Hur viktigt är ett jobb?

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Nej, jag tycker inte att det är att slösa på liv. Det viktigaste är att man själv trivs och känner mening med livet. Jag skulle nog jobba även om jag inte behövde, det känns berikande. Skulle dock inte jobba heltid, utan kanske mer i projektform eller någon form av deltid.

Jag gillar även oavlönat jobb, som att odla mina egna grönsaker, bygga, baka fika och bjuda och hjälpa i föreningen. Sånt tar också tid och är saker jag skulle vilja lägga mer tid på om ekonomin tillät.
 
Vid en skilsmässa skulle du väl ändå stå utan inkomst? Eller hur menar du där? Krasst sätt så är det ju han som har ett jobb, han som drar in inkomsten även om ni byggde företaget tillsammans, du underlättar hans familjeliv så att säga. Eller ert familjeliv.


Vi bor i ett land där även inkomst delas vid skilsmässa... Låter galet jag vet, men så är det. Eftersom jag inte jobbat fortsätter jag ha rätt till del av hans inkomst.
 
Jo, det är jag. Och högutbildad dessutom vilket förstås svider ännu mer. Och jag uppskattar verkligen kampen som förts historiskt sett- samtidigt som jag inte vill bli ifrågasatt för det aktiva val jag har gjort och som dessutom inte drabbat ngn annan.
Jag tycker att genom att leva som du gör så pissar du på alla som har kämpat för att du och jag skulle få möjlighet att välja något annat. Du kan vackert ta att bli ifrågasatt då.

Det drabbar andra genom att du signalerar till omgivningen, inte minst dina barn (töntigt men sant), att hemmafru är en godtagbar position, ett rimligt val att göra som kvinna. Att det är kvinnor som vårdar och sköter hemmet, medan män arbetar. Att det är rimligt att arbeta med att serva sin man och inte få lön för det. Och att man som man inte behöver bry sig om hushållet, att det är rimligt att låta den man lever med passa upp på en.

Jag tycker inte att det handlar så mycket om att du inte lönearbetar som att du arbetar utan lön. Att du tar rollen som kombinerad fru, mamma och hushållerska som om de var ett.
 
Hade aldrig ägnat mig åt lönearbete om jag varit ekonomiskt oberoende. Men hade gärna gjort nytta på annat sätt t.ex. genom att gå hem till gamla och lagat mat och bakat till dem så att de iallafall några dagar i veckan kunde slippa matlådor som hemtjänsten levererar. Tror det stimulerar aptiten att känna matlukt och doften av nybakat kaffebröd.
 
Jag skulle inte arbeta om jag inte behövde.
Jag tycker heller inte att folk som inte behöver jobba ska behöva be om ursäkt och hur var och en familj lägger upp det är ju inte min ensak.

Däremot är jobbet viktigt för mig så länge jag har det. Det är viktigt för mig att göra ett bra jobb och det är viktigt att jag mår bra där.
 
Ja, avundsjuka kan jag förstå. Jag inser vilken ynnest det är att kunna välja.
Jag är då inte avundsjuk.
För egen del så är jag ekonomiskt oberoende för egen maskin.

Men jag kan inte förstå hur man kan välja bort den möjlighet till upplevelser och spänning som ett arbete bland andra människor innebär.
Jag har i mitt arbete fått göra saker som man inte kan köpa för pengar.
Och mitt sommarjobb är att köra bussar som kostar flera miljoner i inköp.

Handen på hjärtat, visst är Bones, Navy CIS och Unforgettable mera spännade än Real Houswives of Orange County?
 
Jag är då inte avundsjuk.
För egen del så är jag ekonomiskt oberoende för egen maskin.

Men jag kan inte förstå hur man kan välja bort den möjlighet till upplevelser och spänning som ett arbete bland andra människor innebär.
Jag har i mitt arbete fått göra saker som man inte kan köpa för pengar.
Och mitt sommarjobb är att köra bussar som kostar flera miljoner i inköp.

Handen på hjärtat, visst är Bones, Navy CIS och Unforgettable mera spännade än Real Houswives of Orange County?


Men jag har ju aldrig sagt att jag inte gör ngt arbete bland andra människor, eller hur? Jag gör ganska mkt socialt arbete ( bla soppkök- mer vill jag inte skriva. Men soppköket serverar mat till unga prostituerade, de flesta från öststaterna ,och jag är jurist. Så den kombinationen ger....lite jobb) detta är dock oavlönat och ingen karriär i sig. Många utgår från att det faktum att jag inte har jobb/gör karriär ( been there done that) är samma som att jag stryker tvätt, shoppar, servar min man och är kåt,glad och tacksam. Så är det ju inte-däremot har jag inget jobb.
 
Jag tycker att genom att leva som du gör så pissar du på alla som har kämpat för att du och jag skulle få möjlighet att välja något annat. Du kan vackert ta att bli ifrågasatt då.

Det drabbar andra genom att du signalerar till omgivningen, inte minst dina barn (töntigt men sant), att hemmafru är en godtagbar position, ett rimligt val att göra som kvinna. Att det är kvinnor som vårdar och sköter hemmet, medan män arbetar. Att det är rimligt att arbeta med att serva sin man och inte få lön för det. Och att man som man inte behöver bry sig om hushållet, att det är rimligt att låta den man lever med passa upp på en.

Jag tycker inte att det handlar så mycket om att du inte lönearbetar som att du arbetar utan lön. Att du tar rollen som kombinerad fru, mamma och hushållerska som om de var ett.


