Hur vet man?

[Sandra78]

Sv: Hur vet man?

Åh vad jag hoppas att det blir så enkelt, de runt omkring oss med små barn släpar med halva bohaget när de är iväg med sina ungar. Leksaker, stol, skötbord, vagn och hopfällbar säng plus alla kläder, filtar och "bråte" som ett barn ev kan tänkas behöva. Ju äldre ungarna blir desto mer grejer ska med, inklusive mat, äldsta är 5 år nu.

Jag blir helt matt av att titta på deras överpackade kombi...

Jisses. Jag tar med ett paket våtservetter och några blöjor till tvååringen om vi ska någonstans. Eventuellt vagn om vi ska gå långt och det inte är tex ett varuhus för där finns det ju kundvagnar. Och så tar hon själv sin mjukishund under armen.
Om man åker på en längre resa, vilket i vårt fall betyder hundaktivitet, är det hunden som har största packningen (då man ofta förväntas ha med sig bur till hunden, och en bur till en stor hund blir ju ganska otymplig) och kräver mest specialanpassning (hundrum på hotell).

 

[ameo]

Sv: Hur vet man?

Familjeliv ger mig rysningar!

det bästa är att det går alldeles utmärkt att bli förälder utan att någonsin besöka familjeliv - fyra gånger till och med...

 

[Björk]

Sv: Hur vet man?

Pappan hade på en sån där föräldrakurs sagt, med glimten i ögat, att de inte hade tänkt köpa nån spjälsäng eftersom hundens BIA-bädd ju hade förhöjda kanter och det fick räcka. Ingen av de andra föräldrarna såg det roliga i det hela...

Vilka torrbollar! Det var ju riktigt bra humor!

Min bror utvecklade för några år sedan långtgående resonemang om hur man kan konstruera en kardborredräkt till sin 1,5åring och sen sätta kardborre även på väggarna i barnets rum. På så vis kan man bara sätta fast ungen på väggen när man fått nog och vill ha lite lugn och ro.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Ja, det tyckte jag.

Jag kan inte se hur det skulle kunna vara särskilt jobbigt att ta hand om en (1) bebis, om plutten är frisk, utvecklas normalt och sådant. Vilket ju är det vanligaste.

Jag gick långa promenader med bebis i bärsele och hunden jag hade då, satt på kaféer, plockade med mitt när bebis sov. Samtidigt var jag så pass känslomässigt till mig över bebisen, att jag inte tyckte att det blev långtråkigt eller enahanda.

Det är utan tvekan det mest utmattande jag har gjort i mitt liv hittills. Bebis var rel enkel men kunde inte läggas ned utan bäras konstant, jag kunde inte gå mer än 10min om dagen pga foglossning, bärsele funkade inte heller därfär, mitt hb låg runt 70 i et par veckor efteråt och steg mkt långsamt, förlossningsdepression och fyra månaders väntetid på hjälp och fullkomligt folkskygg pga det.
Inga idylliska promenader, inga stunder på cafe, ingen som kunde/ville hjälpa mig promenera hundarna och 15mil till närmsta släkting som allihopa tyckte/tycker det är för långt att åka.

Ja, semester...

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

En frisk och glad bebis är rena semestern.
Men om man har några barn till så blir det stökigare....

En semester med stulet pass, matförgiftning, konstant regn och förlorat bagage för en del. Allt går inte att förbereda sig på och ibland drabbas man av otur.

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Det är utan tvekan det mest utmattande jag har gjort i mitt liv hittills. Bebis var rel enkel men kunde inte läggas ned utan bäras konstant, jag kunde inte gå mer än 10min om dagen pga foglossning, bärsele funkade inte heller därfär, mitt hb låg runt 70 i et par veckor efteråt och steg mkt långsamt, förlossningsdepression och fyra månaders väntetid på hjälp och fullkomligt folkskygg pga det.

Förutom att den sortens besvär är graviditetsrelaterade, så låter det där ju som att det är jobbigt att vara sjuk och ha ont. Är man frisk är det ju inte särskilt besvärligt att bära bebisen väldigt stor del av tiden, tex i bärsele.

Med förlossningsdepression ovanpå det andra, hade jag inte blivit förvånad om du varit sjukskriven och pappan föräldraledig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Hade det bara varit jag hemma hade det inte varit några problem. Så nej, det handlade om så mkt mer än att bara må dåligt och tycka att det är jobbigt att vara sjuk. Jag skulle ju ta hand om bebis också och "njuta av föräldraledigheten".

