Hur hanterar man att exet har skaffat ny?

[Ramona]

Nu står jag inför ett dilemma som jag känner att jag behöver input på. Jag var tillsammans med en kille i 9 år. Vi avslutade förhållandet på ett städat och lugnt sätt och vi har behållit en bra vänskap, inkl skidresor, kräftskivor etc. Vilket jag också gjort med hans föräldrar. Hans föräldrar bor i närheten av mig och vi har nästan daglig kontakt och de har verkligen fightats för att jag ska finnas kvar i deras liv på ungefär samma sätt som när jag och exet var ihop. Förra året var första julen på 9 år som jag inte skulle spendera där, men hans mamma typ storgrät så jag sa att jag skulle fira jul hos dem ändå, efter att jag pratat med exet som också tyckte det. Jag har ingen egen familj att fira med.

Jag har efter detta förhållandet tog slut för ca 2 år sedan haft ett förhållande på ca 1 år och så har jag varit singel resten, men träffat några stycken. Exet har säkert träffat tjejer, men inte haft ett förhållande förrän nu. Jag visste ju att han alltid skulle träffa någon ny, men jag har inte tänkt på det så mycket, men nu när han träffat en tjej så känner jag mig helt förstörd. Allt gammalt kom upp och jag fick bekräftelsebehovet delux av honom av kända anledningar och där har jag ju typ aldrig fått bekräftelse så jag visste ju att det inte var någon idé att försöka ens en gång. Jag känner att jag vill blocka honom från alla sociala medier inkl hela mitt liv.

Problemet är nu att det var meningen att jag skulle fira jul hemma hos dem. Mitt ex hade inget behov av att berätta för mig att han träffat någon, så det såg jag på Facebook. Hon ska inte med på jul, men jag vill ju ändå inte fira jul med dem nu känner jag. Stämningen kommer att bli jättekonstig. Både hans mamma och pappa bröt typ ihop när jag berättade att jag inte kommer på jul. Till saken hör att exets bror och hans fru nyss separerat och hon ska inte fira jul med dem för första gången på typ 15 år, så det blir en relativt stor förändring. Detta är jättekänsligt för föräldrarna som inte gillar förändring alls. Så nu när jag inte heller ville vara med så försöker de övertala om att vara med, men jag vill inte känner jag, då sitter jag hellre själv. Eller tänker jag fel? Är jag överkänslig som inte pallar att exet skaffat någon? För vi har ju kunnat umgås hur bra som helst under dessa 2 år som gått. Han säger att jag givetvis ska komma på jul och att vi ju är vänner......men jag har typ gråtit i 4 dagar över detta. Jag vet inte ens varför jag reagerar, för jag vet ju att jag inte vill vara ihop med honom, vi är inte speciellt kompatibla faktiskt.

 

[Hyacinth]

Kan du bjuda dem på jullunch? Eller på juldagen?
Det är ju roligt att kunna hålla kontakten om ni vill.

 

[Ramona]

Kan du bjuda dem på jullunch? Eller på juldagen?
Det är ju roligt att kunna hålla kontakten om ni vill.

Ja, alltså, den biten löser sig med föräldrarna, det har vi redan pratat om. Men hur löser jag mitt känslomässiga kaos?

Jag har typ ångest över detta, vilket jag inte alls förstår.

 

[Sleepy]

jag har typ gråtit i 4 dagar över detta. Jag vet inte ens varför jag reagerar, för jag vet ju att jag inte vill vara ihop med honom

Det är väl först nu som separationen blir "på riktigt" för dig rent känslomässigt. Kanske du skulle fira jul någon annanstans och ta en paus ifrån honom, för att landa lite.

 

[mandalaki]

Jag undrar om inte tajmingen gör det värre för dig än det skulle ha varit annars. Har du inte i flera trådar på sistone gett uttryck för vilsenhet och viss livskris? Då kanske exets nya tar dig lite extra hårt.

 

[Hyacinth]

Ja, alltså, den biten löser sig med föräldrarna, det har vi redan pratat om. Men hur löser jag mitt känslomässiga kaos?

Jag har typ ångest över detta, vilket jag inte alls förstår.

Ok

Jag tänker att du kanske först nu inser hur ledsen du är/var över att er relation inte gav dig det du behövde eller hoppades på? Det känns som en inte helt ovanlig reaktion. Typ: varför har hen en fungerande relation nu när vi inte hade det?
Man reagerar ologiskt och känslomässigt.
Var ledsen om du behöver det.

 

[Ramona]

Jag undrar om inte tajmingen gör det värre för dig än det skulle ha varit annars. Har du inte i flera trådar på sistone gett uttryck för vilsenhet och viss livskris? Då kanske exets nya tar dig lite extra hårt.

Ja, så är det nog absolut.

