Hur vet man?

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Jag tycker ändå det är så superkomiskt hur man behandlas som kvinna. Med första barnet ska folk ta med fikabröd och man förväntas sova när man kan. Med andra barnet ska man vara vaken dygnet runt och fixa allt med ett leende på läpparna för att inte vara en dålig mor. Läs tidigare trådar. Riktigt skamligt hur vissa hoppar på andra.

Nej pappan var självklart hemma som andra föräldrar efter jobbet. Men då ville jag fixa saker och vara själv och inte slösa bort de dyrbara timmarna på att sova.

 

[Mabuse]

Sv: Hur vet man?

Jag tycker ändå det är så superkomiskt hur man behandlas som kvinna. Med första barnet ska folk ta med fikabröd och man förväntas sova när man kan. Med andra barnet ska man vara vaken dygnet runt och fixa allt med ett leende på läpparna för att inte vara en dålig mor. Läs tidigare trådar. Riktigt skamligt hur vissa hoppar på andra.

Nej pappan var självklart hemma som andra föräldrar efter jobbet. Men då ville jag fixa saker och vara själv och inte slösa bort de dyrbara timmarna på att sova.

Ja, det där är lite fascinerande, på något sätt verkar man förväntas förvandlats till superwoman mellan första och andra barnet?

 

[Mabuse]

Sv: Hur vet man?

Jag har tex åkt tåg till Paris ensam med en femåring, med bagaget (kläderna) i min ryggsäck och så bar han sina leksaker i sin lilla ryggsäck. Ingen överlastad kombi med takbox så långt ögat kunde nå. Men det där verkar anses nästan omöjligt nu, vilket för mig känns en smula underligt.

Anses det? Det tror jag inte, känner flera som reser med femåringar utan att tycka det är särskilt problematiskt. Det enda är väl att om man vet om att det kommer bli många tråkiga timmar i flyg, tåg el liknande, så förbereder man med lite portabel underhållning för att barnet inte ska förgås av leda. Men det gör jag ju till mig själv också, om jag ska resa långt, tar med en bok t ex.

Sen har jag all respekt för att folk inte ger sig ut på långresor med barn med särskilda behov, som troligen river flygplanet efter någon timme, och jag kan tänka mig betydligt roligare saker än att ge mig av till paris med ett tvåårigt blöjbarn. (Ser framför mig motsträviga byten av bajsblöja på flygplanstoalett, hu!).

En snäll liten bebis kan man ju normalt bogsera runt utan större problem, men det är ju trots allt bekvämt att ha en vagn med om man ska vara borta några timmar, så att man inte behöver bära barnet hela tiden, och vips är man lite mer orörlig för att vagnen måste med och måste få plats.

Sen, en del av de saker man ger sig ut på ensam med sina barn som ung förälder kanske bör läggas under kontot "ung och dum/aningslös", man kanske inte alltid tänkte på vad som skulle kunnat hända.

 

[Mabuse]

Sv: Hur vet man?

Föräldraledighet utesluter enligt min erfarenhet inte att man ligger i soffan och läser böcker. Tvärtom skulle jag säga att det lämnar mer tid till sådant än vad ett ordinärt heltidsarbete gör. Och det är ju ofta ett sådant man är ledig från.

Jag lutar åt att en hundvalp är jobbigare än en bebis. Valpar om några har ju toalettbestyr hela hela tiden. Och ut måste man också, oavsett väder.

Fast nej... Visst, om bebisen är som mitt andra barn, oförskämt nöjd med tillvaron, sover gärna ett par timmar i sträck dagtid, sover mer eller mindre hela nätter från dag ett, äter snällt och är aldrig ledsen eller har ont i magen.

Mitt första barn var också en glad och okomplicerad typ, men han har aldrig sovit sådär mycket. Sov aldrig mer än två timmar i sträck förrän han var ett år nästan, och dagtid kunde man aldrig veta om han tänkte sova en timme eller en kvart, så det var ingen större mening att börja med någonting.

Jag tror man ska ha viss respekt för att bebisar kan vara väldigt olika, bara detta att aldrig få sova ordentligt suger musten ur den bäste i längden.

 

[Björk]

Sv: Hur vet man?

Vi såg ut som nomader första året, efter två kör vi blöja i fickan (om vi kommer ihåg) modellen. Men vi släpade runt det för att vi tyckte det behövdes. Det är nog olika vad som behövs.

Jag ser nog oss som likadana. Med 1:an var man noga med att allt var med. Det var väl en slags känsla av trygghet i det.

Med 2:an har vi flera gånger befunnit oss på utflykter och missat ta med blöjor o annat. Dels är vi mer avslappnade i vår egen föräldraroll, men det handlar också om att nu är det mer fullt upp, när man har två.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Jag ser nog oss som likadana. Med 1:an var man noga med att allt var med. Det var väl en slags känsla av trygghet i det.

Med 2:an har vi flera gånger befunnit oss på utflykter och missat ta med blöjor o annat. Dels är vi mer avslappnade i vår egen föräldraroll, men det handlar också om att nu är det mer fullt upp, när man har två.

Vår tvåa bajsade bara en gång i veckan så det var superlätt att bara ta med en blöja i fickan. Ettan bajsade flera gånger per dag och kräktes rätt friskt. Dessutom åt han ersättning när vi inte var hemma så visst var det mer saker att släpa på när han var liten.

 

[Brandgul]

Sv: Hur vet man?

Ja, det där är lite fascinerande, på något sätt verkar man förväntas förvandlats till superwoman mellan första och andra barnet?

Eller hur! Skönt att höra att er tvåa är lik vår med riktiga sovpass på dagarna...

 

[Mabuse]

Sv: Hur vet man?

Vår tvåa bajsade bara en gång i veckan så det var superlätt att bara ta med en blöja i fickan. Ettan bajsade flera gånger per dag och kräktes rätt friskt. Dessutom åt han ersättning när vi inte var hemma så visst var det mer saker att släpa på när han var liten.

Jag tror det där beror rätt mycket på bebisen bajs- och ätvanor, faktiskt. Tvåan är en kaskadbajsare, så efter att fått köra hem honom enbart iklädd blöja i en lindrigt ren overall i januarikyla en gång, så har vi numer alltid ett ombyte med till honom när vi åker nånstans. Det är måttligt roligt att behöva klä på sitt barn nedbajsade kläder för att man inte har något annat, och det är för kallt för att vara naken.

Många av dedär sakerna man har med sig bygger ju på dyrköpt erfarenhet, man har testat utan, och vet hur bra det (inte) gick...

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Jag undrar ju var den andra föräldern var i det läget?
Och om du inte passade på att sova när sonen sov på dig?

Jo andra kan säkert sova som stockar med en bebis på sig, men jag kan inte. Jag sover väldigt lätt då, slumrar till. Slumrade ofta under amning och vaknade med dåligt samvete, rädd att tappa bebin ur soffan. Och sova när bebin sover är jättestressigt, rusa för att äta och sedan försöka somna och vet att barnet kanske sover 20 min, kanske 30. Folk med sömnproblem känner säkert igen problematiken med att försöka slappna av och sova på extremt begränsad tid.

 

[Mabuse]

Sv: Hur vet man?

Jag kan omöjligt somna på rygg, det går bara inte, så jag hade aldrig kunnat somna med en bebis på magen. Uppenbart är sånt olika, min man t ex lägger sig gärna på rygg och somnar, smått obegripligt i mina ögon.

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?



(Det var ganska skönt att vara nomad också, om än lite tungt.)

(Som tur är kan man köpa enstaka blöjor för tre kr styck på biblioteket... hänt ngra gånger)

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Åh jag är konstant trött redan nu, lever på koffein. Och det måste jag ju lägga av med om vi ska göra bebis Koffeinet alltså, sova är ju bra... Nu är jag visserligen 100 på att det är sköldkörteln som spökar, så det går att medicinera bort och ska prata med VC om en läkartid i em. Men ändå.

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Ja, koffeinet är jättesvårt. Kan tipsa om vitt the, det är inte alls dumt. (ska ha lågt koffeininnehåll, oftast).

Det låter ju förfärligt i efterhand, men jag hade aldrig tänkt mig en "ledighet" som så så det var inte så illa (har haft småkusiner och småbröder och tja släktens barn är nog livade som regel). Det var bara inte "njuta och läsa en bok i soffan" som våra grannar hade tex som sagt, jisses om deras barn gjorde annat än sov blev de typ förvånade. Eller väninnan som hade ngt liknande med sitt barn sova sova sova, plira nöjt, gunga stol, suga napp sova sova .

