Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[Grazing]

Jag hade också tyckt det varit gränslöst, kommentaren om din bror. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det hade retat mig också. Att se efter sina närstående är en så basal självklarhet för mig, inget man vinner snällhetspoäng på.

Det är definitivt ingen självklarhet..

 

[Sel]

I vilken situation kan det bli en diskussion om man vill ha kaffet svart istället för med mjölk? Helt ärligt!

Folk kan ha Väldigt starka åsikter om hur, var, när eller vilket kaffe ska drickas. Men visst, det var kanske ett dåligt exempel. Jag menar mest att ibland orkar i alla fall jag inte krångla till det och då gör man som de andra gör bara.

 

[Lingon]

Folk kan ha Väldigt starka åsikter om hur, var, när eller vilket kaffe ska drickas. Men visst, det var kanske ett dåligt exempel. Jag menar mest att ibland orkar i alla fall jag inte krångla till det och då gör man som de andra gör bara.

Om någon har en åsikt om jag har mjölk eller inte i mitt te/kaffe så hade jag blivit riktigt sur. Det får väl var och en bestämma själv...

 

[Saeta]

Om någon har en åsikt om jag har mjölk eller inte i mitt te/kaffe så hade jag blivit riktigt sur. Det får väl var och en bestämma själv...

Men det handlar väl inte specifikt om dig och ditt kaffedrickande, utan om just fenomenet ”mjölk eller inte” i kaffet? Tror knappast att speciellt många diskuterar personliga andras val

 

[Lingon]

Men det handlar väl inte specifikt om dig och ditt kaffedrickande, utan om just fenomenet ”mjölk eller inte” i kaffet? Tror knappast att speciellt många diskuterar personliga andras val

Jag förstår överhuvudtaget varför någon skulle ha någon åsikt om hur andra dricker sitt te/kaffe. Så till den grad att någon känner att hen måste dölja sin preferens. Det är inget kontroversiellt ämne direkt.

 

[Cattis_E]

Har tyvärr inte läst alla inlägg (förlåt, men hjärnan är mos just nu).
Intressant att sådan snällhet eller vad man ska kalla det kan upplevas åtminstone som ett sätt att få människor att vara mer tillmötesgående och anpassa sig på ett sätt som inte är normalt för dem. Medvetet eller omedvetet.
Det har aldrig fallit mig in att det skulle vara nåt sånt
Det är något jag kanske kan fundera vidare på när hjärnan är i form att reflektera.

Och nej jag är inte sådär överdrivet snäll, jag är så att säga "på andra sidan" precis som @Shaggy. Som tur kan jag ofta helt undvika att träffa denna person.

 

[Mia_R]

Jag förstår överhuvudtaget varför någon skulle ha någon åsikt om hur andra dricker sitt te/kaffe. Så till den grad att någon känner att hen måste dölja sin preferens. Det är inget kontroversiellt ämne direkt.

Personen kan vara blyg och vill inte ställa till med besvär?

 

[Sel]

Jag förstår överhuvudtaget varför någon skulle ha någon åsikt om hur andra dricker sitt te/kaffe. Så till den grad att någon känner att hen måste dölja sin preferens. Det är inget kontroversiellt ämne direkt.

Det var som sagt bara ett exempel och kanske inte det bästa. Ibland gitter man helt enkelt inte vara den som är avig eller extra mycket till besvär. Det är ju också ett aktivt val - men oftast när man ( i alla fall jag) säger att det inte spelar någon roll är det för att det just inte spelar någon roll.

 

[Cattis_E]

Om jag tolkar dig rätt så blir jag också vansinnig på sådana personer, och även jag känner att jag måste ”dämpa” min personlighet eftersom den andra typ blir kränkt av minsta lilla. Men det är framförallt för att det faktiskt blivit konflikter när jag bara är mig själv och gärna diskuterar saker, medans den andra personen tar illa upp för att jag inte lindar in mina åsikter eller uttalanden i hundra lager bomull.

Vet du att det faktiskt blir tokigt om du är dig själv? Eller är det mer ett antagande?

Det låter som du och jag är lite lika där.
Utom att jag då precis nyligen insett att sådana personer ska jag absolut undvika ha i min närhet och du verkar ha haft den insikten ett tag?
Det tycks bli tokigt om jag är mig själv med dem.
Har fått veta i efterhand ett par gånger också på ett mindre trevligt sätt.
Lika jobbigt när man trampat på tår eller sårat utan att ens märka det .

 

[Morces]

En 100 % beskrivning av mig. Nu förstår jag bättre.

Nu förstår jag bättre varför många tycks hata mig när jag försöker vara "snäll" och hjälpsam. Jag vill alla väl och blir utnyttjad. Mår jättedåligt av konflikter.

Mycket introvert och hatar stora grupper. Jag passar inte in.

Jag är "tyvärr'" också den här personen. Men å andra sidan ser jag inte det som något negativt utan jag har fått många fina vänner pga denna egenskapen av att vara genomsnäll och inte vilja ha konflikter. Tyvärr också upplevt utnyttjande pga detta.

Man blir den personen man är och ofta hänger barndomen ihop med det. Jag tror helt enkelt shaggy att du får gilla läget eller försöka kompromissa med dig själv om att antingen ge den här vänskapen en chans eller bara släppa den. Jag hade inte uppskattat att någon låtsas tycka om mig men som egentligen avskyr mig hänger med mig när denne inte vill det. Det är ju synd om henne eftersom hon tror att du gillar henne men så är det inte så.

Försök att inte hänga ensamma är mitt tips eftersom att du verkar må dåligt av det. Å det är ju inge bra.

 

[nullo-modo]

Jag själv är en sådan som inte bryr mig så mycket utan hänger på oavsett var och hur.
Angående att diskutera olika ämnen så kan jag säkert låta som jag inte har en åsikt. Vilket oftast inte stämmer utan jag har säkert en åsikt bara att jag inte vill eller orkar just nu eller med den personen /det sällskapet.

 

[Voeux]

Det är definitivt ingen självklarhet..

Nej det vet jag.

 

[Voeux]

Jag tror hela begreppet ”snäll” skaver för mig. Jag tänker att man antingen är en person som tycker om andra, bryr sig om andra och därmed också får egen vinning ur att vårda sina relationer. ”Snäll” för mig blir någonting påklistrat. Lite som ”jag är en snäll kille” grejen. Jag förstår att det bara är olika ord för samma sak, snäll är ju egentligen den finaste sak man kan vara. Men så som ordet ofta används så lirar det inte helt med mig.

 

[Pilot]

Jag tror hela begreppet ”snäll” skaver för mig. Jag tänker att man antingen är en person som tycker om andra, bryr sig om andra och därmed också får egen vinning ur att vårda sina relationer. ”Snäll” för mig blir någonting påklistrat. Lite som ”jag är en snäll kille” grejen. Jag förstår att det bara är olika ord för samma sak, snäll är ju egentligen den finaste sak man kan vara. Men så som ordet ofta används så lirar det inte helt med mig.

Jag har också svårt för ordet snäll, men jag tycker egentligen av det är en viktig egenskap.

Jag har en kollega som säger om sig själv att hen är "snäll, men rak och ärlig", och är något av den mest oförskämda människa som jag träffat.
Det är väl egentligen inte direkt det du tänker på, men det är precis som om personen tror att om hen benämner sig som snäll så kan man säga vad som helst efter det.

 

[Mirre]

I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt.
Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots detta så vet jag inget om henne eftersom hon inte verkar existera som egen tänkande och kännande individ. Vid de tillfällen jag träffat henne har hon aldrig uttryckt en egen åsikt utan hon följer alltid någon annan, jag vet alltså inte ens om hon vill dricka kaffe eller te.
För mig blir det här ett problem eftersom jag är en diskussionslysten person som vill stöta, blöta och analysera in absurdum. Jag har till och med uppfostrat min röda häst till att bli en vrång diskussionslysten kärring för att jag trivs med den typen av relationer. Helt plötsligt ska jag nu umgås med den här människan som är genomsnäll och aldrig gör annat än säger "ja". Jag vill mest skrika av frustration även om jag givetvis uppför mig och försöker vara trevlig.
Det hela blev väldigt jobbigt nu under sensommaren då jag träffade henne en dag tillsammans med lite annat folk i form av vänner och min bror. Min bror blev sjuk under det vi gjorde så han och jag gick hem till hans lägenhet tillsammans, jag vågade inte lämna honom ensam då han symptomen var mycket märkliga. När jag packade min bil för att åka hem så kom resten av sällskapet tillbaka och då säger den här människan "tack Shaggy för att du tog hand om "Kalle" på vägen hem". Jag höll på att explodera för för mig blir det så gränslöst att en person utifrån ska komma och berömma mig för min relation till min bror. Det är liksom min relation inte hennes och hon har inget med den att göra (personen är inte hans partner).
Där förstod jag mitt problem med henne. Hon är som sagt jättesnäll men hon försöker ta på sig att sköta allas känslor och förhindra konflikter. Det här sker antagligen för att hon är så osäker och inte vågar ta plats utan på så sätt försöker skapa en varm vänlig atmosfär där inga taggar existerar (dåligt förklarat).
Hur hanterar man en sådan här person? Jag måste träffa henne då och då och hon är ju inte elak utan vi passar bara inte ihop alls.
I nuläget så känner jag bara att jag måste utplåna mig själv till ett följsamt mähä för att inte riskera att ruska om hennes gyllene bur som hon byggt upp runt sig vilket gör att jag inte kan ha kul på dessa tillställningar.

