hur gör ni med häst å barn?

[Roheryn]

Flytta gärna tråden om den ligger fel.

Det är så att jag å min sambo har bestämt att jag ska sluta med p-medel å blir de barn så blir de. vi är 28 år å de är väl dags att tänka på att skaffa.. eller iaf påbörja.

De jag är lite "nojjig" med är hur jag ska hinna med min älskade häst när vi får barn.. vill verkligen inte sälja honom eller sluta med honom.. jag har redan vant mig vid tanken om att jag antagligen kommer att behöva medryttare under graviditet å när vi väl får barn.. men resterande dagar.. hur gör ni? ställer pappan upp å tar hand om barnet?
min sambo har träning som intresse å även eget företag i ämnet,, så hoppas verkligen att han kommer att kunna hjälpa de dagar som jag ska till stallet för träna kan han ju i såfall göra på kvällen osv... visst ibland kan ju barnet följa med beroende på vad man ska göra istallet men ska man rida ut i skogen är de ju lite svårt.. som sagt vill verkligen inte ge upp mitt hästintresse..

hur får ni ihop det med häst å barn undrar jag helt enkelt?=)

Jag hade foderhäst när jag blev gravid, red större delen av graviditeten (dottern född i början på november, jag red och tävlade hela september), men blev tyvärr av med foderhästen i samma veva. Dottern var med i stallet (som låg på promenadavstånd hemifrån) första gången när hon var fem dagar gammal...

Jag började rida andras hästar någon månad efter förlossningen, samtidigt som jag letade egen häst. Hittade en oinriden unghäst som jag köpte och fick hem när dottern var fyra månader, och ägnade det närmaste halvåret åt att rida in hästen.

Jag var ju föräldraledig då, och hade aldrig fixat att vara med en bebis 24/7, måste ha lite eget utrymme också. Så 2 timmar om dagen i stallet blev det, så fort dotterns pappa kom hem lämnade jag över henne nyammad till honom och visste att på 2 timmar måste jag klara allt jag skall göra med hästen, för sedan vill hon äta igen! Gick utmärkt med viss disciplin på stallsysslorna - inte så mycket småprat med stallkompisarna under en period! :-)

Det har nu gått 14 år sedan dess - dottern är alltså 14 och hästen är 17. Hästen har vi kvar - han visade sig vara en riktig pärla som jag ridit, tränat och tävlat i flera år, men som också lärt dottern rida och verkligen "tagit hand om" henne. Numera är det hon som rider och tävlar honom, själv rider jag mestadels en annan häst.

Så för min del har det gått bra att kombinera häst och barn - jag har dessutom kunnat ge min dotter det jag aldrig fick i hennes ålder, nämligen att få ha en egen häst (nåja, på papperet är han fortfarande MIN...). Och vi har fått ett stort, gemensamt intresse i hästarna.

Däremot har jag avstått från att skaffa fler barn bland annat på grund av hästintresset - kände helt enkelt att det skulle bli för mycket barn och för lite häst med mer än ett barn...

 

[Sofie.S]

Min lilla tjej är knappt tre veckor nu visserligen, men har följt med några gånger till stallet. Åker direkt efter amning och så sover hon (förhoppningsvis) när jag pysslar i stallet. Min häst är född -12 så går just nu på vintervila, men framåt mars ska han igång.

Om ca en vecka är målet att sitta upp på någon häst i stallet. Min mamma som jag delar hästintresset med kommer då att passa lilla tjejen, eller om hon är hemma med sin pappa.
Jag kommer att pumpa ur mjölk eller förbereda ersättning, så att jag slipper tänka på amning de timmarna.

Sen kan det vara underbart skönt att lämna en nyammad bebis till pappan och åka iväg ensam till stallet.

 

[Kiwifrukt]

Jag har förvisso inga barn, men en sak som jag kan slå ett slag för är helinackordering. Hur har du hästen uppstallad nu? Om man har ont om tid, vilket inte behöver bero på att man har barn, så är de absolut smidigaste lösningarna att antingen ha hästen helinackorderad så du bara kan pyssla och rida när du är i stallet, eller ha hästen hemma, så du kan gå ut när som helst. Har du helinackordering kanske du inte ens behöver åka till stallet alla dagar?

Har du bra uppbackning från andra än pappan? Tänker föräldrar/svärföräldrar som kanske skulle kunna ställa upp som barnvakt?

 

[WBanna]

Jag har förvisso inga barn, men en sak som jag kan slå ett slag för är helinackordering.

+1 på den! Jag har helinackordering plus att hästen bara står ett par hundra meter hemifrån, och det är helt suveränt skönt att bara behöva borsta och rida. Just nu är min häst under igångsättning och rids inte så jättelänge, så jag klarar hästbestyren på ca en timme. Det är toppen när man har en liten kille som väntar på en där hemma.

