Hur länge vågar man vänta?

[Tora]

Ja? Det är ju det jag har sagt hela tiden. Delvis på grund av detta är amningen en potentiell jämställdhetsfälla om en inte är jäkligt vaksam.

Nej problemet är inte amningen i sig utan partnern.
Om man tror att man automatiskt blir mer jämställd eller helt jämställd bara för att man kan dela på matningen från början så lurar man sig själv.

Jag har par i min bekantskapskrets som säger att vi är så jämlika för att vi kan/kunde dela på matningen från början.
Men trots det så när vi äntligen har en tjejkväll så likväl ringer deras män flera gånger under kvällen för att fråga om ditten och datten. Min man som har fyra barn ringer inte en enda gång.

 

[mandalaki]

Jo, visst, flaskmatar båda föräldrarna så skulle jag gissa att det är mycket lättare för partner att bli förälder på riktigt. Då matar ju båda på lika villkor. Men om mamman ammar när hon är hemma (dvs som i mitt fall, barnet (som liten) ville vara vid bröstet hela tiden, sover där, tankar närhet, myser, snuttar, äter emellanåt, osv) och pappan matar med flaska, så blir det ju inte alls samma sak. Då spelar man på två olika planhalvor. Det krävs mycket mer jobb då från pappans sida (ligga hud mot hud, vagga, vyssja, gulla, krama, osv osv osv, plus att dessutom möta andra behov som byta blöjor. bada, leka, osv) för att motsvara amningens alla funktioner.

Tid med båda föräldrarna är ju vad som krävs för att något av det här ska vara möjligt. Har en möjlighet att vara hemma utan att ta föräldradagar som i ditt fall så finns ju goda möjligheter till närhet mellan pappa och barn.

Precis. Amningen är en av de faktorer som ger mamman ett biologiskt försprång. Det kräver aktivt arbete för pappan att komma ikapp det. Men #inteallamän gör det jobbet. Majoriteten verkar inte göra det.

 

[Badger]

Hur vanligt tror du att det här är? Seriöst nu alltså.

Jag tror ju att det är ovanligt, men jag tror att det inte är omöjligt. Dvs håller med alla andra om att man kan påverka lite.

 

[inverterad]

Det finns flera i min närhet som bara flaskmatar. Trots det är det kvinnan som är hemma först och tar den längsta (all) föräldraledighet. Trots att jag har helammat så är jag och min man mycket mer jämställda än vad de som inte ammat alls (eller delammat).

Hade inte jag ammat mina barn så hade jag och min man delat jämt på föräldraledigheten efter de två första veckorna.
Eftersom jag ammade nu så fick jag vara ledig först.

Om du läste mitt första inlägg i tråden så listade jag en hel radda saker som en ska fundera på om en vill ha ett jämställt förhållande efter barn. Amning är en av de sakerna, men jag nämnde en hel rad andra saker också.

 

[inverterad]

Nej problemet är inte amningen i sig utan partnern.
Om man tror att man automatiskt blir mer jämställd eller helt jämställd bara för att man kan dela på matningen från början så lurar man sig själv.

Jag har par i min bekantskapskrets som säger att vi är så jämlika för att vi kan/kunde dela på matningen från början.
Men trots det så när vi äntligen har en tjejkväll så likväl ringer deras män flera gånger under kvällen för att fråga om ditten och datten. Min man som har fyra barn ringer inte en enda gång.

Amningen är en potentiell jämställdhetsfälla som en ska reflektera över, liksom föräldradagar, planering och ansvar, och en del andra saker. Som jag har skrivit ett antal gånger nu.

 

[Tora]

Precis. Amningen är en av de faktorer som ger mamman ett biologiskt försprång. Det kräver aktivt arbete för pappan att komma ikapp det. Men #inteallamän gör det jobbet. Majoriteten verkar inte göra det.

Fast de par i min närhet som delat på matningen är inte mer jämställda än gemen man. Mamman har tagit den största delen av föräldraledigheten och är den som vabbar mest. Det är även hon som gått ner i arbetstid. Fast de har delat på matningen från början.

 

[Tora]

Amningen är en potentiell jämställdhetsfälla som en ska reflektera över, liksom föräldradagar, planering och ansvar, och en del andra saker. Som jag har skrivit ett antal gånger nu.

Men man blir inte automatiskt mer jämställd bara för att man kan dela på matningen. Vilket du får det att låta som.

