Hur ska jag hantera allt?

[TinyWiny]

Pratar du aldrig om saker som hänt med din sambo. Jag pratar jättemycket om hela mitt liv och drar olika paralleller mellan olika saker. Jag pratar om vänner jag haft, hur det var när jag växte upp, om mina far- och morföräldrar som inte är i livet längre, om vänner som inte är i livet längre om husdjur jag haft och utbildningar jag gått om resor jag varit på osv. Det vore ju jättekonstigt att exkludera en del av sitt liv, det gör jag inte med något annat. Det blir ju jättekonstigt om man spenderat 15 år av sitt liv med någon, ska man exkludera hela den tiden ur sin konversation då? Eller låtsas man som att man var på olika grejer med en bekant? Eller med den onämnbara...?

Givetvis om man har ex som behandlat en väldigt illa, så är man givetvis inte bästisar som jag skrev men det är ju viktigt att man avslutat även för sig själv dvs gått vidare psykiskt så väl som fysiskt. Det har man ju inte om man är hämndlysten. Jag vill inte vara med någon som inte bearbetat. Det handlar ju inte om att anpassa sig det handlar om att lära sig hur man fungerar i en relation och vilka gränser och ramar man har för sig själv. Att veta vad för relation man vill ha och vad som är viktigt för en så man slipper upprepa samma misstag (välja samma typ av partner eller agera på samma sätt, vad det nu är som går fel).

Jag har ex bland mina vänner, det förväntar jag mig att en framtida partner accepterar, annars är det inte rätt person för mig.

Nej faktiskt inte. Jag har inget behov av det. Det som var det var och det som är nu är nu. Jag har inget behov av att leva i det förgångna. Jag pratar väldigt lite om min barndom också. Det är bara om det är något särskilt som kommer upp som jag kan nämna något men det är extremt sällan. Har kanske hänt en handfull gånger de senaste 15 åren. Det är samma sak där, jag lever nu och inte i det förgångna.

Att man avslutar är superviktigt och att man tar till vara det man har lärt sig i den relationen man just var i för annars gör man lätt om samma misstag igen och igen.

Jag skulle ärligt talat inte vilja vara vän med mina ex. De är mina ex av en anledning och jag vill inte vara vän med någon som jag inte kan ha ett förhållande med. Det viktigaste i min relation är att han är min bäste vän och att jag alltid kan lita på honom, utan det ingen relation. Därför har jag ingen anledning att fortsätta vara vän med någon som jag inte vill ha en relation med längre.

 

[cirkus]

Jag älskar frågan:

Vad ska det leda till?

Fråga honom vad han vill att ältandet och ska leda till.

 

[tanten]

Pratar du aldrig om saker som hänt med din sambo. Jag pratar jättemycket om hela mitt liv och drar olika paralleller mellan olika saker. Jag pratar om vänner jag haft, hur det var när jag växte upp, om mina far- och morföräldrar som inte är i livet längre, om vänner som inte är i livet längre om husdjur jag haft och utbildningar jag gått om resor jag varit på osv. Det vore ju jättekonstigt att exkludera en del av sitt liv, det gör jag inte med något annat. .

Jag är inte Tiny men...

Det känns som det finns olika tolkningar av vad TS skrivit.

för egen del talar jag om händelser, om saker jag varit med om.

Men inte skulle jag sitta och berätta hur han/hon kände, hur hen betedde sig och vad det gjorde med min och mina känslor, lufta bitterhet eller bli känslosam över huvud taget.

Jag hade en rent förfärlig svärmor som jag rent ut sagt avskydde. Men jag citerar henne lite då och då eftersom hon var rapp i munnen och rätt rolig. Jag pratar om sånt hon gjorde. Etc. Men inte tar jag upp känsloaspekten med den som inte har med det att göra.

samma sak med ex. Jag kan berätta om resor vi gjorde, saker vi uppnådde. Men inte om vårt känsloliv - och gud förbjude - om vårt sexliv.

