Hur tänker ni kring detta? (Vem betalar vad vid besök över jul)

[Cambrie]

Jag hade också blivit irriterad och hade nog inte bjudit in dem fler jular eller tvärtom (men å andra sidan är inte släktrelationer särskilt viktiga för min del, har till exempel inte haft kontakt med brorsan på flera år av olika skäl, och där är vi ju olika hur viktigt det är).

Däremot hade jag nog ifrågasatt på ett av de mer diplomatiska sätten i tråden, det kan ju vara så att de står på ruinens brant eller att hennes sambo försöker att börja avskärma henne från sin familj. Du har fått många tips på hur du ska ta upp det, jag tycker nog det är viktigt att göra det (oavsett om det är du eller du låter din man göra det).

 

[cewe]

Jag hade personligen skämts ögonen ur mig bara av att få tanken skicka en räkning på maten om någon tog sig tid åka 80 mil för min skull.

 

[vilde]

Skulle vilja höra hur andra tänker kring följande situation.

Vi har de senaste 11 åren alltid firat jul hos oss, innan dess firade vi alltid jul hos mina föräldrar. I år blev det annorlunda och vi firade jul hos min sambos syster som bor 80 mil från oss. Dom brukar komma upp och fira jul vartannat år med oss och vartannat år med hennes sambos familj. Innan hon skaffade sambo firade hon alltid jul med oss, även när vi var hos mina föräldrar då även min sambos och då så klart även hans systers föräldrar också firade jul hos mina föräldrar.

Denna jul ville systern med familj inte åka upp till oss pga nyfödd bäbis och hon blev glad när vi frågade om hon ville att vi skulle komma ner.
Vi tog även med hennes och min sambos pappa (mamman lever inte längre). När vi efter fyra dagar ska åka hem så säger hon att hon ska räkna ut en summa per person för julmaten och höra av sig vad vi ska betala. I dag kom ”räkningen”.

Jag måste erkänna att jag blev förvånad över detta. Under alla år som hon firat jul hos oss och även hos mina föräldrar har hon aldrig behövt betala ett öre, och aldrig erbjudit sig heller. Vi tänker som så att det kostar att åka upp/ner (80 mil enkel väg) och har bla därför aldrig tänkt tanken att de som kommer ska betala för maten. Mina föräldrar och min sambos föräldrar brukar ta med en del mat men det är ändå vi som stått för det mesta. Vi har det inte speciellt gott ställt och har under de flesta av dessa år antingen varit föräldralediga, sjukskrivna eller student.

Vi har nu lagt ut pengar för diesel för resan ner och upp, plus pengar för hästvaktens resor till och från oss varje dag, plus att vi hade med oss en del mat. Det tillsammans är mer än vad de köpte mat för.

Jag tänker inte bråka med henne om summan. Det är så klart bara att betala och vara glad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite utnyttjad med tanke på alla år som hon firat jul hos oss utan att betala något. Samt alla somrar de varit upp och hälsat på utan att ha behövt betala för sig. Vi har endast hälsat på henne två gånger under alla dessa år då vi har svårt att åka ifrån gården samt att det är dyrt att åka. Men de är ofta upp både sommar och vinter men inte alltid över jul.
Hon bidrog inte heller med något till min sambos 40-års fest utan där fick jag stå för allt, trots det så fick hon det att se ut som att hon varit med och ordnat den. Eller jo, hon köpte en förpackning silverfärgade plastskedar till efterrätten.
Nä, jag är inte bitter…

Behövde nog mest bara skriva av mig, är ju egentligen fåniga grejer men som ändå gnager och skapar irritation.

Hur tänker ni?

Jag hade nog åtminstone försökt se det humoristiskt, något liknande har jag nog aldrig hört talas om att någon gjort

 

[MiaMia]

Däremot hade jag nog ifrågasatt på ett av de mer diplomatiska sätten i tråden, det kan ju vara så att de står på ruinens brant eller att hennes sambo försöker att börja avskärma henne från sin familj. Du har fått många tips på hur du ska ta upp det, jag tycker nog det är viktigt att göra det (oavsett om det är du eller du låter din man göra det).

