Som
@tanten skriver "När hjärtat är fullt av känslor kommer det ut ur munnen" och mig händer det ofta med man och barn.
Mannen hör det ofta men själv är han mer av en typ som hellre vill att jag läser genom raderna när det gäller vad han känner för mig. Det är helt ok, det gör jag. Men, det händer att han gör det spontant också.
Varken han eller jag har hört sådant av våra föräldrar med ord men min mamma framförallt, har visat det på andra sätt och även om jag har
mycket att önska i hennes uppfostran så är detta något jag uppskattat mycket.
Barnen får höra det när jag liksom stannar upp, tittar på dem och fylls av kärlek och jag måste säga "Du vet väl att jag älskar dig"? De suckar jämt och himlar med ögonen och i utandningen kommer "Ja, jag veeeeet" eller "Mmmm". Det gör inget, de vet att jag menar det på riktigt och tycker nog om att höra det i förlängningen. De är vuxna nu.
Många gånger säger jag det på engelska för jag tycker att "I love you" ger ett mjukare intryck än "jag älskar dig". Jag gillar inte bokstaven "ä" i ordet tror jag.
Jag säger det inte till mina föräldrar eller syskon eftersom jag inte överväldigas av sådana känslor i förhållandet till dem och således skulle det inte komma ut ur munnen heller. Möjligen ett av mina syskon.
Jo, jag älskar dem men inte på ett känslomässigt plan liksom. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar?
Ibland har barnen skrivit brev där det står att de älskar oss för att det är så svårt att säga. Det uppskattas och jag vet att det är svårt ibland och de behöver ju egentligen inte besvara min kärlek till dem, den är villkorslös ju.
Barnen är uppväxta med att jag och mannen
visar mycket kärlek till varandra och det verkar ha spridit sig till deras partners och det är massor av kramande och pussande och taktila uppskattningar när alla är hemma med partners. Givetvis rumsrent...........