Yes. Vi lämnar det.
Men jag är intresserad huruvida man kan "programmera om sig gällande attraktion" dvs sitter attraktionen i hjärnan?
Jag tror ju inte det. Alltså helt ovetenskapligt. Jag tror helt klart att till viss del KAN man det. Tänkt bara på fenomenet "folk som snackar sig snygga". Dvs där man initialt inte tycker en person är "nåt särskilt" rent utseendemässigt, men när man lärt känna dem mer och pratat med dem ett tag så ändrar man utseendeåsikt, färgad av personlighet. För övrigt funkar iaf motsatsen för mig med, folk kan snacka sig ful med.
MEN.. jag tror ju största delen sitter i nåt vi inte kan kontrollera. Det jag kallar för kemi i brist på annat.
Tänker man på det så finns det ju folk som "haft allt" och riskerat det/förlorat det för de blivit handlöst kär i "fel person". Som med förnuftet verkligen försökt radera ut varenda känsla för "felpersonen". Som haft alla skäl i världen att behålla den de har. Men helt kapitalt misslyckats.
Eller de som försökt nöja sig. Som till och med gift sig i tron att "kärlekskänslorna kommer, hen är ju en fantastisk person, en god vän, ser bra ut, är omtänksam, bla bla". Men nej det kommer inga sådana känslor.
Däremot tror jag att olika personer är mer eller mindre bra på att ändå hålla fast vid sina val eller göra specifika val. Oavsett känslor. Medan andra (inkl jag) inte klarar det. Jag pratade med farmor innan hon dog, och en sak fastnade. Frågade bla varför de flyttat från Norrland ner till Stockholm.
Farmor: K (maken) ville det. Då blev det så.
K var en jävla skitstövel av rang för övrigt. Behandlade farmor som skit (verifierat, inte subjektiv åsikt). Alltså vi talar på nivån sadistisk skitstövel, som den dagen han bara för han hade lust körde bulldoxer och mejade fruktträdgården - farmors stolthet - med marken. Otrogen var han med.
Farmor, av den äldre generationen, ansåg det var otänkbart initera skilsmässa. Som hon sa "Har man tagit fan i båten får man ro honom i land". Däremot, och det här är jäkligt starkt av någon från den generationen, så hade hon konstaterat att "Den dag barnen är stora och har flyttat, då ska du och jag bo på olika ställen, bara så du vet det". Nu drog karlsloken tack och lov tillslut för en annan kvinna. Kom sen krypande tillbaka varvid farmor hade tyckt "över min döda kropp, eller nej inte ens då".
Hon tog dock aldrig av sig vigselringarna. Visst nu var farmor en annan generation, men inte ens alla ur hennes generation valde att göra så eller se det såsom farmor. JAG hade aldrig pallat, oavsett pressen från ev omgivning, jag hade bett karlfan dra åt helvete och mest troligt kört över hans bil med bulldozern.
Men jag ser det där även hos bekanta idag. De som håller ihop för barnens skull, för att annars skulle hen behöva flytta och inte ha råd att bo i hus, behöva sälja hästarna osv osv osv. De har valt att stanna fast attraktionen är försvunnen. Minst en person jag känner valde att med öppna ögon gå in i en relation utan känslor men för att partnern var en bra person som erbjöd utmärkt materiell status. De är gifta och har barn idag. Personen jag känner är fortfarande inte attraherad men anser att "det går ingen nöd på mig, det här är värt mer än vara kär, det här är trygghet"
Så, till viss mån kan initial uppfattning förändras utefter när personen visar mer av sin personlighet. Men jag tror inte man kan styra attraktion. Däremot i olika mån bestämma sig för hur viktig man tycker attraktion är sett till övriga delar?