Håller med om att man bör ha de två frågorna i bakhuvudet innan man avfärdar saken om det kommer oväntat från någon som inte verkat snål e.dyl. innan.

Edit: OM sambo ev. ligger bakom så KAN att man inte vill åka ner pga. bäbis också varit ett svepskäl.

 

[Liten]

Generellt när det gäller lite större firande/fest/umgängestillfällen med mycket mat osv, så tycker jag inte att det är något konstigt att dela på kostnaden. Vi har gjort så i min kompiskrets när vi ska ses många: nån/några fixar nyårsmenyn (tex) och handlar, sen delas summan på deltagarna och övriga swishar. Samma om vi haft drinkkväll hos nån: bestämt några olika drinkar, handlat ingredienserna, delat på kostnaden. Ingen av oss är snåla, men inte heller höginkomsttagare, och vi har tyckt att det är rättvist.
Numera bjuder jag om nån kommer hem till oss över en dag eller helg. Och detsamma åt andra hållet. Eller så delar vi upp så att en handlar X och en annan Y. Det känns naturligt och schysst, och nu är min umgängeskrets (inkl jag) vuxna med inte alltför risig ekonomi. (Tidigare i livet har vi ofta delat rakt av när vi setts, pga hur livet var då.)

Med det sagt, så lär en ju se till omständigheterna. I ert fall så har ni ju inte haft det upplägget innan, och i den kontext som du beskriver blir det väldigt märkligt att ni helt plötsligt ska dela på (mat)kostnaden. Eftersom gästerna brukar komma till er utan att betala sin del, sen många år. Jag hade nog svarat något i stil med "Jaha, oj, vi har ju aldrig delat på matkostnaden tidigare så det räknade vi inte med nu heller" eller "Jag tänker att vi borde vara kvitt då, iom de jular som ni firat hos oss", och tagit samtalet utefter vad svaret blir. Eller snarare, vore det sambons familj så hade jag varit delaktig i hur vi ska bemöta det, men han hade nog fått sköra kommunikationen . Är det så att personen i princip står utan matpengar efter julfirandet så hade jag betalat, men också vänligt men bestämt sagt ifrån att sånt lär kommuniceras på förhand så att alla är överens om förutsättningarna.

 

[Philosophia]

Klar och tydlig är inte = otrevlig och angripande i min värld, men alla är vi olika..

Det är väl det där med att vi alla är olika som gör att en kan behöva vara den som då och då är lite storsint - om en verkligen avser att värna relationen. Olika människor är olika känsliga för kritik och kan absolut uppfatta "raka rör" eller en konflikt som att det är den som serverar de raka rören också avslutar relationen.

 

[Inte_Ung]

Vi låter allt sådant bara bero.
Vi skulle bara ha betalat i tysthet och sedan hade vi kollat om de hade haft ekonomiska problem.
Vi har råd och frid i släkten är värt så mycket mer än pengar.

 

[Inte_Ung]

det kan ju vara så att de står på ruinens brant eller att hennes sambo försöker att börja avskärma henne från sin familj.

Det här!

Det kan vara ett rop på hjälp.
Så det är nog lämpligt att vara litet lyhörd.

 

[athena_arabians]

Jag hade personligen skämts ögonen ur mig bara av att få tanken skicka en räkning på maten om någon tog sig tid åka 80 mil för min skull.

Verkligen. Jag och min släkt är verkligen inte på god fot men INGEN av dem hade gjort så här.

 

[farin]

Skulle vilja höra hur andra tänker kring följande situation.

Vi har de senaste 11 åren alltid firat jul hos oss, innan dess firade vi alltid jul hos mina föräldrar. I år blev det annorlunda och vi firade jul hos min sambos syster som bor 80 mil från oss. Dom brukar komma upp och fira jul vartannat år med oss och vartannat år med hennes sambos familj. Innan hon skaffade sambo firade hon alltid jul med oss, även när vi var hos mina föräldrar då även min sambos och då så klart även hans systers föräldrar också firade jul hos mina föräldrar.

