Sv: Hur man gör för att få kejsarsnitt beviljat!
Man kan träna bort rädsla. Och man kan själv tvinga bort sin rädsla bara man ger sig på det.
Jag var själv så förlossningsrädd att jag faktiskt övervägde att aldrig skaffa några barn, bara för att slippa föda. En förlossning var något jag aldrig i livet skulle gå igenom.
Så när jag oplanerat blev gravid så var det först snitt som gällde. Då sövd eftersom jag inte heller ville vara vaken på en så pass stor operation som det faktiskt är.
Men när jag började läsa mer om förlossningar, hörde andras efarenheter om både vaginal förlossning och snitt, så kom jag väl motvilligt fram till att en vaginal förlossning ändå var att föredra, då det faktiskt är det bästa både för modern och barnet.
Så jag gick och pratade med en läkare på aurora flera ggr. Det är inte så att man bara får två tider där de säger åt dig att vaginal förlossning är bäst och kan alla andra kvinnor så kan du. och gör dom det, skall man byta auroraBM/läkare.
Jag gick så många gånger jag behövde, för att kunna bearbeta min rädsla. Vi satt även och pratade i ett förlossningsrum flera gånger, för att jag skulle få vänja mig vid miljön och vi gick runt och tittade på alla avdelningarna från BB till operationsrummet.
Detta hjälpte mig jättemycket och jag vet att många andra också blivit hjälpta av aurora.
Så jag tycker att är man förlossningsrädd så ska man i första hand skickas till auroramottagningen och få hjälp att bearbeta den. Och om det ändå inte fungerar så ska det beviljas snitt då.
För det är nog snarare så att de flesta kan gå till aurora ett par gånger och klara av att hantera sin rädsla därefter.
Och visst, jag mådde väl inte superbra efter min förlossning då mina blodvärden dök rejält och jag sprack en hel del, så jag låg mest ner de första två veckorna efteråt.
Men när man såg hur dåligt många av de snittade mammorna på BB mådde, så är jag ändå glad att jag valde vaginal förlossning. En skrek rakt ut, så ont hade hon.
Så vid nästa barn kommer jag välja att åter bearbeta den förlossningsrädsla jag fortfarande har kvar, framför snitt.
Nu funkar ju de flesta inte så att de kan gå på aurora/norea samtal några ggr & vips är de "botade".Snittmotståndarna gör sig bara dumma om de tror de kan tvinga alla att vilja föda vaginalt, rädsla tvingas inte bort.
Man kan träna bort rädsla. Och man kan själv tvinga bort sin rädsla bara man ger sig på det.
Jag var själv så förlossningsrädd att jag faktiskt övervägde att aldrig skaffa några barn, bara för att slippa föda. En förlossning var något jag aldrig i livet skulle gå igenom.
Så när jag oplanerat blev gravid så var det först snitt som gällde. Då sövd eftersom jag inte heller ville vara vaken på en så pass stor operation som det faktiskt är.
Men när jag började läsa mer om förlossningar, hörde andras efarenheter om både vaginal förlossning och snitt, så kom jag väl motvilligt fram till att en vaginal förlossning ändå var att föredra, då det faktiskt är det bästa både för modern och barnet.
Så jag gick och pratade med en läkare på aurora flera ggr. Det är inte så att man bara får två tider där de säger åt dig att vaginal förlossning är bäst och kan alla andra kvinnor så kan du. och gör dom det, skall man byta auroraBM/läkare.
Jag gick så många gånger jag behövde, för att kunna bearbeta min rädsla. Vi satt även och pratade i ett förlossningsrum flera gånger, för att jag skulle få vänja mig vid miljön och vi gick runt och tittade på alla avdelningarna från BB till operationsrummet.
Detta hjälpte mig jättemycket och jag vet att många andra också blivit hjälpta av aurora.
Så jag tycker att är man förlossningsrädd så ska man i första hand skickas till auroramottagningen och få hjälp att bearbeta den. Och om det ändå inte fungerar så ska det beviljas snitt då.
För det är nog snarare så att de flesta kan gå till aurora ett par gånger och klara av att hantera sin rädsla därefter.
Och visst, jag mådde väl inte superbra efter min förlossning då mina blodvärden dök rejält och jag sprack en hel del, så jag låg mest ner de första två veckorna efteråt.
Men när man såg hur dåligt många av de snittade mammorna på BB mådde, så är jag ändå glad att jag valde vaginal förlossning. En skrek rakt ut, så ont hade hon.
Så vid nästa barn kommer jag välja att åter bearbeta den förlossningsrädsla jag fortfarande har kvar, framför snitt.