Sv: Hur går det för era '05
r? (fortsättning)
Det där känner jag också igen. Känner ibland att det känns så understimulerande att skritta några varv, träna på några halter, komma fram i trav, lite övergångar (med renodlade hjälper, ännu tråkigare) och slutligen lite galoppfattningar men som faktiskt på senare tid blivit riktigt bra!
Men samtidigt så tycker jag att det är värt denna "tristess" som kommer ibland eftersom att jag vet att om några år så kommer allt detta löna sig. Så var det med min andra och jag var inte alls tillräckligt duktig för att utbilda en fyraåring men genom mycket slit och träning så utvecklades vi tillsammans och idag går han hur fint som helst! Under den perioden brydde jag mig inte så mycket eftersom att jag inte direkt visste hur en perfekt sluta/öppna/galoppfattning skulle kännas så jag hade inte något att jämföra med, till skillnad från idag. Men som sagt, det är verkligen en egokick att se hur fin hästen har blivit enbart pga. en själv, och allt beröm som kommer!
Är inne i en ganska tung period med min för tillfället, ridningen går superb känns som att rida på en klocka ibland (

) men gud vilket temperament han har... De senaste två veckorna har vi haft så många duster att jag inte kan räkna upp dem, härom dagen började han bråka på en stig som vi gått på tusen gånger innan. Han skulle helt enkelt inte gå förbi något-jag-vet-inte-vad och vände hela tiden hemåt och när han inte fick som han ville backade han ner i diket, in i elstängslet (fanns ingen el i men nu i efterhand skulle jag allt velat haft det

), stegrade sig och hoppade jämfota.
Vanligtvis brukar jag sitta av och leda förbi men denna gång visste jag att han bara bråkade och dessutom var jag själv och kan inte hoppa upp utan hjälp eller utan pall iaf så att sitta av var inte att tänka på. Så det var bara att fortsätta fightas, hade till och med en hundägare på avstånd som publik vilket gjorde det hela ännu jobbigare eftersom att jag inte tycker om att säga ifrån rejält inför andra människor. Finns ju de som börjar gorma om djurplågeri så fort man visar lite stake, men hellre att han får ett rapp och lägger av än att jag hamnar på marken och han flyr i galopp mot bilvägen :smirk:
Till slut gav han iaf upp och då var det inga som helst problem att gå förbi det osynliga :smirk: , och tanten som tittat på kom faktiskt fram och berömde mig för att jag "red ut stormen" på ett bra sätt. Känns alltid bra med lite beröm emellanåt särskilt när jag trodde att jag skulle få en utskällning
Nu får jag hoppas på att han visar upp lika stor järnvilja på tävlingsbanorna om några år
