera ut något som kan funka för barnen och det här är vad han ger tillbaka. Inte till mig då, men till barnen.
Inte fan vill jag lämna min lilla att sova 50% av nätterna hos någon som bryr sig - nä just det, inte så mycket.

*ursäkta svordomarna*
 
Sv: Jag andas

Du kan inte ändra honom. Men du kan dra dina egna gränser, och jag tror det är viktigt att göra det för att stävja röran i framtiden.

Han tror säkert att han är världens bästa pappa och att han faktiskt har ungarna rätt mycket och klarar mer. Det är då läge att påtala för honom att han konstant strular. För jag tror inte att han ser det. Och att han har fått höra det innan ni kommer till möte tror jag inte är något annat än fördel för dig.

Se till att påtala det du vill att han ska förstå, han verkar vara en av de människor som har svårt att dra slutsatserna själva utan hellre väljer att se det ur egen vinkel.
 
Sv: Jag andas

Kom fram till alla lama ursäkter och kom på bra svar.
För att jag är kille - Skärp dig och bli en man!
Hon kanske börjar skrika - Se till att hon inte gör det då.
etc.

Been there, sagt det, gjort det, har t-shirten och det blev fasen inte bättre. Det går inte fram. Det bara gör inte det. Det kan generera en ursäkt i form av förlåt, men ett förlåt betyder inget om beteendet fortsätter. Nu 8 år senare har jag insett att beteendet fortsätter. Som en evighetsmaskin.
 
Sv: Jag andas

+1 på den. Jag tror det inte är helt orimligt att tro att pappans syn på det hela är att ni samarbetar kring barnen och att det går ganska bra för det mesta - eftersom han får igenom sina ändringar. Och jag måste säga att åtminstone utifrån en kompis långdragna erfarenheter av familjerätten är det inte helt otroligt att de verkar för ett fungerande samarbete mellan er nästan oavsett hur det tar sig uttryck. Nu har ju du fakta på hur hans utnyttjande av sin tid går stick i stäv med någon utökning av tiden än så länge så det går säkert bra, men det kan vara värt att ha i åtanke.

Ska tänka på det, men om de tror att samarbetet fungerar kring barnen efter samtalet på onsdag, så har jag verkligen misslyckats med min poäng.
 
Sv: Jag andas

Jag tror att han successivt försvinner mer eller mindre helt och hållet. Alltmedan han med hjälp av än den ena än den andra fantasifulla psykologiska teorin förklarar att det är TS som hindrar honom från att vara förälder och att hon vänder barnen mot honom.

När jag var i ungefär samma sits som TS, slet jag som ett djur för att lösa det. När jag nu ser det på distans, tänker jag snarare att "skit i pappan då, vill han nåt får han väl ringa".
 
Sv: Jag andas

Inte otroligt.

Samtidigt kan det vara en fördel för alla inblandade att konstatera fakta. För som sagt: när det inte kommer fram är det lätt för mannen ifråga att känna att "ja, alla är ju nöjda eftersom det är tyst".
 
Sv: Jag andas

Du kan inte ändra honom. Men du kan dra dina egna gränser, och jag tror det är viktigt att göra det för att stävja röran i framtiden.

Han tror säkert att han är världens bästa pappa och att han faktiskt har ungarna rätt mycket och klarar mer. Det är då läge att påtala för honom att han konstant strular. För jag tror inte att han ser det. Och att han har fått höra det innan ni kommer till möte tror jag inte är något annat än fördel för dig.

Se till att påtala det du vill att han ska förstå, han verkar vara en av de människor som har svårt att dra slutsatserna själva utan hellre väljer att se det ur egen vinkel.

Jag förstår vad du säger, men känner lite motvilja mot att styra upp situationen så att han har barnen när han egentligen inte vill det. Det känns olustigt på något vis.

Är helt enig med dig om att han inte ser problemet och att han tror att han är superdaddy.

Hur menar du med att det är bra att han får höra hur mycket han strular innan mötet?
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
712
Senast: Görel
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 223
Senast: Jahaja
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 276
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 160
Senast: Wingates
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp