Hur vet man?

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

.... inte slösa bort de dyrbara timmarna på att sova.

Det där är ju valfritt.
Jag gjorde mina saker med ett vaket barn på armen och passade alltid på att sova när det var möjligt.
Det handlar nog om hur man är själv också.
Dyrbarast för mig är min sömn och sedan så kommer barnen.

Efter det så kommer resten.

Om man vänder på det och helst vill göra annat så förstår jag att det blir jobbigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Det du beskriver är precis vad som får mig att avstå från barn. Det är helt klart min mardröm.

Hur jävligt det än var så är det ändå en övergående period, precis som valptiden kan vara dryg. Nu är sonen 18 mån och senaste halvåret har varit riktigt roligt och han blir bara roligare att ha att göra med ju äldre han blir.
Jag är till och med beredd att göra om det igen och väntar nästa barn i augusti. Hur knäppt är inte det... Den här gången hoppas jag dock att det blir annorlunda. Min sambo kommer att få vara mer föräldraledig, vilket inte var möjligt förra gången.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Att vara frisk och glad och vid gott mod och ha en bebis att ta hand om mot betalning och ledighet från jobbet, hade kanske inte varit jobbigt alls?

Det kommer jag nog aldrig att få uppleva och många andra med mig. Jag är i v.14 nu och är redan begränsad till max 40min promenad om dagen pga fogarna. Det kanske inte räknas som sjukdom men nog sjutton gör det ont ändå. Vissa kvällar fastnar jag i soffan och kan inte ta mig upp.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Det där är ju valfritt.
Jag gjorde mina saker med ett vaket barn på armen och passade alltid på att sova när det var möjligt.
Det handlar nog om hur man är själv också.
Dyrbarast för mig är min sömn och sedan så kommer barnen.

Efter det så kommer resten.

Om man vänder på det och helst vill göra annat så förstår jag att det blir jobbigt.

Nä det var inte mycket som gick att göra med honom på armen. Då skrek han bara. Antingen ammas eller så underhållas. Han skrek till och med den korta tid det tog för mig sätta in lunch i mikron. Hade jag aldrig gjort något när han var med sin pappa förutom att sova hade jag nog blivit galen.

Det matchar hans personlighet än idag faktiskt. Det ska alltid hända något annars blir han uttråkad och börjar gnälla. Idag är det ju dock lättare att slita fram något pyssel etc. Stor skillnad mot barn två som nog är ett liknande/sådant barn som de flesta ju er haft.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Vi borde nog i alla fall kunna komma överens om att det finns bebisar och mammor som föräldraledigheten kan vara rena semestern för.
Men att vissa bebisar är mer krävande än andra och mamman kan bli sjuk så att det inte blir semester utan en helt annan resa.

Eller?

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Jo det verkar ju helgalet efter din skräckbeskrivning.
Jag beklagar att du inte får må bra under dina graviditeter och hoppas att samhället och din omgivning ger dig det stöd som du behöver.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Absolut! Men jag vill inte ha nedtryckt i halsen att det alltid är semester!

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Jo det verkar ju helgalet efter din skräckbeskrivning.
Jag beklagar att du inte får må bra under dina graviditeter och hoppas att samhället och din omgivning ger dig det stöd som du behöver.

Tack.

Och jag håller med Brandgul i inlägg #147. Kommentarer av den stilen kan upplevas som en ren käftsmäll... Att en del haft semester innebär ju inte att alla haft det så.

 

[mino]

Sv: Hur vet man?

Men är det intressant hur det idealt kan vara? Det känns ungefär lika sannolikt och kontrollerbart att barnet är "lätt" som att man får en kolikbebis. Jag tror att majoriteten upplever det som att de får sin självständighet kraftigt nedskuren och att man inte riktigt kan föreställa sig det i förväg.

Innan man får barn tror jag att det inte är helt ovanligt att man tror att man ska kunna styra över bebisen, sen blir det lite av en chock att upptäcka att ungen kanske inte alls vill flaskmatas/ligga i vagn/sova hela nätter eller vad det nu är man nu vill. Även om bebisen är gullig och härlig på sitt sätt så tycker jag helt klart att det är roligare och mer semester att vara hemma med min 4-åring och min 6-åring nu. Härligt att få vara i en relation i stället för en hushållsnära serviceinrättning!

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Härligt att få vara i en relation i stället för en hushållsnära serviceinrättning!

