Hur länge vågar man vänta?

[AraSlei]

I alla fall i min umgängeskrets är det ENORM skillnad på relationen mellan pappa och barn där mamman valt att inte helamma/inte kunde helamma.
Det handlar nog inte bara om att papporna som har dålig relation med sina barn är dåliga på att ta initiativ och lämpar över allt på mamman, utan lika mycket om att mammorna tycker att "det går ju så smidigt att trösta med bröstet" i stället för att pappan ska komma på ett eget sätt. I de familjerna där båda föräldrarna skött maten första året så gör barnet ingen skillnad på mamma och pappa.

Jag ser verkligen det som en potentiell fälla att helamma. Kanske främst för att jag är orolig att hamna i rollen som begränsande mot min partner i hans papparoll, snarare än att jag är orolig för att han inte ska vilja lägga lika mycket tid på barnet som jag.

 

[Energi]

F

Förlåt men varför skriver du hen ? är väl bara en hon som kan få barn

Även män kan få barn. Tipsar om att läsa på om transpersoner.

 

[inverterad]

Jag tänker på er som skriver att pappa kan natta. Jag gissar att ni inte hade barn som enbart somnar vid amning? Min dotter har haft en lååång period där hon i princip enbart somnar vid bröstet och vaknar så fort jag lägger med henne eller inom 15 min efteråt. Det är svårt att dela på nattningen/omsövningen då. Hade vi flaskmatat mer regelbundet hade vi ju kunnat dela mer även på nätterna. Så för oss är verkligen amningen ett hinder för jämställdhet.

 

[mandalaki]

Oj, tack!

Men det är så bra för du sätter verkligen fingret på vad som är svårt. Du sätter fingret på vad som behövs - pappan tar fler föräldradagar - och på den heliga kon amning, du vågar säga att den är en puck man måste hantera om man vill aträva mot jämställdhet.
Och du fattar att ni antagligen inte är 100 proc jämställda men att ni gör vad ni kan för att nå åt det hållet. Det är vackert så. Och väldigt trovärdigt. Folk som påstår att de är jämställda föräldrar tror jag annars sällan på förrän motsatsen är bevisad.

 

[Ray]

Jag tänker på er som skriver att pappa kan natta. Jag gissar att ni inte hade barn som enbart somnar vid amning? Min dotter har haft en lååång period där hon i princip enbart somnar vid bröstet och vaknar så fort jag lägger med henne eller inom 15 min efteråt. Det är svårt att dela på nattningen/omsövningen då. Hade vi flaskmatat mer regelbundet hade vi ju kunnat dela mer även på nätterna. Så för oss är verkligen amningen ett hinder för jämställdhet.

Men är jämställdhet verkligen beroende av mm rättvisa i att man gör varje grej lika mycket i alla delar av livet? Låter jobbigt för er båda men en jämställd lösning är väl att han får göra mer av allt annat eftersom du är trött och inte får sova? Och att när denna fasen är över får han ta fler nätter?

 

[inverterad]

I alla fall i min umgängeskrets är det ENORM skillnad på relationen mellan pappa och barn där mamman valt att inte helamma/inte kunde helamma.
Det handlar nog inte bara om att papporna som har dålig relation med sina barn är dåliga på att ta initiativ och lämpar över allt på mamman, utan lika mycket om att mammorna tycker att "det går ju så smidigt att trösta med bröstet" i stället för att pappan ska komma på ett eget sätt. I de familjerna där båda föräldrarna skött maten första året så gör barnet ingen skillnad på mamma och pappa.

Jag ser verkligen det som en potentiell fälla att helamma. Kanske främst för att jag är orolig att hamna i rollen som begränsande mot min partner i hans papparoll, snarare än att jag är orolig för att han inte ska vilja lägga lika mycket tid på barnet som jag.

Amningen är ju så mycket mer än mat. Tröst, värme, närhet. Ska en väga upp för det band som amningen skapar så krävs det MYCKET jobb. Jag har faktiskt svårt att se att det skulle gå om inte partner tar föräldraledigt/är hemma mer än de obligatoriska tre månaderna till exempel. Och ju mindre partner är hemma ensam med bebis, desto mer jobb och mer tid och engagemang tar det för partner att bli primärförälder på samma sätt. Inte alla män lägger ner den tiden.

 

[Lena Furberg]

Hur vanligt tror du att det här är? Seriöst nu alltså.

