Fast är "snäll" verkligen rätt ord då? Inte typ otillgänglig, avstängd, svårläst eller typ blyg bättre beskrivande?
Fast ger det något att analysera mitt ordval också och vilken beskrivning jag ger av mänskan? Eftersom jag träffat mänskan så anser jag nog att jag har tolkningsföreträde på att ange henne som just snäll
Jag tycker bara att det blir svårt när min egen tolkning av ordet är en postitiv egenskap och din egen också verkar vara det, medan du inte beskrivit att den är personen är särskilt snäll... bara... ingenting alls egentligen. Förutom då att hon kanske inte ville lämna dig ensam vid bordet. Det är ju rätt snällt, eller i alla fall omtänksamt kanske.
Är det något fel i att fokusera på att lära sig att hantera en person man MÅSTE träffa eftersom man vill umgås med andra personer i samma bekantskapskrets? Alternativen är att
Och jag tror att den bästa lösningen finner du i svaret på varför du retar dig, varför du har så stort fokus på henne. Gör man det kanske man finner att det egentligen är bagateller och det gör det mycket lättare att strunta i dem.
Din lösning, den funkar definitivt inte för mig
Fungerar det inte att bara fokusera på alla andra människor i gruppen och ha minimala interaktioner? Människan verkar ju inte vara kontaktsökande.
Jag har också svårt för ordet snäll, men jag tycker egentligen av det är en viktig egenskap.
Jag har en kollega som säger om sig själv att hen är "snäll, men rak och ärlig", och är något av den mest oförskämda människa som jag träffat.
Det är väl egentligen inte direkt det du tänker på, men det är precis som om personen tror att om hen benämner sig som snäll så kan man säga vad som helst efter det.
Det finns väl ingen egenskap som förblir positiv när den liksom tar över och dras till sin spets?Jag tycker bara att det blir svårt när min egen tolkning av ordet är en postitiv egenskap och din egen också verkar vara det, medan du inte beskrivit att den är personen är särskilt snäll... bara... ingenting alls egentligen. Förutom då att hon kanske inte ville lämna dig ensam vid bordet. Det är ju rätt snällt, eller i alla fall omtänksamt kanske.
Jag förstår bara inte vad som gör människan så snäll så att det stör.
Oavsett verkar ni ju ha klarat av umgänget okej!
Nu har du läst massor och anstränger dig uppenbarligen hårt att tolka mig så elakt som möjligt.
Är ni så många som typ 6 som jag tror du skrev kan man ju faktiskt fokusera på de andra i gruppen tänker jag. Jag stör mig jätteofta på personer så jag förstår helt sin känsla. Samtidigt vet jag att personer jag stört mig otroligt på ibland kan ”växa på mig” igen, dvs att har jag stört mig färdigt kan jag uppskatta dem otroligt för en del av deras egenskaper igen, så jag försöker att bara inte agera på det, vara trevlig men inte inbjudande till djupare konversation/relation och andas djupt. Det är dumt att bränna broar, och det låter ju som du iaf tidigare funkade helt ok med personen. Är det bara händelsen med din bror som gör att du stör dig så mycket nu kanske du t.o.m. kan ta upp det med henne, att det inte kändes bra för dig när hon sa så, så kanske hon tänker efter lite i kommunikationen med dig, det bästa om något skurit sig är ju ofta att vara ärlig utan att vara otrevlig, och kommunicera. Eller så kan man låta bli och bara blunda om det är någon man inte har i sin vardag
Nu har du läst massor och anstränger dig uppenbarligen hårt att tolka mig så elakt som möjligt.
Vad vann du på det?
Mår du bättre nu?
Känner du dig som en bättre människa?
Tack för ditt stöd...... eller nåt
Fast jag ber om råd om hur JAG ska hantera en person som jag har svårt för och du, precis som andra, som inte förstår problemet envisas ändå med att svara varpå svaren mer eller mindre går ut på hur hemsk jag är blandat med lite hån för att jag inte kan hantera detta. Vad i hela friden tillför det tråden? Vad är syftet med det, om syftet nu inte är att trycka ner och förringa?
