Hur slutar man vara avundsjuk?

[tara]

Va?
Nej, nej, nej. Mitt ex har jag kommit över sen länge, kom över honom ett halvår efter att vi delat på oss. Nu tänker jag inte ens på honom längre. Vet jag mötte honom och hans nya sambo utanför ridskolan i torsdags, jag såg dom komma i bilen, men han tittade aldrig på mig eller åt mitt håll, men jag brydde mig inte om det.
Angående den gamla bekantskapskretsen är jag inte bitter, tänker knappt ens på dom längre.

Bara undrade, tyckte nästan jag kunde läsa in det, varför är du avundsjuk då? Var det inte fester från gamla bekantskapskretsen? Jag har aldrig kunnat se en ryttare utan att vara avundsjuk, annars släpper jag det mesta. Nuförtiden kan det kanske vara lite mer annat... Typ cash.

 

[TheRedLightning]

Bara undrade, tyckte nästan jag kunde läsa in det, varför är du avundsjuk då? Var det inte fester från gamla bekantskapskretsen? Jag har aldrig kunnat se en ryttare utan att vara avundsjuk, annars släpper jag det mesta. Nuförtiden kan det kanske vara lite mer annat... Typ cash.

Nej, denna avundsjuka rör något helt annat. Två bekanta som inte har något med mitt x att göra, varav den ena bekanta troligen betyder mer för mig än vad jag trodde den gjorde. Dessa två gör saker ihop, den ena postar nästintill alltid på sociala medier när de gör saker ihop, knappt aldrig när denne gör något ihop med sina andra bästa vänner. Lite enkelt förklarat.

 

[Raderad medlem 19815]

Å andra sidan hjälper det om man förstår exakt varför man är avundsjuk, så man kan bearbeta det på rätt sätt. När man bearbetar den blir man av med den för den situationen åtminstone, sen dyker den säkert upp i ett annat sammanhang.

Äääh, överanalysera inte. Börja kämpa bara!

 

[Raderad medlem 19815]

Nej, denna avundsjuka rör något helt annat. Två bekanta som inte har något med mitt x att göra, varav den ena bekanta troligen betyder mer för mig än vad jag trodde den gjorde. Dessa två gör saker ihop, den ena postar nästintill alltid på sociala medier när de gör saker ihop, knappt aldrig när denne gör något ihop med sina andra bästa vänner. Lite enkelt förklarat.

Fast det är ju inte avundsjuka. Det är ju ledsenhet över att känna sig bortvald.

 

[tara]

Nej, denna avundsjuka rör något helt annat. Två bekanta som inte har något med mitt x att göra, varav den ena bekanta troligen betyder mer för mig än vad jag trodde den gjorde. Dessa två gör saker ihop, den ena postar nästintill alltid på sociala medier när de gör saker ihop, knappt aldrig när denne gör något ihop med sina andra bästa vänner. Lite enkelt förklarat.

Jag gillar Twitter bättre än Facebook, jag tycker det är mindre personligt och folk har färre tecken att försöka "pracka på en" deras åsikter eller försöka göra en avundsjuk.

 

[tara]

Fast det är ju inte avundsjuka. Det är ju ledsenhet över att känna sig bortvald.

Jag håller med , jag försöker hålla mig ifrån fb nu för fb sliter på känslor.

 

[TheRedLightning]

Äääh, överanalysera inte. Börja kämpa bara! Fast det är ju inte avundsjuka. Det är ju ledsenhet över att känna sig bortvald.

Nja, jag tycker inte att jag överanalyserar mer än att jag tänker på det ibland.
Är det inte avundsjuka för att man egentligen vill vara med dom och också bli sedd och bekräftad?

 

[Raderad medlem 19815]

Nej, denna avundsjuka rör något helt annat. Två bekanta som inte har något med mitt x att göra, varav den ena bekanta troligen betyder mer för mig än vad jag trodde den gjorde. Dessa två gör saker ihop, den ena postar nästintill alltid på sociala medier när de gör saker ihop, knappt aldrig när denne gör något ihop med sina andra bästa vänner. Lite enkelt förklarat.