Jag har faktiskt ingen aning (eller...?) hur den stora bilden ser ut. Men jag HAR erfarenhet av pappor, förutom min egen man, som verkligen fixar att trösta sina bebisar lika väl som mammorna gör. Utan bröst ;-) Och jag tycker, personligen, inte att just amningen borde få vara helt avgörande när det gäller jämlikhet i det stora, i föräldraskapet. Men, som jag sa, i vårt fall hjälpte det givetvis att vi båda jobbar hemifrån och båda var på plats hela tiden (nästan).

 

[AraSlei]

Amningen är ju så mycket mer än mat. Tröst, värme, närhet. Ska en väga upp för det band som amningen skapar så krävs det MYCKET jobb. Jag har faktiskt svårt att se att det skulle gå om inte partner tar föräldraledigt/är hemma mer än de obligatoriska tre månaderna till exempel. Och ju mindre partner är hemma ensam med bebis, desto mer jobb och mer tid och engagemang tar det för partner att bli primärförälder på samma sätt. Inte alla män lägger ner den tiden.

Ja, men får inte bebisar detsamma från en pappa som flaskmatar dem i famnen? Tröst, värme, närhet? Plus mat då.

Jag tänker specifikt på en familj som jag verkligen tycker har lyckats med att båda föräldrarna är primärföräldrar. Pappan har inte tagit ut jättemycket föräldraledighet, så de är egentligen inte särskilt jämställda ur den synvinkeln, men han har tog en dag i veckan första halvåret och sedan tre månader ensam när barnet var dryga året.
Dock börjar han jobbet tidigt och är hemma vid 15-tiden, och från det hade han barnet ensam 3-4 timmar beroende på hur länge mamman var i stallet. Under kvällen tog han också det största ansvaret för bebis även om båda var hemma.
Barnet har fått väldigt mycket mer tid med sin pappa än vad jag tror är vanligt, och att mamman inte var bunden till att amma var och varannan timme tycker de själva har gjort den stora skillnaden.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har faktiskt ingen aning (eller...?) hur den stora bilden ser ut.

Jag tänker att alla studier på jämställdhet pekar lite åt samma håll. Det vill säga: mödrar tar större ansvar för barn och hem. Män stressar ner när de kommer hem, kvinnors stressnivåer går istället upp.

Hur fina undantagen än är säger de ingenting om den stora bilden.

 

[Ray]

Jag tänker att alla studier på jämställdhet pekar lite åt samma håll. Det vill säga: mödrar tar större ansvar för barn och hem. Män stressar ner när de kommer hem, kvinnors stressnivåer går istället upp.

Hur fina undantagen än är säger de ingenting om den stora bilden.

Men visar inte undantagen att det är möjligt och att den stora bilden finns bara för att folk inte ser just möjligheterna? Och att det gäller både män och kvinnor?

 

[Raderad medlem 6459]

Men visar inte undantagen att det är möjligt och att den stora bilden finns bara för att folk inte ser just möjligheterna? Och att det gäller både män och kvinnor?

Jag tänker att när folk säger "äsch det går så bra så" så invaggar man kvinnor i falsk trygghet. De lugnas med att det kommer att lösa sig av sig självt, trots att ingenting pekar på det.

Inlägg som @inverterad s är en annan sak - hon ger konkreta råd för hur man kan tänka för att undvika fallgroparna.

 

[ako]

Det är inget jag

I alla fall i min umgängeskrets är det ENORM skillnad på relationen mellan pappa och barn där mamman valt att inte helamma/inte kunde helamma.
Det handlar nog inte bara om att papporna som har dålig relation med sina barn är dåliga på att ta initiativ och lämpar över allt på mamman, utan lika mycket om att mammorna tycker att "det går ju så smidigt att trösta med bröstet" i stället för att pappan ska komma på ett eget sätt. I de familjerna där båda föräldrarna skött maten första året så gör barnet ingen skillnad på mamma och pappa.

Jag ser verkligen det som en potentiell fälla att helamma. Kanske främst för att jag är orolig att hamna i rollen som begränsande mot min partner i hans papparoll, snarare än att jag är orolig för att han inte ska vilja lägga lika mycket tid på barnet som jag.

Det är inget jag känner igen från varken vårt trebarnsliv eller bekantas. Låter mer som en dålig ursäkt från pappans sida. Det finns synnerligen mycket nyttigt att göra som man inte behöver bröst till, och amning i sig har ju fördelar för barnet (fördelarna finns kvar även om man blandar bröst o flaska / ers).

