Idag var jag och partner med bebis på öppna förskolan för första gången. Den var som en illustration av den här frågeställningen. Alla föräldrar var mammor utom min partner. Det skojades friskt om att bebisarna som var pojkar snart skulle "hänga med pappa i garaget" och att "du får skaffa en dotter sen som kan vara inne med dig och baka". Noll procent av mammornas partner hade varit pappalediga - eller ja, nån tog några dagar över jul... Alla mammorna ammade. Alla barnen var mammiga, utom mitt (hon börjar dock bli det lite grann vilket jag tycker är SKITJOBBIGT). ALLA mammorna tyckte det var så mysigt att barnen var mammiga för "man vill ju ha ungen för sig själv och känna sig älskad, eller hur?". Alla mammorna skulle gå ner i tid när barnen skulle börja förskolan. Inte deras partners. Man kan säga att vi har en bit kvar innan jämställda föräldraskap blir normen...