Fast det är ju inte avundsjuka. Det är ju ledsenhet över att känna sig

Nja, jag tycker inte att jag överanalyserar mer än att jag tänker på det ibland.
Är det inte avundsjuka för att man egentligen vill vara med dom och också bli sedd och bekräftad?

Nej, det är det inte. Det är som sagt sorg/ledsenhet.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror man också måste fundera hur man vill förhålla sig till tex Facebook. Jag tänker inte på facebook som ett ställe där folk ska visa upp hela sina liv. Det är ju bara en kort bild av någons liv. Bara för att någon lägger upp en semesterbild betyder det ju inte att det alltid är sol och kalas.
Jag har nog aldrig tänkt att folk bara visar upp en tjusig fasad
Dessutom har jag vänner som tex skriver om att det är jobbigt att de missade bussen eller vardagliga saker också

 

[TheRedLightning]

Fast det är ju inte avundsjuka. Det är ju ledsenhet över att känna sig

Nej, det är det inte. Det är som sagt sorg/ledsenhet.

Varför känns det som avundsjuka och gör sjukt ont inombords?

 

[TheRedLightning]

Jag tror man också måste fundera hur man vill förhålla sig till tex Facebook. Jag tänker inte på facebook som ett ställe där folk ska visa upp hela sina liv. Det är ju bara en kort bild av någons liv. Bara för att någon lägger upp en semesterbild betyder det ju inte att det alltid är sol och kalas.
Jag har nog aldrig tänkt att folk bara visar upp en tjusig fasad
Dessutom har jag vänner som tex skriver om att det är jobbigt att de missade bussen eller vardagliga saker också

Överlag har jag inga problem med facebook, mer än när den ena av dessa bekanta postar saker, spelar knappt någon roll vad det är och den andra är inne och gillar allt, men gillar aldrig något av mitt, då den inte följer mig längre för att jag bloggade, bloggar dock inte längre då jag inte vet vad jag ska skriva, men jag vill bli accepterad. Ett gilla på fb är ungefär som en kram i verkligheten för mig, då jag inte har någon i verkligheten alls. Tråkig, javisst, men bättre än inget antar jag.
Jag har även varit med om att de jag trott varit mina vänner, bara utnyttjat mig och när det inte längre passar dom är jag inget värt. T ex jag kan fota, då ville en att jag skulle följa med denne på en tävling och fota, var aldrig något prat om att bara umgås, när jag började ifrågasätta det slutade kontakten helt... lite surt ja, så jag har nog inte hittat dom där bra vännerna än.

 

[EmmaBovary]

Där satte du ord på det jag tänkte på, det där med att det inte känns äkta.

Ah, så missunnsamhet och avundsjuka var samma, blev lite osäker där.

Kan nog mycket möjligt ligga något i det. Jag är ensam och utanför även om jag försöker anstränga mig för att vara med i gemenskapen. Vet inte om det hänger ihop med att jag alltid varit den där udda personen, som blev mobbad och utstött. Vilket resulterat att jag inte riktigt vet hur man ska bete sig i sociala sammanhang och ibland upplevs som lite "socialt klumpig".
Försöker såklart bättra mig, men det är svårt när jag inte riktigt vet vad det är folk inte verkar gilla/tycker om hos mig.

Det är svårt att tillgodogöra sig mångåriga erfarenheter som man missat på grund av utanförskap, men det märks ju att du verkligen försöker göra det i alla dina frågvisa trådar Men jag står fast vid vad jag tidigare sagt, du behöver nog hjälp med att få en uppfattning hur saker och ting brukar fungera. Det skulle bli så mycket enklare för dig!

 

[tara]

Det är svårt att tillgodogöra sig mångåriga erfarenheter som man missat på grund av utanförskap, men det märks ju att du verkligen försöker göra det i alla dina frågvisa trådar Men jag står fast vid vad jag tidigare sagt, du behöver nog hjälp med att få en uppfattning hur saker och ting brukar fungera. Det skulle bli så mycket enklare för dig!

Va FN... Sicken härskarteknik! Vadå utanförskap, vem är inne? Jobbar en med hästar som eget företag är det utanförskap? skitkonstig och förminskande kommentar. Funderar du aldrig på livet?

Detta med fb, sociala medier, är inte banalt, det är en utveckling som är hissnande under en väldigt kort tid. Från att kommunicera muntligt ska det svenska samhället lära sig kommunicera skriftligt.

 

[tara]

Överlag har jag inga problem med facebook, mer än när den ena av dessa bekanta postar saker, spelar knappt någon roll vad det är och den andra är inne och gillar allt, men gillar aldrig något av mitt, då den inte följer mig längre för att jag bloggade, bloggar dock inte längre då jag inte vet vad jag ska skriva, men jag vill bli accepterad. Ett gilla på fb är ungefär som en kram i verkligheten för mig, då jag inte har någon i verkligheten alls. Tråkig, javisst, men bättre än inget antar jag.
Jag har även varit med om att de jag trott varit mina vänner, bara utnyttjat mig och när det inte längre passar dom är jag inget värt. T ex jag kan fota, då ville en att jag skulle följa med denne på en tävling och fota, var aldrig något prat om att bara umgås, när jag började ifrågasätta det slutade kontakten helt... lite surt ja, så jag har nog inte hittat dom där bra vännerna än.

Massor av folk vill ha saker och ting gratis. De vill aldrig betala för något. Gör det du vill och med glatt hjärta.

 

[TheRedLightning]

Det är svårt att tillgodogöra sig mångåriga erfarenheter som man missat på grund av utanförskap, men det märks ju att du verkligen försöker göra det i alla dina frågvisa trådar Men jag står fast vid vad jag tidigare sagt, du behöver nog hjälp med att få en uppfattning hur saker och ting brukar fungera. Det skulle bli så mycket enklare för dig!

Fast riktigt så utanför som du verkar tro har jag inte varit. Jag har haft vänner under åren, har fortfarande, men jag har inte de där riktiga vännerna bara. En sådan vän man kan prata om allt med, som ställer upp och det verkligen är ge och ta relation och inte bara en ta relation.
Att jag är frågvis hänger inte alls ihop med "utanförskap" utan att jag är sådan som person och har alltid varit vetgirig och vill veta hur saker och ting fungerar även om det kanske inte spelar någon roll för mig personligen.
Det är svårt att i text förklara precis hur läget är, då jag inte kan skriva ner allt som händer i mitt liv, vad jag varit med om, vilka jag umgås med nu osv. Jag har t ex inga problem att umgås med kollegorna på jobbet eller när jag är hos kunderna, så jag vet hur saker och ting fungerar, annars hade jag nog inte varit så omtyckt av kollegor och kunder tänker jag.

 

[TheRedLightning]

Massor av folk vill ha saker och ting gratis. De vill aldrig betala för något. Gör det du vill och med glatt hjärta.

Jo, nog är det så alltid. Gratis är gott sägs det. Vi får se vart det bär hän. Tänker fortsätta med att vara mig själv och passar det inte andra, var det nog ändå inte några jag hade velat ha som vänner.

 

[ptr]

Jag rensade bort all "följande" och tittar bara ibland på vad någon lagt ut när jag väljer det.

Sen tycker jag att i vissa fall så kan det kännas som svartsjuka mot vissa situationer, vilket är en typ av känsla som jag gärna trycker undan så fort det går då det han i min tolkning handlar om att missunna andra det de har.

Avundsjuka som negativ känsla har jag i min tankevärld vänt på till positiv tanke så gott jag kan. Bara för att jag kan sakna det de andra har och gör och gärna skulle vilja jag med, så kan jag glädjas över att de har. Göra det till en positiv tanke. Att se det som att jag vill med, är också att se att det går eftersom någon annan osv. men ofta kommer jag fram till att, det var väl roligt för dem, men jag har annat som jag har och som jag värderat högre.
Några exempel: Mina hästar i stället för att fara världen runt och titta på gamla byggnader. Livet på landsbygden i stället för en massa flashiga och skojiga köruppdrag i "stan" (som jag vet ligger mängder av arbetstimmar bakom).

 

[Raderad medlem 19815]

Varför känns det som avundsjuka och gör sjukt ont inombords?

Att det gör ont förstår jag helt klart. Ingen aning varför det känns som avundsjuka. Försök gå vidare så fort du kan, hitta andra roliga saker att göra!

 

[Kiwifrukt]

Fast riktigt så utanför som du verkar tro har jag inte varit. Jag har haft vänner under åren, har fortfarande, men jag har inte de där riktiga vännerna bara. En sådan vän man kan prata om allt med, som ställer upp och det verkligen är ge och ta relation och inte bara en ta relation.
Att jag är frågvis hänger inte alls ihop med "utanförskap" utan att jag är sådan som person och har alltid varit vetgirig och vill veta hur saker och ting fungerar även om det kanske inte spelar någon roll för mig personligen.
Det är svårt att i text förklara precis hur läget är, då jag inte kan skriva ner allt som händer i mitt liv, vad jag varit med om, vilka jag umgås med nu osv. Jag har t ex inga problem att umgås med kollegorna på jobbet eller när jag är hos kunderna, så jag vet hur saker och ting fungerar, annars hade jag nog inte varit så omtyckt av kollegor och kunder tänker jag.

Jag förstår verkligen hur du känner, jag är själv där ibland. Jag var helt "normal" med "normalt" umgänge fram tills sexan-sjuan någon gång. Sen utvecklades mina kompisar framåt i raketfart och började hänga med äldre (vi snackar mycket äldre, i 30-års åldern) killar och jag var inte alls där mentalt. Vi gled ifrån varandra, och det är väl egentligen helt naturligt i den ålderna, men jag fick inga riktiga kompisar mer efter det. Varken på gymnasiet eller efter. Jag har alltid varit andrahandsvalet, den som folk valt att vara med när den de egentligen vill vara med inte kan.

Inte blev det bättre för att jag sen träffade en kille som öppet sa att han bara var med mig för att han inte fick vara med sin före detta som han fortfarande hade känslor för. Så här i efterhand förstår jag inte att jag alls stannade hos honom, han hade fler stora fel än det, men jag var ung och jag var kär.

Jag flyttade min häst till mitt nuvarande stall för lite drygt ett och ett halvt år sen. Här finns personer som är i min ålder och som jag rider med ett par gånger i veckan. Personer som hör av sig och frågar om vi ska rida och som svarar om jag frågar dem. Det var exakt det jag behövde. Och jag är nöjd med det, jag har inga extrema sociala behov, men att åtminstone ha någon att göra något med någon gång i veckan var mer än jag trodde var möjligt för två år sen.

 

[EmmaBovary]

Va FN... Sicken härskarteknik! Vadå utanförskap, vem är inne? Jobbar en med hästar som eget företag är det utanförskap? skitkonstig och förminskande kommentar. Funderar du aldrig på livet?

Detta med fb, sociala medier, är inte banalt, det är en utveckling som är hissnande under en väldigt kort tid. Från att kommunicera muntligt ska det svenska samhället lära sig kommunicera skriftligt.

Jag skrev inte till dig? Och vadå härskarteknik, TS skrev att hon varit utanför och därför kände sig socialt klumpig. Det här är något som TS skriver i tråd efter tråd, och vi är många som av ren hjälpsamhet rekommenderat att hon kanske behöver hjälp för att reda ut sina funderingar.

Så, med det i åtanke? Hur fan var det en förminskande kommentar? Jag är typen som ältar och funderar på livet för mkt, i den mån att jag mår väldigt psykiskt dåligt. Och jag led av utanförskap när jag var liten och har hamnat i ett nytt nu när jag blivit äldre. Och när i helvete sa jag att någon var inne eller ej?