 

[FengurLaugar]

Hittills har jag inte haft några problem att hinna med hästarna. Dottern är 2,5 år och syskon till henne kommer i början av mars 2015. Hur det blir då kan vi ju självklart inte veta, men jag är beredd att sänka ambitionsnivån för några år bara jag kan behålla hästarna. Hästägandet för mig är så mycket mer än bara ridning. Har dom hemma och sköter allt själv (inackordering är inget alternativ för mig). Under veckorna har jag ridit efter att dottern lagt sig och på helgen har vi ju mer tid till både egna- och gemensamma aktiviteter. Både jag och min man jobbar heltid (han 7-16 och jag 8-17). Vi har fått ihop vardagen på ett bra sätt både under tiden den ena gick hemma och sen när vi båda börjat jobba och dottern är på dagis. Vi umgås mycket hela familjen, men samtidigt ha vi båda tid till våra respektive intressen. Skönt att ha egentid ihop med dottern för oss båda och henne också, vi behöver inte sitta ihop 24/7 alla tre.

Eftersom vi har hästarna hemma på egna gården så kan vi alla vara ute samtidigt och jag t.ex pysslar med hästarna, min man pysslar med sina maskiner och dottern hänger med någon av oss eller leker själv.

 

[Anna_Lillen]

Jag har iofs hästarna hemma och kunde också rida nästan hela graviditeten, tömkörde sista veckorna bara. Brukar fixa iordning på fm när sambon jobbar. Om jag tömkör är bebis med i vagnen, går jag en promenad innan så han verkligen somnar så sover han 2-3 Tim
Har valt att bara ge ersättning, just för att sambon ska kunna ta lika mycket av matandet och jag ska slippa känna stressen över att hinna hem osv innan nästa mål mat.

Jag tror även att det är fler pappor än min sambo som tycker att det är mysigt att få komma hem till sin lilla bebis efter en jobbdag, och jag ger mig iväg en stund så dom två får lite egentid mys i soffan, kvällsbad o lite mat. När jag kommer hem igen kan vi äta o få en stund för oss själva, vilket också är viktigt

 

[FengurLaugar]

Glömde det med maten...
Jag ammade i 6 månader. Började rida 7 veckor efter förlossningen efter OK från bm. När jag skulle ut och rida pumpade jag så min man hade att ge dottern om hon blev hungrig medan jag var borta. Innan jag började rida så gick jag ut efter hon var nyammad och pysslade. Blev det kris var det bara jag gick in igen och fortsatte senare.

 

[WBanna]

Jag hade ingen häst det första halvåret, men åkte ju ibland iväg ensam på andra aktiviteter. När jag var borta gav min man ersättning, i vanliga fall ammade jag.

 

[Donnatello]

Har en son som är 3 och bebis väntas inom de närmaste veckorna. Innan jag blev gravid första gången hade jag två hästar men jag sålde den ena, för min del räcker det gott med en häst nu. Har kunnat rida hela mina graviditeter även om jag nu i vecka 39 bara rider ett par dagar i veckan och min Medryttare rider desto mer.

Allt handlar om planering och prioritering för vår del. Jag rider i normala fall 4 dagar i vecka. Och lägger då mest fokus på dressyrarbete då jag fortfarande älskar att träna och tävla. Min Medryttare rider 2-3 dagar i veckan när jag inte är gravid. Jag Brukar rida 1-2 dagar i veckan direkt efter jobbet och resten på helgdag eller när sonen ska lägga sig. Ska väl tillägga att jag står på en stor anläggning så det är inte särskilt jobbigt att vara i stallet vid 20 eftersom jag inte ens behöver gå utomhus för att komma in i ridhus.

Nu när nästa bebis kommer får vi se hur allt funkar. Planen är att jag ska amma och att bebisen förhoppningsvis även kan äta ur flaska så jag kan pumpa/ge ersättning. Det funkade fint med sonen som ammades tills han var 6 mån.

 

[Kattennizze]

Jag hade foderhäst när jag blev gravid, red större delen av graviditeten (dottern född i början på november, jag red och tävlade hela september), men blev tyvärr av med foderhästen i samma veva. Dottern var med i stallet (som låg på promenadavstånd hemifrån) första gången när hon var fem dagar gammal...

Jag började rida andras hästar någon månad efter förlossningen, samtidigt som jag letade egen häst. Hittade en oinriden unghäst som jag köpte och fick hem när dottern var fyra månader, och ägnade det närmaste halvåret åt att rida in hästen.

Jag var ju föräldraledig då, och hade aldrig fixat att vara med en bebis 24/7, måste ha lite eget utrymme också. Så 2 timmar om dagen i stallet blev det, så fort dotterns pappa kom hem lämnade jag över henne nyammad till honom och visste att på 2 timmar måste jag klara allt jag skall göra med hästen, för sedan vill hon äta igen! Gick utmärkt med viss disciplin på stallsysslorna - inte så mycket småprat med stallkompisarna under en period! :-)

Det har nu gått 14 år sedan dess - dottern är alltså 14 och hästen är 17. Hästen har vi kvar - han visade sig vara en riktig pärla som jag ridit, tränat och tävlat i flera år, men som också lärt dottern rida och verkligen "tagit hand om" henne. Numera är det hon som rider och tävlar honom, själv rider jag mestadels en annan häst.

Så för min del har det gått bra att kombinera häst och barn - jag har dessutom kunnat ge min dotter det jag aldrig fick i hennes ålder, nämligen att få ha en egen häst (nåja, på papperet är han fortfarande MIN...). Och vi har fått ett stort, gemensamt intresse i hästarna.

Däremot har jag avstått från att skaffa fler barn bland annat på grund av hästintresset - kände helt enkelt att det skulle bli för mycket barn och för lite häst med mer än ett barn...

Detta var klokt tycker jag, att avstå från flera barn för att man känner att det kommer ta för mkt tid från hästarna. Ärligt talat, jag vet inte hur många unga kvinnor jag mött genom åren i olika stall som skaffade barn och sedan ångrade sig när de upptäckte hur lite tid de fick över till sitt verkliga intresse, hästarna. Min egen mormor t ex ville aldrig ha barn utan ville satsa på sång i stället men fick en hög barn för hon inte kunde välja, då på den tiden. Fullständigt vidrigt. Idag kan man ju välja, och jag tror många unga kvinnor skulle vinna på att verkligen fundera på om de verkligen vill ha barn i stället för att följa någon slags norm.

 

[Kattennizze]

Alltså hästmänniskor har ju också bara ett begränsat antal timmar per dygn, och även om man säger att man planerar bättre osv så tror jag inte riktigt på det. Det som ofta brukar få stryka på foten är den egna sömnen och det är i längden bara kontraproduktivt för den egna hälsan. Barn tar ju tid, oändligt med tid ibland känns det som. Och de måste ju få göra det. Tänk om de inte vill hänga med i stallet? Jag läste en förfärlig krönika får länge sen som handlade om en pojke vars båda föräldrar höll på avel och var helt uppslukade av det så pojken fick alltid klara sig själv på morgonen från tidig ålder eftersom föräldrarna alltid var ute i stallet då för att mata hästarna. Varför skaffar man barn då? Det är ju sannerligen inget måste, världen är redan överbefolkad.

 

[Roheryn]

Detta var klokt tycker jag, att avstå från flera barn för att man känner att det kommer ta för mkt tid från hästarna. Ärligt talat, jag vet inte hur många unga kvinnor jag mött genom åren i olika stall som skaffade barn och sedan ångrade sig när de upptäckte hur lite tid de fick över till sitt verkliga intresse, hästarna. Min egen mormor t ex ville aldrig ha barn utan ville satsa på sång i stället men fick en hög barn för hon inte kunde välja, då på den tiden. Fullständigt vidrigt. Idag kan man ju välja, och jag tror många unga kvinnor skulle vinna på att verkligen fundera på om de verkligen vill ha barn i stället för att följa någon slags norm.

Samtidigt har jag blivit väldigt ifrågasatt för det - bland annat sade min dåvarande man att "man kan väl inte låta bli att skaffa barn på grund av en hobby?". Jodå, det kunde man och det gjorde jag... Men går man emot normen, så blir man ifrågasatt från många håll, mer än jag trodde från början faktiskt.

Sedan har jag ju haft den enorma turen att få en dotter som delar mitt stora intresse - annars hade det nog ändå lätt blivit för lite "hästtid" om jag hela tiden känt en konflikt mellan häst och barn. Nu har det ju istället kunnat bli vår "tillsammans-tid" att vara i stallet.

 

[lil-sis]

Alltså hästmänniskor har ju också bara ett begränsat antal timmar per dygn, och även om man säger att man planerar bättre osv så tror jag inte riktigt på det. Det som ofta brukar få stryka på foten är den egna sömnen och det är i längden bara kontraproduktivt för den egna hälsan. Barn tar ju tid, oändligt med tid ibland känns det som. Och de måste ju få göra det. Tänk om de inte vill hänga med i stallet? Jag läste en förfärlig krönika får länge sen som handlade om en pojke vars båda föräldrar höll på avel och var helt uppslukade av det så pojken fick alltid klara sig själv på morgonen från tidig ålder eftersom föräldrarna alltid var ute i stallet då för att mata hästarna. Varför skaffar man barn då? Det är ju sannerligen inget måste, världen är redan överbefolkad.

Jag tänkte iaf inte klämma ur mig knodden på egen hand, den kommer ha en far också. Och eftersom hästarna redan är VÅRT intresse men mannen inte är så intresserad av att göra utan mer följa med, så får ju han rodda knodd också. Och övrig tid när vi är hemma så får man ju turas om. Så länge knodd är liten så kan ju skötseln (dvs matning och vattning) ske när knodd hänger i sjal/sele/ligger i vagn och när den som arbetar kommer hem så får det bli hästtid.

Sen när knodd är stor nog att ha egna intressen som kanske inte alls är hästar så får man göra ungefär likadant, man delar på tiden, ridning får kanske bli två vardagar och på helgerna och tävla får man göra om inte knodd ska tävla samma dag osv.

Men visst, man kan ju få en oerhört krävande knodd och då får man planera om.