 

[inverterad]

Men det är så bra för du sätter verkligen fingret på vad som är svårt. Du sätter fingret på vad som behövs - pappan tar fler föräldradagar - och på den heliga kon amning, du vågar säga att den är en puck man måste hantera om man vill aträva mot jämställdhet.
Och du fattar att ni antagligen inte är 100 proc jämställda men att ni gör vad ni kan för att nå åt det hållet. Det är vackert så. Och väldigt trovärdigt. Folk som påstår att de är jämställda föräldrar tror jag annars sällan på förrän motsatsen är bevisad.

Nej, vi är inte i mål, men vi jobbar på det. Det där att en delar målet med jämställd relation med sin partner är så sjukt viktigt, för annars är det helt omöjligt att nå dit. Så mycket som vi pratat, tänkt och reflekterat kring detta innan och nu efter barn, jag och min partner, och ÄNDÅ kräver det ständigt jobb för att inte trilla dit igen, även om det blir lättare ju äldre barnet blir. Så jämställdhet är inte något som sker automatiskt och jag kommer förhålla mig skeptisk till alla som säger att det är lätt. Aldrig i helvete att det är lätt för någon! Jag tror helt enkelt inte på det.

Om inte min partner hade tagit föräldradagar redan i början (jag kommer ta ut tre månader och han kommer ta ut resten, och han började som sagt redan när barnet var 3 månader gammalt) så tror jag inte jag hade stått ut. Åtminstone hade vi inte varit på en sån bra plats som vi är på nu. Det hade helt enkelt tagit för lång tid för honom att komma ikapp för att jag skulle ha kunnat stå ut med det såpass länge.

Jag önskar att nån hade varnat mig lite för de här sakerna rent konkret. Jag och partner förstod ju själva det där med föräldradagarna, men amning och sånt där - att det kan vara en fallgrop och hur en motverkar suget ner i fällan. Då hade jag kanske inte behövt vara så arg och besviken som jag har varit i perioder.

 

[inverterad]

Men är jämställdhet verkligen beroende av mm rättvisa i att man gör varje grej lika mycket i alla delar av livet? Låter jobbigt för er båda men en jämställd lösning är väl att han får göra mer av allt annat eftersom du är trött och inte får sova? Och att när denna fasen är över får han ta fler nätter?

Problemet är inte vem som gör hur mycket, utan VAD och HUR. Om jag känner mig låst av barnet, vilket jag gör i perioder, och om partner ska få en bra och nära relation med barnet vilket vi båda vill, så hjälper det ju bara marginellt att partner diskar (vilket han förstås gör). Det är ju med barnet partner ska vara för att ge mig avlastning i just det fallet och bygga sin relation med sin dotter. På dagarna går det superbra och jag skulle säga att vi båda är primärföräldrar på samma villkor. På nätterna är det dock bara jag vilket i perioder känns slitigt för mig. ÄVEN om jag vet att det är en kort period av livet och yadayada.

 

[inverterad]

Ja, men får inte bebisar detsamma från en pappa som flaskmatar dem i famnen? Tröst, värme, närhet? Plus mat då.

Jag tänker specifikt på en familj som jag verkligen tycker har lyckats med att båda föräldrarna är primärföräldrar. Pappan har inte tagit ut jättemycket föräldraledighet, så de är egentligen inte särskilt jämställda ur den synvinkeln, men han har tog en dag i veckan första halvåret och sedan tre månader ensam när barnet var dryga året.
Dock börjar han jobbet tidigt och är hemma vid 15-tiden, och från det hade han barnet ensam 3-4 timmar beroende på hur länge mamman var i stallet. Under kvällen tog han också det största ansvaret för bebis även om båda var hemma.
Barnet har fått väldigt mycket mer tid med sin pappa än vad jag tror är vanligt, och att mamman inte var bunden till att amma var och varannan timme tycker de själva har gjort den stora skillnaden.

Jo, visst, flaskmatar båda föräldrarna så skulle jag gissa att det är mycket lättare för partner att bli förälder på riktigt. Då matar ju båda på lika villkor. Men om mamman ammar när hon är hemma (dvs som i mitt fall, barnet (som liten) ville vara vid bröstet hela tiden, sover där, tankar närhet, myser, snuttar, äter emellanåt, osv) och pappan matar med flaska, så blir det ju inte alls samma sak. Då spelar man på två olika planhalvor. Det krävs mycket mer jobb då från pappans sida (ligga hud mot hud, vagga, vyssja, gulla, krama, osv osv osv, plus att dessutom möta andra behov som byta blöjor. bada, leka, osv) för att motsvara amningens alla funktioner.

Tid med båda föräldrarna är ju vad som krävs för att något av det här ska vara möjligt. Har en möjlighet att vara hemma utan att ta föräldradagar som i ditt fall så finns ju goda möjligheter till närhet mellan pappa och barn.

 

[Tora]

Amningen är ju så mycket mer än mat. Tröst, värme, närhet. Ska en väga upp för det band som amningen skapar så krävs det MYCKET jobb. Jag har faktiskt svårt att se att det skulle gå om inte partner tar föräldraledigt/är hemma mer än de obligatoriska tre månaderna till exempel. Och ju mindre partner är hemma ensam med bebis, desto mer jobb och mer tid och engagemang tar det för partner att bli primärförälder på samma sätt. Inte alla män lägger ner den tiden.

Inte alla män lägger ner den tiden. Där har du problemet. Inte själva amningen.
Där är den stora ojämställdheten.

 

[Saril]

Angående det här med jämställdhet.

Jag tror inte att amning/flaskning är det viktigaste. Jag tror att det är viktigare hur man väljer att lägga upp föräldraledigheten och att partnern/pappan får tid att ta fullt ansvar för bebis helt utan mammans inblandning mellan matstunderna. Det är en helt ny person man ska lära känna och man måste hitta sina egna strategier så inte allt ansvar faller på en person.

Att lägga upp föräldraledigheten på så vis att pappan börjar arbeta heltid efter två veckor medan mamman är hemma på heltid tror jag är ett "bra" sätt att cementera rollen där mamman får ta yttersta ansvar för bebis även när pappan är hemma.

Att vara hemma tillsammans länge efter att bebis är född (3-4 månader tänker jag mig - bebisens första tre månader brukar kallas för graviditetens fjärde trimester av en anledning) tror jag är jättenyttigt för att även den framtida relationen ska vara jämställd.

Sen är det förstås jätteviktigt att diskutera och dela på ansvaret redan under graviditeten så det inte bara är mamman som funderar på allt som kommer. Som diskuterats tidigare så är det ju framför allt planering som gärna gör relationen ojämställd.

 

[Tora]

Jo, visst, flaskmatar båda föräldrarna så skulle jag gissa att det är mycket lättare för partner att bli förälder på riktigt. Då matar ju båda på lika villkor. Men om mamman ammar när hon är hemma (dvs som i mitt fall, barnet (som liten) ville vara vid bröstet hela tiden, sover där, tankar närhet, myser, snuttar, äter emellanåt, osv) och pappan matar med flaska, så blir det ju inte alls samma sak. Då spelar man på två olika planhalvor. Det krävs mycket mer jobb då från pappans sida (ligga hud mot hud, vagga, vyssja, gulla, krama, osv osv osv, plus att dessutom möta andra behov som byta blöjor. bada, leka, osv) för att motsvara amningens alla funktioner.

Tid med båda föräldrarna är ju vad som krävs för att något av det här ska vara möjligt. Har en möjlighet att vara hemma utan att ta föräldradagar som i ditt fall så finns ju goda möjligheter till närhet mellan pappa och barn.

Det finns flera i min närhet som bara flaskmatar. Trots det är det kvinnan som är hemma först och tar den längsta (all) föräldraledighet. Trots att jag har helammat så är jag och min man mycket mer jämställda än vad de som inte ammat alls (eller delammat).

Hade inte jag ammat mina barn så hade jag och min man delat jämt på föräldraledigheten efter de två första veckorna.
Eftersom jag ammade nu så fick jag vara ledig först.

 

[inverterad]

Inte alla män lägger ner den tiden. Där har du problemet. Inte själva amningen.
Där är den stora ojämställdheten.

Ja? Det är ju det jag har sagt hela tiden. Delvis på grund av detta är amningen en potentiell jämställdhetsfälla om en inte är jäkligt vaksam.

 

[Saril]

Inte alla män lägger ner den tiden. Där har du problemet. Inte själva amningen.
Där är den stora ojämställdheten.

Precis vad jag vill få fram, det viktiga är att pappan verkligen lägger ner tid och energi på att få det att fungera. Och att mamman låter pappa och bebis hitta sina egna rutiner.

Jag är så långsam på att skriva mina inlägg så jag hamnar lite sist på bollen märker jag