Blir också tokig på sådana människor, trots att jag är en väldigt introvert person själv. Brukar funka bäst att bara hålla det på en neutral och lagom artig nivå. Prata om ytliga saker där det inte krävs så mycket egna åsikter och håll djupare diskussioner med de andra i sällskapet.

 

[Sel]

Jag har också svårt för ordet snäll, men jag tycker egentligen av det är en viktig egenskap.

Jag har en kollega som säger om sig själv att hen är "snäll, men rak och ärlig", och är något av den mest oförskämda människa som jag träffat.
Det är väl egentligen inte direkt det du tänker på, men det är precis som om personen tror att om hen benämner sig som snäll så kan man säga vad som helst efter det.

Rak och ärlig är också sådana ord som totalt förlorat mening eftersom det oftast används på just det sättet, jag vet inte om jag känner någon "rak" människa som också inkluderar snäll när de beskriver sig själva men jag tror vi menar samma typ av människa.
Snäll borde vara default setting hos de flesta vettiga medmänniskor egentligen, sedan använder ju TS "jättesnäll" i meningen att egenskapen gått till överdrift (enligt hens uppfattning i alla fall) och då tror jag också att jag förstår ungefär hur hen menar.


Inte bara till dig, jag svamlar nog lite.

 

[MiniLi]

Det låter som du och jag är lite lika där.
Utom att jag då precis nyligen insett att sådana personer ska jag absolut undvika ha i min närhet och du verkar ha haft den insikten ett tag?
Det tycks bli tokigt om jag är mig själv med dem.
Har fått veta i efterhand ett par gånger också på ett mindre trevligt sätt.
Lika jobbigt när man trampat på tår eller sårat utan att ens märka det .

Ja, men jag har haft en del sådana personer som varit svårt att undvika helt och som jag velat hålla sams med för andra människors skull, och det har fasen varit pest. Men jag håller mig borta från sådana personer så mkt jag bara kan

 

[Cattis_E]

Ja, men jag har haft en del sådana personer som varit svårt att undvika helt och som jag velat hålla sams med för andra människors skull, och det har fasen varit pest. Men jag håller mig borta från sådana personer så mkt jag bara kan

Min plan att göra detsamma framöver.

 

[vilde]

Nöden prövar vännen som det heter - det är hur man beter sig när det verkligen gäller som spelar roll, inte ytan man visar upp.

 

[Shaggy]

Detta håller jag verkligen med om. Jag som inte har den bästa sociala begåvningen behöver någon som är tydlig och ömsesidig för att stötta upp dynamiken. Med någon som jag bara upplever som en ogreppbar genomskinlig blobb kan jag inte hitta ett förhållningssätt, för att jag har inte en susning om vad det är jag ska förhålla mig till.

Tyvärr verkar den sortens människor ha som en oreflekterad reaktion på alla sorters oklara situationer att smeta på mer av det sociala smöjlmedlet, vilket är helt kontraproduktivt för mig och ger en negativ spiral - mer obegriplighet för mig och mer desperat smörjande från deras sida. Har ingen bra lösning, min erfarenhet är att de ofta är genuint oförmögna att uttrycka sig konkret och explicit även om man ber dem om det. Jag har kommit fram till att det finns en gräns när jag helt enkelt ser det som att vi är inkompatibla (helt utan värdering av ena eller andra parten, bara konstaterande att kombinationen inte fungerar)

Det här var en lysande beskrivning på hur jag upplever människan "ogreppbar genomskinlig blobb". Det fick mig att skratta åt eländet. Det där med att smeta på mer av det sociala smörjmedlet är också väldigt nära sanningen.
Dagen gick väl okej men jag kände hela tiden att jag halkade runt på en slak lina. Riktigt jobbigt blev det när vi satt och åt och alla andra gått iväg och hämtat mer mat och hon reser sig och ger någon kommentar om att också hämta mat och sedan blir stående gloendes på mig, 2 m från bordet. Det var sjukt creepy. Tillslut kom jag fram till att hon nog inte ville lämna mig ensam för att jag inte skulle bli övergiven så jag muttrade något om att hon borde skynda sig innan maten tog slut, tack och lov gick hon då.