Vad får dig att tro att jag servar min man hela dagarna? Jag tror desdutom att vad gäller kvinnors rättigheter gör jag mer än många. Ända sättet kan ju inte vara att jobba, eller hur?
 
Det finns hur mycket som helst som jag skulle fylla mina dagar med om jag hade råd att inte jobba mer, under förutsättning att jag inte behövde vända på kronorna förstås. Ta hand om hem, man och barn finns inte på min världskarta, men antagligen så finns mycket av det jag vill göra inte på din världskarta. :)
 
Jag tycker inte man ska vara rädd för att slösa bort sitt liv om man inte arbetar. Däremot tror jag ett jobb är ett enkelt sätt att ge sitt liv mening, så att säga.

Min kusins fru föddes stenrik. Hon hade aldrig ett jobb, men gjorde massor hemma och var en underbar mor och släkting som alltid brydde sig om alla. Ett år ungefär efter att deras yngsta flyttat hemifrån tog hon sitt liv. Ingen kan förstå varför, hon hade aldrig visat tecken på depression, utåt. De verkade då ha ett bra äktenskap även om min kusin reste mycket i jobbet. Men jag undrar om det blev som att hon förlorade sitt jobb när barnen flyttade då hon hela sitt vuxna liv hade levt för att bry sig om andra.

Detta är förstås ett extremfall, där det säkert inte hjälpte att en annan i hennes familj begått självmord, samt att hon var mörkrädd och de bodde rätt isolerat i ett gigantiskt hus.

Så det ringer verkligen inga sådana varningsklockor när jag läser om dig, men jag tror att det hade hjälpt min kära släkting att ha haft ett "riktigt" jobb och jag skulle råda dig att åtminstone "ha en plan" för en dag när andra kanske inte behöver dig så mycket längre. Annars tycker jag du ska njuta, bara njuta! :-D
 
Det finns hur mycket som helst som jag skulle fylla mina dagar med om jag hade råd att inte jobba mer, under förutsättning att jag inte behövde vända på kronorna förstås. Ta hand om hem, man och barn finns inte på min världskarta, men antagligen så finns mycket av det jag vill göra inte på din världskarta. :)


Jag gör betydligt mkt mer än det. Däremot har jag inget avlönat jobb/gör ingen karriär( längre)
 
Vad får dig att tro att jag servar min man hela dagarna? Jag tror desdutom att vad gäller kvinnors rättigheter gör jag mer än många. Ända sättet kan ju inte vara att jobba, eller hur?
Du har ju skrivit att du sköter hem och barn medan han lönearbetar. Ni delar inte hushållsarbetet lika = du servar honom. Att du gör annat också spelar ingen roll.
 
Jag tycker inte man ska vara rädd för att slösa bort sitt liv om man inte arbetar. Däremot tror jag ett jobb är ett enkelt sätt att ge sitt liv mening, så att säga.

Min kusins fru föddes stenrik. Hon hade aldrig ett jobb, men gjorde massor hemma och var en underbar mor och släkting som alltid brydde sig om alla. Ett år ungefär efter att deras yngsta flyttat hemifrån tog hon sitt liv. Ingen kan förstå varför, hon hade aldrig visat tecken på depression, utåt. De verkade då ha ett bra äktenskap även om min kusin reste mycket i jobbet. Men jag undrar om det blev som att hon förlorade sitt jobb när barnen flyttade då hon hela sitt vuxna liv hade levt för att bry sig om andra.

Detta är förstås ett extremfall, där det säkert inte hjälpte att en annan i hennes familj begått självmord, samt att hon var mörkrädd och de bodde rätt isolerat i ett gigantiskt hus.

Så det ringer verkligen inga sådana varningsklockor när jag läser om dig, men jag tror att det hade hjälpt min kära släkting att ha haft ett "riktigt" jobb och jag skulle råda dig att åtminstone "ha en plan" för en dag när andra kanske inte behöver dig så mycket längre. Annars tycker jag du ska njuta, bara njuta! :-D

Vad tragiskt:(
Det gör jag-njuter alltså. Och jag lever inte på något sätt enbart gm man/hus/barn. Och planer finns!
 
Jag är ett flockdjur och är helt beroende av bekräftelse eftersom jag inte har något eget ljus inom mig.
Jag behöver andra för att bli kreativ, kvicktänkt, glad och klok.

Det som jag behöver kan jag inte se något annat än ett jobb som kan tillfredsställa. Jag vill jobba, gillar att jobba och skrumpnar om jag inte har ett jobb.

Förutom jobbet är jag aktiv i flera organisationer och lever ett rätt intellektuellt stimulerande liv. Men det som mitt jobb ger, det finns inte i att få någon annan form.
 
Jag gör betydligt mkt mer än det. Däremot har jag inget avlönat jobb/gör ingen karriär( längre)
Nej, jag har förstått det. Jag hade som sagt var inte heller lönejobbat mer, men jag hade inte varit bekväm med att inte ha egna pengar att göra vad jag vill med. Som sambo hade vi gemensamma utgifter men inte gemensamma inkomster, mina pengar var mina och hans sina, men jag vet att många här har en enda pott som de har gemensam. För mig hade även en sån deal varit obekväm.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 056
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
20
· Visningar
1 607
Senast: Fibusen
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 990
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Oväntade saker ni finner läskiga
  • Pluggtråden
  • Vad gör vi? Del CCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp