Hur länge vågar man vänta?

ALLA jag känner säger samma sak nämligen att hon ammar och då vill barnet till henne för tröst och sen även när hon inte ammar så är det lättare för henne att natta och TROTS att de är SÅ jämställda så är det lättare för henne att trösta och därför tar hon det men pappan gör ju så mycket också etc etc etc. Mammor tröstar, ger närhet, ger trygghet. Jag ser det bland vänner och kollegor och överallt.

Jag tycker den där amningen alltid kommer upp lite som grunden till ett jävla helvete framöver. Men givetvis är det många faktorer som samverkar.
Vi hamnade också i den sitsen. Jag har verkligen trivts med amningen och tutten ÄR bästa trösten. Men inte enda! Var ute med hundarna när bebis blev superledsen när pappan hade honom, när jag kom hem fick jag skäll (!) för att jag varit borta längre än jag sagt att jag skulle vara. Nästa dag gick jag ut och sa "jag tänker inte berätta när jag kommer hem". Problem solved. Pappan insåg att han inte kunde vänta tills jag kom hem utan fick trösta efter förmåga. Men ja det var väl ungefär här jag insåg att relationen var död...
 
Till sakfrågan. Jag läste någonstans på internet att om man har svårt att få barn sådär kring 30-35 så hade man troligen haft svårt även innan.
Dvs det hade inte hjälpt att prova vid 28.

Vad tror ni? Ngn som hört det innan?
 
Vi hamnade också i den sitsen. Jag har verkligen trivts med amningen och tutten ÄR bästa trösten. Men inte enda! Var ute med hundarna när bebis blev superledsen när pappan hade honom, när jag kom hem fick jag skäll (!) för att jag varit borta längre än jag sagt att jag skulle vara. Nästa dag gick jag ut och sa "jag tänker inte berätta när jag kommer hem". Problem solved. Pappan insåg att han inte kunde vänta tills jag kom hem utan fick trösta efter förmåga. Men ja det var väl ungefär här jag insåg att relationen var död...
Usch vilken jobbig sits. Mardrömmen!
 
Till sakfrågan. Jag läste någonstans på internet att om man har svårt att få barn sådär kring 30-35 så hade man troligen haft svårt även innan.
Dvs det hade inte hjälpt att prova vid 28.

Vad tror ni? Ngn som hört det innan?
Kan det kanske bero på varför en har svårt att bli gravid?

Jag tänker att tex endometrios kan vara en anledning till svårigheter att få barn och att det kan förändras/förvärras rätt mycket på den korta tiden?

(Jag kan vara helt fel ute här, men bara en tanke)
 
Jämställdhet är inte praktiskt. Det mest praktiska är ofta att glida in i klassiska könsroller. Det är vad samhället är anpassat efter och så vi för det mesta är uppfostrade.
Jämställdhet innebär en ständig kamp mot sin egen insocialisering för att göra annorlunda.

Exempel: Jag har en del kontrollbehov och är väldigt omhändertagande av mig. Klassisk kvinnoroll. Jag är helt säker på att om jag får barn kommer denna sida av mig löpa amok. Det kommer vara enklast för mig att ha ungen vid tutten hela tiden och göra allt själv så att det blir rätt på mitt sätt.
MEN - jag vet att det är ett beteende som långsiktigt skulle göra mig olycklig och därför vill jag göra annorlunda, även om det blir svårt och opraktiskt. Kortsiktigt opraktiskt kommer göra mig långsiktigt lycklig. Anledningen? Jag mår bra i ett jämställt förhållande och mår kasst i ett ojämställt förhållande.


Jag nätälskar dig!
 
Jämställdhet är inte praktiskt. Det mest praktiska är ofta att glida in i klassiska könsroller. Det är vad samhället är anpassat efter och så vi för det mesta är uppfostrade.
Jämställdhet innebär en ständig kamp mot sin egen insocialisering för att göra annorlunda.