 

[Ramona]

Det känns som en inte helt ovanlig reaktion.

Nä, det är nog inte så ovanligt att reagera på att exet träffar någon ny, men efter 2 år?? Jag pratade med en kompis idag som har barn med sitt ex, så han kan ju inte riktigt klippa henne ut ur sitt liv, men han förklarade att de första två pojkvänschockerna var de värsta. Nu har han vant sig. Vi har skrattat massor idag över hur sjuka vi är, men egentligen är vi väl bara helt normala.

 

[Teilani]

Ni verkar ha haft tät kontakt även efter att ni gjorde slut. Om han träffar en ny så kommer det troligen att ändras. Så även om du var ledsen för två år sen så är det en ny sorg den här gången tänker jag.

 

[Hyacinth]

Nä, det är nog inte så ovanligt att reagera på att exet träffar någon ny, men efter 2 år?? Jag pratade med en kompis idag som har barn med sitt ex, så han kan ju inte riktigt klippa henne ut ur sitt liv, men han förklarade att de första två pojkvänschockerna var de värsta. Nu har han vant sig. Vi har skrattat massor idag över hur sjuka vi är, men egentligen är vi väl bara helt normala.

Men han har inte haft nån relation som har inkräktat på er relation innan, vad jag förstår?
Du är normal, bara lite långsam
Och det är väl rätt mycket i livet nu över huvud taget om jag förstått rätt?

 

[Ramona]

Och det är väl rätt mycket i livet nu över huvud taget om jag förstått rätt?

Ja, senaste 2-3 åren har varit jobbiga, om inte mer. Nu har jag tagit en time out för att skriva klart min uppsats så jag kan ta examen någon gång och faktiskt skaffa mig egna mål i livet. Jag har de senaste dagarna insett att jag alltid "offrar" mig själv för alla andra. Jag ser till så att andra har det bra i livet, och så blir mitt inte så viktigt. Min uppsats hade ju gjort massor för mig i mitt liv, ändå sitter jag på Buke istället för att skriva på den. Deadline är nästa torsdag.

Det är så sjukt hur man fungerar.

 

[Stereo]

Åh, nu känner JAG mig lite mer normal! Jag bröt också ihop rätt ordentligt när exet träffade ny ett halvår efter vårt uppbrott. Han fanns dock där och var enormt stöttande i mitt känslomässiga totalkaos, men det slutade med att jag klippte kontakten. Trots att jag - både då och nu - hellre skulle klippa av en tå än att bli tillsammans med honom igen.

Nu har vi liiite kontakt via email igen, och det känns bra, men det tog nästan två år.

Jag accepterade att känslor är ologiska och bara genomlevde det.

 

[Ramona]

Åh, nu känner JAG mig lite mer normal! Jag bröt också ihop rätt ordentligt när exet träffade ny ett halvår efter vårt uppbrott. Han fanns dock där och var enormt stöttande i mitt känslomässiga totalkaos, men det slutade med att jag klippte kontakten. Trots att jag - både då och nu - hellre skulle klippa av en tå än att bli tillsammans med honom igen.

Det är så sjukt.
Jag fick lite kritik nyss privat om att jag ju resonerat annorlunda när det kommer till otrohet på Buke och nu visar att jag själv blir sårad. Men det är ju inte alls det detta handlar om. Jag är inte ett dugg sårad över att han skaffat en flickvän eller ligger med någon. Mitt problem är att allt gammalt kom upp. Att jag nu sörjer det jag inte sörjt innan tror jag. Att vi aldrig fick det att fungera för att han helt enkelt inte brydde sig tillräckligt.

Hans nya flickvän är ju helt oskyldig i det hela och min kris har ingenting med henne att göra. Det är mer att det nu blev så påtagligt att det är över mellan oss, även fast jag haft pojkvän efter honom.

 

[Got2Be]

Det är så sjukt.
Jag fick lite kritik nyss privat om att jag ju resonerat annorlunda när det kommer till otrohet på Buke och nu visar att jag själv blir sårad. Men det är ju inte alls det detta handlar om. Jag är inte ett dugg sårad över att han skaffat en flickvän eller ligger med någon. Mitt problem är att allt gammalt kom upp. Att jag nu sörjer det jag inte sörjt innan tror jag. Att vi aldrig fick det att fungera för att han helt enkelt inte brydde sig tillräckligt.

Hans nya flickvän är ju helt oskyldig i det hela och min kris har ingenting med henne att göra. Det är mer att det nu blev så påtagligt att det är över mellan oss, även fast jag haft pojkvän efter honom.

i feel you... Har varit/är väl fortfarande typ i samma situation som dig och jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Och jag vill inte heller ha honom tillbaka.

 

[Ramona]

i feel you... Har varit/är väl fortfarande typ i samma situation som dig och jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Och jag vill inte heller ha honom tillbaka.

Så vad är vårt problem?
Är det att man känner sig ratad? Icke-önskvärd? Varför var det inte samma panik när någon av mina andra ex skaffade sig en ny? Exet innan detta var jag tillsammans med i 8 år och jag hade inga större problem med att han skaffade flickvän, men det kanske var för att jag själv hade pojkvän då. Nu är jag ju singel.

 

[Praeterea]

Det är mer att det nu blev så påtagligt att det är över mellan oss, även fast jag haft pojkvän efter honom.

Det här upplevde jag också när jag på omvägar fick reda på att mitt ex har träffat en ny. Det var som att en sista dörr till det som varit slogs igen, och det kändes. Vi har visserligen inte haft kontakt under tiden och även jag visste ju att han någon gång skulle träffa någon. Och ändå gjorde det lite ont, för att jag sörjde igen det vi hade och framförallt sörjde (sörjer?)jag det vi aldrig fick. Det som gjorde ondast för mig var att det kändes som att han gick vidare i livet med det som var våra drömmar och planer, som om ingenting hänt, medan vårt uppbrott för mig blev väldigt omvälvande. Jag har väl visserligen också gått vidare, men åt ett helt annat håll och något motsvarande det vi drömde om tillsammans finns inte mer för mig, åtminstone inte inom en nära framtid.

Utifrån min erfarenhet så är din reaktion helt normal, just eftersom det blir så påtagligt och slutgiltigt. Sen kan ju reaktionen blir större eller mindre, beroende på hur livet ser ut i övrigt när en sådan nyhet dyker upp.

 

[Got2Be]

Så vad är vårt problem?
Är det att man känner sig ratad? Icke-önskvärd? Varför var det inte samma panik när någon av mina andra ex skaffade sig en ny? Exet innan detta var jag tillsammans med i 8 år och jag hade inga större problem med att han skaffade flickvän, men det kanske var för att jag själv hade pojkvän då. Nu är jag ju singel.

Jag tror att i mitt fall blev det att jag kände mig ratad. Situationen runtomkring och sättet han gjorde det på fick mig att känna mig sviken tror jag. Enkelt förklarat.
Är nog lite som @Praeterea förklarar..

 

[tanten]

Det här upplevde jag också när jag på omvägar fick reda på att mitt ex har träffat en ny. Det var som att en sista dörr till det som varit slogs igen, och det kändes. Vi har visserligen inte haft kontakt under tiden och även jag visste ju att han någon gång skulle träffa någon. Och ändå gjorde det lite ont, för att jag sörjde igen det vi hade och framförallt sörjde (sörjer?)jag det vi aldrig fick. Det som gjorde ondast för mig var att det kändes som att han gick vidare i livet med det som var våra drömmar och planer, som om ingenting hänt, medan vårt uppbrott för mig blev väldigt omvälvande. Jag har väl visserligen också gått vidare, men åt ett helt annat håll och något motsvarande det vi drömde om tillsammans finns inte mer för mig, åtminstone inte inom en nära framtid.

Utifrån min erfarenhet så är din reaktion helt normal, just eftersom det blir så påtagligt och slutgiltigt. Sen kan ju reaktionen blir större eller mindre, beroende på hur livet ser ut i övrigt när en sådan nyhet dyker upp.

Jag gick ifrån mn man under rätt hemska former 2006. Han bröt ner mig och det tog flera år att få mig att stå rak.

Men jag gråter fortfarande ibland över det liv vi inte fick. Speciellt när jag ser hans liv med sin nya. Hon har passat in där jag aldrig gjorde. Hon är bästis med hans brors fru. Det kommer upp massor av minnen när jag träffar dem.

Jag möter dem ju ibland eftersom jag fortfarande är "faster" till hans brorsbarn och min avkomma umgås mycket med den klanen ( Som bor i varsina hus på samma gård.)

Patetiskt att det gör ont ochatt jag känner mig ensam och misslyckad efter så väldigt många år. Men det gör ont.

@Ramona - du är inte konstig. Bara skapligt normal.

 

[ekra]

Reaktionen kommer förmodligen också av att de blivit som en familj för dig och du för dem. Nu när han har en ny på allvar känner du kanske en rädsla för att det kan vara slutet för din relation med denna familj?

Det verkar inte som om de har för avsikt att dumpa dig alls.

Men det tar säkert en stund för er alla att hitta formen för hur den "nya familjen" ska umgås.

Förhoppningsvis känns det bättre när du så småningom lär känna exets nya, som kanske också är lite "skrämd" inför mötet med dig som ju varit med så länge i familjen.

 

[Niyama]

Jag fick lite kritik nyss privat om att jag ju resonerat annorlunda när det kommer till otrohet på Buke och nu visar att jag själv blir sårad.

Eh, skickade nån PM med kritik?