(eftersom jag var föräldraledig fick jag köra runt och hjälpa vänner ibland på dagtid. De fick ansvaret för att sjunga nya sånger högljutt samtidigt och hålla bebin i baksätet nöjd...)

Och tvååring och äldre som var lite det jag var ute efter är helt super!

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Det går ju inte att beställa hur bebis ska vara, jag och brorsan var "lättsamma", jag hade kolik i tre veckor men det var liksom allt. Sambons ungar vet jag inte, det gör nog inte han heller för han jobbade mest när de var små (och DET tänker inte jag acceptera).

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Ja, fniss, eller som jag då, sittandes med bebin på kudde i soffan, utan nackstöd, gud vilken nackspärr man fick.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Tycker vitt te smakar lite metalliskt. Men det finns ju massor av örtinfusioner som är goda.

Sen äter jag mycket koffeintabletter på jobbet, det är en ond cirkel jag måste komma ur på något vis. Jag väntar alltid tills det är "kris" och klarar mig oftast på 2 numer.

Får se vad läkarbesöket ger...

 

[Badger]

Sv: Hur vet man?

Samtidigt så kanske man inte ska bestämma sig på om bebisen kanske blir "jobbig", jag upplevde aldrig A som jobbig, var aldrig avundsjuk på sovbarnen, mest förvånad över dem. Däremot upplevde jag det som arbete och tröttande att vara föräldraledig och saknade promenaderna.

Tycker nog man ska bestämma sig enbart på om man vill ha barn eller inte helt enkelt. Och kanske hur gärna också, (vi tex kom fram till att vi försöker själva, men går det inte så får det vara.). Inte hur mycket jobb ett spädbarn kanske blir.

De tar tid och plats i tillvaron om den redan är bokad med saker som inte är optimala att ta med barn på. Så man får väl väga nuvarande intressen (om man har några) mot att tiden för dem rimligen minskar.

Själv har jag aldrig varit en person med barnsug och "moderskänslor", vad det nu är. Men jag är definitivt inte en egna barn och andras ungar människa. Att skaffa barn vid 25, 27 eller 30 fanns inte på kartan. Jag gillar att ha barn nu, inte då och ångrar inte ett dugg att jag väntade tills nu.

 

[lil-sis]

Sv: Hur vet man?

Ja alltså bebistiden går ju över...

Visst funderar jag över det där med ponnyerna och hur mycket tid det blir kvar till de, å andra sidan så vill jag ha min mara tävlad och det hade jag inte tänkt att göra själv, så låna ut henne har alltid stått på agendan. I övrigt är jag mest skogsmulle så om jag hinner rida tre dagar i veckan så räcker det bra för mig.

(Så får jag tillbaka en rutinerad ponny till barnet sen ).

Jag är inte så problemfokuserad egentligen, jag använder bara det som ursäkter när jag blir osäker. Saker och ting har alltid löst sig hittills, så varför skulle det inte göra det nu? Det är mer att det ju är ett JÄTTEbeslut och jag vet att jag kan vara väldigt impulsiv.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Men det du skriver handlar ju inte om en jobbig bebis, utan om att vara sjuk och att trots det ha en massa förväntningar om att "njuta" hängande över sig.

Nej det handlar om en jobbig föräldraledighet. Enbart en av de saker jag raddade upp hade varit hinder nog att ha en sån föräldraledighet som du beskriver. Jag hade otur och åkte på "allt".

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur vet man?

Jo andra kan säkert sova som stockar med en bebis på sig, men jag kan inte. Jag sover väldigt lätt då, slumrar till. Slumrade ofta under amning och vaknade med dåligt samvete, rädd att tappa bebin ur soffan. Och sova när bebin sover är jättestressigt, rusa för att äta och sedan försöka somna och vet att barnet kanske sover 20 min, kanske 30. Folk med sömnproblem känner säkert igen problematiken med att försöka slappna av och sova på extremt begränsad tid.

Jag är inte kapabel att sova på dagtid överhuvudtaget om jag är inte är dyngsjuk med 40graders feber. "Sov när bebisen sov" blev alltså korta pass på nätterna mellan amning och ingenting dagtid.