Denna jul ville systern med familj inte åka upp till oss pga nyfödd bäbis och hon blev glad när vi frågade om hon ville att vi skulle komma ner.
Vi tog även med hennes och min sambos pappa (mamman lever inte längre). När vi efter fyra dagar ska åka hem så säger hon att hon ska räkna ut en summa per person för julmaten och höra av sig vad vi ska betala. I dag kom ”räkningen”.

Jag måste erkänna att jag blev förvånad över detta. Under alla år som hon firat jul hos oss och även hos mina föräldrar har hon aldrig behövt betala ett öre, och aldrig erbjudit sig heller. Vi tänker som så att det kostar att åka upp/ner (80 mil enkel väg) och har bla därför aldrig tänkt tanken att de som kommer ska betala för maten. Mina föräldrar och min sambos föräldrar brukar ta med en del mat men det är ändå vi som stått för det mesta. Vi har det inte speciellt gott ställt och har under de flesta av dessa år antingen varit föräldralediga, sjukskrivna eller student.

Vi har nu lagt ut pengar för diesel för resan ner och upp, plus pengar för hästvaktens resor till och från oss varje dag, plus att vi hade med oss en del mat. Det tillsammans är mer än vad de köpte mat för.

Jag tänker inte bråka med henne om summan. Det är så klart bara att betala och vara glad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite utnyttjad med tanke på alla år som hon firat jul hos oss utan att betala något. Samt alla somrar de varit upp och hälsat på utan att ha behövt betala för sig. Vi har endast hälsat på henne två gånger under alla dessa år då vi har svårt att åka ifrån gården samt att det är dyrt att åka. Men de är ofta upp både sommar och vinter men inte alltid över jul.
Hon bidrog inte heller med något till min sambos 40-års fest utan där fick jag stå för allt, trots det så fick hon det att se ut som att hon varit med och ordnat den. Eller jo, hon köpte en förpackning silverfärgade plastskedar till efterrätten.
Nä, jag är inte bitter…

Behövde nog mest bara skriva av mig, är ju egentligen fåniga grejer men som ändå gnager och skapar irritation.

Hur tänker ni?

Jag skulle bli mycket förvånad och irriterad som första reaktion. Men sen skulle jag nog börja fundera mer på vad som kan ligga bakom och faktiskt bli lite orolig. Inte för dålig ekonomi, det kan hända alla och då känns det självklart att man delar på kostnaden. Eller att den som har råd betalar mer. Men det vore såklart smakligt om detta diskuterats i förväg, även ni skulle ju kunna ha en tuff januari av olika skäl.
Men som @Görel och några fler nämnt, kan det vara systerns sambo som har en annan tanke än "bara" pengar? Den av er som har närmast relation med systern kanske kan prata med henne med detta i bakhuvudet?

 

[athena_arabians]

Vi låter allt sådant bara bero.
Vi skulle bara ha betalat i tysthet och sedan hade vi kollat om de hade haft ekonomiska problem.
Vi har råd och frid i släkten är värt så mycket mer än pengar.

Fast det är ju verkligen individuellt. Som en person som oftast har utnyttjats av släkten och sedan inte är intressant när jag satt ner foten så skiter jag fullständigt i eventuell frid i släkten.

 

[Jenka]

Oj.

Jag hade nog sagt nåt I stil med "ok, jag hade faktiskt inte en aning om att vi skulle dela på kostnaderna, eftersom ingen under alla år jag har ordnat har pratat om att de ska betala för sig. Men jag kan absolut betala, men nästa gång hade jag uppskattat att vi pratar om detta i förväg, eftersom detta blev väldigt dyrt för oss som också måste köra"

Det här tycker jag är en bra formulering.

Kl
Att dela på kostnaden ser jag inte som några konstigheter i sig, men att det inte är uttalat i förväg och ni alltid bjudit gör att det blir väldigt konstigt. Om de inte skulle ha råd hade de faktiskt kunnat förvarna. Era rese- och djurkostnader tycker jag inte är rimligt att räkna in. (Tolkar det också som att ni har råd och att det är principen som är underlig).

 

[Inte_Ung]

Fast det är ju verkligen individuellt. Som en person som oftast har utnyttjats av släkten och sedan inte är intressant när jag satt ner foten så skiter jag fullständigt i eventuell frid i släkten.

Vi har råd med det och ser det som enklast att bara ha överseende med sådant.
För oss är det minst ansträngande att inte hetsa upp oss alls över sådana småsaker.
Med en annan egen ekonomi så hade vi kanske behövt tänka annorlunda.
Men bara att bli det minsta upprörda för egen del kostar mer än att diskret betala.
Vår egen inre frid är mer värdefull.

 

[athena_arabians]

Vi har råd med det och ser det som enklast att bara ha överseende med sådant.
För oss är det minst ansträngande att inte hetsa upp oss alls över sådana småsaker.
Med en annan egen ekonomi så hade vi kanske behövt tänka annorlunda.
Men bara att bli det minsta upprörda för egen del kostar mer än att diskret betala.
Vår egen inre frid är mer värdefull.

Och min egen frid är enormt mycket större av att sätta ner foten Kan också säga att i mitt fall är det inte en fråga om ekonomi utan andra resurser/hjälp.

 

[Diabetikern]

Kan ju vara så att sambons familj kanske gör så?

Kan förklara varför systern skicka räkning efter. Bara en tanke

 

[Sagohöst]

Skulle vilja höra hur andra tänker kring följande situation.

Vi har de senaste 11 åren alltid firat jul hos oss, innan dess firade vi alltid jul hos mina föräldrar. I år blev det annorlunda och vi firade jul hos min sambos syster som bor 80 mil från oss. Dom brukar komma upp och fira jul vartannat år med oss och vartannat år med hennes sambos familj. Innan hon skaffade sambo firade hon alltid jul med oss, även när vi var hos mina föräldrar då även min sambos och då så klart även hans systers föräldrar också firade jul hos mina föräldrar.

Denna jul ville systern med familj inte åka upp till oss pga nyfödd bäbis och hon blev glad när vi frågade om hon ville att vi skulle komma ner.
Vi tog även med hennes och min sambos pappa (mamman lever inte längre). När vi efter fyra dagar ska åka hem så säger hon att hon ska räkna ut en summa per person för julmaten och höra av sig vad vi ska betala. I dag kom ”räkningen”.

Jag måste erkänna att jag blev förvånad över detta. Under alla år som hon firat jul hos oss och även hos mina föräldrar har hon aldrig behövt betala ett öre, och aldrig erbjudit sig heller. Vi tänker som så att det kostar att åka upp/ner (80 mil enkel väg) och har bla därför aldrig tänkt tanken att de som kommer ska betala för maten. Mina föräldrar och min sambos föräldrar brukar ta med en del mat men det är ändå vi som stått för det mesta. Vi har det inte speciellt gott ställt och har under de flesta av dessa år antingen varit föräldralediga, sjukskrivna eller student.

Vi har nu lagt ut pengar för diesel för resan ner och upp, plus pengar för hästvaktens resor till och från oss varje dag, plus att vi hade med oss en del mat. Det tillsammans är mer än vad de köpte mat för.

Jag tänker inte bråka med henne om summan. Det är så klart bara att betala och vara glad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite utnyttjad med tanke på alla år som hon firat jul hos oss utan att betala något. Samt alla somrar de varit upp och hälsat på utan att ha behövt betala för sig. Vi har endast hälsat på henne två gånger under alla dessa år då vi har svårt att åka ifrån gården samt att det är dyrt att åka. Men de är ofta upp både sommar och vinter men inte alltid över jul.
Hon bidrog inte heller med något till min sambos 40-års fest utan där fick jag stå för allt, trots det så fick hon det att se ut som att hon varit med och ordnat den. Eller jo, hon köpte en förpackning silverfärgade plastskedar till efterrätten.
Nä, jag är inte bitter…

Behövde nog mest bara skriva av mig, är ju egentligen fåniga grejer men som ändå gnager och skapar irritation.