Vilken underbar formulering.

Jag tyckte dock att det var hindrande på ett annat vis med litet större barn.
De accepterar ju inte rakt av att man bara helt sonika bestämmer utan dem måste man ha med på tåget så att säga.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur vet man?

Men det är det väl ingen som har påstått.
Det kan däremot vara semester och måste inte vara någon skräckresa alls.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Men det är det väl ingen som har påstått.
Det kan däremot vara semester och måste inte vara någon skräckresa alls.

Jo jag tror det var Petruska som skrev att hon inte kunde förstå hur en föräldraledighet kunde anses som något annan än en semester.

Korrekt citat:

Ja, det tyckte jag.

Jag kan inte se hur det skulle kunna vara särskilt jobbigt att ta hand om en (1) bebis, om plutten är frisk, utvecklas normalt och sådant. Vilket ju är det vanligaste.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur vet man?

Jag blir också lite fascinerad av vissa inlägg den här tråden faktiskt. Tydligen är det en piece of pie att vara hemma med en spädis, trots att jag personligen tycker att det oftast verkar vara rätt tufft. En frisk bebis som utvecklas normalt kan ändå vara en sån bebis som bara sover kortare stunder och på ett speciellt sätt, som behöver underhållas mest hela tiden, som trilskas lite med maten, som inte vill ligga i vagnen/sova själv/bli buren i bärsele/whatever.

"Sov när bebisen sover" är nåt som min mamma tjatar hål i huvudet på en om. Trots att mamman till barnet uttryckligen sagt att 1) hon har svårt att slappna av och sova för att hon vet att 2) bebisen ofta vaknar efter en pyttekort stund bara, vilket medför att mamma känner sig ännu tröttare än innan eftersom hon då precis hunnit somna och sedan blir väckt.

Att kalla föräldraledighet en semester generellt tycker jag är lite galet faktiskt. Mitt jobb är många gånger friare än att styras av en liten bebis lust och behov under dagen.

 

[Lupino]

Sv: Hur vet man?

Jag blir också lite fascinerad av vissa inlägg den här tråden faktiskt. Tydligen är det en piece of pie att vara hemma med en spädis, trots att jag personligen tycker att det oftast verkar vara rätt tufft. En frisk bebis som utvecklas normalt kan ändå vara en sån bebis som bara sover kortare stunder och på ett speciellt sätt, som behöver underhållas mest hela tiden, som trilskas lite med maten, som inte vill ligga i vagnen/sova själv/bli buren i bärsele/whatever.

"Sov när bebisen sover" är nåt som min mamma tjatar hål i huvudet på en om. Trots att mamman till barnet uttryckligen sagt att 1) hon har svårt att slappna av och sova för att hon vet att 2) bebisen ofta vaknar efter en pyttekort stund bara, vilket medför att mamma känner sig ännu tröttare än innan eftersom hon då precis hunnit somna och sedan blir väckt.

Att kalla föräldraledighet en semester generellt tycker jag är lite galet faktiskt. Mitt jobb är många gånger friare än att styras av en liten bebis lust och behov under dagen.

Tack för det (mycket bra skrivet)!! Jag blir också lite provocerad över att det ska anses vara semester att vara hemma med ett litet barn. Självklart hänger uppfattningen lite på det barn man får, men när jag lyssnar runt verkar mitt första barn vara ett ungefärligt medelbarn och längre än från semester kan det nog inte komma enligt min uppfattning. Eller så har vi olika uppfattning om vad "semester" är.

Jag har ganska nyligen gått från att ha "semester" måndag-fredag när jag är på min arbetsplats och jobba på helgen hemma (= umgås med familjen). Den känslan har jag haft tills för ca 1/2 år sen när mina barn var 3 och 5,5. Men fortfarande har vi helger där jag längtar till måndagen.

Kan det spela in också hurdant jobb man har och hur man trivs med det? Jag älskar mitt jobb och har ett väldigt avslappnat yrke sittandes vid datorn.

Sen fattar jag absolut att det finns de som känner det som rena rama semestern, men man kan lltså tycka det är oerhört jobbigt utan några sjukdomar och allvarligare problematik ockå.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Jag minns att jag var avundsjuk på sambon som jobbade och kunde gå på toa när han ville och få äta lunch i lugn och ro i hela 45min varje dag.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur vet man?

Tack för det (mycket bra skrivet)!!

