Hej! Den här formuleringen "Innan levde jag i framtid och i dåtid och det mår ingen människa bra av i längden för då missar man en massa som händer just nu" ställer jag mig frågande till. Jag missförstår säkert (inte medvetet dock!!) men låter trist att inte ha framtidsplaner? Drömmar? Nu menar jag absolut inte att insinuera att du är deprimerad, men en professor i psykiatri som var min lärare sa att framtidspresenter, och förväntan inför dem, är något som typiskt sett försvinner vid en depression. Hon menade på att de flesta människor finner mycket glädje i tanken på den stundande sommaren, resan hem till systrarna man inte sett på 2 år, B&Js nya glassmak osv osv. När man inte drömmer och förväntar sig något fint som ska komma längre är man faktiskt heller inte riktigt frisk enligt dagens DSM.
Jag tycker också om att stämma av den jag var i dåtid mot hur jag är i nutid, och tar därmed en trip down memory lane då och då. Det berikar mitt liv alldeles ypperligt och jag ser inte alls vad jag skulle vinna på att endast leva i nuet? Ens eget nu skapas väl av dåtid och dåtidens erfarenheter läggs ihop till en presumtiv framtid? Eller? Men som sagt jag kan förstå dig helt fel!
Då kanske du ska fråga din professor hur sunt det är att leva i dåtid och framtid istället för i nutid. Massor av människor lever i dåtid och tänker på det de minns som var bra då och drömmer om framtiden och hur bra allting ska bli då istället för att skapa sig ett bra liv att leva här och nu. De missar allt som händer omkring dem för att de är fullt upptagna med dåtid och framtid. Jag har valt att leva här och nu, inte i dåtiden eller i framtiden. Bara för att jag lever i nutid så innebär inte det att jag inte har drömmar om framtiden. Du behöver inte fundera på om jag är deprimerad för det är jag inte.