Jag andas

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Det schemat jag funderar på, innebär att han aldrig lämnar barnen dagen före en dagis dag. 2 dagar ena veckan (med en övernattning) och 3 dagar nästa (med två övernattningar). Problemet är ju att det blir inte 50% hos honom.

Nej, det blir ju 5 dagar på 14 dagar. För att få det helt "rättvist" behöver du då komplettera med två "singeldagar" som inte är dagen före en dagisdag. Du kan ju föreslå en singeldag till att börja med. Så får han 6 dagar på en 14-dagarsperiod. Det är inte så långt från 50% och borde gå att acceptera.

Går det absolut inte kan du föreslå att sonen får en natt till den veckan de är två dagar hos pappa. Så är barnen ändå tillsammans den mesta tiden.

Sen tycker jag det är bra om hans dagar består av både helger och vardagar så att han får ta sin del av hämtning och lämning också, så att det inte blir du som får ta hela ansvaret. Och så ni båda kan ha en barnledig helg ibland.

 

[ameo]

Sv: Jag andas

jag läser den här tråden och funderar...
Jag hade nog inte kunnat hålla käften, även om jag numera har lärt mig att göra det ganska ofta
Jag hade fräst till karln att
"om du nu verkligen ÄR intresserad av att ha barnen på halvtid så får du väl för bövelen se till att börja med att visa att du faktiskt klarar av att ha dem betydligt mindre än så utan att hålla på och krångla med byten av dagar för att det krockar med aktiviteter och sånt! OM du verkligen vill ha dina barn boende på halvtid framöver så får du redan nu inse att du får anpassa ditt liv efter det! Jag kan inte hålla på och rycka ut för att det krockar för dig, jag måste också kunna planera mitt liv!
Är du inte beredd på att anpassa ditt liv efter barnen, så kan du GLÖMMA varannanveckas boende. Och det är för barnens skull och inte något annat!!"

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Det som känns så fel i allt det här är att jag kan må så himla dåligt när mina små problem (friska, fina ungar som ibland måste vara med en omogen pappa) inte ens är i närheten av det som familjer utsätts för i Syrien, Filipinerna, Nordkorea etc. Jag har egentligen inga allvarliga problem. Inga allvarliga sjukdomar. Jag borde vara rätt glad över alla fördelar jag har i livet. Jag mår bra, fick ett bra hälsotest trots allt som hänt och är än så länge frisk och kry.

Tack för att du erbjuder dig att ta emot oss. En dag kanske jag tar erbjudandet, det skulle vara kul att träffa dig som funnits med och stöttat hela vägen.

Taktiskt och diplomatiskt. Det låter bra. Det schemat jag funderar på, innebär att han aldrig lämnar barnen dagen före en dagis dag. 2 dagar ena veckan (med en övernattning) och 3 dagar nästa (med två övernattningar). Problemet är ju att det blir inte 50% hos honom. Fast det är ju en relativt kort period, fram tills minsta är 2-2½ (beroende på hur det funkar). Men jag vet ju själv att jag inte skulle vilja träffa barnen mindre än 50% av tiden, så även om jag vet vad han står för så känns det dumt att kräva det av honom.

Sen tror jag att han faktiskt skulle må bättre själv av att "ha sin frihet" eftersom det är det han egentligen vill. Suck och inte är det min sak att sitta och fundera på vad som blir bra för honom, utan det är barnen det gäller. Ibland blir jag trött på min hjärna.

Men du, det finns alltid någon som har det sämre än en själv. Man kan inte resonera så. Man måste få må dåligt och förbanna sitt öde trots att det finns massor med människor som har det sämre än en själv. Annars skulle man gå under. Man kan och ska inte jämföra hemska saker med varandra för det räcker med det man måste hantera iallafall.

Det vore verkligen jättekul att träffas så det hoppas jag på

Jag tycker att det låter som en jättebra lösning som du tänker med övernattningar och dagar de ska vara hos honom. Jag tycker inte att du ska bry dig så mycket om att han ska ha dem halva tiden. Det får han tänka på och argumentera för. Det jag däremot tycker att du ska tänka på är att du ska hinna få lite andhämtning för det behöver man. Det är tufft att vara ensamstående och man måste försöka få den lilla andhämtning som man kan få för även om man jättegärna vill ha sina barn hos sig hela tiden så är det ju faktiskt riktigt tufft ibland och då behöver man avlastning. Man behöver få vara bara människa ibland och inte alltid vara mamma i första hand. Få gå ut och ta ett glas vin ihop med kompisarna och slappna av med vissheten om att barnen har det bra hos någon annan eller bara få lägga sig i badkaret utan att någon liten parvel genast ropar efter mamma. Man behöver lite egentid då och då helt enkelt så försök att få till även det. Tänk på dig själv lite också.

Vad han skulle må bra utav och inte tycker jag att du ska försöka lämna därhän. Det är helt enkelt upp till honom. Du ska inte ens behöva bry dig om vad han har för behov längre.

Vad gäller bilstolarna så hade jag nog inte kunnat vara tyst. Eller, jag hade inte skällt ut honom inför barnen men han hade verkligen fått sina fiskar varma efteråt. Det är så illa gjort och så respektlöst.

 

[hindalhunned]

Sv: Jag andas

jag läser den här tråden och funderar...
Jag hade nog inte kunnat hålla käften, även om jag numera har lärt mig att göra det ganska ofta
Jag hade fräst till karln att
"om du nu verkligen ÄR intresserad av att ha barnen på halvtid så får du väl för bövelen se till att börja med att visa att du faktiskt klarar av att ha dem betydligt mindre än så utan att hålla på och krångla med byten av dagar för att det krockar med aktiviteter och sånt! OM du verkligen vill ha dina barn boende på halvtid framöver så får du redan nu inse att du får anpassa ditt liv efter det! Jag kan inte hålla på och rycka ut för att det krockar för dig, jag måste också kunna planera mitt liv!
Är du inte beredd på att anpassa ditt liv efter barnen, så kan du GLÖMMA varannanveckas boende. Och det är för barnens skull och inte något annat!!"

Jag håller med ameo här, så länge du låter honom köra med dig så kommer han att göra det. Han vet att du finns därför kan han planera precis vad som helst på helger och kvällarna.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Nej, det blir ju 5 dagar på 14 dagar. För att få det helt "rättvist" behöver du då komplettera med två "singeldagar" som inte är dagen före en dagisdag. Du kan ju föreslå en singeldag till att börja med. Så får han 6 dagar på en 14-dagarsperiod. Det är inte så långt från 50% och borde gå att acceptera.

Går det absolut inte kan du föreslå att sonen får en natt till den veckan de är två dagar hos pappa. Så är barnen ändå tillsammans den mesta tiden.

Sen tycker jag det är bra om hans dagar består av både helger och vardagar så att han får ta sin del av hämtning och lämning också, så att det inte blir du som får ta hela ansvaret. Och så ni båda kan ha en barnledig helg ibland.

Ok, nu testkör jag min idé genom er. Ris och ros, skräd inte orden.

Jag har utgått ifrån vår lilla, som egentligen är den bromsande faktorn i det hela. Söker man på nätet hittar man en mängd umgängesförslag och de brukar vara (för hennes ålder) lördag-söndag (med övernattning) ena veckan och en singeldag andra veckan. Detta ska sedan trappas upp till fre-sön och ännu lite senare tors-sön plus en dag den andra veckan.

Utifrån att sonen behöver mer så var min fundering om det skulle funka med fre-sön, två övernattningar, hem söndag kväll och jag är ledig med barnen på måndagen efter (det är jag redan nu när jag har dem måndagar). Veckan efter blir det tors-fre kväll med övernattning. och då är jag ju ledig med barnen på lördagen. Dvs, de jobbiga kvällarna kommer aldrig när de ska upp och till dagis (om han inte strular med sin lämning på fredagen, men det är hans problem).
Som sagt så blir det inte rättvist 50/50, men i ärlighetens namn så tror jag inte att han egentligen vill det heller. Det blir runt 36% för honom.

Med det schemat finns inga singeldagar som inte har dagis dagen efter. Om inte jag ska avstå på min helg, men det vill jag inte.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

jag läser den här tråden och funderar...
Jag hade nog inte kunnat hålla käften, även om jag numera har lärt mig att göra det ganska ofta
Jag hade fräst till karln att
"om du nu verkligen ÄR intresserad av att ha barnen på halvtid så får du väl för bövelen se till att börja med att visa att du faktiskt klarar av att ha dem betydligt mindre än så utan att hålla på och krångla med byten av dagar för att det krockar med aktiviteter och sånt! OM du verkligen vill ha dina barn boende på halvtid framöver så får du redan nu inse att du får anpassa ditt liv efter det! Jag kan inte hålla på och rycka ut för att det krockar för dig, jag måste också kunna planera mitt liv!
Är du inte beredd på att anpassa ditt liv efter barnen, så kan du GLÖMMA varannanveckas boende. Och det är för barnens skull och inte något annat!!"

Det där kommer förhoppningsvis att hända på FR. Vi träffas ju aldrig på ett sådant sätt att det finns utrymme för de där utspelen, eftersom barnen alltid är med och jag säger igen att jag VÄGRAR att göra sådana markeringar när de lyssnar. I alla fall i frågor som dessa som är så abstrakta att de inte rimligtvis kan förstå varför jag blir så förbannad på deras pappa.

Jag håller ju på att ladda inför nästa möte och försöker samla både mod, förnuft och fakta.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Men du, det finns alltid någon som har det sämre än en själv. Man kan inte resonera så. Man måste få må dåligt och förbanna sitt öde trots att det finns massor med människor som har det sämre än en själv. Annars skulle man gå under. Man kan och ska inte jämföra hemska saker med varandra för det räcker med det man måste hantera iallafall.

Det vore verkligen jättekul att träffas så det hoppas jag på

Jag tycker att det låter som en jättebra lösning som du tänker med övernattningar och dagar de ska vara hos honom. Jag tycker inte att du ska bry dig så mycket om att han ska ha dem halva tiden. Det får han tänka på och argumentera för. Det jag däremot tycker att du ska tänka på är att du ska hinna få lite andhämtning för det behöver man. Det är tufft att vara ensamstående och man måste försöka få den lilla andhämtning som man kan få för även om man jättegärna vill ha sina barn hos sig hela tiden så är det ju faktiskt riktigt tufft ibland och då behöver man avlastning. Man behöver få vara bara människa ibland och inte alltid vara mamma i första hand. Få gå ut och ta ett glas vin ihop med kompisarna och slappna av med vissheten om att barnen har det bra hos någon annan eller bara få lägga sig i badkaret utan att någon liten parvel genast ropar efter mamma. Man behöver lite egentid då och då helt enkelt så försök att få till även det. Tänk på dig själv lite också.

Vad han skulle må bra utav och inte tycker jag att du ska försöka lämna därhän. Det är helt enkelt upp till honom. Du ska inte ens behöva bry dig om vad han har för behov längre.

Vad gäller bilstolarna så hade jag nog inte kunnat vara tyst. Eller, jag hade inte skällt ut honom inför barnen men han hade verkligen fått sina fiskar varma efteråt. Det är så illa gjort och så respektlöst.

Jo, någon dag då och då utan barnen är nog behövligt. Bara för att ladda batterierna. Det är också något som stör mig, för det hade varit så enkelt om han bara hade fattat att det hade räckt med en timme om dagen (eftersom han hade ungefär 8 timmar egentid + jobbtid om dagen) för mig. Att få både barn och egentid samma dag. Det bästa av allt. Det hade funkat för oss båda om han bara hade velat.

Bilstolarna - han fattade det själv. Precis där och då. Och hade han inte gjort det så förstod han nog när jag blev svart i blicken. Han muttrade något om "kaosartad morgon" när han lämnade barnen på kvällen, men jag sa inget, för jag var fortfarande sur.

Jag kan också vara slarvig, ofokuserad, lat ibland och glömma saker, men aldrig när det gäller barnen. Inte på det sättet. Inte ens när jag är så stressad att det känns som om huvudet är på väg att implodera. Hur man "glömmer" att man plockat ur barnstolarna är obegripligt för mig. Dock skulle han aldrig ha kört dem utan stolar, men det är illa nog att jag förlorade en timme pga hans strul.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag håller med ameo här, så länge du låter honom köra med dig så kommer han att göra det. Han vet att du finns därför kan han planera precis vad som helst på helger och kvällarna.

Fast just nu är det en "ful taktik" från min sida, för att se vad han går för (och inga överraskningar så långt). Han har ju hävdat vid varje möte att han inte är så här strulig, men nu har jag ju svart på vitt att det är så. Sätta press på honom har jag de närmaste 20 åren på mig att göra.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Sätta press på honom har jag de närmaste 20 åren på mig att göra.

hehehe... nyttnick har bytt namn till

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Ok, nu testkör jag min idé genom er. Ris och ros, skräd inte orden.

Jag har utgått ifrån vår lilla, som egentligen är den bromsande faktorn i det hela. Söker man på nätet hittar man en mängd umgängesförslag och de brukar vara (för hennes ålder) lördag-söndag (med övernattning) ena veckan och en singeldag andra veckan. Detta ska sedan trappas upp till fre-sön och ännu lite senare tors-sön plus en dag den andra veckan.

Utifrån att sonen behöver mer så var min fundering om det skulle funka med fre-sön, två övernattningar, hem söndag kväll och jag är ledig med barnen på måndagen efter (det är jag redan nu när jag har dem måndagar). Veckan efter blir det tors-fre kväll med övernattning. och då är jag ju ledig med barnen på lördagen. Dvs, de jobbiga kvällarna kommer aldrig när de ska upp och till dagis (om han inte strular med sin lämning på fredagen, men det är hans problem).
Som sagt så blir det inte rättvist 50/50, men i ärlighetens namn så tror jag inte att han egentligen vill det heller. Det blir runt 36% för honom.

Med det schemat finns inga singeldagar som inte har dagis dagen efter. Om inte jag ska avstå på min helg, men det vill jag inte.

Var började det då, med den lilla? Har han haft någon övernattning än och hur fungerade det? Eller tänker du att det ska börja nu med två övernattningar ena veckan och en andra veckan när han inte haft någon alls förut? Det tycker jag känns tufft.

Ditt förslag om jag förstod det rätt:
vecka 1: måndag till fredag morgon mamma, fredag kväll-söndag kväll pappa
vecka 2 söndag kväll - torsdag morgon mamma torsdag kväll - fredag kväll pappa, fredag kväll - söndag kväll mamma

Hur tänker du att det ser ut när (om) ni har 50-50?

Mitt motförslag:
vecka 1: fre-lö sonen ensam hos pappa, båda lör-sön
vecka 2: tors-fre pappa (ev dottern bara fredag)

Så kan du visa hur du stegvis ökar för dottern om det går bra.

 

[Petruska]

Sv: Jag andas

Det jag undrar är hur det kan fungera att ta hand om sin ettåring med så pass många dagar mellan det att föräldern och ettåringen träffas? Det blir ju i princip en vecka mellan lillans och pappans tillfällen att ses.

Nu har jag ju fattat att samarbetet inte ens kan kallas samarbete och att pappan inte är särdeles villig att anstränga sig för sina barn, men jag undrar ändå.

Tex så tar min man hand om vårt plastbarnbarn varannan fredag. Nu är plastbarnbarnet drygt 2,5 och då är det inget problem om de inte har setts under mellantiden, men när han var 1,5 så var min man alltid hemma hos den familjen en sväng och hälsade på dagen före han skulle hämta lillen på dagis, så att deras relation var aktuell, så att säga.

Är det tänkt att pappan ska hälsa på hos dig och barnen någon dag mellan sina barndagar? Eller anser man att det fungerar med så pass långa mellanrum för så små barn? Jag känner att jag hade känt mig osäker med att ta över en ettåring som jag inte hade sett på en vecka.

Jag trodde att det var lite och ofta som gällde, tex några timmar varannan dag eller så.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

hehehe... nyttnick har bytt namn till

hahaha

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Var började det då, med den lilla? Har han haft någon övernattning än och hur fungerade det? Eller tänker du att det ska börja nu med två övernattningar ena veckan och en andra veckan när han inte haft någon alls förut? Det tycker jag känns tufft.

Ditt förslag om jag förstod det rätt:
vecka 1: måndag till fredag morgon mamma, fredag kväll-söndag kväll pappa
vecka 2 söndag kväll - torsdag morgon mamma torsdag kväll - fredag kväll pappa, fredag kväll - söndag kväll mamma

Hur tänker du att det ser ut när (om) ni har 50-50?

Mitt motförslag:
vecka 1: fre-lö sonen ensam hos pappa, båda lör-sön
vecka 2: tors-fre pappa (ev dottern bara fredag)

Så kan du visa hur du stegvis ökar för dottern om det går bra.

Nej, hon har fortfarande inte sovit hos pappa mer än den enda gången i somras. Tanken är ju självklart att trappa upp sovandet (fast upptrappning är enligt pappan fullständigt onödigt och larvigt av mig att föreslå) även med det nya förslaget.

När vi väl är uppe på 50/50 avseende allt, både dagar och nätter, så är mitt bästa förslag 2-2-3 dagar innan hon är stor nog för varannan vecka (fast varannan vecka gillar jag ju inte alls, men har inget annat förslag i nuläget och det ligger så långt fram att jag inte orkar fundera på det just nu).

Ditt motförslag känns lite väl lite, för tanken måste ju ändå vara att jobba mot att pappan får en bättre relation med barnen och med barn är det ju ofta kvantitet som gäller. Att vara närvarande mycket. Sonen skulle ju helt klart klara ett 50/50 upplägg om dottern hade kunnat hänga med på det. Att röra till det med olika tider för barnen är något vi båda ser som ett problem, både för dem, oss, jobben och dagis.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Det jag undrar är hur det kan fungera att ta hand om sin ettåring med så pass många dagar mellan det att föräldern och ettåringen träffas? Det blir ju i princip en vecka mellan lillans och pappans tillfällen att ses.

Nu har jag ju fattat att samarbetet inte ens kan kallas samarbete och att pappan inte är särdeles villig att anstränga sig för sina barn, men jag undrar ändå.

Tex så tar min man hand om vårt plastbarnbarn varannan fredag. Nu är plastbarnbarnet drygt 2,5 och då är det inget problem om de inte har setts under mellantiden, men när han var 1,5 så var min man alltid hemma hos den familjen en sväng och hälsade på dagen före han skulle hämta lillen på dagis, så att deras relation var aktuell, så att säga.

Är det tänkt att pappan ska hälsa på hos dig och barnen någon dag mellan sina barndagar? Eller anser man att det fungerar med så pass långa mellanrum för så små barn? Jag känner att jag hade känt mig osäker med att ta över en ettåring som jag inte hade sett på en vecka.

Jag trodde att det var lite och ofta som gällde, tex några timmar varannan dag eller så.

Ja, ena gången blir det 6 dagar, andra gången blir det 3 dagar mellan tillfällena. Jag har läst att riktigt små barn behöver kontakt med sina relationer minst var tredje dag, men uppfattade det som att det rörde sig om upp till ettårsåldern ungefär, men kan ha tolkat fel.
Hon känner lätt igen mormor och morfar som hon träffar en gång i månaden, men är lite blyg de första timmarna såklart.

Lite och ofta går han inte med på och som sagt så har jag gått på ett schema som verkar vara vanligt för hennes ålder och lagt till en dag varje vecka, dvs mer än vad som föreslås.

Jag tar gärna emot förslag på hur det skulle kunna läggas upp för min hjärna känns som om den är körd genom en fritös ( sjukskriven ett par dagar).

Kriterierna är att det inte blir hämtning och lämning av barnen på olika tider på dagis, att Lillan börjar sova hos pappa (om han nu inte fortsätter byta bort de nätterna), inte fler nätter än hon klarar, någon slags kontinuitet med fler övernattningar för sonen, inte få timmar (för pappan anser inte att det är värt bensinpengarna och jobbet), inte lämningar hos mig dagen innan dagisdag och helst 50/50 om man ska gå på pappans vilja. Jag kan vara helledig två vardagar i månaden om det hjälper. Sen måste schemat funka på ett sätt så att det är hyggligt förutsägbart för barnen och gärna om det är möjligt även för arbetsgivaren.
Där ungefär har jag fått hjärnblödning och vet inte hur det ska kompromissas. Som jag skrev ovan, hur sjutton väljer man det minst dåliga alternativet när man inte vill välja något dåligt alls, utan ett bra?

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Det är på onsdag som det gäller. Alla tips och tankar tas tacksamt emot.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Tanken är ju självklart att trappa upp sovandet

När vi väl är uppe på 50/50 avseende allt, både dagar och nätter, så är mitt bästa förslag 2-2-3 dagar

Ditt motförslag känns lite väl lite, för tanken måste ju ändå vara att jobba mot att pappan får en bättre relation med barnen och med barn är det ju ofta kvantitet som gäller. Att vara närvarande mycket. Sonen skulle ju helt klart klara ett 50/50 upplägg om dottern hade kunnat hänga med på det.

Ja, om vi antar att målet är 2-2-3, när tänker du att dottern är mogen för det (ungefär)? Om ett år, om två?

Vad är det egentligen som är så krångligt med att pappa har bara sonen ibland?

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Ok, nu testkör jag min idé genom er. Ris och ros, skräd inte orden.

Jag har utgått ifrån vår lilla, som egentligen är den bromsande faktorn i det hela. Söker man på nätet hittar man en mängd umgängesförslag och de brukar vara (för hennes ålder) lördag-söndag (med övernattning) ena veckan och en singeldag andra veckan. Detta ska sedan trappas upp till fre-sön och ännu lite senare tors-sön plus en dag den andra veckan.

Utifrån att sonen behöver mer så var min fundering om det skulle funka med fre-sön, två övernattningar, hem söndag kväll och jag är ledig med barnen på måndagen efter (det är jag redan nu när jag har dem måndagar). Veckan efter blir det tors-fre kväll med övernattning. och då är jag ju ledig med barnen på lördagen. Dvs, de jobbiga kvällarna kommer aldrig när de ska upp och till dagis (om han inte strular med sin lämning på fredagen, men det är hans problem).
Som sagt så blir det inte rättvist 50/50, men i ärlighetens namn så tror jag inte att han egentligen vill det heller. Det blir runt 36% för honom.

Med det schemat finns inga singeldagar som inte har dagis dagen efter. Om inte jag ska avstå på min helg, men det vill jag inte.

Jag tycker absolut att du kan lägga fram det här förslaget. Sedan är det ju faktiskt upp till honom också om han inser att det blir för långt emellan ena veckan att fråga dig om han kan få träffa barnen en dag mitt i. Det kan ju vara en så enkel sak som att han slutar några timmar tidigare, hämtar dem på dagis, tar en fika eller mat på stan om han har långt att åka och sedan lämnar hem dem hos dig när du har slutat jobbet. Det krävs ju lite av honom då så jag tror ju inte att det blir aktuellt men du kan ju ha det i bakfickan om han säger något om det.

Eftersom du hela tiden jobbar för att han ändå ska träffa barnen så mycket som fungerar för dem så tycker jag att han bör vara nöjd med förslaget ovan. Sedan kanske han måste tjafsa för tjafsandets skull men jag tror att det blir bra. Jag tycker inte att du ska ge bort din helg med barnen. De kommer behöva en lugn helg med dig och du ska ju inte bara ta vardagen utan den ska ju han också vara delaktig i.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Ja, om vi antar att målet är 2-2-3, när tänker du att dottern är mogen för det (ungefär)? Om ett år, om två?

Vad är det egentligen som är så krångligt med att pappa har bara sonen ibland?

Det kan man ju inte veta, men om ett drygt år hoppas jag. Om pappan tar jobbet på allvar.

Problemet är hämtningen på dagis. Vi lär inte kunna dyka upp samtidigt och ska det lösas så måste dagis "gömma" ena barnet medan det andra hämtas, för vilket barn vill bli kvarlämnat själv? Det bäddar för strul.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag vet inte om det är bra, men jag har inte så mkt mer att komma med. Känner ju att alla förslag är lika dåliga.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Problemet är hämtningen på dagis. Vi lär inte kunna dyka upp samtidigt och ska det lösas så måste dagis "gömma" ena barnet medan det andra hämtas, för vilket barn vill bli kvarlämnat själv? Det bäddar för strul.

Ja OK, då fattar jag problemet. Nej det är klart att det inte funkar att göra så.