 

[monster1]

Jag är inte Tiny men...

Det känns som det finns olika tolkningar av vad TS skrivit.

för egen del talar jag om händelser, om saker jag varit med om.

Men inte skulle jag sitta och berätta hur han/hon kände, hur hen betedde sig och vad det gjorde med min och mina känslor, lufta bitterhet eller bli känslosam över huvud taget.

Jag hade en rent förfärlig svärmor som jag rent ut sagt avskydde. Men jag citerar henne lite då och då eftersom hon var rapp i munnen och rätt rolig. Jag pratar om sånt hon gjorde. Etc. Men inte tar jag upp känsloaspekten med den som inte har med det att göra.

samma sak med ex. Jag kan berätta om resor vi gjorde, saker vi uppnådde. Men inte om vårt känsloliv - och gud förbjude - om vårt sexliv.

Varför, man pratar väll om allt? Nu menar jag inte att man diskuterar att hans snobb var si eller så eller vi gjorde det eller det. Men vissa saker som hänt i ens tidigare sexliv behöver man ju ibland ta upp.
Vad hon gjorde med dina känslor är väll precis sådant man behöver prata med sina nära om. Jag förstår faktiskt inte varför du inte skulle göra det. Varför ska man inte prata som sina ex?

 

[Lovisaleonora]

Varför, man pratar väll om allt?

Prata, ja. Älta, nej. Det är stor skillnad att berätta om resan till Australien och att Pelle åt en så äcklig fiskrätt där, och att älta om hur taskig Stina var, hur man hört på stan att Stina träffat en ny kille som ska vara dum i huvudet och tragga på om en relation som inte finns längre.

Jag brukar inte säga dumpa, men om det efter 8 veckor känns så här hade jag inte lagt mer möda på förhållandet.

 

[monster1]

Prata, ja. Älta, nej. Det är stor skillnad att berätta om resan till Australien och att Pelle åt en så äcklig fiskrätt där, och att älta om hur taskig Stina var, hur man hört på stan att Stina träffat en ny kille som ska vara dum i huvudet och tragga på om en relation som inte finns längre.

Jag brukar inte säga dumpa, men om det efter 8 veckor känns så här hade jag inte lagt mer möda på förhållandet.

Nej jag håller med om att han inte verkar vara färdigt med sin förra relation och att allmänt tala illa om andra är inget man vinner poäng på i mitt sällskap. Men det var heller inte det jag ställde frågor om. Jag var nyfiken på det kategoriska fördömandet om allt prat om ex.

 

[Lovisaleonora]

Tja, jag är inte heller mycket för att ha en tredje person i relationen efter så kort tid. Jag VET självfallet att det finns ex (i min ålder blir det bara creepy om det inte finns ett enda ex!) men att under de första två månaderna inte hitta andra diskussionsämnen än exen (mer än som sidoomnämnande i ett större sammanhang) känns jättekonstigt och verkligen illavarslande i mina relationer.

 

[monster1]

Tja, jag är inte heller mycket för att ha en tredje person i relationen efter så kort tid. Jag VET självfallet att det finns ex (i min ålder blir det bara creepy om det inte finns ett enda ex!) men att under de första två månaderna inte hitta andra diskussionsämnen än exen (mer än som sidoomnämnande i ett större sammanhang) känns jättekonstigt och verkligen illavarslande i mina relationer.

Det enda som riktar sig till TS situation är det jag skrivit under *kl* i mitt första svar till tanten. Resten är riktat till den diskussionen som är om om man inställningen till prat om ex generellt.

 

[tanten]

Varför, man pratar väll om allt? Nu menar jag inte att man diskuterar att hans snobb var si eller så eller vi gjorde det eller det. Men vissa saker som hänt i ens tidigare sexliv behöver man ju ibland ta upp.
Vad hon gjorde med dina känslor är väll precis sådant man behöver prata med sina nära om. Jag förstår faktiskt inte varför du inte skulle göra det. Varför ska man inte prata som sina ex?

