Hur vet man?

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Nä vår första var så jobbig att det ofta var skitjobbigt för mig och oss. Först efteråt kunde jag se att det är en tid som rullar på och går över och kommer inte tillbaka (förhoppningsvis). Men just då kunde jag inte se så rationellt på det.

Nä att avstå från barn för att det är "jobbigt" skulle jag inte göra. Mer då att man blir mer låst och inte kan rumla runt hur som helst. Tja som att vara hund- eller hästägare. Man kan ju inte göra vad som helst precis när som helst. Det finns ju en mat- och sovklocka att följa som så klart påverkar en mindre ju fler man är som delar på ansvaret. Sen kommer ju barnen lära sig att hämta ett glas mjöl och göra sig en smörgås, förr eller senare ;-)

 

[mino]

Sv: Hur vet man?

Nu var ju detta resultatet av vår diskussion där jag faktiskt upplevde mig som mer neutral än TS. Jag tyckte inte att det lät på henne som om hon är i ett skede där det kan bli antingen eller utan att det faktiskt väger över åt att hon vill.

Sen är det i allmänhet så att där man väljer att lägga sin fråga också säger något. Man skulle ju också just i det här fallet kunnat välja ett helt annat forum för att dryfta detta om man vill ha en annan typ av svar, tex Frivilligt barnlösa på Familjeliv.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Familjeliv ger mig rysningar!

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Barn är väl eg mindre låsande än djur, barnen kan man ju ta med sig. Tre ponnyer och tre hundar tar man ju inte under armen och sticker till Turkiet med i en vecka

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

En frisk och glad bebis är rena semestern.
Men om man har några barn till så blir det stökigare....

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Bebis på armen, mjölk i brösten och en blöja i fickan och så drar man iväg och gör vad man vill.

 

[Teilani]

Sv: Hur vet man?

Bebis på armen, mjölk i brösten och en blöja i fickan och så drar man iväg och gör vad man vill.

Åh vad jag hoppas att det blir så enkelt, de runt omkring oss med små barn släpar med halva bohaget när de är iväg med sina ungar. Leksaker, stol, skötbord, vagn och hopfällbar säng plus alla kläder, filtar och "bråte" som ett barn ev kan tänkas behöva. Ju äldre ungarna blir desto mer grejer ska med, inklusive mat, äldsta är 5 år nu.

Jag blir helt matt av att titta på deras överpackade kombi...

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Jag tror att man kan göra det mer eller mindre komplicerat om man vill... Men bäbisar behöver inte så mkt.

 

[mino]

Sv: Hur vet man?

jaja Testa Flashback då, där kan man garanterat få mer dräpande och neggiga svar...

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Där finns ju några glimtar av humor ibland

Buke är nog mer "min stil". Har ju hängt här sen innan jag gjorde min abort

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Barn är väl eg mindre låsande än djur, barnen kan man ju ta med sig. Tre ponnyer och tre hundar tar man ju inte under armen och sticker till Turkiet med i en vecka

Jag håller med, det är dessutom (i alla fall för mig) lättare att hitta hängivna barnvakter (morfar) än hängivna hästvakter.

En frisk och glad bebis är rena semestern.
Men om man har några barn till så blir det stökigare....

Jag skrev ju just en och det var inte av en slump. Hela grejen med att ha fler barn än ett, ser jag som smått mardrömslik, för min del. (Dock hade jag två tonåringar ett tag, men de förväntades inte agera som syskon.)

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Åh vad jag hoppas att det blir så enkelt, de runt omkring oss med små barn släpar med halva bohaget när de är iväg med sina ungar. Leksaker, stol, skötbord, vagn och hopfällbar säng plus alla kläder, filtar och "bråte" som ett barn ev kan tänkas behöva. Ju äldre ungarna blir desto mer grejer ska med, inklusive mat, äldsta är 5 år nu.

Jag blir helt matt av att titta på deras överpackade kombi...

Ja, det verkar vara en sådan trend nu, där barn/föräldrar av någon anledning kräver enormt bagage och enormt mycket specialförberedelser och hänsyn. Samtidigt verkar vi ju ha en trend att det är omöjligt att ta med sig barn på saker och ting, inklusive resor.

Om man lyckas ställa sig utanför den trenden som nybliven förälder idag - vilket jag är övertygad om är lättare sagt än gjort - så tror jag att man sparar mycket kraft.

Jag har tex åkt tåg till Paris ensam med en femåring, med bagaget (kläderna) i min ryggsäck och så bar han sina leksaker i sin lilla ryggsäck. Ingen överlastad kombi med takbox så långt ögat kunde nå. Men det där verkar anses nästan omöjligt nu, vilket för mig känns en smula underligt.

 

[lady_vip]

Sv: Hur vet man?

Ja, det verkar vara en sådan trend nu, där barn/föräldrar av någon anledning kräver enormt bagage och enormt mycket specialförberedelser och hänsyn. Samtidigt verkar vi ju ha en trend att det är omöjligt att ta med sig barn på saker och ting, inklusive resor.

Om man lyckas ställa sig utanför den trenden som nybliven förälder idag - vilket jag är övertygad om är lättare sagt än gjort - så tror jag att man sparar mycket kraft.

Jag har tex åkt tåg till Paris ensam med en femåring, med bagaget (kläderna) i min ryggsäck och så bar han sina leksaker i sin lilla ryggsäck. Ingen överlastad kombi med takbox så långt ögat kunde nå. Men det där verkar anses nästan omöjligt nu, vilket för mig känns en smula underligt.

Och som en okomplicerad förälder är man ganska konstig i andra föräldrars ögon. Nära vänner till oss har nyligen fått sitt första barn, allt har gått jättebra, men de är ganska jordnära och ser väl inte det hela som fullständigt livsomvälvande. Pappan hade på en sån där föräldrakurs sagt, med glimten i ögat, att de inte hade tänkt köpa nån spjälsäng eftersom hundens BIA-bädd ju hade förhöjda kanter och det fick räcka. Ingen av de andra föräldrarna såg det roliga i det hela...

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Barn är väl eg mindre låsande än djur, barnen kan man ju ta med sig. Tre ponnyer och tre hundar tar man ju inte under armen och sticker till Turkiet med i en vecka

Både och. En hund kan du lämna ensam några timmar och gå på bio utan att blanda in någon annan. En hund kan acceptera att du ligger sjuk hemma och inte orkar laga mat några gånger per dag.

Jag har lämnat min hund på pensionat och åkt bort. Mycket lätt.

Ett barn å andra sidan kan du ta med till fler ställen osv. Så det är begränsningar som är lite olika.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur vet man?

Ja, det verkar vara en sådan trend nu, där barn/föräldrar av någon anledning kräver enormt bagage och enormt mycket specialförberedelser och hänsyn. Samtidigt verkar vi ju ha en trend att det är omöjligt att ta med sig barn på saker och ting, inklusive resor.

Om man lyckas ställa sig utanför den trenden som nybliven förälder idag - vilket jag är övertygad om är lättare sagt än gjort - så tror jag att man sparar mycket kraft.

Jag har tex åkt tåg till Paris ensam med en femåring, med bagaget (kläderna) i min ryggsäck och så bar han sina leksaker i sin lilla ryggsäck. Ingen överlastad kombi med takbox så långt ögat kunde nå. Men det där verkar anses nästan omöjligt nu, vilket för mig känns en smula underligt.

Ja, men det beror ju på den allmänna konsumtionshetsen, du anar inte vad föräldrar idag får utstå i form av bombardemang av olika sorters reklam. Priset tar en telefonförsäljare som ringde mig just efter jag fått ett missfall och skulle kränga på mig en prenumeration av ditten eller datten, alltså barnrelaterade saker. Jag sa att jag aldrig skulle få några egna barn(det kändes så just då) och jag hörde aldrig ifrån dem igen.
Jag tror också det där är en generationsfråga, jag och min man är gamla föräldrar, 70-talister, och jag märker att yngre har väldigt många fler prylar till sina barn. Det mesta vi har är begagnat, både för att vi är sparsamma, men också av kemikalie/miljöskäl.
Jag tror att för många blir barnet som så mycket annat, en statusfråga, man visar upp hur framgångsrik man är helt enkelt. Och måttet på det är hur dyra saker man har råd att köpa till sina barn. Ett jäkligt skevt mått, tycker jag, som hellre prioriterar tid i stället för dyra saker.
Jag skulle också vilja åka till Paris med en blöja på fickan, men jag har ju tvillingar och en 4-åring så jag får nog övertala maken länge först. Men omöjligt är det inte, folk brukar vara så hjälpsamma, tycker jag.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur vet man?

Tja, en BIA-bädd är nog bättre än en spjälsäng med tanke på hur mycket kemikalier som madrasserna innehåller....fast då kanske inte plasten är så bra i BIA-bädden...En kompis till mig som också är väldigt jordnära sköt ihop två fötöljer och la bebisen där för det var det hon gillade bäst, de hade köpt en säng men den dög inte. Hon sov där länge, och trivdes bra. Så allt behöver ju inte vara så himla komplicerat heller. Jag tycker faktiskt Buke var rätt bra för mig som är neurotiskt lagd, när jag fick mitt första barn för 4 år sen, eftersom här finns rätt många jordnära hästkvinnor som inte gör så mycket väsen för allting. Jag kommer ihåg att en tjej skrev att hon hade redan en sliten filt som dög till sin bebis, och en gammal kånken som skötväska, och då tänkte jag att jag inte behövde oroa ihjäl mig för vilket märke jag skulle ha på skötväskan (som jag inte fattade vad jag skulle ha till). Idag har jag en gammal väska som jag fått på nån vetenskapskonferens för länge sen som skötväska till tvillingarna. Den duger gott.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Vi har två 40kgs hundar och en jrt och just tre ponnyer. De är svårast att hitta vakt till.

Men jag älskar djuren och känner mig inte låst av de. Vi var just en vecka i Turkiet i november, sambons förra barnkull är händigt nog vuxna och bor 2 mil bort

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Jag tänker inte direkt på resor eftersom vi själva åkt kors och tvärs över landet med våra barn. Jag flyger själv med båda och har gjort sen de var nyfödda. osv.

Det vi saknar är att åka och handla tillsammans sent på kvällen. 21 är det rätt tomt på stora mataffärer. Jag måste tvätta kläder för barnens kläder tar slut. Jag kan inte hoppa över middagen på samma sätt. Jag kan inte ligga och kolla på tv en hel dag bara för att jag vill eller spela tv-spel hela natten för jag måste upp på morgonen.

Men gör man aldrig något där man ser barn som en begränsning så förstår jag faktiskt inte varför man tvekar barn! Då verkar ju livet redan vara rätt så... slätt... Inga spontana grejer som man kastar sig iväg på osv.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Slätt och slätt. Alla djur tar sin tid, jag är fackligt engagerad på jobbet (tom HSO), vi har gård osv. Det finns inte så mycket tid över till att komma på spontana saker på det viset

Just nu så skulle ev mammaledighet vara guld, slippa åka till jobbet

 

[escodobe]

Sv: Hur vet man?

Nu var ju detta resultatet av vår diskussion där jag faktiskt upplevde mig som mer neutral än TS. Jag tyckte inte att det lät på henne som om hon är i ett skede där det kan bli antingen eller utan att det faktiskt väger över åt att hon vill.

Sen är det i allmänhet så att där man väljer att lägga sin fråga också säger något. Man skulle ju också just i det här fallet kunnat välja ett helt annat forum för att dryfta detta om man vill ha en annan typ av svar, tex Frivilligt barnlösa på Familjeliv.

Nu har jag inte själv deltagit i diskussioner på familjeliv, men läst ett par och tycker faktiskt att det här forumet är bättre. Många på familjeliv är inte riktigt kloka

Här är är generellt folk mer sansade och vi är rätt många frivilligt barnlösa som läser här