Inte bara nätdejting del 6

[Migo]

Stjärnis är glad
Jag råkade trilla över en dejtingsida för nördar!
Jag har hittat mitt ställe!

Någon som känner till Dragonfruit?

Låter lovande!!

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W
Jag tycker inte heller att du överreagerar, om den andra personen vet att du har koll på ditt område så känns det ju bara dumt att "bestrida" din kunskap. Visst kan man diskutera saker från olika vinklar, och om personen inte är så insatt i ämnet så kanske det var ett plumpt sätt att försöka lära sig mer. Men om du upplevde det som otrevligt så har du ju all rätt att känna så.
Kanske känns situationen annorlunda med lite mer distans till den, eller så känns det lika dant. Du kanske kan ta nån dag att känna efter om det för dig är värt att ge det en till chans och fortsätta prata med personen eller inte

Det handlade om studier. Där hen kom med flera påståenden, några maskerade som skämt, om juristutbildningen. Och drog (försökte dra) paralleller till sin egen utbildning. Inte illa ment, men det blev väldigt tröttsamt att han hela tiden försökte ge nån slags sken av att han förstod hur det var eftersom... T ex så frågade han om jag jobbat vid sidan om hela tiden, och jag tyckte att ja förutom en termin för då gick det inte. Han drar då ett skämt om att då måste det varit immaterialrättskursen. Jag svarar att en termin ju innehåller flera rättsområden, men att det var termin X, men att det var tempot och inte ämnet och att det generellt är så med de svåra terminerna, det är tempot mer än ämnena.
Han tycker då ungefär att visst kan tempot spela in, men att nog kan det som avhandlas ha vikt lika så, olika människor har lätt för text, andra för siffror osv och att det slår olika på olika kurser. Och ger ett exempel från sin utbildning där 75% var underkända första terminen. Osv.

Jag förklarade tillslut, rätt vänligt, att det är svårt att jämföra, att jag lika lite kan veta hur det är för t ex en civilekonom utefter mina studier, som en civilekonom kan veta hur det är att vara juriststudent. På gott och ont så är ju juristprogrammet lite av ett särbarn som funkar på sitt sätt, och ofta inte ens särskilt rimligt.

Där drar han en mycket spydig kommentar om att "ja ni gillar att påpeka det..."

Så det känns som raka motsatsen att vilja lära sig mer? Det känns som han så gärna vill ge uttryck för att han vet redan, och jag tror det är det som triggar mig? Själva diskussionen är skitsamma, är nada vikt i den, men jag tycker inte om tendensen att istället för att fråga påstå, och hålla fast vid det påståendet - och sen, antagligen när han kände sig tilltryckt eller nåt? - dra en spydig kommentar.

 

[starcraft]

Det handlade om studier. Där hen kom med flera påståenden, några maskerade som skämt, om juristutbildningen. Och drog (försökte dra) paralleller till sin egen utbildning. Inte illa ment, men det blev väldigt tröttsamt att han hela tiden försökte ge nån slags sken av att han förstod hur det var eftersom... T ex så frågade han om jag jobbat vid sidan om hela tiden, och jag tyckte att ja förutom en termin för då gick det inte. Han drar då ett skämt om att då måste det varit immaterialrättskursen. Jag svarar att en termin ju innehåller flera rättsområden, men att det var termin X, men att det var tempot och inte ämnet och att det generellt är så med de svåra terminerna, det är tempot mer än ämnena.
Han tycker då ungefär att visst kan tempot spela in, men att nog kan det som avhandlas ha vikt lika så, olika människor har lätt för text, andra för siffror osv och att det slår olika på olika kurser. Och ger ett exempel från sin utbildning där 75% var underkända första terminen. Osv.

Jag förklarade tillslut, rätt vänligt, att det är svårt att jämföra, att jag lika lite kan veta hur det är för t ex en civilekonom utefter mina studier, som en civilekonom kan veta hur det är att vara juriststudent. På gott och ont så är ju juristprogrammet lite av ett särbarn som funkar på sitt sätt, och ofta inte ens särskilt rimligt.

Där drar han en mycket spydig kommentar om att "ja ni gillar att påpeka det..."

Så det känns som raka motsatsen att vilja lära sig mer? Det känns som han så gärna vill ge uttryck för att han vet redan, och jag tror det är det som triggar mig? Själva diskussionen är skitsamma, är nada vikt i den, men jag tycker inte om tendensen att istället för att fråga påstå, och hålla fast vid det påståendet - och sen, antagligen när han kände sig tilltryckt eller nåt? - dra en spydig kommentar.

Jag hade nog lackat ut helt efter en sån diskussion och definitivt efter en spydig kommentar som den. Särskilt i en initial dejtingkontakt då jag tycker att man borde vara lite extra mån om att vara tillmötesgående/intresserad av den andras synvinkel och hålla god ton - spydiga kommentarer passar sig icke.