Det har utkristalliserat sig två skolor?

Den ena sidan som talar om ALLT. Berättar hur det kändes när han s sa si. varför i hela friden det blev så. Hur NN kan vara ihop med ett sånt pucko när han var i hop med en så fantastisk person som en själv. Timslånga utläggningar om dem som sa si vad det egentligen betydde, hur det kändes, och vad man skulle gjort istället. Och tänk om Han gjort si istället för så och vad det betytt för min. Eller om Han bara fattat att han skulle slicka mig mjukare och mer koncentrerat- då hade jag kommit oftare. Och hur ledsen jag var för att Han inte begrep det.

Den andra sidan kan berätta att man åkte till YY tillsammans och badade och solade. Att man bodde i lägenheten i X-stad i ett par år. Att Han var med och valde den bilen. etc.

Rätt uppfattat?

 

[Lovisaleonora]

Alltså jag berättar nog mer om MIG. "När jag var i Gambia var vi en typisk krokodilgrop och det var ungefär hur läskigt som helst". Då kan ju en motfråga vara "Aha, vem var du där med?" och då blir ju svaret ex:et om det var honom jag åkte med. Men jag berättar ju inte en historia för att få nämna hans namn, eller göra en poäng att det var honom jag åkte med.

Eller, det kanske jag har gjort. Men då har det nog varit i avsikten att få prata om honom, som i att jag inte glömt honom och vill ha en liten skärva av vår tidigare liv kvar i mitt nuvarande liv.

 

[sjoberga]

Jag älskar frågan:

Vad ska det leda till?

Fråga honom vad han vill att ältandet och ska leda till.

Den frågan är så himla bra - i massor av sammanhang. Skulle människor rationellt kunna ställa sig den frågan skulle vi slippa mycket olyckligheter.

 

[monster1]

Det har utkristalliserat sig två skolor?

Den ena sidan som talar om ALLT. Berättar hur det kändes när han s sa si. varför i hela friden det blev så. Hur NN kan vara ihop med ett sånt pucko när han var i hop med en så fantastisk person som en själv. Timslånga utläggningar om dem som sa si vad det egentligen betydde, hur det kändes, och vad man skulle gjort istället. Och tänk om Han gjort si istället för så och vad det betytt för min. Eller om Han bara fattat att han skulle slicka mig mjukare och mer koncentrerat- då hade jag kommit oftare. Och hur ledsen jag var för att Han inte begrep det.

Den andra sidan kan berätta att man åkte till YY tillsammans och badade och solade. Att man bodde i lägenheten i X-stad i ett par år. Att Han var med och valde den bilen. etc.

Rätt uppfattat?

Inte vet jag, om man känner att man behöver prata om varför ens ex valt en annan person så skulle jag tolka det som att man inte var färdig med den relationen. Vilket förvisso är bra info att få om man håller på och inleder ett förhållande (då skulle jag avbryta). Det du beskriver här är ju ältande. Så pratar man väll oftast inte om andra människor och upplevelser man haft eller?

Vad det gäller sexlivet så handlar det väll mest om att man kanske pratar om vad som inte fungerat för en eller andra liknande mer praktiska saker. Ibland pratar man ju om vilka grejer man provat på.

 

[Smulu]

Har inte läst hela tråden, men det är ju skillnad på att ex. Berätta om den trevliga resan till hula-hula öarna och vem man var där med jämfört med att berätta om t ex. gräl och argumentationer till någon som inte deltog.
Klart man kan prata om och med ex. Om man vill men man är inte någon slags terapeut åt dem.

 

[monster1]

Alltså jag berättar nog mer om MIG. "När jag var i Gambia var vi en typisk krokodilgrop och det var ungefär hur läskigt som helst". Då kan ju en motfråga vara "Aha, vem var du där med?" och då blir ju svaret ex:et om det var honom jag åkte med. Men jag berättar ju inte en historia för att få nämna hans namn, eller göra en poäng att det var honom jag åkte med.

