Sv: Intressant :-)
Så bara för en hundras inte är farlig för människor så är det helt okej då? Men som man ser allt för ofta när man möter en sån här hund det blir noll ordning på den och den tok låser och blir helt blockerad.
Jag har haft på flygningar där dom mer eller mindre bitit sönder min hund ena gången trodde jag den skulle bli permanent halt.
Det gick så långt att jag spände fast en kniv på ryggen när jag gick mina promenader i örebro runt vivalla varberga. Kan säga att så dom hundarna blev är inte friskt.
Om de inte vore farliga för människor varför avlivas dom då på plats. Bättre polisen köpte frolic och hade i polisbilarna och handmata dessa hundar när dom bitit sönder nån. Nej istället tog dom mina och dina skattepengar och köpte en jäkla massa skyddsärmar och hade i polisbilarna så de kunde avvärja angrepp när dom skulle omhänderta en kamphund. Nu var detta i malmö
dom handla in dessa skyddsärmar och hade i radiobilarna om jag inte minns fel. För det skulle vi ju alla tjäna på.
Verkar ju inte som om du är ett dugg intresserad av att läsa det vi har skrivit.
Upprepar IGEN:
Som ett led i Sveriges inträde i dåvarande EG, upphörde rasförbudet 1997, men problemen hade redan rullat igång.
Många APBT-lika hundar patrullerade förorternas gator, blandraser med APBTns utseende men utan den stabila mentalitet som rasen en gång avlats för. För att skapa en större och skarpare hund än den förarveka, människovänliga, 25 kg tunga APBTn, blandades och blandas den fortfarande idag, med amstaff, rottweiler och allehanda andra raser. Reslutatet blir hundar som till utseende knappt kan skiljas från renrasiga APBT ens av rasentusiaster, men alltför ofta med en annan mentalitet.
Både schäfer och dobermann har innan APBTns inträde beskyllts för att vara farliga hundar. Tyvärr drabbas APBTn så mycket hårdare. Rasen och dess entusiaster i Sverige har ingen stor kennelorganisation bakom sig, då den inte registreras av SKK. APBTn och dess seriösa ägare har fortfarande media och många delar av hundetablissemanget emot sig, den får fortfarande lida för sitt rykte som en gång skapats av illasinnade människor.
Mystiken och fördomarna är på vissa håll stora. Till de största problemen hör den okontrollerade aveln av APBT-lika hundar och de oansvariga hundägare som förknippas med rasen. Men även en i grund och botten rasren och välavlad hund kan utvecklas fel i orätta händer. Tyvärr är de orätta händerna för hundar många, och långt ifrån alla hundar lever det liv man skulle önska.
De allra flesta hundarna av APBT-typ som finns runt omkring oss är blandraser och flertalet av dess ägare utgör, tyvärr, ett stort problem både för seriösa hundägare och för samhället. Hundar som liknar APBT men inte är det, finns i händerna på folk som påstår att de är APBT. Många av dessa ägare vill vara tuffa, andra vill skrämmas, ytterligare andra vill tjäna pengar på antingen "pitbullvalpar", rån eller illegal hundkamp. Många av hundarna hamnar hos människor som inte alls skulle ha hund, andra får det bättre och kan utvecklas till bra individer.
Som ett direkt resultat av den okontrollerade aveln som bedrivits på flera håll i världen, har individer som aldrig borde fått föra sina gener vidare använts i avel. De allra flesta av dessa är blandraser, påstått renrasiga APBTs utan stamtavla eller med falska stamtavlor. Det finns idag i Sverige inte fler än uppskattningsvis några hundra renrasiga individer (som renrasig räknas här den hund som registrerats och har en stamtavla i ADBE eller BFKC).
