Avkopplingsfaktorn.
Jag och exet bokade en sån svennebananig All Inclusive till Gran Canaria (
) med just risken för extrem turistbanalitet och onödigt höga kostnader. Vi hade haft en tuff tid och behövde slicka lite sår och vara onåbara en stund.
Så redan efter att ha släntrat av tåget på Arlanda stängde jag av min hjärna och slog fan inte på den igen förrän det var dags att släntra av norrlandståget hemma igen en dryg vecka senare. Mat, säng och dusch fanns dygnet runt. Solen sken, och allt var förbokat. Till och med en elak matförgiftning med tillhörande droppställning ordnades upp utan att jag behövde lägga manken till.
Hade det däremot funnits en kupol i Hälsingland hade jag hellre legat en vecka på retreat i Söderhamn och fått dropp i regi av Region Gävleborg.
Så jag ser poängen med All Inclusive. Trots bristerna.
Den gången hade jag aldrig orkat resa som vi gjorde i familjen tidigare - bila genom Europa med ständig radiopejl efter Stau på Autobahn och märkliga irrfärder i jakt på Zimmer Frei... Eller att behöva ta ställning till vad som händer när bilens generator går om intet i en alppassage en söndagkväll.