Jag andas

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

De vill veta om de ska fira jul i hans nya hus, men varför det brinner i knutarna har jag ingen aning om.

Problemet med schemat är att det inte fungerar. Inte för barnen och inte för mig. För pappan vet jag inte, eftersom han ändrar ju på allt så att det passar honom i alla fall, så där spelar det nog ingen större roll hur vi lägger upp ett schema. Så detta schemat har varit på prov nu, 2 x 4 veckor och ska utvärderas den 27:e när vi ska till familjerätten. Därav osäkerheten.

Familjer är olika men i min familj är det nog så att julfirandet med olika konstellationer bestäms rätt långt i förväg, beroende på olika personers arbetstider och möjligheter till ledigt. Alltså typ "jag jobbar på julafton så kan vi ha barnen hemma den 23:e och så kan vi åka till föräldrarna på juldagen, för på annandagen kommer brorsan och hans familj till mamma och pappa så då orkar de inte med oss också. Men vi måste vara hemma till kl 15 för då börjar A jobba. Em vill gärna att vi kommer också men det blir i så fall på annandagen för innan dess är Er:s släkt där"

Men med tanke på läget får systrarna helt enkelt ge sig till tåls tills ni bestämt ett nytt schema, det är ju bara ett par veckor kvar.

När det gäller schemat rent allmänt så undrar jag om det skulle fungera för dig och barnen om exet följde det? Förutom att du helst vill ha barnen hela tiden och är ledsen när de är borta? Du har ju nu annars torrt på fötterna när det gäller hans agerande, ändringar, bytande och fixande så det känns som du borde ha bra förhandlingsläge den 27:e.

 

[Korven]

Sv: Jag andas

När folk försöker stressa mig till svar, som gärna ska vara en ändring av redan uppgjorda förutsättningar är min standardmening "måste jag svara nu, så är jag tvungen att säga nej".

Det är ju din tid, varför skulle du byta bort den?!

Det ska jag komma ihåg, väldigt bra

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

När folk försöker stressa mig till svar, som gärna ska vara en ändring av redan uppgjorda förutsättningar är min standardmening "måste jag svara nu, så är jag tvungen att säga nej".

Det är ju din tid, varför skulle du byta bort den?!

Det är ett bra svar. Det ska jag ta med mig.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Familjer är olika men i min familj är det nog så att julfirandet med olika konstellationer bestäms rätt långt i förväg, beroende på olika personers arbetstider och möjligheter till ledigt. Alltså typ "jag jobbar på julafton så kan vi ha barnen hemma den 23:e och så kan vi åka till föräldrarna på juldagen, för på annandagen kommer brorsan och hans familj till mamma och pappa så då orkar de inte med oss också. Men vi måste vara hemma till kl 15 för då börjar A jobba. Em vill gärna att vi kommer också men det blir i så fall på annandagen för innan dess är Er:s släkt där"

Men med tanke på läget får systrarna helt enkelt ge sig till tåls tills ni bestämt ett nytt schema, det är ju bara ett par veckor kvar.

När det gäller schemat rent allmänt så undrar jag om det skulle fungera för dig och barnen om exet följde det? Förutom att du helst vill ha barnen hela tiden och är ledsen när de är borta? Du har ju nu annars torrt på fötterna när det gäller hans agerande, ändringar, bytande och fixande så det känns som du borde ha bra förhandlingsläge den 27:e.

Det är inga sådana konstiga konstellationer för hans familj. Alla är lediga och inte bara julafton. Sen är det väl inte mitt problem. I år ser det ut så här och det får vi båda anpassa oss till. Det är ju han som ställt till soppan också.

Schemat rent allmänt funkar inte, även om han skulle hålla tiderna. Hur det borde se ut vet jag inte, för det som är bra för den lilla funkar inte för den stora, men de vill gärna vara tillsammans, så dela på barnen funkar inte heller bra. Jag har två nya halvgenomarbetade förslag och det jag tror skulle funka bäst för barnen skulle innebära lite färre dagar än 50%. Det skulle ge lite mindre än sonen behöver, men ge honom en lite mer kontinuerlig tid med pappa. Det skulle bli fler övernattningar än jag önskar för dottern, men färre dagar per vecka totalt, så det huvudsakliga boendet skulle ändå vara här. Inte optimalt, men kanske bättre då det blir mindre fläng för barnen? Problemet är att jag egentligen inte kan kräva att han backar på antal umgängesdagar. Jag vet inte alls. Det känns som om jag bara gissar.

Problemet nu är att efter umgänget idag är de hemma runt 18.30. Båda barnen är uppe i varv och lilla somnar runt 20 och stora runt 21. Pga jobbet måste vi upp halv sju och det blir för få timmars sömn för båda. Mina dagar lägger jag lilla så hon sover runt 18.30-18.45 och stora sover 20. Då orkar båda mkt bättre.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Problemet nu är att efter umgänget idag är de hemma runt 18.30. Båda barnen är uppe i varv och lilla somnar runt 20 och stora runt 21. Pga jobbet måste vi upp halv sju och det blir för få timmars sömn för båda. Mina dagar lägger jag lilla så hon sover runt 18.30-18.45 och stora sover 20. Då orkar båda mkt bättre.

Ja, det där funkar ju inte. Går det att kräva att barnen ska vara hemma hos dig i tid för att hålla sina respektive läggtider, om bytet ska ske på kvällen? Att barnen får tillräckligt med sömn måste väl vara viktigt för er båda två.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Pappan tycker ju att hon fortfarande är pigg när han har henne och förstår nog inte resten av resonemanget. Jag har nog sagt 15-20 gånger att jag påbörjar läggning runt 18 i vanliga fall.

Sen blir det ju mindre tid för honom med barnen isåfall, men han vill inte sluta tidigare på jobbet, trots att han skulle kunna ta fjärdedels föräldradagar etc, så det är lite en viljefråga också. Därför skulle färre dagar, men med övernattning, funka bättre, även om dottern egentligen inte är riktigt redo (han har ju bara haft henne en natt sen hon föddes).

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Därför skulle färre dagar, men med övernattning, funka bättre, även om dottern egentligen inte är riktigt redo

Vad säger du om det då? Du har ju varit emot det tidigare. Hur många nätter handlar det om på en månad enligt ditt förslag? Kanske det kan vara lämning på kvällen när ni inte ska upp tidigt morgonen därpå?

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Jag tycker att du ska stå upp för dig själv och barnen i det här. Inga lämningar senare än 17 var mitt krav genom hela den tidsperiod som barnen var hos pappan vissa helger och då var mina bra mycket äldre än dina är nu när de började åka till sin pappa. Det funkar inte med aströtta barn när de ska upp morgonen efter. Det är inte schysst mot dem. De måste helt enkelt ha tid att landa hemma oavsett om han tycker det eller inte.
Enstaka övernattningar kan jag tycka är okej. Min dotter var ca 18 månader när hon började sova över enstaka nätter borta ihop med sin då drygt treårige bror pga mitt jobb. Jag slutade helt enkelt så sent och började så tidigt dagen efter vissa helger under en period så det var lugnast för barnen att de sov borta då hos den som passade dem på dagtid när jag jobbade. Annars hade de velat vara uppe tills jag kom hem vilket var någon timme efter normal läggningstid för dem och då visste jag ju att det inte gick att få dem i säng förren efter ytterligare några timmar. Det var helt enkelt inte snällt mot barnen hur jobbigt det än var. Försörja sig måste man ju.

Min dotter var ca ett år när hon sov över hos sin pappa första gången och trots att han aldrig hade haft en enda läggning innan så gick det bra. Visst, hon somnade väl inte samma tid som hemma men det fungerade. Sen valde han att inte ha barnen så mycket mer efter det så det blev inte aktuellt med övernattning igen förren hon var över tre men det är ju en annan historia.

Kanske får du helt enkelt låta barnen sova över kanske en natt i veckan/var tionde dag eller vad som kan passa för att de ska få sin sömn? Kanske kan det också vara lämpligt att det är pappan som hämtar dem dagen efter på dagis så att han inser att det inte blir bra om han inte får dem i säng i rimlig tid för då orkar de helt enkelt inte. I övrigt hade jag försökt att de dagar han lämnar dem på kvällen är dagar då de inte ska till dagis dagen efter så att det inte spelar så stor roll att de inte kommer i säng i tid.

Mitt i allt detta så ska du försöka ha deras väl och ve i tanken. Jag vet att du har det men det är så lätt att gå i kamp mot deras pappa bara för att han är så korkad så att man snart inte vet hur man egentligen vill ha det. Det lyser ju tyvärr igenom att han inte har deras bästa framför ögonen med tanke på att han inte ens kan ta ut delar av dagen i fp dagar för att träffa dem mer utan att det ska ske på bekostnad av deras sömn. Skulle inte han egentligen vara helt föräldraledig nu om ni fortfarande hade bott ihop? Eller minns jag fel? Om jag nu minns rätt så är det ju ytterligare en orsak till att han skulle ta delvis föräldraledigt isåfall.

Sen det här med julen. Säg rakt av att eftersom det är han som har satt er i den här soppan så kan han glömma julen. Visst, man ska inte försöka hämnas eller använda barnen som slagpåkar men i det här tycker jag att du ska vara egoistisk. När de blir större så kan de säga själva hur de vill ha det men någonstans så tycker jag att du ska vara lite egoistisk med. Faktum är att mina barn har alltid firat alla sina julaftnar hemma med mig. De vill fira hemma och då har de fått göra det. Sedan har de åkt till sin pappa på juldagen och annandagen och det har varit helt okej för både dem och mig.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Vad säger du om det då? Du har ju varit emot det tidigare. Hur många nätter handlar det om på en månad enligt ditt förslag? Kanske det kan vara lämning på kvällen när ni inte ska upp tidigt morgonen därpå?

Det skulle bli en natt ena veckan och två i rad andra. En natt per vecka måste jag väl snart acceptera, och två är inte så mycket mer. Men ändå.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag tycker att du ska stå upp för dig själv och barnen i det här. Inga lämningar senare än 17 var mitt krav genom hela den tidsperiod som barnen var hos pappan vissa helger och då var mina bra mycket äldre än dina är nu när de började åka till sin pappa. Det funkar inte med aströtta barn när de ska upp morgonen efter. Det är inte schysst mot dem. De måste helt enkelt ha tid att landa hemma oavsett om han tycker det eller inte.
Enstaka övernattningar kan jag tycka är okej. Min dotter var ca 18 månader när hon började sova över enstaka nätter borta ihop med sin då drygt treårige bror pga mitt jobb. Jag slutade helt enkelt så sent och började så tidigt dagen efter vissa helger under en period så det var lugnast för barnen att de sov borta då hos den som passade dem på dagtid när jag jobbade. Annars hade de velat vara uppe tills jag kom hem vilket var någon timme efter normal läggningstid för dem och då visste jag ju att det inte gick att få dem i säng förren efter ytterligare några timmar. Det var helt enkelt inte snällt mot barnen hur jobbigt det än var. Försörja sig måste man ju.

Min dotter var ca ett år när hon sov över hos sin pappa första gången och trots att han aldrig hade haft en enda läggning innan så gick det bra. Visst, hon somnade väl inte samma tid som hemma men det fungerade. Sen valde han att inte ha barnen så mycket mer efter det så det blev inte aktuellt med övernattning igen förren hon var över tre men det är ju en annan historia.

Kanske får du helt enkelt låta barnen sova över kanske en natt i veckan/var tionde dag eller vad som kan passa för att de ska få sin sömn? Kanske kan det också vara lämpligt att det är pappan som hämtar dem dagen efter på dagis så att han inser att det inte blir bra om han inte får dem i säng i rimlig tid för då orkar de helt enkelt inte. I övrigt hade jag försökt att de dagar han lämnar dem på kvällen är dagar då de inte ska till dagis dagen efter så att det inte spelar så stor roll att de inte kommer i säng i tid.

Mitt i allt detta så ska du försöka ha deras väl och ve i tanken. Jag vet att du har det men det är så lätt att gå i kamp mot deras pappa bara för att han är så korkad så att man snart inte vet hur man egentligen vill ha det. Det lyser ju tyvärr igenom att han inte har deras bästa framför ögonen med tanke på att han inte ens kan ta ut delar av dagen i fp dagar för att träffa dem mer utan att det ska ske på bekostnad av deras sömn. Skulle inte han egentligen vara helt föräldraledig nu om ni fortfarande hade bott ihop? Eller minns jag fel? Om jag nu minns rätt så är det ju ytterligare en orsak till att han skulle ta delvis föräldraledigt isåfall.