Folk i min omgivning förstod inte heller hur det kunde vara jobbigt. Det gjorde att jag isolerade mig ännu mer.

Att säga rakt ut att det är semester och inte kunna förstå annat, jag hoppas du förstår att det kans ticka lite i ögonen på en del som inte haft det så lätt. Jag är glad för din skull, låter som du haft en sån föräldraledighet som jag själv hoppades på innan.

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Ja, det tyckte jag.

Jag kan inte se hur det skulle kunna vara särskilt jobbigt att ta hand om en (1) bebis, om plutten är frisk, utvecklas normalt och sådant. Vilket ju är det vanligaste.

Jag gick långa promenader med bebis i bärsele och hunden jag hade då, satt på kaféer, plockade med mitt när bebis sov. Samtidigt var jag så pass känslomässigt till mig över bebisen, att jag inte tyckte att det blev långtråkigt eller enahanda.

Det är väl visst jobbigt, det är väl lika jobbigt som alla andra extrasaker man gör. Mycket jobbigare än att ligga i soffan och läsa böcker tex.

Själv tycker jag barnledigheten var mer barn än ledighet. Men så finns det ju barn som sover mycket på dagarna också, gillar att åka vagn, trivs i bärsjal långa stunder, gillar att sitta i knä, ligger och filosoferar helt vakna och tittar på mobiler osv. Jag har till och med träffat på, 4 mån, baby som kan sitta och filosofera i en bilstol med mig (och mitt lilla trassel som höll på att gå åt av tristess (2 månader gammal) i bärsjalen) som enda övervakning, i en halvtimma utan att säga mer än slurp slurp på nappen

(Caféer, kan man lägga bebin på golvet under bordet? långpromenad, hur många gånger måste man stanna och byta mellan vagn och bärsjal, sover? första gången han sov hemma en timma på dagen ringde jag mamma i panik och undrade om jag borde väcka honom. Lunch, amma bebin så den somnat, flytta försiktigt till vagnen, gå en promenad på tio minuter högst till lunchstället, ät snabbt. Gå hem bärandes bebin som är sur och puttandes vagnen. )

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Tvååring är super och mycket mycket lugnare liv! (så alla är olika)

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Det är väl visst jobbigt, det är väl lika jobbigt som alla andra extrasaker man gör. Mycket jobbigare än att ligga i soffan och läsa böcker tex.

Föräldraledighet utesluter enligt min erfarenhet inte att man ligger i soffan och läser böcker. Tvärtom skulle jag säga att det lämnar mer tid till sådant än vad ett ordinärt heltidsarbete gör. Och det är ju ofta ett sådant man är ledig från.

Jag lutar åt att en hundvalp är jobbigare än en bebis. Valpar om några har ju toalettbestyr hela hela tiden. Och ut måste man också, oavsett väder.

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Åh vad jag hoppas att det blir så enkelt, de runt omkring oss med små barn släpar med halva bohaget när de är iväg med sina ungar. Leksaker, stol, skötbord, vagn och hopfällbar säng plus alla kläder, filtar och "bråte" som ett barn ev kan tänkas behöva. Ju äldre ungarna blir desto mer grejer ska med, inklusive mat, äldsta är 5 år nu.

Jag blir helt matt av att titta på deras överpackade kombi...

Vi såg ut som nomader första året, efter två kör vi blöja i fickan (om vi kommer ihåg) modellen. Men vi släpade runt det för att vi tyckte det behövdes. Det är nog olika vad som behövs.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Föräldraledighet utesluter enligt min erfarenhet inte att man ligger i soffan och läser böcker. Tvärtom skulle jag säga att det lämnar mer tid till sådant än vad ett ordinärt heltidsarbete gör. Och det är ju ofta ett sådant man är ledig från.

Jag lutar åt att en hundvalp är jobbigare än en bebis. Valpar om några har ju toalettbestyr hela hela tiden. Och ut måste man också, oavsett väder.

Valpar är ingenting mot bebisar.

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Föräldraledighet utesluter enligt min erfarenhet inte att man ligger i soffan och läser böcker. Tvärtom skulle jag säga att det lämnar mer tid till sådant än vad ett ordinärt heltidsarbete gör. Och det är ju ofta ett sådant man är ledig från.

Jag lutar åt att en hundvalp är jobbigare än en bebis. Valpar om några har ju toalettbestyr hela hela tiden. Och ut måste man också, oavsett väder.

Som sagt, olika barn. När han var 3 månader kunde jag faktiskt läsa när han ammade (i en timma per tillfälle). Ibland var jag så hungrig så jag skakade när min man kom hem. Jag var stolt och nöjd över frukosten, på morgonen kunde A faktiskt ligga på golvet och kika på omgivningen i tio minuter. Sedan var det ju semester och vi var två, när han var 5 månader och äldre var det inga problem alls att läsa under amning (fortf en timma per gång, och om han somnade! under amningen, fortsätta läsa och kanske sova lite.) Läsa utan amning, inte en chans. Då sov han ju också längre och ibland hela två gånger per dag. Men då rusade jag och åt och somnade sedan. Så tre månader hyggligt lugn barnledighet faktiskt, vid 7, 8 månader tog min man över.

När man jobbar är man ju inte uppe i en timma två till tre gånger per natt och ser på TV heller (inte helt illa det där med liggamma när han var 6 månader då kunde man sova bättre).

Jag har aldrig haft hundvalp, men det här var lite som att ha en nervig, uttråkad arabhäst i lägenheten, som trampar runt otåligt, gnäggar högt och skrapar med hoven, bara äter ur handen och envisas med att dricka ur diskhon när man diskar (läs vara i bärsjal när man diskar). Klappa fem minuter, borsta fem minuter, gå runda, häng upp äpple att äta, äpple uppätet, ge godis ur aktivitetsboll två minuter, borsta, klappa, vänd, bind upp vid ny plats, sätt i hage, byt hage, box, möblera om box, byt tavlorna... (byt babygym, gå igenom nästa kökslåda... måla nya bilder)

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Så nej, det handlade om så mkt mer än att bara må dåligt och tycka att det är jobbigt att vara sjuk. Jag skulle ju ta hand om bebis också och "njuta av föräldraledigheten".

Men du var ju sjuk, det är ju aldrig någon semester.
Varför tog inte pappan hand om bebisen när du var sjuk?

 

[Petruska]

Sv: Hur vet man?

Valpar är ingenting mot bebisar.

Men det du skriver handlar ju inte om en jobbig bebis, utan om att vara sjuk och att trots det ha en massa förväntningar om att "njuta" hängande över sig. Och, verkar det som, om en pappa som inte tog sitt ansvar riktigt.

Att vara frisk och glad och vid gott mod och ha en bebis att ta hand om mot betalning och ledighet från jobbet, hade kanske inte varit jobbigt alls?

Varför man skulle "njuta" månad efter månad övergår iofs mitt förstånd, jag har aldrig någonsin "njutit" så lång tid i ett sträck och jag förväntar mig inte att någonsin göra det heller.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Jag var inte ett dugg sjuk och jag hade det lika jobbigt. Sonen var också frisk och utvecklades normalt.

Sonen sov fyra timmar i sträck två gånger under hela föräldraledigheten. Sen var det mest 10-40 min någon gång per dag från det han föddes. Helst på mig då.

Just omgivningens oförstående inställning om att bebisar bara sover hela tiden är jobbig. Dock väldigt ovanligt för vi är inte många här på Buke som har varit med om det och förstår varandra.

En bok har jag inte läst sen 2008, men då har vi fler än ett barn.

 

[lady_vip]

Sv: Hur vet man?

Det är utan tvekan det mest utmattande jag har gjort i mitt liv hittills. Bebis var rel enkel men kunde inte läggas ned utan bäras konstant, jag kunde inte gå mer än 10min om dagen pga foglossning, bärsele funkade inte heller därfär, mitt hb låg runt 70 i et par veckor efteråt och steg mkt långsamt, förlossningsdepression och fyra månaders väntetid på hjälp och fullkomligt folkskygg pga det.
Inga idylliska promenader, inga stunder på cafe, ingen som kunde/ville hjälpa mig promenera hundarna och 15mil till närmsta släkting som allihopa tyckte/tycker det är för långt att åka.

Ja, semester...

Det du beskriver är precis vad som får mig att avstå från barn. Det är helt klart min mardröm.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Jag undrar ju var den andra föräldern var i det läget?
Och om du inte passade på att sova när sonen sov på dig?

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Den andra föräldern var på jobbet.

Nej jag lyckades inte somna på de 10-40 min som han sov. Det där är dessutom en lustig kommentar. För har man tex två barn förväntas man ta hand om de hela tiden och inte utnyttja tex förskola och såldes vara vaken hela dagarna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Men jag skrev ju att det är annorlunda om man har flera barn.
Då så går de ofta i otakt så att det blir svårt att få sova.

Men den andra föräldern arbetade väl inte 24/7?
Den kunden väl ta några timmar varje eftermiddag-kväll så att du kunde få sova?