 

[Alexandra_W]

Jag hade nog lackat ut helt efter en sån diskussion och definitivt efter en spydig kommentar som den. Särskilt i en initial dejtingkontakt då jag tycker att man borde vara lite extra mån om att vara tillmötesgående/intresserad av den andras synvinkel och hålla god ton - spydiga kommentarer passar sig icke.

Det var ungefär vad jag gjorde. Då förklarade han på ungefär samma vis igen. Hur han menat, med sin jämförelse igen. Samt att han inte menat illa men jag fick ju tolka som jag ville. Och sen senare "Sen om det med dina erfarenheter av andra människor då väldigt rakt dömer mig som du skriver ovan. Det skrämmer mig lite."

Det sista fick mig att se illrött. Jag hade inte jämfört honom med någon eller sagt något om mina erfarenheter. Däremot jade jag sagt att jag i hans sätt att hantera det såg egenskaper/personlighetsdrag/kalla det vad man vill jag inte vill ha i mitt liv och aktar mig för.

 

[CillaW]

Är jag överkänslig?

Pratat en del med en person som i övrigt varit rätt vettig. Som plötsligt mitt i en diskussion där jag förklarar att någonting som jag har full kunskap om och hen inte har det om, vänligt förklarar att det inte riktigt går att göra den jämförelsen, drar en i mitt tycke mycket spydig kommentar. Jag reagerar, och personen svarar med att upprepat förklara och försvara sig samt tre varv till dra ursprungsåsikten. (Den som jag anser inte går att dra för det går inte jämföra så). Samt anse att "jag får tolka som jag vill" och lite värderingar och påklistrade bedömningar om min erfarenhet av människor om jag tolkar en kommentar så.

I sig är det väl harmlöst, men jag erkänner att jag får skitdåliga vibbar. Inte av kommentaren i sig, den kan mycket väl vara bara olyckligt uttryck. Men reaktionen när hen märker jag blir irriterad och sårad, att inte ens fundera på att fråga varför jag reagerade eller be om ursäkt, utan "försvara" sig genom att idogt hela tiden utgå från sin egen vy och verklighet. Vilket gör att om man skulle försöka diskutera skulle jag (enligt min känsla igen) behöva försvara varför jag reagerar som jag gör. Jag har sett det där förr och det är inte så roligt i längden. Så jag fick kalla fötter...

Mansplaining?
Eller på svenska: herrklaring.

 

[Entourage]

@Alexandra_W
Nu med lite mer bakgrundsinfo så verkar det mer som att personen är lite dryg. Visst att kan vill försöka dra paralleller till sitt egna pluggande, men alla program och universitet har ju olika upplägg och så är man som sagt bra på olika saker.
Tycker det verkar som att du försökt resonera och förklara din åsikt på ett trevligt men ändå rakt sätt. Så att hen läser in så mkt i det känns som ett tecken på att den har svårt att erkänna eventuella misstag, eller så kan den inte se på saker utifrån andra perspektiv än sitt eget. Tycker det var bra att du var tydlig med att det inte var en egenskap du letade efter hos en ny bekantskap

 

[Alexandra_W]

Mansplaining?
Eller på svenska: herrklaring.

Det var vad det kändes som ja

 

[mandalaki]

Det var vad det kändes som ja

Ett skolexempel på mansplaining, skulle jag säga. En man förklarar för en kvinna hur det går till på området som är hennes expertis, inte hans.

Betydelsen av mansplaining verkar ha glidit lite till att handla om män som är dryga i största allmänhet. Men jag tycker det är bättre i sin ursprungliga betydelse, som alltså tar in det där med att kvinnan är den som kan området de talar om. Som i ditt exempel.

 

[Alexandra_W]

Ett skolexempel på mansplaining, skulle jag säga. En man förklarar för en kvinna hur det går till på området som är hennes expertis, inte hans.

Jag såg det inte riktigt så då. Men nu så!
Men skrev nedanstående till honom just för känslan var att det var "-plaining" i någon form, där satt han och skulle förklara för mig hur juristprogrammet var. Efter att jag studerat det... (Men han har ju två kompisar som är jurister )

"[...]Men du vidhåller dina jämförelser. Varför vet jag inte riktigt eftersom jag förklarat att man inte kan jämföra (lika lite kan jag förstår vedermödorna för någon på annat program).
Då drog du en spydig kommentar, och nu kör du ett varv till med samma argument och jämförelser. Ganska svårt greppa poängen, förutom om vi är på mansplaining eller nånannanslagsplaining nivå"

 

[mandalaki]

@Alexandra_W Det händer i vissa riktigt olyckliga fall att mitt ex förklarar för mig hur min iphone fungerar. Han har aldrig haft annat än android och jag är på min femte iphone.

Men som sagt, det är i olyckliga fall. (Dvs fall där han blir ganska olycklig )

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W Det händer i vissa riktigt olyckliga fall att mitt ex förklarar för mig hur min iphone fungerar. Han har aldrig haft annat än android och jag är på min femte iphone.

Men som sagt, det är i olyckliga fall. (Dvs fall där han blir ganska olycklig )

Haha. Undrar vad det är som gör att så många män måste.... Mitt ex - som inte kunde nåt om hästtransporter - kom med diverse teorier om vad felet kunde vara. Även när jag tyckt att "fast det är påskjutsbroms, hur skulle det där kunna påverka?" så fick man svaret att "jag vet inte men jag tänkte att"...

Nåt slags tvångsmässigt behov av att ha en åsikt, alltid?

Notera att jag inte ens hade frågat om råd utan "jag får lämna in släpet på verkstad, nu har bromsarna fuckat upp"

 

[mandalaki]

Nåt slags tvångsmässigt behov av att ha en åsikt, alltid?

Lite lagom hybris, skulle jag tro. Kan allt, vet allt. Och en enveten tro på att andra vill höra hans teorier, alltid.

 

[prallan]

Haha. Undrar vad det är som gör att så många män måste.... Mitt ex - som inte kunde nåt om hästtransporter - kom med diverse teorier om vad felet kunde vara. Även när jag tyckt att "fast det är påskjutsbroms, hur skulle det där kunna påverka?" så fick man svaret att "jag vet inte men jag tänkte att"...

Nåt slags tvångsmässigt behov av att ha en åsikt, alltid?

Notera att jag inte ens hade frågat om råd utan "jag får lämna in släpet på verkstad, nu har bromsarna fuckat upp"

Fast, för mig kan det du beskriver nu, vara ett helt vanligt samtal Min man har en hobby som jag fattar noll om, men jag bollar idéer ändå, och han likaså om mina grejer.

 

[Alexandra_W]

Fast, för mig kan det du beskriver nu, vara ett helt vanligt samtal Min man har en hobby som jag fattar noll om, men jag bollar idéer ändå, och han likaså om mina grejer.

Bolla idéer är ju en sak (skulle det kunna vara...), liksom att försöka relatera ("det påminner mig om hur det var när...) och vara nyfiken ("hur är det med.... Jag minns hur det var på...). Men jag hoppas du inte talar om för din man att du vet hur hans hobby är och vad den innebär, när din man förklarat att man inte riktigt kan jämföra den med ridning tex? Eller ger honom tips när du inte har en aning om vad du pratar om?

Det är inte innehållet som är problemet - det är sättet att framföra det. Och där blir skillnaden.

Tillägg: Sen är jag nog lite för konstruktiv med. Om mina bromsar på släpet inte fungerar är jag intresserad av att få dem att fungera. Eftersom min egen kunskap är minimal innebär det att jag överlåter problemet på en mekaniker. Om en psykolog står och gissar vilt vad det kan vara för fel är jag inte så intresserad av. Oavsett om hen gissar rätt eller fel så lagar det inte mitt släp.

Däremot om jag ber om råd och idéer. DÅ är det en helt annan sak. Tex "jag fattar inte, nu bromsar det inte alls. Men jag hittar inget fel och förstår inte vad som krånglar?"

 

[mandalaki]

@Alexandra_W Visst handlar det om hur det framförs. Rebecca Solnit som kom på det gjorde det på en tillställning där hon plötsligt insåg hur ofta hon var med om att "män förklarar saker för mig".

Samtalsämnet var en uppmärksammad bok, mannen som förklarade boken för Solnit hade visserligen inte läst den men det hindrade honom inte. Och han var så uppfylld av sin egen framställning att han missade att det var hon som skrivit boken.

och

 

[prallan]

Bolla idéer är ju en sak (skulle det kunna vara...), liksom att försöka relatera ("det påminner mig om hur det var när...) och vara nyfiken ("hur är det med.... Jag minns hur det var på...). Men jag hoppas du inte talar om för din man att du vet hur hans hobby är och vad den innebär, när din man förklarat att man inte riktigt kan jämföra den med ridning tex? Eller ger honom tips när du inte har en aning om vad du pratar om?

Det är inte innehållet som är problemet - det är sättet att framföra det. Och där blir skillnaden.

Tillägg: Sen är jag nog lite för konstruktiv med. Om mina bromsar på släpet inte fungerar är jag intresserad av att få dem att fungera. Eftersom min egen kunskap är minimal innebär det att jag överlåter problemet på en mekaniker. Om en psykolog står och gissar vilt vad det kan vara för fel är jag inte så intresserad av. Oavsett om hen gissar rätt eller fel så lagar det inte mitt släp.

Däremot om jag ber om råd och idéer. DÅ är det en helt annan sak. Tex "jag fattar inte, nu bromsar det inte alls. Men jag hittar inget fel och förstår inte vad som krånglar?"

Självklart gör jag inte det Jag menade att det du beskrev i det inlägget jag svarade på lät inte plainande. Det du beskriver nu, gör det. Eller så läste jag helt enkelt slarvigt
Som gubben i bil som stannar och ska ge tips hur jag ska lasta min häst....

 

[Bubbla]

Det handlade om studier. Där hen kom med flera påståenden, några maskerade som skämt, om juristutbildningen. Och drog (försökte dra) paralleller till sin egen utbildning. Inte illa ment, men det blev väldigt tröttsamt att han hela tiden försökte ge nån slags sken av att han förstod hur det var eftersom... T ex så frågade han om jag jobbat vid sidan om hela tiden, och jag tyckte att ja förutom en termin för då gick det inte. Han drar då ett skämt om att då måste det varit immaterialrättskursen. Jag svarar att en termin ju innehåller flera rättsområden, men att det var termin X, men att det var tempot och inte ämnet och att det generellt är så med de svåra terminerna, det är tempot mer än ämnena.
Han tycker då ungefär att visst kan tempot spela in, men att nog kan det som avhandlas ha vikt lika så, olika människor har lätt för text, andra för siffror osv och att det slår olika på olika kurser. Och ger ett exempel från sin utbildning där 75% var underkända första terminen. Osv.

Jag förklarade tillslut, rätt vänligt, att det är svårt att jämföra, att jag lika lite kan veta hur det är för t ex en civilekonom utefter mina studier, som en civilekonom kan veta hur det är att vara juriststudent. På gott och ont så är ju juristprogrammet lite av ett särbarn som funkar på sitt sätt, och ofta inte ens särskilt rimligt.

Där drar han en mycket spydig kommentar om att "ja ni gillar att påpeka det..."

Så det känns som raka motsatsen att vilja lära sig mer? Det känns som han så gärna vill ge uttryck för att han vet redan, och jag tror det är det som triggar mig? Själva diskussionen är skitsamma, är nada vikt i den, men jag tycker inte om tendensen att istället för att fråga påstå, och hålla fast vid det påståendet - och sen, antagligen när han kände sig tilltryckt eller nåt? - dra en spydig kommentar.

Din känsla är ju din känsla, men utifrån det du skriver här ser jag det som att du "splainar" en del själv. Den här meningen t ex "På gott och ont så är ju juristprogrammet lite av ett särbarn som funkar på sitt sätt, och ofta inte ens särskilt rimligt." skulle jag också kunna reagera på, för den ger ju intrycket av att du faktiskt tycker att du vet att ditt program är "värre" (eller vad en nu vill kalla det) än andra program.

 

[mandalaki]

Din känsla är ju din känsla, men utifrån det du skriver här ser jag det som att du "splainar" en del själv. Den här meningen t ex "På gott och ont så är ju juristprogrammet lite av ett särbarn som funkar på sitt sätt, och ofta inte ens särskilt rimligt." skulle jag också kunna reagera på, för den ger ju intrycket av att du faktiskt tycker att du vet att ditt program är "värre" (eller vad en nu vill kalla det) än andra program.

Fast det är alltså inte splaining eftersom det är hon, av de två, som kan programmet.

 

[Bubbla]

Fast det är alltså inte splaining eftersom det är hon, av de två, som kan programmet.

Fast att hon säger att det är ett särbarn betyder för mig att hon sätter det i relation till något annat. Som hon då inte vet något om...blir lika mycket splaining i mina ögon.

 

[Petruska]

Lite lagom hybris, skulle jag tro. Kan allt, vet allt. Och en enveten tro på att andra vill höra hans teorier, alltid.

Jag håller med dig om att den bästa användningen av uttrycket mansplaining är just när en man förklarar för en kvinna något hon - inte han - är expert på. Jag hade en enastående sådan upplevelse på ett tåg häromsistens, då mannen i sätet bredvid mig av mitt litteraturval inspirerades att förklara hur det egentligen förhåller sig med mitt expertisområde. Konstigt att det behövs hela departement som håller på med sådant som han helt hade löst.

Men jag stöter nog så ofta på män som på minsta lilla trigger - säg att jag nämner lastbilen i Berlin och tänker högt i tre sekunder om den där bilen på strandpromenaden i Nice var lika stor - måste lägga fram en 25 minuter lång analys om dessa dåd, hur de liknar varandra, hur de inte liknar varandra, islam, Merkel, fransk kolonialism och hans egna synpunkter på allt detta. Och detta upprepas. En annan dag säger någon tre ord om fotboll, en tredje om kvävecirkulering osv.

Om det inte är mansplaining, vad ska man då kalla det?