Hur viktigt är ett jobb?

[Ray]

Dålig förebild för döttrar på vilket sätt då? Det skulle vara rätt tråkigt att leva i en värld där alla är lika grå och strävar efter samma saker (i detta fall karriär).

Enligt vissa argument i denna tråden så är det så.
Jag tycker det har mer att göra med personlighet än kön.

 

[Thaliaste]

En liten tanke i mitt huvud....
Alla är ju inte karriärsmänniskor.
Är man en sån människa och kvinna lägger man krokben för sina döttrar eftersom man är en dålig förebild. Man sviker andra kvinnor som vill göra karriär. Är man en sån människa och man är man lat och lite flummig- men man sviker inte alla andra män!

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga? Varför skulle det finnas ett egenvärde i att alla kvinnor ska vilja göra "karriär"? (Jag antar här att du menar klättra-uppåt-karriär)

 

[TheRedLightning]

Enligt vissa argument i denna tråden så är det så.
Jag tycker det har mer att göra med personlighet än kön.

Ja personligheten spelar större roll, det tycker jag också. För det är trevligare med trevliga människor än elaka trots allt.

 

[Ray]

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga? Varför skulle det finnas ett egenvärde i att alla kvinnor ska vilja göra "karriär"? (Jag antar här att du menar klättra-uppåt-karriär)

Att vara hemma och inte jobba är ju enligt många i tråden att svika kampen för jämställdhet.

 

[TheRedLightning]

Det finns åtminstone en del som inte verkar tycka att de behöver ta ansvaret att reflektera över hur deras val påverkar andra människor (och djur). Som tycker att det är helt okej att göra som passar en själv bäst istället.

Om jag tolkar dig rätt så ska t ex om vi tar mig själv som exempel, jag alltid tänka vad mina val jag gör i vardagen har för konsekvenser? Rätta mig om jag har fått det om bakfoten, men om det är så som jag tolkar så skulle det vara väldigt tidskrävande att varje gång jag gör ett val tänka efter vad det har för konsekvenser. Tycker det känns lite långsökt att behöva tänka på vad alla mina val har för konsekvenser jämt och ständigt. Räcker det inte med lite mer stora betyande val?

 

[Thaliaste]

Att vara hemma och inte jobba är ju enligt många i tråden att svika kampen för jämställdhet.

Men man kan väl jobba utan att vilja göra "karriär"? Med min utbildningsbakgrund har jag visserligen rätt många vänner och bekanta som tänker sig någon form av karriär, men jag känner också många som helt enkelt är nöjda med ett arbete som ger dem en lön, arbetskamrater och ett sammanhang. Tror det är väldigt vanligt faktiskt.

 

[Thaliaste]

Om jag tolkar dig rätt så ska t ex om vi tar mig själv som exempel, jag alltid tänka vad mina val jag gör i vardagen har för konsekvenser? Rätta mig om jag har fått det om bakfoten, men om det är så som jag tolkar så skulle det vara väldigt tidskrävande att varje gång jag gör ett val tänka efter vad det har för konsekvenser. Tycker det känns lite långsökt att behöva tänka på vad alla mina val har för konsekvenser jämt och ständigt. Räcker det inte med lite mer stora betyande val?

Ja, jag menar att man alltid ska reflektera över vad man gör och hur man beter sig, med rimlig ansträngning. Större saker kräver naturligtvis större ansträngning, men det allra mesta man gör i vardagen har man ju gjort förut, och har därför redan i någon mån reflekterat över och valen går därmed på rutin. Att vara medveten innebär ju inte att måste göra en forskningsstudie, det handlar kort och gott om att vara uppmärksam och ödmjuk. Så lär man sig längs vägen. Jag resonerar ju inte alls likadant idag om vissa val jag gör i vardagen, som jag gjorde för några år sedan. Jag har lärt mig mer sedan dess, och i vissa fall väger jag olika faktorer annorlunda idag jämför med då. Men att gå omkring utan att vara medveten om hur man påverkar andra är främmande för mig, tänk så mycket lidande jag kan orsaka bara för att jag inte vill bry mig Jag har lidit själv, det vill jag inte orsaka andra.

 

[Tass]

Om jag tolkar dig rätt så ska t ex om vi tar mig själv som exempel, jag alltid tänka vad mina val jag gör i vardagen har för konsekvenser? Rätta mig om jag har fått det om bakfoten, men om det är så som jag tolkar så skulle det vara väldigt tidskrävande att varje gång jag gör ett val tänka efter vad det har för konsekvenser. Tycker det känns lite långsökt att behöva tänka på vad alla mina val har för konsekvenser jämt och ständigt. Räcker det inte med lite mer stora betyande val?

Men om du gör en sak två ggr om dan i 50 år, t ex dricker kaffe, är det då ett litet val?
365 x 2 x 50 = måååånga små val

Om du i början av din kaffedrickarkarriär bestämmer dig för att dricka juste producerat kaffe, då kan du sen helt rutinmässigt fortsätta att köpa samma kaffe, tills du får anledning att ifrågasätta det beslutet, och fatta ett nytt beslut. Efter 50 års kaffedrickande kan du ha bidragit till en bättre situation för både miljön och de som producerar kaffet.

Jag tycker att det är en trösterik tanke att man faktiskt KAN påverka, åtminstone litegrann, med de små valen man gör i vardagen.

 

[Tass]

En liten tanke i mitt huvud....
Alla är ju inte karriärsmänniskor.
Är man en sån människa och kvinna lägger man krokben för sina döttrar eftersom man är en dålig förebild. Man sviker andra kvinnor som vill göra karriär. Är man en sån människa och man är man lat och lite flummig- men man sviker inte alla andra män!

Det handlar inte om att göra karriär, det handlar om att arbeta för lika villkor för män och kvinnor. Att barn i framtiden inte ska behöva styras och begränsas i livet av vilket kön de tillhör.

 

[Ray]

Men man kan väl jobba utan att vilja göra "karriär"? Med min utbildningsbakgrund har jag visserligen rätt många vänner och bekanta som tänker sig någon form av karriär, men jag känner också många som helt enkelt är nöjda med ett arbete som ger dem en lön, arbetskamrater och ett sammanhang. Tror det är väldigt vanligt faktiskt.

Men om man har jobbat sig till ekonomisk möjlighet att inte jobba så ska man skämmas? Ts har jobbat upp ett företag, skaffat barn och tar en break medan barnen är små och då ska hon skämmas för att hon sviker kvinnors rätt till lika lön etc
Hon borde nästan vara en förebild för hur bra man kan ha det om man jobbar smart!

 

[Thaliaste]

Men om man har jobbat sig till ekonomisk möjlighet att inte jobba så ska man skämmas? Ts har jobbat upp ett företag, skaffat barn och tar en break medan barnen är små och då ska hon skämmas för att hon sviker kvinnors rätt till lika lön etc
Hon borde nästan vara en förebild för hur bra man kan ha det om man jobbar smart!

Men det var inte det du skrev nyss, då skrev du om att göra karriär. I TS fall handlar det om att jobba överhuvudtaget. Jag har inte sagt något om TS fall specifikt, jag har lite svårt att hänga med i hur hennes situation ser ut. Generellt sett anser jag dock att det är vettigt att ha någon form av sysselsättning utanför hemmet (vilket jag åtminstone förstått att TS har), och att det är superviktigt att ha ekonomin säkrad nu och som pensionär. Samt att förmedla till sina barn en klok syn på livet, inklusive kön och genus.

 

[Ray]

Men det var inte det du skrev nyss, då skrev du om att göra karriär. I TS fall handlar det om att jobba överhuvudtaget. Jag har inte sagt något om TS fall specifikt, jag har lite svårt att hänga med i hur hennes situation ser ut. Generellt sett anser jag dock att det är vettigt att ha någon form av sysselsättning utanför hemmet (vilket jag åtminstone förstått att TS har), och att det är superviktigt att ha ekonomin säkrad nu och som pensionär. Samt att förmedla till sina barn en klok syn på livet, inklusive kön och genus.

Jag har inte lusläst alla svängar i denna diskussion. Jag vill bara argumentera för människors rätt att låta bli att lönearbeta så länge man inte lever på bidrag eller gör brottsligheter för att tjäna pengar...

 

[Lilla]

Men om man har jobbat sig till ekonomisk möjlighet att inte jobba så ska man skämmas? Ts har jobbat upp ett företag, skaffat barn och tar en break medan barnen är små och då ska hon skämmas för att hon sviker kvinnors rätt till lika lön etc
Hon borde nästan vara en förebild för hur bra man kan ha det om man jobbar smart!

Så bra skrivet!

 

[Thaliaste]

Jag har inte lusläst alla svängar i denna diskussion. Jag vill bara argumentera för människors rätt att låta bli att lönearbeta så länge man inte lever på bidrag eller gör brottsligheter för att tjäna pengar...

Det har du full frihet att göra, jag tyckte bara att du tog ut svängarna lite väl när du började prata om karriär. Det här har som sagt inget alls att göra med "att göra karriär" utan att jobba överhuvudtaget, och att vara (bl.a.) finansiellt oberoende.

 

[Amha]

Det handlar om att alla, även kvinnor, behöver dra sitt strå till den allmänna stacken.
Och nu så menar jag inte pengar utan funktioner.
Om ingen ville arbeta så skulle det inte finnas ambulanser, sjukvård, vägar, allmänna kommunikationer och allt det där som vi ser som självklart att ha tillgång till.
Att då dra sig undan arbete är att hänga på andra utan att själv erbjuda något att hänga på.

