Jag älskar dig!

[Happimess]

Nu slog det mig att min sambo är en den enda jag någonsin sagt det till i vuxen ålder.
Någon kompis fick höra det i tonåren, föräldrarna när jag var liten knott.
Super-duper laddade ord för både mig och sambon och vi strösslar verkligen inte med det. När det sägs, ja då vet vi båda två att det är 100 % genuint och betydelsefullt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jätteintressant att höra, tack för alla svar! Låter som att många har samma upplevelser som jag faktiskt .

 

[cambodia]

Till min sambo och min son, nästan varje dag

Skulle gärna säga det till min mamma men vi brukar inte säga det till varann i familjen, inte heller under min uppväxt vad jag minns.

 

[SaraMara]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

I den "riktiga" bemärkelsen: Till man, dotter och djur varje dag. Dottern flera gånger om dagen. Min pappa sade jag det aldrig till, tror inte han någonsin sade det till mig heller. Inget tvivel om att känslorna fanns dock, men inget som föll sig naturligt. Mamma säger jag det inte heller till, mer än som "grattis älskade mamma" typ.

I mer skämtsamt läge: Till vänner som gör mig en stor tjänst (typ, fyller på vinet när jag inte orkar resa mig på en efterfest ), till stallkompisen som tagit in hästen från ösregn, till en servitör som löser ett bord i skuggan trots proppfull uteservering på stammiskrogen i Spanien, till assistenten som löser något brådskande osv. Ibland på engelska eller franska, beroende på jargong.

 

[crazyrabbitlady]

Partner och mina närmaste vänner säger jag det till. Pappa har börjat säga det till mig på gamla dar och då säger jag det tillbaka. Likaså om mamma eller syskon skulle säga det. Tror aldrig jag i vuxen ålder sagt det först till bio-familj.

 

[Efwa]

Nu slog det mig att min sambo är en den enda jag någonsin sagt det till i vuxen ålder.
Någon kompis fick höra det i tonåren, föräldrarna när jag var liten knott.
Super-duper laddade ord för både mig och sambon och vi strösslar verkligen inte med det. När det sägs, ja då vet vi båda två att det är 100 % genuint och betydelsefullt.

För att man säger det oftare så behöver det inte vara mindre betydelsefullt och genuint.
Skulle verkligen inte säga det om det inte var sant. Att haspla ur sig sådant i parti och minut av ingen anledning finns inte i min värld.

 

[strawberrysylt]

Jag säger det till min katt och så har jag sms:at "Hey I u" till min lillebror en gång eller så (av nån anledning messar vi alltid på typ svengelska).

Säger det aldrig till mina föräldrar och pappa skulle aldrig säga det heller, men jag vet att han gör det, en kram ibland säger det lika bra som ord. Mamma säger det ibland.

Har aldrig sagt det till nån partner eller kompisar, men säger ibland till mina kompisar att jag uppskattar dem eller "jag tycker om dig". Jag tycker det är väldigt fint att säga också.

 

[kryddelydd]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Ingen.

 

[bollen__]

Till maken - ofta, men inte varje dag. Till mamma och pappa, lite nu och då, oftare till pappa. Djuren - typ varje dag! Lillebror och bästa vännen - mer sällan, oftare i skrift, men det har sagts iaf.

 

[nyponros]

Bland mina nära vänner säger vi "jag älskar dig" ganska ofta. Har 5-6 stycken där de orden används regelbundet, både i glada och jobbiga stunder. Nu är jag nybliven singel men när jag haft stabil partner har det också sagts ofta när vi väl kommit till den nivån. För mig är det något som skulle saknas om det inte sades. Jag vill både ge och ha ganska mycket bekräftelse i både ord och handling när jag är i en relation.
I familjen är det mer sällan. Minns inte alls att de orden sades när jag var liten. Mamma och jag säger det till varandra ibland, oftast om det är en situation som är tuff för någon av oss. Syster några enstaka gånger. Pappa har aldrig yttrat de orden till mig, och jag inte till honom. Däremot har mamma sagt det "åt" pappa några gånger. Typ "Pappa och jag älskar dig mest av allt". Oftast det också i en tuff situation.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är just det som gör det problematiskt, tycker jag. Mindre personligt och privat, på något sätt.

