Hur vet man?

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Du det där hinner lösa sig.
Barn kommer liksom inte från en dag till en annan.'
Man vet att de är på väg.

 

[Poxz]

Sv: Hur vet man?

Hur vet man egentligen om man vill ha barn eller inte

Du, det har jag funderat mycket på. Mycket.
För mig växte ett beslut fram att det inte blir några.
Delvis p.g.a. min hälsa. Jag tror inte jag orkar helt enkelt, även om jag skulle få ett friskt och helt okomplicerat barn (om det nu finns något sånt som helt okomplicerade barn ).

Men jag har tänkt, oj vad jag har tänkt...
Är ju 35 nu, så tiden går. Men jag landar mer och mer i att det inte blir.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Jo det kräver ju eoner av energi. Men jag misstänker att man får en del tillbaka också

Däremot måste jag nog börja träffa läkare och diskutera det här med sköldkörtel och medicinering för det är jätteviktigt att värdena är som de ska.

Mycket att tänka på är det...!

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Tja barnmorskan tar ett blodprov som läkaren läser av och ibland höjs dosen.

För mig med första barnet inget och med andra fördubblad dos.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Det fungerar inte riktigt som det är nu, har tom börjat tappa ögonbrynen igen

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Jag tycker att det låter som om vågskålen redan väger över mot att du vill, du försöker bara vänja dig vid tanken.

Jag kan komma på två frågor där man tenderar att bli tolkad ungefär så där oavsett vad man säger.

Den ena är om man yppar något alls som har med kristen tro att göra. Då tolkar alla kristna troende genast att man "söker" eller "tror egentligen" eller något liknande, oavsett hur skeptiskt man har pratat om det.

Den andra är just det där med barn. Nästan vad man än säger om att få barn, tolkas av folk som har barn som att man vill ha barn egentligen, oavsett hur negativt personen uttrycker sig om barn.

Möjligen är det i det andra fallet skillnad mellan hur män och kvinnor bemöts, det vet jag jag inte, men det skulle inte förvåna mig direkt.

Jag tycker att det är problematiskt att vi ser att få barn som det självklara, och att inte få barn som undantaget som måste motiveras och förklaras.

Om det man går och tänker på är sådant som hur det vore att ha den stora magen och vad barnet ska heta, så tycker jag nog att sådana funderingar är jämförbara med att jag funderar på vad mina fiskar ska heta när jag skaffar ett akvarium. Jag är 98% säker att det aldrig blir något akvarium för mig, och om det skulle bli ett så är de ju betydligt lättare att avyttra än barn om man inser att det inte är så roligt att tvätta bort alger och byta vatten.

 

[Tora]

Sv: Hur vet man?

Jag skulle inte ha barn. Var inte intresserad av barn. Tänkte aldrig på barn. Så blev jag oplanerad gravid för ca 5 år sedan och nu har jag.....tja 3 barn! Det enda jag ångrar är att det tog 33 år innan jag fattade hur roligt det var med egna barn. Det är en otrolig skillnad på egna och andras barn

 

[Tora]

Sv: Hur vet man?

Jag kan komma på två frågor där man tenderar att bli tolkad ungefär så där oavsett vad man säger.

Den ena är om man yppar något alls som har med kristen tro att göra. Då tolkar alla kristna troende genast att man "söker" eller "tror egentligen" eller något liknande, oavsett hur skeptiskt man har pratat om det.

Den andra är just det där med barn. Nästan vad man än säger om att få barn, tolkas av folk som har barn som att man vill ha barn egentligen, oavsett hur negativt personen uttrycker sig om barn.

Möjligen är det i det andra fallet skillnad mellan hur män och kvinnor bemöts, det vet jag jag inte, men det skulle inte förvåna mig direkt.

Jag tycker att det är problematiskt att vi ser att få barn som det självklara, och att inte få barn som undantaget som måste motiveras och förklaras.

Om det man går och tänker på är sådant som hur det vore att ha den stora magen och vad barnet ska heta, så tycker jag nog att sådana funderingar är jämförbara med att jag funderar på vad mina fiskar ska heta när jag skaffar ett akvarium. Jag är 98% säker att det aldrig blir något akvarium för mig, och om det skulle bli ett så är de ju betydligt lättare att avyttra än barn om man inser att det inte är så roligt att tvätta bort alger och byta vatten.

Fast att jämföra önskan om att eventuellt ha akvariefiskar och en eventuell önskan om att ha barn är ju nästan så långt ifrån varandra som det bara går.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur vet man?

Det är en väldigt svår fråga när och om man vet att man vill ha barn, just eftersom normen att skaffa barn och kärnfamilj är stark i vårt samhälle. Se bara på hur frivilligt barnlösa måste förklara gång på gång att de inte vill ha barn, eller bara de som skaffat ett barn, utan syskon ve och fasa! De blir ständigt bombarderade med frågor om varför och påpekande att de borde skaffa barn eftersom det är livets mening, och det är så roligt yada yada. Jag tror man måste försöka bortse från detta och fundera på vad man själv verkligen vill, innerst inne.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Jag trodde aldrig att jag skulle ha barn och även om det inte var otänkbart så trodde jag helt enkelt inte att det låg i mina kort så att säga. Sen träffade jag min nuvarande och han ville ha och är bra pappamaterial, så då började jag väl fundera på det. Men det var aldrig en känslomässig övertygelse utan snarare ett rationellt beslut. Att jag hellre skaffade barn än riskerade ångra en dag att jag inte gjort det. Hur det skulle bli var snudd på omöjligt för mig att föreställa mig så jag gick in i det med inställningen att det blir som det blir. (Tuff utmaning för ett kontrollfreak....)

Så hur vet man om man vill? Om man inte redan vet att man inte vill ha barn så är det förmodligen så att man kan tänka sig att skaffa det. Då är frågan snarare, vilka förutsättningar vill jag ha för att skaffa barn och är de infriade nu? Hur pass viktiga är förutsättningarna, så pass att utan dem - inga barn, eller kan de kompromissas om?

Min förutsättning som inte var förhandlingsbar var rätt partner som även skulle kunna vara en bra pappa OM vi skulle gå isär. Att kräva att jag skulle känna mig redo vore orealistiskt för jag visste att jag aldrig skulle göra det, jag är för nojjig.... :-P

 

[Aroma]

Sv: Hur vet man?

Fast att jämföra önskan om att eventuellt ha akvariefiskar och en eventuell önskan om att ha barn är ju nästan så långt ifrån varandra som det bara går.

Men det var väl ändå inte poängen med inlägget?
Poängen var väl snarare att oavsett vad den osäkra personen tänkte så tolkas det som att det var ett tecken på att personen egentligen vill ha barn.

Vilket också den här tråden verkligen visar, i princip alla försöker leda TS till att hon vill ha barn.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Det är en väldigt svår fråga när och om man vet att man vill ha barn, just eftersom normen att skaffa barn och kärnfamilj är stark i vårt samhälle. Se bara på hur frivilligt barnlösa måste förklara gång på gång att de inte vill ha barn, eller bara de som skaffat ett barn, utan syskon ve och fasa! De blir ständigt bombarderade med frågor om varför och påpekande att de borde skaffa barn eftersom det är livets mening, och det är så roligt yada yada. Jag tror man måste försöka bortse från detta och fundera på vad man själv verkligen vill, innerst inne.

Eller de som skaffar tre barn. Då gratulerar folk inte mer utan säger bara: Det blir jobbigt.

 

[ameo]

Sv: Hur vet man?

Eller de som skaffar tre barn. Då gratulerar folk inte mer utan säger bara: Det blir jobbigt.

Och när man väntar det fjärde så är de så fräcka att de frågar om man inte har någon tv...
Hur man än gör så finns alltid folk som har synpunkter på det...

(jag skulle, för övrigt, inte heller ha några barn - tills jag hittade en man som både ville ha barn och som var bra pappamaterial...)

 

[Tora]

Sv: Hur vet man?

Men det var väl ändå inte poängen med inlägget?
Poängen var väl snarare att oavsett vad den osäkra personen tänkte så tolkas det som att det var ett tecken på att personen egentligen vill ha barn.

Vilket också den här tråden verkligen visar, i princip alla försöker leda TS till att hon vill ha barn.

Ju det förstod ju jag också. Det är bara det att själva jämförelsen haltar så fruktansvärt. Önskan att få barn sitter ju på ett helt annat plan än önskan att få guldfiskar.

 

[Tora]

Sv: Hur vet man?

Eller de som skaffar tre barn. Då gratulerar folk inte mer utan säger bara: Det blir jobbigt.

Kan inte annat än att hålla med. Kommentarer som "Man kanske skulle införa Kinas enbarnspolitik här också". Eller "Är det bara för att du vill ha en flicka också".

Men det är ju alltid så att så fort man bryter någon norm så skall folk vara där och trycka till en. Det gäller ju även de som inte vill ha barn eller bara skaffar ett barn. Det får man tydligen inte heller göra.

 

[Tora]

Sv: Hur vet man?

Och när man väntar det fjärde så är de så fräcka att de frågar om man inte har någon tv...
Hur man än gör så finns alltid folk som har synpunkter på det...

(jag skulle, för övrigt, inte heller ha några barn - tills jag hittade en man som både ville ha barn och som var bra pappamaterial...)

Ja och jag tänkte behålla mitt barn oavsett vad min man ville (vi höll på att gå isär). Nu var han helt fantastisk och trots att vårat förhållande höll på att gå åt skogen så bestämde vi oss att det inte skulle gå ut över barnet på något sätt.

Däremot var jag tydligen väldigt elak och självisk mot barnet som tänkte behålla det även om pappan inte velat ha det. Det bästa för barnet hade i så fall varit abort. Fattar inte att folk kan kläcka ur sig så elaka saker.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Däremot var jag tydligen väldigt elak och självisk mot barnet som tänkte behålla det även om pappan inte velat ha det. Det bästa för barnet hade i så fall varit abort. Fattar inte att folk kan kläcka ur sig så elaka saker.

Nä det fattar inte jag heller... Herregud så dumt sagt.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Jo visst är det så!

Det är ju ett ganska stort beslut och inte direkt oåterkallerligt. Inte heller är det en rosa dröm.

Men nu när jag spenderat en heldag med 2/3 av sambons flock och massa andra barn och det finns ju klara lockelser i sammanhanget som blir.

 

[AnnaKarinA]

Sv: Hur vet man?

Åh, vilket underbart inlägg du skrivit. TACK!
TS:
Jag kände inte nån längtan efter barn, förrän jag blev strax 30. Men massa strul i livet och mindre bra pojkvän, i kombo med att jag har flera kroniska sjukdomar, så började jag inse, att det kanske inte skulle bli.
Träffade ny man, 10 år äldre, tre barn. han var jättebestämd över att han inte ville ha fler barn. Vid det laget försökte jag acceptera att det inte skulle bli några, men satt ofta uppe på nätterna och grät av längtan. Funderade på att lämna min sambo, men förutom hans ovilja att skaffa barn är han helt perfekt och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom, så jag tänkte att jag fick avstå.
Jag har inte haft nån mens på typ två år, är strax 35, men en vacker dag... började det suga så konstigt och jag fick så ont i brösten! Plussade och min sambo... (som står uppskriven för att sterilisera sig)... blir ÖVERLYCKLIG.

Nu är jag utbränd, och ORKAR inte vara så glad som jag "borde", men jag tror/hoppas att det kommer komma.

Jag vet inte vad jag egentligen ville säga, jag kan mycket väl förstå att det är svårt att bestämma vad man vill/känner. Jag tror du får försöka tänka dig in i situationer, hur skulle du känna när du får titta på ditt barns luciatåg, osv osv. Lycka till

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Önskan att få barn sitter ju på ett helt annat plan än önskan att få guldfiskar.

Och när du påstår det deltar du i exakt det som Aroma pekade på.