 

[Hogstorp]

vänta inte för länge är mitt tips!
pga partnerbyte har jag inte kunnat försöka få barn förrän vid 33 års ålder, nu fyller jag 35 i år och nada händer.. utredningen startar imorgon, lite nervöst är det allt men jag vill ändå veta varför det inte blir några barn...

 

[inverterad]

Men man blir inte automatiskt mer jämställd bara för att man kan dela på matningen. Vilket du får det att låta som.

Men det har jag ju aldrig sagt. Jag har sagt att amningen är EN potentiell fälla. Av många fällor som en bör reflektera över. Och det kräver jobb av båda parter, och medvetenhet, för att inte falla i dem.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag håller inte med om resonemanget att amning försvårar jämställhet.

Enligt min erfarenhet är jämställdhet, och också amning, främst en fråga om social tillhörighet, eller klass om man så vill, men har ingen direkt orsak-verkan-relation sinsemellan.

De flesta i mitt umgänge har ammat mer eller mindre enligt rekommendationerna, dvs helamning nästan ett halvår men har också delat väldigt lika på föräldraledighet och lever enligt min uppfattning förmodligen mer jämställt än genomsnittet; dvs Papporna är ansvarstagande, hämtar lika mycket på förskolan, köper presenter till kalas, osv.

De i min bekantskapskrets som inte lever särskilt jämställt däremot, har heller inte ammat.

Resonemanget att amning försvårar jämställdhet kan alltså inte riktigt appliceras i de kretser där jag rör mig.

Det finns ett undantag. Det är en familj där mamman, som liksom pappan är väldigt mån om att leva jämställt, ammar sin treåring. Där är mamman det enda som duger och den enda som kan trösta, vilket leder till att pappan är och känner sig rätt utestängd.

 

[Hyacinth]

Problemet är inte vem som gör hur mycket, utan VAD och HUR. Om jag känner mig låst av barnet, vilket jag gör i perioder, och om partner ska få en bra och nära relation med barnet vilket vi båda vill, så hjälper det ju bara marginellt att partner diskar (vilket han förstås gör). Det är ju med barnet partner ska vara för att ge mig avlastning i just det fallet och bygga sin relation med sin dotter. På dagarna går det superbra och jag skulle säga att vi båda är primärföräldrar på samma villkor. På nätterna är det dock bara jag vilket i perioder känns slitigt för mig. ÄVEN om jag vet att det är en kort period av livet och yadayada.

Alltså, jag diskade ju hellre bara för att få vara utan barn i knät en stund.
Jag hade blivit galen på om partnern hade gjort allt annat då jag kunde sitta med avkomman, jag ville ju ta en promenad själv, få kissa ifred, ta långa duschar.

Vi var hemma båda väldigt mycket, det blir nog lika denna gång.

 

[Badger]

Amningen är ju så mycket mer än mat. Tröst, värme, närhet. Ska en väga upp för det band som amningen skapar så krävs det MYCKET jobb. Jag har faktiskt svårt att se att det skulle gå om inte partner tar föräldraledigt/är hemma mer än de obligatoriska tre månaderna till exempel. Och ju mindre partner är hemma ensam med bebis, desto mer jobb och mer tid och engagemang tar det för partner att bli primärförälder på samma sätt. Inte alla män lägger ner den tiden.

Fast att pappan ska vara hemma mer än de obligatoriska tre månaderna är väl helt självklart eller?

Ca hälften är väl vad som är normalt om man vill sträva mot ett försök av jämställdhet. Dvs hälften i riktig tid inte hälften i uttagna dagar (tex mamman tar ut varannan dag och pappan varje). (obs skrev cirka hälften, inte precis hälften).

 

[inverterad]

Fast att pappan ska vara hemma mer än de obligatoriska tre månaderna är väl helt självklart eller?

Ca hälften är väl vad som är normalt om man vill sträva mot ett försök av jämställdhet. Dvs hälften i riktig tid inte hälften i uttagna dagar (tex mamman tar ut varannan dag och pappan varje). (obs skrev cirka hälften, inte precis hälften).

Självklart att pappan tar mer än sina tre månader? Oj, nej, det skulle jag verkligen inte säga. Jämställdhetsbonusen tas ju bort eftersom den inte givit effekt. Folk delar fortfarande inte på föräldraledigheten i särskilt stor grad. Sen tar papporna ofta ut föräldradagar när barnet är ganska gammalt. Det försvårar också för jämställdheten. Det är skillnad på att vara hemma med en 3-månaders eller en 9-månaders.

 

[Lyraolissy]

Lägg ner. män kan inte få barn. Punkt slut.

Även män kan få barn. Tipsar om att läsa på om transpersoner.

 

[inverterad]

Alltså, jag diskade ju hellre bara för att få vara utan barn i knät en stund.
Jag hade blivit galen på om partnern hade gjort allt annat då jag kunde sitta med avkomman, jag ville ju ta en promenad själv, få kissa ifred, ta långa duschar.

Vi var hemma båda väldigt mycket, det blir nog lika denna gång.

Vi har också varit hemma tillsammans mycket. Nu är partner hemma på i princip heltid, och jag är hemma ca 50 % (men jobbar hemifrån en del av den tiden). Men det var vi från början och det blev ändå inte någon stor förbättring förrän jag började jobba och alltså inte var tillgänglig alls.

 

[inverterad]

Jag tänker att det verkar som om det finns väldigt olika syn på vad som är ett jämställt förhållande. Jag kan omöjligen tänka mig att vi alla pratar om samma sak när vi säger det. Det är inte på nivån att partner diskar och lagar mat och städar hälften av gångerna, liksom. Hade jag nöjt mig med det hade vi varit suuuuuuuperjämställda hela tiden.

 

[Hyacinth]

Vi har också varit hemma tillsammans mycket. Nu är partner hemma på i princip heltid, och jag är hemma ca 50 % (men jobbar hemifrån en del av den tiden). Men det var vi från början och det blev ändå inte någon stor förbättring förrän jag började jobba och alltså inte var tillgänglig alls.

Det är nästan en förutsättning känner jag också.
Jag måste vara hemifrån och lite otillgänglig.
Ska bli mycket spännande att se hur det blir denna vända. Vi bör ju ha lärt oss något.

 

[Pontevecchio]

Alltså jag hade aldrig funderat över barn innan. Satsade på annat och tänkte att ska jag ha barn så får de bli när jag är runt 40 eller så har jag bara massa hästar istället.

Så blev jag oplanerat gravid 2014 (24 år gammal då) och kände bara att jag faktiskt ville. Men pappan ville inte så han tvingade mig göra abort. Kände då att jag absolut vill ha barn, i framtiden( tänk tio år framåt). Satte in spiral under hösten 2014 som antagligen trillade ut lika fort för våren 2015 blev jag gravid med min sambo (inte samma som puckot) och vi ville båda behålla och det är det bästa vi gjort. Jag är glad över att jag är såpass ung ändå för jag orkar hur mycket som helst. Kan jobba, driva företag, ta hand om barn och hem (vi delar väldigt lika på allt, väldigt jämställda), träna osv. Hade nog inte orkat det om jag var 10 år äldre.

Hästen fick stryka på foten men det är mest för att jag var trött på den. Hade jag haft en jag tyckte mer om hade jag behållt hästen och löst det. Kommer köpa ny om några år (ska spara ihop till en riktigt bra först).

Iaf, jag kände ingen längtan alls innan. Inte förrens jag faktiskt blev gravid.

Asså.. man blir inte senil efter 30. Jag har chefsjobb (mer än heltid), 2 hästar, 1 barn och lägger en del tid på pendling. Man orkar även vid 35. Vid 20 är folk som latast tycker jag.

 

[Tora]

Men det har jag ju aldrig sagt. Jag har sagt att amningen är EN potentiell fälla. Av många fällor som en bör reflektera över. Och det kräver jobb av båda parter, och medvetenhet, för att inte falla i dem.

Om nu inte flaskmatning automatiskt leder till att mannen tar ut lika mycket föräldradagar som kvinnan på vilket sätt är då amningen en potentiell fälla?

Jag tror snarare att sanningen gen ligger i det du skrev förut nämligen att männen inte orkar. Där ligger problemet. Inte amningen i sig.

 

[Badger]

Fast de par i min närhet som delat på matningen är inte mer jämställda än gemen man. Mamman har tagit den största delen av föräldraledigheten och är den som vabbar mest. Det är även hon som gått ner i arbetstid. Fast de har delat på matningen från början.

Undrans om inte de är lite ovanliga ändå. Rent statistiskt sett så verkar Sveriges befolkning vabba ungefär jämförbart mycket, män och kvinnor. Nu har jag inte siffrorna, de flög förbi och jag var förvånad.