Sen det här med julen. Säg rakt av att eftersom det är han som har satt er i den här soppan så kan han glömma julen. Visst, man ska inte försöka hämnas eller använda barnen som slagpåkar men i det här tycker jag att du ska vara egoistisk. När de blir större så kan de säga själva hur de vill ha det men någonstans så tycker jag att du ska vara lite egoistisk med. Faktum är att mina barn har alltid firat alla sina julaftnar hemma med mig. De vill fira hemma och då har de fått göra det. Sedan har de åkt till sin pappa på juldagen och annandagen och det har varit helt okej för både dem och mig.

Jo, han skulle egentligen varit föräldraledig, men det kostar ju i form av lägre inkomst.... behöver jag säga mer.

Just idag vet jag inte hur jag ska vända mig. Jag känner mig trängd igen och vill helst bara gå och dö, tills jag inser att jag har barnen att tänka på.

Sen bara för att spä på det hela så går den där eländiga karln och vinner den där kamsportstävlingen han åkte på i stället för att ta hand om barnen. Då blir jag ogin och kan inte ens unna honom framgången, eftersom träning och tävlingsframgången är på bekostnad av barnen, fast de har det ju inte dåligt med mig. Och då skäms jag för att jag känner så och vill helst gå och dö igen. Eller lägga mig i fosterställning. Eller bara gråta över att jag känner mig tragisk också.

Angående FR den 27:e. Velar mellan att gå in och kräva något och att vänta ut samtalet. Har även lekt med tanken att sätta lite press på pappan redan innan mötet, genomsätt avkräva att han verkligen tänker igenom barnens situation och hans del i det hela och sen komma med ett rimligt förslag som är väl underbyggt och välmotiverat. Men det kan också slå väldigt fel.

Så då är jag tillbaka i samma stadie som i början - jag känner bara för att sätta mig ett hörn och tjura och säga "jag vill inte".

Alla förslag känns dåliga och hur fan väljer man vad som är minst dåligt? När man vill ha något som är bra?

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Det känns lite som en textrad jag fick upp i huvudet för några dagar sen (Jewel?)
And you wake up to realize, your standard of living somehow got stuck on survive.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Jo, han skulle egentligen varit föräldraledig, men det kostar ju i form av lägre inkomst.... behöver jag säga mer.

Just idag vet jag inte hur jag ska vända mig. Jag känner mig trängd igen och vill helst bara gå och dö, tills jag inser att jag har barnen att tänka på.

Sen bara för att spä på det hela så går den där eländiga karln och vinner den där kamsportstävlingen han åkte på i stället för att ta hand om barnen. Då blir jag ogin och kan inte ens unna honom framgången, eftersom träning och tävlingsframgången är på bekostnad av barnen, fast de har det ju inte dåligt med mig. Och då skäms jag för att jag känner så och vill helst gå och dö igen. Eller lägga mig i fosterställning. Eller bara gråta över att jag känner mig tragisk också.

Angående FR den 27:e. Velar mellan att gå in och kräva något och att vänta ut samtalet. Har även lekt med tanken att sätta lite press på pappan redan innan mötet, genomsätt avkräva att han verkligen tänker igenom barnens situation och hans del i det hela och sen komma med ett rimligt förslag som är väl underbyggt och välmotiverat. Men det kan också slå väldigt fel.

Så då är jag tillbaka i samma stadie som i början - jag känner bara för att sätta mig ett hörn och tjura och säga "jag vill inte".

Alla förslag känns dåliga och hur fan väljer man vad som är minst dåligt? När man vill ha något som är bra?

Ja det där med pengar... Tänk om barnen hade fått vara mer värda någon enda gång.

Men det är väl inte konstigt att du inte kan glädjas med honom? Det hade väl varit lite väl genomskinligt om du hade skrivit att du gladdes med honom. Iallafall tycker jag det. Man behöver inte glädjas med sitt ex.

Du behöver nog ett litet brejk igen. Kan du åka och hälsa på dina föräldrar eller en god vän som kan ta hand om dig lite, sysselsätta barnen och faktiskt låta dig gråta? Sitta uppe och prata så att du får ösa ur dig allting.
Du vet att du är så välkommen hit om du vill det. Jag kanske inte kan sysselsätta barnen för det är jag tyvärr för sjuk för men jag kan lyssna på dig.

Jag tycker inte att du ska säga till honom att fundera igenom situationen för då är risken att du hjälper honom lite väl mycket. Han är faktiskt vuxen och han måste ta det ansvaret han har tagit på sig. Jag hade i ditt ställe avvaktat och sett hur samtalet utväxlar sig och sedan haft min plan klar för vad jag vill ha igenom. Taktiskt och diplomatiskt. Det kommer man längst med är min erfarenhet. Jag hade i ditt läge gått med på sådant som funkar för barnen. Sätt dig ner och fundera på vilka dagar det gör minst att barnen är trötta dagen efter och utgå därifrån så ser du nog snart ett mönster som du kan utgå ifrån.

Det är inte konstigt att man känner sig liten och rädd och bara vill vråla JAG VILL INTE!!! som en annan treåring ibland. Det är faktiskt ganska naturligt för någonstans behöver man få ut all sorg, ilska och frustration. Jag hoppas att du har någon du kan vända dig till så att du får en chans att prata av dig för det behöver man verkligen. Om du vill så finns jag här för dig.

Varma kramar

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Det känns lite som en textrad jag fick upp i huvudet för några dagar sen (Jewel?)
And you wake up to realize, your standard of living somehow got stuck on survive.

Du kommer inte fastna där. Du är där just nu men du är ju bara precis i början utav ditt nya liv. Det kommer att bli bättre. Jag lovar.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Angående FR den 27:e. Velar mellan att gå in och kräva något och att vänta ut samtalet. Har även lekt med tanken att sätta lite press på pappan redan innan mötet, genomsätt avkräva att han verkligen tänker igenom barnens situation och hans del i det hela och sen komma med ett rimligt förslag som är väl underbyggt och välmotiverat.

Jag tycker inte du behöver coacha honom inför mötet. Däremot tycker jag du ska tänka igenom vad du tror att han kommer med, och se till att ha fina argument som skjuter det i sank (om det inte är bra).

Jag tycker nog att du kan börja ställa krav. Han sköter ju inte sin del av schemat. Byter och trixar och håller inte tider. Det ni kommer överens om behöver han försöka hålla. Det är ett rimligt krav.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

och historien upprepar sig. Trots att jag inte är förvånad så retar det gallfeber på mig. Jag borde bara kallt konstatera att det aldrig blir bättre, men någonstans verkar jag ju hoppas fortfarande - eftersom jag blir så arg.

Imorse skulle barnen hämtas kvart i åtta för jag skulle jobba. Klockan 8 har pappan inte dykt upp, så jag ringer. Han svarar yrvaket att han är på väg att sätta sig i bilen (yeah right, han låg i sängen och sov). Påpekade att han redan var alldeles för sen och då hasplar han ur sig att han försovit sig. 20 min senare dyker han upp och jag är inte så glad över att vara sent iväg. Ska stoppa in lillan i hans bil - men vad tror ni händer då?

HAN HAR INGA BILBARNSTOLAR MED SIG!!!

Så, för att inte hela dagen ska gå åt till att vänta så får jag skjutsa hem barnen till honom och är därmed en timme senare på jobbet än jag tänkt mig. Hur fasen kan man inte vara mognare än en förpubertal tonåring när man fyller 35? Inte en endaste ursäkt fick jag heller, han såg nog att jag var fly förbannad, så han vågade inte öppna munnen.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag andas

Det är bara att notera och ta upp som en av de saker han inte klarar av.
Och så ger du listan till familjerätten.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Ja det där med pengar... Tänk om barnen hade fått vara mer värda någon enda gång.

Men det är väl inte konstigt att du inte kan glädjas med honom? Det hade väl varit lite väl genomskinligt om du hade skrivit att du gladdes med honom. Iallafall tycker jag det. Man behöver inte glädjas med sitt ex.

Du behöver nog ett litet brejk igen. Kan du åka och hälsa på dina föräldrar eller en god vän som kan ta hand om dig lite, sysselsätta barnen och faktiskt låta dig gråta? Sitta uppe och prata så att du får ösa ur dig allting.
Du vet att du är så välkommen hit om du vill det. Jag kanske inte kan sysselsätta barnen för det är jag tyvärr för sjuk för men jag kan lyssna på dig.

Jag tycker inte att du ska säga till honom att fundera igenom situationen för då är risken att du hjälper honom lite väl mycket. Han är faktiskt vuxen och han måste ta det ansvaret han har tagit på sig. Jag hade i ditt ställe avvaktat och sett hur samtalet utväxlar sig och sedan haft min plan klar för vad jag vill ha igenom. Taktiskt och diplomatiskt. Det kommer man längst med är min erfarenhet. Jag hade i ditt läge gått med på sådant som funkar för barnen. Sätt dig ner och fundera på vilka dagar det gör minst att barnen är trötta dagen efter och utgå därifrån så ser du nog snart ett mönster som du kan utgå ifrån.

Det är inte konstigt att man känner sig liten och rädd och bara vill vråla JAG VILL INTE!!! som en annan treåring ibland. Det är faktiskt ganska naturligt för någonstans behöver man få ut all sorg, ilska och frustration. Jag hoppas att du har någon du kan vända dig till så att du får en chans att prata av dig för det behöver man verkligen. Om du vill så finns jag här för dig.

Varma kramar

Det som känns så fel i allt det här är att jag kan må så himla dåligt när mina små problem (friska, fina ungar som ibland måste vara med en omogen pappa) inte ens är i närheten av det som familjer utsätts för i Syrien, Filipinerna, Nordkorea etc. Jag har egentligen inga allvarliga problem. Inga allvarliga sjukdomar. Jag borde vara rätt glad över alla fördelar jag har i livet. Jag mår bra, fick ett bra hälsotest trots allt som hänt och är än så länge frisk och kry.

Tack för att du erbjuder dig att ta emot oss. En dag kanske jag tar erbjudandet, det skulle vara kul att träffa dig som funnits med och stöttat hela vägen.

Taktiskt och diplomatiskt. Det låter bra. Det schemat jag funderar på, innebär att han aldrig lämnar barnen dagen före en dagis dag. 2 dagar ena veckan (med en övernattning) och 3 dagar nästa (med två övernattningar). Problemet är ju att det blir inte 50% hos honom. Fast det är ju en relativt kort period, fram tills minsta är 2-2½ (beroende på hur det funkar). Men jag vet ju själv att jag inte skulle vilja träffa barnen mindre än 50% av tiden, så även om jag vet vad han står för så känns det dumt att kräva det av honom.

Sen tror jag att han faktiskt skulle må bättre själv av att "ha sin frihet" eftersom det är det han egentligen vill. Suck och inte är det min sak att sitta och fundera på vad som blir bra för honom, utan det är barnen det gäller. Ibland blir jag trött på min hjärna.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag tycker inte du behöver coacha honom inför mötet. Däremot tycker jag du ska tänka igenom vad du tror att han kommer med, och se till att ha fina argument som skjuter det i sank (om det inte är bra).

Jag tycker nog att du kan börja ställa krav. Han sköter ju inte sin del av schemat. Byter och trixar och håller inte tider. Det ni kommer överens om behöver han försöka hålla. Det är ett rimligt krav.

Tack, jag går på den linjen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Tro mig, det är noterat.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Jag tycker du ska lägga fram förslaget. Så får han kontra och sedan får ni hitta någon lösning via FR. Och då ska det ju också skötas från hans sida. Att han skulle vilja ha 50 % av tiden är ju i hans huvud. Rent teoretiskt vill han, men praktiskt är det ju helt klart att han prioriterar annorlunda. Därför tror jag det är viktigt att du inte är för medgörlig nu, utan redan i det här stadiet gör klart vad som gäller. Han får ta ansvar för den tid han kräver. Du kommer inte att susa in och fixa så han ändå kan göra allt han vill, när han vill, hur han vill.

OM han VERKLIGEN vill ha 50 % så får han också fixa det praktiskt. Inte bara i huvudet för att framstå som superpappan. Och om du redan nu ser till att han får känna hur mycket det krävs för att planera och fixa, kommer du få mindre problem längre fram med planeringen och upplägget. Är min fasta övertygelse. Blir det "jobbigt" redan nu (med uppoffringar där tävlingar går bort, egentid försvinner etc) - the real life - kommer det att komma dig till gagn när ni ska komma överens "på riktigt".