Hur tänker ni?

Har faktiskt ett liknande scenario i min släkt. Vi firade alla jular hemma hos mig och min sambo, vi stod för det mesta av kostnaderna för mat mm även om de som kom oftast (men inte alltid) bidrog med nånting i matväg. När vi sen separerade så blev firandet efter nåt år hos min syster, där skulle de då köpa all mat och all kostnad delas på alla. Det kändes lite märkligt efter att jag bjudit dem alla i rätt många år på det mesta innan. Nu meddelade de ju detta i förväg och jag valde därför att bara betala och acceptera dealen. Men kan erkänna att det gnager en del. Min syster har verkligen ingen dålig ekonomi så det beror inte på det. Men hon ville också ha bensinkostnaden betald när hon akut fick skjutsa mig till sjukhuset en gång så vi ser nog olika på vad man hjälper sin familj med och vad man tar betalt för.

I ditt fall hade jag svarat lite förvånat att jaha, vi brukar ju bjuda varandra men visst kan vi betala om det behövs. Eller nåt i den stilen.

 

[tanten]

Fast det är ju verkligen individuellt. Som en person som oftast har utnyttjats av släkten och sedan inte är intressant när jag satt ner foten så skiter jag fullständigt i eventuell frid i släkten.

Exakt! Vi har alla våra egna referensramar när vi ställs för situationer.

Jag är generellt gästfri. Men min ekonomi skulle absolut inte klarat att bjuda på julmat åt släktingar i flera dagar. Då hade det kraschat.

Jag hade tagit upp ekonomin direkt. Men TS släkting kanske inte klarade att stå med skammen att ha usel ekonomi? Men insåg när julen var slut att det inte gick ihop?

 

[Lovisaleonora]

Jag håller helt med om att frid och fröjd är värt mer än pengarna (för mig) för just det här. Men jag hade varit uppriktigt förvånad och hade nog unnat mig att meddela att jag är just så förvånad, med tanke på att något likande aldrig varit på tapeten tidigare år.

Om inte annat för att se vad det bottnar i, det kan ju vara något helt annat än ekonomi - men det vet vi inte förrän det diskuterats. Jag hade nog faktiskt inte varit särskilt konfrontativ, mer frågande och lite ledsen över att ha missat så i kommunikationen (och kanske lite för att allt som bjudits tidigare inte räknas).

 

[Otherside]

Däremot hade jag nog ifrågasatt på ett av de mer diplomatiska sätten i tråden, det kan ju vara så att de står på ruinens brant eller att hennes sambo försöker att börja avskärma henne från sin familj.

Den tanken slog även mig - att hennes sambo kanske är drivande här och tvingar henne att skicka räkning till gästerna? Det behöver givetvis inte vara så, men jag hade definitivt tagit upp det på ett försiktigt och mycket vänligt sätt med henne. Inte frågat rakt ut men lirkat lite. NÅT är ju inte som det ska, har hon en kontrollerande sambo så tycker jag innerligt synd om henne som tvingats skicka räkningar till sin julfirande släkt. (Det behöver självklart inte vara så, men nåt märkligt är det ju. Ekonomi eller annat.)

 

[Görel]

Vi låter allt sådant bara bero.
Vi skulle bara ha betalat i tysthet och sedan hade vi kollat om de hade haft ekonomiska problem.
Vi har råd och frid i släkten är värt så mycket mer än pengar.

Det är en trevlig inställning, om man har råd. Jag var själv under flera år den som hade minst pengar (att ha tre hästar i Stockholm är dyrt) och som fick kommunicera att jag inte hade möjlighet att vara lika generös som andra, att det var dyrt för mig att lägga ut 300 till midsommar eftersom det var en hel veckas matpengar o s v. Dock var detta något jag kommunicerade innan, inget jag kom med i efterhand.