Eller, det kanske jag har gjort. Men då har det nog varit i avsikten att få prata om honom, som i att jag inte glömt honom och vill ha en liten skärva av vår tidigare liv kvar i mitt nuvarande liv.

Ah jag brukar nog benämna det som den dåvarande pojkvännen typ. Det kan komma upp i diskussioner som hundar (hade hund men den dåvarande behöll den i separationen) eller boende förhållanden eller något annat.

 

[tanten]

Inte vet jag, om man känner att man behöver prata om varför ens ex valt en annan person så skulle jag tolka det som att man inte var färdig med den relationen. Vilket förvisso är bra info att få om man håller på och inleder ett förhållande (då skulle jag avbryta). Det du beskriver här är ju ältande. Så pratar man väll oftast inte om andra människor och upplevelser man haft eller?

Vad det gäller sexlivet så handlar det väll mest om att man kanske pratar om vad som inte fungerat för en eller andra liknande mer praktiska saker. Ibland pratar man ju om vilka grejer man provat på.

Japp.
Och precis så tolkade jag TS. Hennes nya ältar.
Jag tycker inte att hon behöver stå ut med att lyssna på det.

 

[monster1]

Japp.
Och precis så tolkade jag TS. Hennes nya ältar.
Jag tycker inte att hon behöver stå ut med att lyssna på det.

Nej det tycker inte jag heller.

 

[cirkus]

Den frågan är så himla bra - i massor av sammanhang. Skulle människor rationellt kunna ställa sig den frågan skulle vi slippa mycket olyckligheter.

Visst är den!

Om man bara ställer sig den frågan så brukar det lösa sig hur man ska agera

 

[Blueberry]

För två månader sedan träffade jag en kille för första gången.. vi hade pratat på telefon och över nätet innan första gången vi sågs och sedan dess har vi hängt ihop. Vi är fortfarande kvar i "dejtingfasen", men gör väl mycket av det vanliga par gör. Jag har varit med hos hans föräldrar, träffat mycket av hans vänner, vi pratar framtid m.m m.m

Killen är jättego och naturligtvis föll jag stenhårt för honom.. bägge kommer från tidigare dåliga förhållanden. Skillnaden är att jag har släppt det gamla och gått vidare. Det har inte han, han har gjort stora framsteg sedan vi träffades, men det dras upp ofta fortfarande och det känns som att han fortfarande är inne på att få "hämnd" på sitt ex för det hon gjorde mot honom.

Jag har lyssnat, tålmodigt. Kommit med råd, tröst och ideer på hur han ska kunna gå vidare. Men nu är det stopp, jag känner att jag inte kommer längre och jag hade förmodligen haft lättare att övertala en tegelvägg att börja blomma än att få honom att släppa det sista.

Han säger att han tycker om mig, men vågar inte släppa helt på banden och faktiskt ta reda på hur mycket han känner. Han säger att han känner det som om att han måste börja om och det vet han inte om han orkar, för det kan ju lika gärna gå åt skogen igen om 6 mån. Det han vet är att han skulle bli mycket ledsen om jag gick min väg. Och det är inget jag vill.. jag vill stanna.. jag tycker om honom och han passar mig.

Men nu börjar jag ledsna på det här med hans ex.. jag har senast idag sagt att jag tycker att det är så onödigt att lägga energi på.. jag orkar inte ta av min energi och tid och lägga på henne, det är hon inte värd på långa vägar. Men då tar han illa upp och säger att han inte tycker om att "få skäll"..

Vad fan ska jag göra? Mer än en av mina vänner har sagt att jag ska antingen ställa ett ultimatum eller skita i honom.. men jag vill inte förlora honom heller. Vi har pratat om det och han är helt ärlig med att han bara väntar på att jag ska flippa ur och ställa det där ultimatumet på honom och då skulle han inte vända mig ryggen. Jag vill att han ska må bra och kunna se ljust på framtiden. Jag själv är en ganska stark person, men tyvärr känner jag att detta börjar gå ut över hur jag mår också.. Jag känner att han letar fel på mig och när jag frågade honom om det erkände han att det gör han, för han tror knappt att ingen person kan vara så bra som jag är.. Jag fattar ingenting..

Hjälp?

//En fundersam och lite nedstämd Domino_s

Jag tror inte att du kommer bli lycklig i det här förhållandet, MEN du ska se det som en klart bättre erfarenhet än tidigare. Du vågar släppa taget och bli kär och riskera allt det där en gör då. Det är väldigt fint och tecken på att du är mer hel än du antagligen tror, med tanke på bagaget

Han är uppenbarligen inte där än, och du förtjänar någon som vågar ge sig hän, som kan spegla dig och ge samma känslor tillbaks.

Att efter så lång tid in i förhållandet inte ha brutit vanan och mönstret att älta sitt ex är respektlöst. Att vilja hämnas eller ta revansch är ganska barnsligt och att fortsätta leta fel är bara dumt. Respektlös, barnslig och dum är inga attraktiva egenskaper.

Det är inte ditt ansvar att få relationen framåt och fungerande, det är bådas. Om han inte tar sitt ansvar så blir det inget.

Nä, låt honom älta på egen hand. Det finns massor av trevliga killar som VILL och KAN ha en relation, och du är uppenbarligen redo för det - så hitta någon av dem i stället

Om du ändå vill ge honom en chans:
Förklara vad han har att vinna och förlora på det här beteendet, och vad det innebär om han inte slutar.

 

[Fan of Bill]

Tja, jag är inte heller mycket för att ha en tredje person i relationen efter så kort tid. Jag VET självfallet att det finns ex (i min ålder blir det bara creepy om det inte finns ett enda ex!) men att under de första två månaderna inte hitta andra diskussionsämnen än exen (mer än som sidoomnämnande i ett större sammanhang) känns jättekonstigt och verkligen illavarslande i mina relationer.

Är helt med på detta.

Finns även en annan sida på ex-myntet, och det är när superexet hyllas till skyarna och i stort sett är felfri.

...Inte bättre det. Och lika avtändande...

Är böjd att hålla med Tiny i mycket hon skriver. Inte allt, men mycket

 

[Fruentimber]

Nej faktiskt inte. Jag har inget behov av det. Det som var det var och det som är nu är nu. Jag har inget behov av att leva i det förgångna. Jag pratar väldigt lite om min barndom också. Det är bara om det är något särskilt som kommer upp som jag kan nämna något men det är extremt sällan. Har kanske hänt en handfull gånger de senaste 15 åren. Det är samma sak där, jag lever nu och inte i det förgångna.

Att man avslutar är superviktigt och att man tar till vara det man har lärt sig i den relationen man just var i för annars gör man lätt om samma misstag igen och igen.

Jag skulle ärligt talat inte vilja vara vän med mina ex. De är mina ex av en anledning och jag vill inte vara vän med någon som jag inte kan ha ett förhållande med. Det viktigaste i min relation är att han är min bäste vän och att jag alltid kan lita på honom, utan det ingen relation. Därför har jag ingen anledning att fortsätta vara vän med någon som jag inte vill ha en relation med längre.

Fast alltså, att aldrig prata om det "förgångna" låter för mig väldigt märkligt. Det handlar ju knappast om behov eller att man skulle leva i dåtid. Pratar man bara framtid med sina vänner då? Jag kanske missförstår men det låter helmysko att aldrig nämna sina egna erfarenheter eller dra en anekdot från en resa en varit på. Sitter du bara tyst bland kompisarna om de t ex pratar om var de brukade semestra med familjen när de var yngre?

Att inte vilja vara vän med något man inte kan tänka sig ett förhållande med kanske jag också missförstår men menar du alltså att din sambo är din enda vän...?