Tack!

Ja, jag är ju inte mamma själv så jag kanske inte får uttala mig mig men vad jag har hört verkar de flesta föräldralediga ha det kämpigare än jag har på dagarna. Framförallt kan de ju inte styra över sin tid på samma sätt som jag kan. Sen kan jag tycka att det är lite väl att förutsätta att alla ska ha lika enkla ungar som en själv, genom att skriva att det faktiskt är som semester att vara föräldraledig antyder man ju verkligen attt de som inte upplever det så gör fel eller klagar för mycket eller nåt liknande.

Sen vet jag att det kan vara superlätt också - min äldsta systers barn var tydligen en walk in the park som bebis. Han sov så bra på nätterna, bra långa stunder på dagarna och sysselsatte sig sen själv med lite pill och lek eller så. Var nöjd med att sitta i knät eller ligga i soffan bara medan syrran tittade på TV eller läste. Och det är ju suveränt att det kan vara så lätt! Tyvärr är ju inte alla lika enkla som min systerson

 

[Björk]

Sv: Hur vet man?

*kl*
På temat "semester" så kan jag väl säga att vi haft en väldigt enkel bebis och en väldigt mycket mer intensiv och krävande.

Oavsett att barn är olika och att när man hade bara en (den "lätta") så visste man ju inte hur det ändå KUNDE vara med ett mer krävande barn så är det nog så att det för mig handlar mer om psykologiskt jobbigt. Att man liksom ständigt är "på jour". Oavsett om man sitter och bajsar, vill äta, pratar i telefon med t ex en myndighet eller behöver/försöker sova. När som helst kan bebis kräva mat, ren blöja, uppmärksamhet (båda våra har i långa perioder varit rätt "klängiga") eller annat. DEN saken har för mig varit det allra jobbigaste med bebistillvaron. I perioder (speciellt när de varit spädisar) har jag känt mig väldigt "kvävd" av det där.

Så; jag instämmer med många som säger att "semestern", den är på jobbet numera. Föräldrajobbet är så mycket mer krävande HÄR och NU. På jobbet kan jag be en kollega vänta en stund (jag behöver inte ens be om jag talar i telefon, de väntar så snällt och väluppfostrat istället för högt sjunga "bicka lilla SÄÄÄNA däääää... HU JA UNNA..."), jag kan gå på toa utan att någon står och grinar utanför dörren (alternativt ska stå bredvid och prata när jag bajsar), jag kan ta en fika i 20 minuter UTAN att behöva ta ett break mitt i för att byta en blöja och sen få dricka kallt kaffe. Bara det faktum att jag kan få prata med en annan vuxen OSTÖRD en stund...

Å andra sidan är ju ändå föräldrajobbet det man ibland kan längta till när man är på semesterjobbet. Det är tveeggat. Det är enormt krävande, främst psykiskt, men också enormt givande på alla plan!
Och jobbet förändras ju hela tiden. På många plan till det bättre! Jag gillar mycket mycket mer när vår minsta nu är snart 2 år än när hon var 0-6 månader. Allt det roliga uppväger ändå det jobbiga.

 

[Lydia]

Sv: Hur vet man?

Oj vad kämpigt det var periodvis när dottern som 2 gånger 30 minuter från kl 5-22, sen på natten mellan 22-05 så sov hon ytligt och vaknade varje timme för att amma, ibland var vi tvugna att ut och åka med bilen för att hon behövde komma till ro och somna om till och med. Så var det första 9 månaderna.
Både mina barn har varit "inte så lätta bebisar/barn". Lil-sis har sett hur vi haft det

Lil-sis: Klart du ska ha barn! Du har funderat på det många år, och känns det "rätt" så kör på!

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Bra formulerat. På jour, precis så upplevde jag det också. Jag hoppas jag blir lite coolare med nr 2 och vågar slappna av lite mer.

Ja jäklar, nu är väl TS så avskräckt man bara kan bli.... Förlåt!!! ;-)

 

[Lydia]

Sv: Hur vet man?

Har man tur så får man såna barn som min svägerska: hennes ammade på 5 min, sen sov djupt i 3 timmar, var vaken en stund (typ 30-60 min), ammade på 5 min, sov djupt i 3 timmar, osv.. Plus att hen sov djupt hela natten förutom att hen vaknade en gång och ville att man skulle stoppa i nappen eller amma!