M
MindBlow
Sv: Hur många gånger har du ramlat av?
*kl*
Jag har bara ramlat av en gång. Rider på min medryttarhäst i hagen, det är lite uppförsbacke och jag tänker "kan ju pröva att galoppera lite med henne" och eftersom det var just uppförsbacke tänker jag att det inte kan gå så snabbt! Vi sätter iaf igång och vid backens slut tornar sig plötsligt ett stort buskage upp men inte stannar hästen för det, jag får då svänga och eftersom backen är mer lång än bred finns nu bara nerförsbacken kvar. Nåja tänker jag, det är ju inte så farligt och försöker få ner henne i en lugnare fart.
Nu kommer dock nästa problem, en stor svart tinker som står och betar väldigt lägligt mitt i vår väg, jag får panik och tänker "Hon kan ju förfan inte hoppa över hästen!" och drar i tyglarna, vi lyckas undkomma hästen men jag känner hur hela sadeln har börjat luta på ett ytterst suspekt sätt och tänker "Hm, det här kommer inte gå så det är nog bäst att hoppa av nu". På något sätt får jag fötterna ur stigbyglarna och gör en snygg avrullning ner på marken och lyckas dessutom med att landa åt rätt håll! På andra sidan stod nämligen ett stort träd farligt nära..
Är uppe på två sekunder och går fram till hästen som har sadeln på sidan av kroppen och som börjat beta lite gräs.
Det var fruktansvärt läskigt och jag kände inte riktigt att jag kunde lita på den hästen sen (eller så kände jag att jag inte kunde lita på mig själv med den hästen). Ska tilläggas att jag har närmast en fobi för att ramla/snubbla och kan få riktigt hemska ångestattacker av att bara tänka på det så mitt psyke fick sig en törn!
Jag hoppade dock upp på henne direkt efteråt och det är jag stolt över.
Jag önskar verkligen att jag hade ramlat av fler gånger när jag var mindre, tror att det hade hjälpt mig mycket nu.
*kl*
Jag har bara ramlat av en gång. Rider på min medryttarhäst i hagen, det är lite uppförsbacke och jag tänker "kan ju pröva att galoppera lite med henne" och eftersom det var just uppförsbacke tänker jag att det inte kan gå så snabbt! Vi sätter iaf igång och vid backens slut tornar sig plötsligt ett stort buskage upp men inte stannar hästen för det, jag får då svänga och eftersom backen är mer lång än bred finns nu bara nerförsbacken kvar. Nåja tänker jag, det är ju inte så farligt och försöker få ner henne i en lugnare fart.
Nu kommer dock nästa problem, en stor svart tinker som står och betar väldigt lägligt mitt i vår väg, jag får panik och tänker "Hon kan ju förfan inte hoppa över hästen!" och drar i tyglarna, vi lyckas undkomma hästen men jag känner hur hela sadeln har börjat luta på ett ytterst suspekt sätt och tänker "Hm, det här kommer inte gå så det är nog bäst att hoppa av nu". På något sätt får jag fötterna ur stigbyglarna och gör en snygg avrullning ner på marken och lyckas dessutom med att landa åt rätt håll! På andra sidan stod nämligen ett stort träd farligt nära..
Är uppe på två sekunder och går fram till hästen som har sadeln på sidan av kroppen och som börjat beta lite gräs.
Det var fruktansvärt läskigt och jag kände inte riktigt att jag kunde lita på den hästen sen (eller så kände jag att jag inte kunde lita på mig själv med den hästen). Ska tilläggas att jag har närmast en fobi för att ramla/snubbla och kan få riktigt hemska ångestattacker av att bara tänka på det så mitt psyke fick sig en törn!
Jag hoppade dock upp på henne direkt efteråt och det är jag stolt över.
Jag önskar verkligen att jag hade ramlat av fler gånger när jag var mindre, tror att det hade hjälpt mig mycket nu.
Senast ändrad av en moderator: