Hur viktigt är ett jobb?

[californication]

Därför att frågan i tråden handlar just om värdet av arbete. Visst kan man bidra på andra sätt, och därmed gör tusen behjärtansvärda saker, men det gör ju inte att huvudfrågan försvinner.

Mm fast det går ju ihop. Om någon anser att jag får jämställdheten att backa för att jag inte lönearbetar så blir ju vad jag sysslar med i övrigt väldigt relevant eftersom det ändå "uppväger" det jag inte gör med lönearbete. Att gå på mig personligen gör ju att jag drar in personliga aspekter, det är väl inte så konstigt?

 

[Philosophia]

Men om man har jobbat en hel del extra för att kunna leva utan inkomst ett tag så har man ju bidragit? I mitt fall så fick jag ju betala massa extra skatt som jag inte betalat annars, eftersom jag slet som ett djur för att kunna säga upp mig. Dessutom så är det ju så att den person som fick jobbet efter mig tidigare hade fått ersättning från arbetsförmedlingen. Hon fick nu möjligheten att betala den skatt som jag tidigare betalat, och arbetsförmedlingen slapp den kostnaden för henne. Det är ju inte så att min tjänst försvann bara för att jag slutade.

Sen bidrar man ju ändå via moms, andra skatter och liknande.

Men se där. Du tar ju faktiskt upp värdet av att arbeta själv här!

 

[LadyCovergirl]

Ja, i mitt fall. Blir det lättare att förstå om jag jämför det med att läsa en bok eller sy en tröja? Dvs att jag finner det avkopplande och "underhållande"? Jag njuter ju faktiskt av det. Jag vill ju göra det "ifred" och själv.

Jag kan förstå om andra tycker att det är "ett straff" eller "något nödvändigt ont", men jag tycker ju inte det. Och där tycker jag att folk behöver öka sin förståelse. Jag ser det inte som att dra ett tyngre lass som du uppenbarligen gör. I ditt fall (och majoritetens) så är det knappast rimligt eftersom du inte tycks finna det särskilt trevligt.

Problemet är inte vad du tycker om själva arbetsuppgifterna. Problemet är vilka signaler du sänder till ditt barn och vilka värderingar du befäster.
Det handlar inte heller så mycket om vad du själv anser vara ett tyngre lass. Det är nämligen ett faktum att den som jobbar heltid och förutom det drar det tyngre lasset på hemmaplan råkar ut för följdproblem, t.ex. sjukskrivningar.

 

[californication]

Att uppfostra barnen är det viktigaste man kan göra i ett samhälle. Barnen är framtiden. Föräldrar borde slåss om att få delta lika aktivt i detta. Som jag ser det är att umgås med sina barn och se dem växa upp det mest tillfredsställande man kan uppleva.

Det där funderade jag på igår. Jag håller verkligen med, vilket gör att jag därför blir väldigt konfunderad över det här med att "överlåta vab på släkting" för att båda föräldrarna skall kunna satsa på sitt jobb eller för att "ingen kan vara hemma". Jag skulle aldrig göra det. Hur kan jobbet vara viktigare än ens barn?

(Självklart finns det undantag, t.ex lantbrukare och vissa egenföretagare där det faktiskt är väldigt svårt, men rent generellt)

 

[californication]

Problemet är inte vad du tycker om själva arbetsuppgifterna. Problemet är vilka signaler du sänder till ditt barn och vilka värderingar du befäster.
Det handlar inte heller så mycket om vad du själv anser vara ett tyngre lass. Det är nämligen ett faktum att den som jobbar heltid och förutom det drar det tyngre lasset på hemmaplan råkar ut för följdproblem, t.ex. sjukskrivningar.

Okej. Vi kommer inte komma någonstans eftersom jag inte ser det som ett "tungt lass" utan som något jag gillar. Vissa vill ha häst och mocka skit, andra vill tvätta kläder.

 

[californication]

Men se där. Du tar ju faktiskt upp värdet av att arbeta själv här!

Jag har väl aldrig, aldrig sagt att det inte finns något värde i att arbeta?

 

[LadyCovergirl]

Okej. Vi kommer inte komma någonstans eftersom jag inte ser det som ett "tungt lass" utan som något jag gillar. Vissa vill ha häst och mocka skit, andra vill tvätta kläder.

Ditt svar visar att du fortfarande inte har förstått problematiken. Jag skrev precis att det inte handlar om vad du personligen anser vara ett tyngre lass.

 

[californication]

Problemet är inte vad du tycker om själva arbetsuppgifterna. Problemet är vilka signaler du sänder till ditt barn och vilka värderingar du befäster.
Det handlar inte heller så mycket om vad du själv anser vara ett tyngre lass. Det är nämligen ett faktum att den som jobbar heltid och förutom det drar det tyngre lasset på hemmaplan råkar ut för följdproblem, t.ex. sjukskrivningar.

Jag säger dock inte att det inte finns följdproblem, t.ex sjukskrivningar. Men jag tror att dom snarare beror på att folk mår dåligt över den skeva arbetsfördelningen, att dom inte vill ha det så, än själva "arbetet i sig". Självklart mår man dåligt i längden om man tycker att det är ett jobbigt "måste" och pest och pina. Precis som att man blir sjukskriven om man mår dåligt på sitt jobb en längre tid.

 

[californication]

Ditt svar visar att du fortfarande inte har förstått problematiken. Jag skrev precis att det inte handlar om vad du personligen anser vara ett tyngre lass.

Fast det är ju enbart relevant för hur jag skall leva. Alla är ju faktiskt individer. Alla är inte typ A-människor. Är det rimligt att jag mår sämre personligen för att "hjälpa samhället?" Hjälper jag verkligen samhället om jag mår sämre psykiskt?

 

[Philosophia]

Mm fast det går ju ihop. Om någon anser att jag får jämställdheten att backa för att jag inte lönearbetar så blir ju vad jag sysslar med i övrigt väldigt relevant eftersom det ändå "uppväger" det jag inte gör med lönearbete. Att gå på mig personligen gör ju att jag drar in personliga aspekter, det är väl inte så konstigt?

Någonting kan ha positiva effekter i ett avseende men negativa effekter i ett annat. Goda effekter kan i viss mån väga upp negativa effekter, men just när det gäller kvinnors arbete, rättvis lön, osv. så tycker jag att det har ett så pass stort principiellt värde att jag har svårt att se hur jämställdhet i andra aspekter väger tyngre. Men du behöver inte tycka som jag och du får leva som du vill. Det jag ifrågasätter är bortviftandet av det faktum att de val man gör har alternativkostnader.

 

[Ray]

En liten fundering i jämställdhets snacket...
Min upplevelse är att jag som kvinna verkar tagit åt mig mer av min pappas attityder till livet och normer. Hans tycke har på många sätt varit ännu viktigare än min mammas. På samma sätt är min sambo mer färgad av sin mammas värderingar.
Har märkt liknande bland många vänner. Om mamma lär sonen hushållssysslor väger det upp att pappa kanske gör mindre hemma. Och tvärtom om pappor lär sina döttrar att mecka och snickra kommer det väga tyngre än att mamman inte gör sånt.
P
Detta är bara en reflektion och finns såklart motsattser. Men ändå...
Min pappa gjorde inget hemma men förväntade sig inte att någon annan skulle göra det heller. Var och en håller undan så den är nöjd och vill frun städa mer så ok...
Min sambo är mycket mer pedant i det mesta så han drar ett tyngre lass i hemmet. Hans mamma har trots att hon varit hemmafru lärt upp båda sönerna till att hjälpa till hemma och hålla snyggt.

 

[LadyCovergirl]

Fast det är ju enbart relevant för hur jag skall leva. Alla är ju faktiskt individer. Alla är inte typ A-människor. Är det rimligt att jag mår sämre personligen för att "hjälpa samhället?" Hjälper jag verkligen samhället om jag mår sämre psykiskt?

Det folk tycks ha påpekat för dig är att du bör ha vetskap om vilka värderingar du befäster genom ditt agerande. Du befäster att hemmet är kvinnans roll. Det är en sak som jag personligen inte är överens med.

 

[Philosophia]

Jag tycker för övrigt precis som någon annan i tråden att du ska ha cred för att du fortsätter att diskutera i tråden @californication. Även om vi inte är överens så är det en viktig diskussion som definitivt inte blir klargjord av att man inte diskuterar den.

 

[californication]

Någonting kan ha positiva effekter i ett avseende men negativa effekter i ett annat. Goda effekter kan i viss mån väga upp negativa effekter, men just när det gäller kvinnors arbete, rättvis lön, osv. så tycker jag att det har ett så pass stort principiellt värde att jag har svårt att se hur jämställdhet i andra aspekter väger tyngre. Men du behöver inte tycka som jag och du får leva som du vill. Det jag ifrågasätter är bortviftandet av det faktum att de val man gör har alternativkostnader.

Jag har aldrig sagt att det inte har "alternativkostnader". Jag har enbart försvarat det faktum att

1. Folk är individer, och det är så jag vill ha det och jobbar för. Lika för samma, oavsett kön
2. Man kan göra annat för samhället (vissa tycks inte tycka det)
3. Man är inte per automatik korkad och livegen för att man "går hemma"

Och framförallt försvarat mig själv eftersom jag självklart tar åt mig personligen när folk uttrycker sig om att jag pissar på folk, är en tråkig människa etc. Ifrågasätter vad jag gör, vem jag är och hur jag gör. Ifrågasätter på ett sätt som jag finner väldigt stötande och nedlåtande.

Men jag har aldrig sagt att det inte har alternativkostnader. Jag har sagt att jag finner det möjligt att jobba med frågan på andra sätt också.

 

[LadyCovergirl]

Jag säger dock inte att det inte finns följdproblem, t.ex sjukskrivningar. Men jag tror att dom snarare beror på att folk mår dåligt över den skeva arbetsfördelningen, att dom inte vill ha det så, än själva "arbetet i sig". Självklart mår man dåligt i längden om man tycker att det är ett jobbigt "måste" och pest och pina. Precis som att man blir sjukskriven om man mår dåligt på sitt jobb en längre tid.

Så du menar att det inte är något problem att jobba heltid plus dra ett tungt lass hemma så länge man tycker att det är roligt? Jag är övertygad om att det inte fungerar så. Isf skulle ingen bli sjukskriven av stress eller utbrändhet så länge deras arbetsbörda består av frivilliga uppgifter.

 

[californication]

Det folk tycks ha påpekat för dig är att du bör ha vetskap om vilka värderingar du befäster genom ditt agerande. Du befäster att hemmet är kvinnans roll. Det är en sak som jag personligen inte är överens med.

Ja, och jag känner en stor frustration och önskan att jag hade varit man eftersom jag då sluppit den här diskussionen. Men eftersom jag vill att man skall bedömas lika oavsett kön så vill jag inte lönearbeta på grund av att jag är kvinna, för att slippa befästa rollen. Det är inte rätt väg att gå enligt min mening. Och där anser vi ju klart olika vilken väg som är rätt och fel. Jag vill kunna ha möjligheten att stanna hemma oavsett kön om bägge parter är överens, och jag anser att enda rätta vägen dit är att just då strunta i vad jag har för kön. Sen är det ju jävligt olyckligt att jag är kvinna i det här fallet.

 

[californication]

Så du menar att det inte är något problem att jobba heltid plus dra ett tungt lass hemma så länge man tycker att det är roligt? Jag är övertygad om att det inte fungerar så. Isf skulle ingen bli sjukskriven av stress eller utbrändhet så länge deras arbetsbörda består av frivilliga uppgifter.

Nej, det menar jag inte. Om man blir stressad och utbränd så fungerar man ju uppenbarligen inte som jag och då är det uppenbarligen inte riktigt rätt. Jag tror inte att jag kommer bli utbränd av att tvätta, eftersom jag finner det rogivande. Om man blir sjukskriven och utbränd är det väl givetvis någonting fel..?

 

[LadyCovergirl]

Ja, och jag känner en stor frustration och önskan att jag hade varit man eftersom jag då sluppit den här diskussionen. Men eftersom jag vill att man skall bedömas lika oavsett kön så vill jag inte lönearbeta på grund av att jag är kvinna, för att slippa befästa rollen. Det är inte rätt väg att gå enligt min mening. Och där anser vi ju klart olika vilken väg som är rätt och fel. Jag vill kunna ha möjligheten att stanna hemma oavsett kön om bägge parter är överens, och jag anser att enda rätta vägen dit är att just då strunta i vad jag har för kön. Sen är det ju jävligt olyckligt att jag är kvinna i det här fallet.

Vad tycker du sen om ditt barn som vuxen tycker att kvinnan ska sköta hushållet eftersom det är så det varit under uppväxten? Tycker du att det är en rimlig åsikt att ha?
Inser du öht vilka värderingar du för vidare? (Försök alltså bortse från DIG SJÄLV i just det här fallet.)

 

[LadyCovergirl]

Nej, det menar jag inte. Om man blir stressad och utbränd så fungerar man ju uppenbarligen inte som jag och då är det uppenbarligen inte riktigt rätt. Jag tror inte att jag kommer bli utbränd av att tvätta, eftersom jag finner det rogivande. Om man blir sjukskriven och utbränd är det väl givetvis någonting fel..?

Hur roliga arbetsuppgifter man än har så kan man givetvis bli utbränd. Även människor som trivs med sina jobb kan bli utbrända. Vore det som du skriver så vore det plättlätt att rehabilitera utbrända individer, det är ju bara att de byter jobb till något roligare. (Givetvis spelar det roll om man har ett jobb man inte trivs med men jag är helt övertygad om att det inte är enda anledningen.)

 

[californication]

Vad tycker du sen om ditt barn som vuxen tycker att kvinnan ska sköta hushållet eftersom det är så det varit under uppväxten? Tycker du att det är en rimlig åsikt att ha?
Inser du öht vilka värderingar du för vidare? (Försök alltså bortse från DIG SJÄLV i just det här fallet.)

Jag anser att man kan föra vidare sunda värderingar oavsett hur man själv gör hemma. Att man kan uppfostra sina barn till självständiga individer i alla fall och jag är övertygad om att jag kommer lyckas med det eftersom jag kommer föra vidare till mitt barn att "man kan göra som man vill, oavsett kön" och inte "jag stannar hemma, för att jag är kvinna."