Exempel: Jag har en del kontrollbehov och är väldigt omhändertagande av mig. Klassisk kvinnoroll. Jag är helt säker på att om jag får barn kommer denna sida av mig löpa amok. Det kommer vara enklast för mig att ha ungen vid tutten hela tiden och göra allt själv så att det blir rätt på mitt sätt.
MEN - jag vet att det är ett beteende som långsiktigt skulle göra mig olycklig och därför vill jag göra annorlunda, även om det blir svårt och opraktiskt. Kortsiktigt opraktiskt kommer göra mig långsiktigt lycklig. Anledningen? Jag mår bra i ett jämställt förhållande och mår kasst i ett ojämställt förhållande.

Exakt!
 
Idag var jag och partner med bebis på öppna förskolan för första gången. Den var som en illustration av den här frågeställningen. Alla föräldrar var mammor utom min partner. Det skojades friskt om att bebisarna som var pojkar snart skulle "hänga med pappa i garaget" och att "du får skaffa en dotter sen som kan vara inne med dig och baka". Noll procent av mammornas partner hade varit pappalediga - eller ja, nån tog några dagar över jul... Alla mammorna ammade. Alla barnen var mammiga, utom mitt (hon börjar dock bli det lite grann vilket jag tycker är SKITJOBBIGT). ALLA mammorna tyckte det var så mysigt att barnen var mammiga för "man vill ju ha ungen för sig själv och känna sig älskad, eller hur?". Alla mammorna skulle gå ner i tid när barnen skulle börja förskolan. Inte deras partners. Man kan säga att vi har en bit kvar innan jämställda föräldraskap blir normen...
 
Idag var jag och partner med bebis på öppna förskolan för första gången. Den var som en illustration av den här frågeställningen. Alla föräldrar var mammor utom min partner. Det skojades friskt om att bebisarna som var pojkar snart skulle "hänga med pappa i garaget" och att "du får skaffa en dotter sen som kan vara inne med dig och baka". Noll procent av mammornas partner hade varit pappalediga - eller ja, nån tog några dagar över jul... Alla mammorna ammade. Alla barnen var mammiga, utom mitt (hon börjar dock bli det lite grann vilket jag tycker är SKITJOBBIGT). ALLA mammorna tyckte det var så mysigt att barnen var mammiga för "man vill ju ha ungen för sig själv och känna sig älskad, eller hur?". Alla mammorna skulle gå ner i tid när barnen skulle börja förskolan. Inte deras partners. Man kan säga att vi har en bit kvar innan jämställda föräldraskap blir normen...


Gode Gud... jag försökte det där en gång. Det pratades mest om hur länge man skulle kunna vara hemma, att allas män var helt oumbärliga på arbetsplatsen och att det var så smidigt att kunna sova med bebis i gästrummet så maken fick sin nattsömn.

Jag fick lust att lyfta BARNET i luften, vråla "mammas lilla KRIGARE" och fisa innan jag gick.
 
Idag var jag och partner med bebis på öppna förskolan för första gången. Den var som en illustration av den här frågeställningen. Alla föräldrar var mammor utom min partner. Det skojades friskt om att bebisarna som var pojkar snart skulle "hänga med pappa i garaget" och att "du får skaffa en dotter sen som kan vara inne med dig och baka". Noll procent av mammornas partner hade varit pappalediga - eller ja, nån tog några dagar över jul... Alla mammorna ammade. Alla barnen var mammiga, utom mitt (hon börjar dock bli det lite grann vilket jag tycker är SKITJOBBIGT). ALLA mammorna tyckte det var så mysigt att barnen var mammiga för "man vill ju ha ungen för sig själv och känna sig älskad, eller hur?". Alla mammorna skulle gå ner i tid när barnen skulle börja förskolan. Inte deras partners. Man kan säga att vi har en bit kvar innan jämställda föräldraskap blir normen...

Gode Gud... jag försökte det där en gång. Det pratades mest om hur länge man skulle kunna vara hemma, att allas män var helt oumbärliga på arbetsplatsen och att det var så smidigt att kunna sova med bebis i gästrummet så maken fick sin nattsömn.

Jag fick lust att lyfta BARNET i luften, vråla "mammas lilla KRIGARE" och fisa innan jag gick.

Jag är fan MÅLLÖS.

Och många av dem skulle förmodligen bedyra att de levde jämställt om man frågade dem.
 