Fast jag köper inte riktigt det där. Jag tror inte att den mängden människor vill vara hemma och inte göra något alls att det skulle bli ett problem. Snarare att fler arbetslösa skulle få jobb de kan tänka sig att ta. Jag och ett par grannar pratade löst om det för några dagar sedan, om det där med medborgarlönen. Förmodligen skulle större delen av befolkningen, med en medborgarlön man klarar sig på, tycka att det var sjysst en tid för att sedan bli rastlösa och hitta en sysselsättning där man gör nytta och känner sig behövd. Jag tror att det ligger mycket i det för de flesta av oss så jag tror verkligen att samhället skulle gå runt även om en del av oss bestämmer sig för att gå hemma. Jag skulle t.ex inte vilja vara hemma utan att göra något. Min bild är att många sjukskrivna/arbetslösa vill ha ett jobb också för att få känna sig viktiga. Jag började jobba lite helg när dottern var 2.5 månad för att jag ruttnat på att gå hemma. Trots att jag tycker att det kan vara himla trevligt att vara hemma har jag gärna ett jobb att gå till och gör det gärna fast jag har möjlighet att gå hemma. Min sambo erbjöd sig av välmening att betala mig för det så jag får min pension och betala skatt men jag är mer bekväm med att jobba för ett företag som inte är min partner faktiskt och väljer därmed att göra det. Sen känner jag som sagt att jag blivit sporrad att söka något roligt i form av jobb eller utbildning framöver när jag gjort mitt med barnavlande och ledigheter. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så.

Länken du skickat om hemmafruar som inte ens trivs med det har ju inte med det jag skriver att göra heller för det är ju viktigt att man trivs med sina val. Är man hemmafru för att man "ska" har ju något gått snett. Man ska i så fall vara det för att man vill. När man inte längre trivs har vi förskola att sätta barnen på så båda kan gå tillbaka i arbete.

 

[Amha]

Om jag tolkar dig rätt så ska t ex om vi tar mig själv som exempel, jag alltid tänka vad mina val jag gör i vardagen har för konsekvenser? Rätta mig om jag har fått det om bakfoten, men om det är så som jag tolkar så skulle det vara väldigt tidskrävande att varje gång jag gör ett val tänka efter vad det har för konsekvenser. Tycker det känns lite långsökt att behöva tänka på vad alla mina val har för konsekvenser jämt och ständigt. Räcker det inte med lite mer stora betyande val?

Självklart bör man reflektera över sina val man gör i vardagen. Det är jätteviktigt. I stället för att bara (med mat som exempel) ta något billigt ätbart bör man fundera på om det är något man mår bra av, om det är hållbart producerat, hur långt det fraktats och om det är värt det, för att nämna några saker. När du sedan funderat över detta så är du trygg med valet och kan göra liknande val igen tills du byter märke och får fundera på det igen. Jag kan väl omöjligt vara den enda som läser listan på ingredienser samt letar info om var varan är producerad, packad etc innan jag med gott samvete betalar för den hoppas jag? Däremot tänker jag inte lika som vissa andra i tråden gällande om kvinnor måste jobba eller ej. Det är sånt fokus på vad kvinnor är skyldiga att göra för andra kvinnor här idag att det blir vridet åt andra hållet i min värld. Däremot ska kvinnor (och män) självklart inte må dåligt över att de är hemma eller jobbar. Man måste kunna känna sig nöjd med sitt val. Mår man dåligt över valet får man hitta en lösning som är hållbar.

 

[tanten]

Nämen vänner, hästvänner, mästarinnan av mästarinnor , allas vår egen, Lena Andersson ger sig in i debatten. Jag länkar http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-lonearbeta-eller-lat-bli/

Allas vem, vadå?
Vad har jag missat?

 

[Och_Aye]

Det har du full frihet att göra, jag tyckte bara att du tog ut svängarna lite väl när du började prata om karriär. Det här har som sagt inget alls att göra med "att göra karriär" utan att jobba överhuvudtaget, och att vara (bl.a.) finansiellt oberoende.

Det här är nog inte så mycket ett svar till dig personligen - utan en mer allmän reflektion, men det var du som råkade skriva "jobba överhuvudtaget". Jag upplever verkligen inte att det är så enkelt - som att man bidrar (& att andra är nöjda med en) bara man har ett arbete överhuvudtaget. Jag är helt med på grejen att kvinnor såklart också ska arbeta, tjäna sina egna pengar, ha en uppgift etc etc. Men näää, det är inte "bara ett jobb" som räknas - eller som gör att man slipper stämplas av andra kvinnor, upplever jag.

Jag är undersköterska. Inom äldreomsorgen, i en nattpatrull, och jag fullkomligt älskar mitt jobb - trots sociologutbildning i grunden. Jag arbetar en viss procent på natten, som motsvarar heltid på dagen. Dels får jag skit för att jag är undersköterska (och alltså inte, just nu iaf, "siktar högre"), dels får jag skit för att jag jobbar "deltid" (som det ju blir om man jämför med dagtid), dels får jag skit för att jag har mycket ledig tid och dels får jag skit för att jag vill ha bättre villkor inom vården ("Skyll dig själv, skaffa ett bättre jobb eller var nöjd med din lön!")

Jag ÄR finansiellt oberoende, så till vida att jag absolut kan se om mig och mina djur ensam. Jag upplever verkligen inte att det räcker för att slippa kängor (från kvinnor, mestadels) om att jag är fast i någon kvinnofälla, inte bidrar till jämställdheten, borde tagit smartare beslut etc. Mitt jobb duger inte - för att det är just kvinnodominerat - och fasiken ta mig om jag önskar bättre villkor för då får jag skylla mig själv, för jag har faktiskt valt ett kvinnodominerat yrke...

Jag upplever kort sagt, som jag skrivit även i trådar om "dumma brudar som inte vet vad saker heter på byggmax" att det är helt hopplöst att göra rätt - OM man då inte heltidsarbetar (DAG!!) inom något som INTE är kvinnodominerat. Damn if you do, damn if you don't.

 

[Alexis]

Att vara hemma och inte jobba är ju enligt många i tråden att svika kampen för jämställdhet.

Var det inte det att jobba oavlönat som hushållerska åt sin man och vara beroende av hans inkomst och det att han ägnar mindre tid än henne åt barnen som sågs som ett svek både mot jämställdheten och mot barnen?

 

[Alexis]

Det här är nog inte så mycket ett svar till dig personligen - utan en mer allmän reflektion, men det var du som råkade skriva "jobba överhuvudtaget". Jag upplever verkligen inte att det är så enkelt - som att man bidrar (& att andra är nöjda med en) bara man har ett arbete överhuvudtaget. Jag är helt med på grejen att kvinnor såklart också ska arbeta, tjäna sina egna pengar, ha en uppgift etc etc. Men näää, det är inte "bara ett jobb" som räknas - eller som gör att man slipper stämplas av andra kvinnor, upplever jag.

Jag är undersköterska. Inom äldreomsorgen, i en nattpatrull, och jag fullkomligt älskar mitt jobb - trots sociologutbildning i grunden. Jag arbetar en viss procent på natten, som motsvarar heltid på dagen. Dels får jag skit för att jag är undersköterska (och alltså inte, just nu iaf, "siktar högre"), dels får jag skit för att jag jobbar "deltid" (som det ju blir om man jämför med dagtid), dels får jag skit för att jag har mycket ledig tid och dels får jag skit för att jag vill ha bättre villkor inom vården ("Skyll dig själv, skaffa ett bättre jobb eller var nöjd med din lön!")

Jag ÄR finansiellt oberoende, så till vida att jag absolut kan se om mig och mina djur ensam. Jag upplever verkligen inte att det räcker för att slippa kängor (från kvinnor, mestadels) om att jag är fast i någon kvinnofälla, inte bidrar till jämställdheten, borde tagit smartare beslut etc. Mitt jobb duger inte - för att det är just kvinnodominerat - och fasiken ta mig om jag önskar bättre villkor för då får jag skylla mig själv, för jag har faktiskt valt ett kvinnodominerat yrke...

Jag upplever kort sagt, som jag skrivit även i trådar om "dumma brudar som inte vet vad saker heter på byggmax" att det är helt hopplöst att göra rätt - OM man då inte heltidsarbetar (DAG!!) inom något som INTE är kvinnodominerat. Damn if you do, damn if you don't.

Japp , som kvinna är det så, damned if you do, damned if you don't, men samtidigt är det ändå bra att det finns en diskussion om normer?

Det du säger att det är mestadels kvinnor som delar ut kängor... Tror det beror på att rent krasst har ju män råd att skita i om ditt kvinnodominerade yrke har dålig lön och dåliga villkor och hur dina val ser ut, det är inget de drabbas av lika direkt så länge de inte själva ger sig in i yrket. Dina problem är ganska oviktiga och ointressanta för dem, de ser inte sig själva i dig, relaterar inte lika hårt.
Sedan finns det mycket sexism också bland kvinnor, det där att det som är traditionellt kvinnligt eller kvinnodominerat ses som fult och värdelöst, så funkar det i en sexistisk värld - något man måste jobba på.

Det där att man inte får önska sig bättre villkor för att man valt ett kvinnodominerat yrke är ju helt knäppt! Hur tror folk vi får till någon förändring egentligen?!!