Ja gud ja. Jag skulle tycka att det var aslöjligt om någon utan rimligt skäl sa "jag älskar dig" på engelska till mig. Skulle seriöst inte kunna ta det på allvar.

 

[iNHALE]

Säger det enbart till min partner, blir ett par gånger om dagen, en naturlig fras som kommer när vi ska skiljas åt för jobb eller avsluta ett telefonsamtal, dock aldrig som slentrian utan med uppriktig mening varje gång. Vi har inte den typen av ordväxling i min familj så det hade varit en mycket underlig situation om jag sagt det till någon av mina föräldrar. Har säkert hört det någon enstaka gång under uppväxten men inget jag minns med någon konkret tydlighet. I min familj är det mer naturligt med mer lättsamma fraser som "puss puss" och "sköt om dig".

 

[Hyacinth]

Partner och barn. Sen har jag typ spontanfriat till it-supporten ibland.

 

[Omega]

Barnen och djuren dagligen typ. Kanske inte varje dag till mannen, men då och då i alla fall. Även till mamma då och då, sen reser hon en del men är lite flygrädd, så hon ringer alltid och säger att hon älskar mig innan hon går ombord på planet

Mamma sa det jämt till mig under uppväxten. Styvpappa sa det då och då. Pappa kan jag minnas en gång - när jag fått nog och var på väg att flytta på heltid till min mamma. Jag var kanske 11 år då. Kändes som lite försent, men det drog mig tillbaka ändå, ville ju inte att han skulle vara ledsen vilket jag då förstod att han kanske skulle bli. Skulle aldrig säga det till honom nu i vuxen ålder. Vänner tror jag inte heller att jag sagt det åt.

 

[Mia_R]

Mina föräldrar har alltid sagt till oss barn att de älskar/älskade oss och vi har alltid kramat varandra. Än idag så avslutas alla telefonsamtal med mamma med att vi säger att vi älskar varandra och vi menar det. Jag kramade mina "svärföräldrar" och vi tyckte mycket om varandra, det var en stor personlig sorg när "svärfar" dog, jag har fällt många tårar över exets faster och jag säger till min syster och hennes ungar att jag älskar dem och vi kramas både när vi möts och när vi skiljs.

 

[sthu]

Den enda jag säger Jag älskar dig till är min man och mina djur.
Vet inte varför, vi har aldrig sagt det inom familjen.

 

[MiaMia]

I nuläget, ingen. Om jag är i ett väletablerat förhållande, till partnern vid ett litet antal speciella tillfällen.

Jag uppfattar inte föräldra-barn-kärlek som att det ligger inom det området som det uttrycket används för. Skulle kännas snudd på incestuös-äckligt om min pappa sade det till mig. Den typen av kärlek använder man andra ord för.

Ang. engelskan så uppfattar jag det som att "I love you" har ett lägre värde inom det språket än vad "Jag älskar dig" har på svenska. Inte lättare att säga för att språket är ett annat, utan för att utrycken skiljer sig åt och inte är jämförbara i sin valör.

Att strössla med "jag älskar dig" dagligdags och i vardagssituationer skulle jag uppfatta som inflation i floskler. De orden använder man när man verkligen, verkligen ska lyfta fram det speciella, och då ska de användas så att man bevarar den höga värdeladdningen i det.

 

[Tranan]

Den jag älskar!

 

[Sleepy]

För mig är det helt naturligt att säga till både mina barn och djur att jag älskar dem. Ofta, ofta. Och mycket kramar och närhet.

 

[Sonic76]

Katten och barnet
Oftare till katten då hon bor hos mig vilket barnet inte gör
Mamma och pappa sa aldrig det till oss men de visade det på sitt sätt