Kan ju tillägga att det är roligt med barn tycker jag.
Det är också utmanande, asjobbigt, ibland känner jag mig usel. Men det är roligt att se en människa växa upp, utvecklas och se en ny person formas.
Att gå på föräldramöten är typ som influensa, men det är inte så ofta tack och lov.

@Killaloe oavsett barn eller inte så skulle jag säga att just att du ifrågasätter och reflekterar och tvivlar gör dig till ett mycket bättre föräldramaterial än många andra (och det gäller @MiniLi och @niphredil mfl också).

Jag tyckte ju att få barn var som att hoppa från en skyskrapa. Utan linor. Det kan det fortfarande vara, men det är en rolig upplevelse för det mesta och jag tycker det blir roligare med åren. Spädbarn är mysigt lite då och då men mest omvårdnad och jobbigt. Jag är ingen bebismänniska, men barn är kul, särskilt när man känner dem. Jag är dock övertygad om att jag hade haft ett lika bra liv utan barn, och i vissa avseenden kanske bättre. Jag kan sakna alla teaterbesök och resor jag nu fått dra ner på, men det börjar komma tillbaka. Det var dock ett ekonomiskt beslut, barnet hade gärna rest mer än vi kunnat, och teater går vi på- men inte lika mycket och av lite annan typ:D
 
Gode Gud... jag försökte det där en gång. Det pratades mest om hur länge man skulle kunna vara hemma, att allas män var helt oumbärliga på arbetsplatsen och att det var så smidigt att kunna sova med bebis i gästrummet så maken fick sin nattsömn.

Jag fick lust att lyfta BARNET i luften, vråla "mammas lilla KRIGARE" och fisa innan jag gick.

Det var chockerande, ärligt talat. Komplett med skämt om hur värdelösa män är i hushållet och att "man får ju vara glad att han bytte blöja en gång när jag låg däckad i influensa" och andra saker sagda med kärleksfulla leenden.

Barnet tyckte dock det var svårt fascinerande med andra barn så för hennes skull får nog hennes pappa gå dit med henne ibland när jag jobbar. Själv vet jag inte om jag klarar det. Jag kan liksom inte bonda sådär kvinnligt kring saker som jag tycker låter helt vidriga, och som dessutom är så enormt långt ifrån min och partners värld.
 
Jag är fan MÅLLÖS.

Och många av dem skulle förmodligen bedyra att de levde jämställt om man frågade dem.

Det var en chock. En läskig sådan.
En typ av människor jag inte har omkring mig i vanliga fall, men jag kände ingen med småbarn och gjorde ett försök. Ett.


Sen startade jag en buke-grupp istället, vi sågs typ en gång i veckan i ett år, det var betydligt bättre.
 
Idag var jag och partner med bebis på öppna förskolan för första gången. Den var som en illustration av den här frågeställningen. Alla föräldrar var mammor utom min partner. Det skojades friskt om att bebisarna som var pojkar snart skulle "hänga med pappa i garaget" och att "du får skaffa en dotter sen som kan vara inne med dig och baka". Noll procent av mammornas partner hade varit pappalediga - eller ja, nån tog några dagar över jul... Alla mammorna ammade. Alla barnen var mammiga, utom mitt (hon börjar dock bli det lite grann vilket jag tycker är SKITJOBBIGT). ALLA mammorna tyckte det var så mysigt att barnen var mammiga för "man vill ju ha ungen för sig själv och känna sig älskad, eller hur?". Alla mammorna skulle gå ner i tid när barnen skulle börja förskolan. Inte deras partners. Man kan säga att vi har en bit kvar innan jämställda föräldraskap blir normen...
Alltså uäk! :crazy::arghh::wtf:
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 817
  • Artikel Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
7 600
Senast: Calmiche
·
  • Låst
Kropp & Själ Jag tycker att det ofta pratas om kvinnors fertilitet, kvinnor ska inte vänta för länge med barn etc. Men varför pratar vi inte om män...
15 16 17
Svar
332
· Visningar
24 559
Senast: Tassetass
·
Relationer Hej! Jag skriver under nytt konto för att slippa bli igenkänd. Jag har varit tillsammans med samma man i närmare 30 år och har under...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
20 895
Senast: Tufs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp