Hur f-n gör man egentligen?

[Kimz0r]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag har aldrig sagt att ni gett det rådet? Då har jag uttryckt mig dåligt det jag har sagt var att gotlandsrusset skrev det. Ber om ursäkt om det tolkats så. Tror att jag och Tassetass var överens och sen fortsatte jag att diskutera med gotlandsrusset men jag måste ha tryckt på fel knapp och riktat svar fel?

Javan:

Du med all säkerhet hade de blivit gravida med eller utan adoption. Det finns INGA som helst undersökningar som visar på att de som adopterar och släpper tanken på att bli gravida blir lättare gravida.

Mycket konstigt att det inte finns med och sägs vid ev fertilitetsutredningar då? Nä det är bara att sluta tänka/ köpa hund/ planera bröllop/ adoptera/ åka på semester så blir det barn. Himla praktiskt måste vara mkt roligare att köpa hund än att genomgå ex äggledarspolning och annat skojsigt.

Läste fler inlägg:

JUST det är ett uselt exempel på uppmuntran det tolkas då åtminstonne av mig och några fler till just det där praktexemplet sluta tänk på det så blir du gravid.

Kimz0r:

Observera det fetstilta.

Din tolkning av det jag skriver får stå för dig. Själv har jag sagt vare sig bu eller bä.

Javan:

Det var fler än jag som tolkade inlägget som så.

tänkt till Kimzor

Javan till Tassen:

Jag svarar och har väl redan sagt att stress kan påverka men jag hävdar ändå att det är ett dåligt råd och sätt att uppmuntra?

Är du att bestämma vem jag svarar?

Tack för ursäkten.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag är ganska van vid att vara oense med de flesta specialister. Men mer än en gång har jag bidat min tid i sisådär en fem-tio år och då har specialisterna ändra sig.

Men de kanske ändrade sig på basis av vetenskapliga bevis, och inte på grund av de lät sig övertalas av dina teorier?

Ja, du får väl tro vad du vill.

 

[Tassetass]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Men de kanske ändrade sig på basis av vetenskapliga bevis, och inte på grund av de lät sig övertalas av dina teorier?

Ja, du får väl tro vad du vill.

Ja, de ändrar sig när de bevisat det som jag redan vet för att jag är så ohyggligt intelligent.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Okej för att klargöra mig utan knappar hit och dit.

Ja stress kan påverka ägglossningen, nej jag tror inte att det är någon stor faktor tror ex att övervikt är en större faktor.

Ja, det är absolut en större faktor, så stor att överviktiga kvinnor faktiskt nekas IVF.

Den lilla stress som en utebliven graviditet medför är säkert jämförbar med den stress som många gravida upplever, särskilt för de som blivit med barn oplanerat. jag hade garanterat blivit mer stressad av att vara gravid!

 

[Hiddeous]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag är så bitter!
och egentligen borde jag vara jätteglad, men jag KAN verkligen inte..

Din bitterhet går över när du själv blir gravid. det är jag helt övertygad om. Jag tycker att den är naturlig och att du ska erkänna att du känner så.

 

[Ramona]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

jag har en otroligt bra kontakt med min mamma, och jag har väl planerat ungefär 1000 gånger hur jag ska berätta för henne och pappa att dom ska få sitt första barnbarn. jag ser framför mig en studsande och gråtande mamma som får sin största önskan uppfylld. jag har liksom alltid trott att JAG ska vara först med att få barn i min familj (har två bröder, en på 18 och en på 25). första barnbarnet och första barnbarnsbarnet, jag har liksom alltid föreställt mig att vi skulle bli först!

för några veckor sedan var jag och min sambo hem till äldsta brorsan + sambo och fikade, efter ett tag kläcker han ur sig att jag ska bli faster! FASTER!! höll på att sätta théet i halsen och börja stortjuta, var nog tyst bra länge medan jag försökte få bort darret på rösten och de brännande tårarna innan jag kunde gratulera. dom pladdrade på om hur jäkla lätt det hade gått, typ bara kastat kalsongerna efter henne... hur bra hon mådde och hur himla glada dom var. började pladdra om namn osv.
och jag ville bara hålla för öronen och åka hem, ungefär..

Du låter som om du förlorat en tävling? Varför ville du vara först? Vad har det med saken att göra? Varför är det en tävling om vem som får första barnbarnet??

Du vill väl skaffa barn för att ni vill skaffa barn, och inte för att ni vill få första barnbarnet?

 

[Poppinella]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag skrev ETT exempel på ett par som efter flera år fick sina efterlängtade barn. Det är väl POSITIVT?

Du får det att låta som att adoptivbarnet inte var efterlängtat...

De där råden om att inte tänka på det osv har vi fått oräkneliga gånger. Blir så trött bara jag hör det... nu hade vi "turen" att kunna säga att det visst fanns en anledning och att det inte bara är till att slappna av. Jag har en kompis som var oförklarligt barnlös och varje sån kommentar tryckte henne längre ner... det är kanske menat som en uppmuntrande kommentar, men effekten av den blir det motsatta. Man klandrar sig själv, är det MITT fel att vi inte blir med barn? Ska jag slappna av mer? Ska jag inte tänka på det? Varför får just jag inte tänka på barn när alla runt mig pratar om barn? Det är svårt att förklara känslorna kring barnlöshet och sätta sig in i det när man inte varit i det själv.

Nu har kommentarerna för vår del ändrat sig och handlar mer om att vi säkert kommer få ett riktigt barn efter att vi adopterat (riktigt barn... precis som att det inte är riktiga barn det handlar om...) och vi får en del kommentarer om att just de som adopterar "brukar" bli gravida efter. För de har hört nån historie om nån som adopterat.... och finns det ETT sådant par så måste det ju vara så, eller? Självklart finns det de som adopterar som blir gravida efter, varför skulle det inte finnas det? De flesta som adopterar har ju sina reproduktionsorgan kvar så vitt jag vet, även om de har fått besked om att de är lite trasiga. Men det kan ju vara föränderligt, vad vet vi om det?
Det trista i det är ju bara att det låter som att adoptivbarnen inte är lika mycket värda som "ett eget"...

 

[Mammadutt]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

*kl*

till WTF: finns inte så mkt att säga än kram för jag tror du redan kan alla råd som går att få och mitt huvud vill jag behålla. Jag håller tummarna för er, att det ska gå vägen snart!

Folk verkar glömma att varje barn är ett mirakel, tänk allt som ska klaffa i samma "sekund".

Ang stress så tror jag det kan påverka som så mkt annat... kosten kan säkert påverka... rätt balans i kroppen... rökning kan säkert påverka... alla dessa "små" saker.... Som sagt att barn blir till när eller hur det än går till är helt ofattbart stort. Och jag önskar inget annat än att alla som vill bli föräldrar ska få bli det.

 

[jerseyko]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

*KL*

Jag tror att stess och nedstämdhet osv påverkar feriliteten mycket mer än man tror. När jag fick depression och läste på om det så berodde det på en hormonbrist i kroppen. Därför blir man nedstämd.

Är man deppig då och har försökt få barn i flera år, och sen faktiskt får adoptera ett barn och orkar gå igenom allt så självklar skenar det med glada lyckliga hormoner i kroppen som absolut påverkar ägg och spermier!
Samma sak med att äntligen få påbörja en ferilitetsudersökning, man känner lite lycka och hopp för att få hjälp och ens egna hormoner hoppar till och man lyckas bli med barn.


Min mens kan lätt bli upp till 1 vecka sen om jag är orolig och stressad, jag har koll på min ägglossning och det är inte alltid jag släpper ägg, och då är jag ändå nyss fyllda 23 år och med ett normalt bmi.


WTF Jag försåtr om det känns jätte tungt, för oss tog de ändå bara 8 månader men så hör man om alla som blev gravida på 1a försöket. Man letar fel och vad ska man ändra på.

 

[Midna]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Du kanske har gett upp tråden pga all pajkastning som uppstod, kan inte klandra dig för det i så fall. Men om du fortfarande läser så vill jag bara säga:
Det är ok att känna sig bitter. Det är ok att sörja det barn man inte själv har lyckats få på alla försök man har gjort.

För att ge dig nåt litet råd i all välmening som du får ta till dig av eller skita fullkomligt i, så tycker jag att du ska försöka prata med din bror. Säga att trots att du innerst inne är glad för deras skull ändå tycker det är otroligt jobbigt och att be dom ha förståelse för att du just nu inte klarar av att dela deras glädje.
Be att dom ska ge dig tid och när du känner att du orkar så hör du av dig till dom igen. Men att du under en period inte vill umgås så mycket med dom. Har dom nån slags empati så bör dom ha förståelse för det.

Avslutningsvis vill jag ge dig en stor peppkram och hoppas att utredningen går bra

 

[pemi]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Vill bara säga att jag förstår dej till 100% då vi varit i samma situation! *tröstkram*
För oss lättade det lite efter utredningen, då vi fick en förklaring till varför vi inte blev gravida. Så kommentarer om stress, slappna av osv känns bara som ett hån för vår del.

Vi lyckades till sist, efter 7 års barnlängtan, varav 3 år med ivf (provrörsbefruktning) då vi han göra 9 ivf försök innan det fungerade. Fick en dotter hösten-06. När det var som värst för oss så undvek jag både gravida och små bebisar, hellre det är att bli helt knäckt. Är ju inte missunsamhet det handlar om utan ens egen sorg.

Ang stress (som några i tråden skrivit om) så kan jag bara berätta att det finns studier som visar att stress i samband med ivf INTE påverkar fertiliteten! Och någon mer stressande situation både för kropp och själ än hela "provrörssvängen" är svårt att hitta.

http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/46242

Skulle stress påverka fertiliteten så skulle inte folk bli gravida vid krig, hungersnöd osv heller, och det blir de bevisligen....

 

[Speciella_tina]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag tror inte det är det faktum att TS "förlorade tävlingen" som gör henne ledsen, det är nog bara en parantes. Om hon och hennes sambo försökt i två år och brodern med sambo inte gjort det är det självklart att TS förväntat sig att bli först. Men det är nog inte att hon inte blev först som gör ont, utan det är att hon har försökt så länge utan att bli det, men så blev svägerskan gravid så snabbt. Det är väldigt jobbigt att vilja bli gravid mer än allt annat, och se folk i sin omgivning bli det.

TS Jag tycker som många andra att det var okänsligt av din bror och din svägerska att uttrycka sig så som de gjorde. Känns det väldigt jobbigt för dig så tycker jag du ska prata med dem. Säg som det är; Jag är verkligen glad för er skull och missunnar er absolut inte detta. Men det är väldigt jobbigt för mig att ni blev gravida så lätt när vi försökt så länge utan att bli det. Jag vill helst inte prata med graviditeten om er, och kommer kanske ha svårt för att träffa er på ett tag. Absolut inte för att jag missunnar er det, utan för att det är så jobbigt för mig att bli påmind om att jag inte är gravid.

 

[Kimz0r]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Ang stress (som några i tråden skrivit om) så kan jag bara berätta att det finns studier som visar att stress i samband med ivf INTE påverkar fertiliteten! Och någon mer stressande situation både för kropp och själ än hela "provrörssvängen" är svårt att hitta.

Ja, en studie. I samband med IVF. Kontra befruktning på "vanligt sätt" som studien inte säger något om. Samt att det finns studier - i samband med IVF - som visar andra resultat, vilket ju artikeln tar upp.

Skulle stress påverka fertiliteten så skulle inte folk bli gravida vid krig, hungersnöd osv heller, och det blir de bevisligen...

Point being? Det finns steriliserade kvinnor som blir med barn.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Ja, en studie. I samband med IVF. Kontra befruktning på "vanligt sätt" som studien inte säger något om. Samt att det finns studier - i samband med IVF - som visar andra resultat, vilket ju artikeln tar upp.


Point being? Det finns steriliserade kvinnor som blir med barn.

Att effekten i motstridiga studier visat sig vara negativ betyder inte att den har någon betydelse i praktiken. Hade det funnit sådana samstämmiga rön med hyfsad säkerhet är jag övertygad om att klinikerna hade varit mer noggranna när det gäller frågor om livsstil i samband med utredning, och förordat avslappning/kbt eller andra anti-stressprogram, men det är de inte. De jag har talat med säger precis som i artikeln, att det är livsdugligheten på embryon/ägg som är avgörande.

 

[Ramona]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

De jag har talat med säger precis som i artikeln, att det är livsdugligheten på embryon/ägg som är avgörande.

Men vi som avlar djur vet ju att tex stona inte ska utsättas för stress i början av en dräktighet, just för att stressen kan avsluta processen. Det är likadant med hundar. Varför skulle det inte vara likadant med människor? Vi är ju däggdjur allihop.

 

[wtf]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

knapplån

jisses, här har det hänt grejer
(jag jobbar natt, så jag har sovit under dagen och inte öppnat tråden förrän nu )

råden jag har fått är ju den klassiska "sluta tänka på det så går det", jag är så less på den så det finns inte. det kan säkert finnas en nypa sanning i det, absolut, men när man får höra en sån kommentar i ett frustrerat läge så tänker man inte så rationellt. det blixtrar mest i huvet faktiskt
har fått tips om diverse piller och vitaminer också..

fast det som var jobbigast innan det här faktumet att jag ska bli faster var när övriga släkt och vänner frågade om inte vi ska skaffa barn snart, hur det går med barnverkstaden osv.. så otroligt jobbigt att erkänna att det inte går så bra etc.

Ramona, jag har absolut inte sett det här som nån tävling. utan jag har hela tiden trott att det bara var vi som höll på att försöka. brorsan + sambo trodde jag inte var redo på långa vägar, då dom båda festar otroligt hårt + att hon är psykiskt sjuk (depressioner och allt vad det heter, så hon kommer aldrig kunna jobba). resten av kusinerna är antingen för "unga" eller satsar på karriären. jag bara trodde att vi skulle vara först..

min sambo har inga barn sedan tidigare, och han är inte besviken på mig utan på situationen. han låter det aldrig gå ut över mig, han är faktiskt helt makalöst gullig varje gång vi får det där jävla minuset..
tyvärr skulle vi få problem med att adoptera, vad jag har förstått så är det inte så populärt med ett polisregister vilket min sambo har. så det kan vi nog glömma tyvärr OM det skulle bli aktuellt.
och vi vill inte ta nån annans ägg/spermier heller, så då blir vi nog barnlösa om vi inte ändrar oss.

jag har regelbunden mens (30-32 dagar) och ägglossning (jag har aldrig provat med äl test, men jag känner av det varje månad i lämplig tid för äl). tidigare (fick det i samband med att jag slutade med p-piller för två år sen, har dock inte känt av nåt från det på ca 1 år) har jag haft otroligt ont vid äggstockarna och har varit på ul 3 gånger för det, dom hittade en ofarlig cysta vid ett tillfälle.
jag gissar lite på att jag har nån form av hormonrubbning, för mina bröst har vätskat i flera år (med undantag för tiden jag åt p-piller) och jag kollade upp detta när jag var runt 16 år. då kollade de inte så noga iofs, men sa att det var vanligt med hormonrubbningar..

jaja, lite svammel från mig

 

[Rina]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

För er egen skull så ta det lungt, det är bra att ni kollar upp varför det inte blir något. De kan hjälpa er och råda er och det finns hjälp att få. Alla lyckas inte men att du her bra chanser eftersom du är så ung.
Din bror och hans tjej menar säkert inget illa med att berätta hur lätt det gick för dem. De berättar om sina erfarenheter eftersom de är glada och och vill dela med sig. Jag är ganska övertygad om att även de som försökt länge gör precis likadant när de blir med barn. Din mamma kommer säkert vara precis lika glad om du blir gravid som hon är över att bli farmor.
Vad jag förstår så har ni inte försökt så aktivt under förra året och det kan ta tid att bli gravid.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=924188

 

[pemi]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Ja, en studie. I samband med IVF. Kontra befruktning på "vanligt sätt" som studien inte säger något om. Samt att det finns studier - i samband med IVF - som visar andra resultat, vilket ju artikeln tar upp.


Point being? Det finns steriliserade kvinnor som blir med barn.

Nu är det ju känt sedan tidigare att det är embryonas kvalitet som är avgörande. Nästan vilken studie man än visar så finns det ju liknande studier gjorda där inte alla visar exakt samma resultat.

Jag HUR vanligt är det att steriliserade kvinnor får barn? Känns inte riktigt relevant här. Man har mig veterligen inte sett någon minskning av barnafödande i krigsdrabbade länder, men jag kan ha fel.

 

[Rina]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Jag är ganska övertygad om att stress påverkar. Stress kan påverka immunförsvaret och immunförsvaret påverkar fertiliteten. Men det hjälper knappast den som försöker bli gravid, det går inte att stänga av sina känslor. Visst finns det de som adopterar och sedan plöppsligt blir gravida men långt ifrån alla blir gravida och det kan ta några år efter adoptionen.
Jag tror det är skillnad på stress i samband med krig och stress i samband med barnlängtan. Att det förds fler barn i samband med krig och katastrofer kan haandra förklaringar. Barn har en tendens att komma när man minst planerar det.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur f-n gör man egentligen?

Men vi som avlar djur vet ju att tex stona inte ska utsättas för stress i början av en dräktighet, just för att stressen kan avsluta processen. Det är likadant med hundar. Varför skulle det inte vara likadant med människor? Vi är ju däggdjur allihop.

Hästar och människor ser liksom inte likadana ut! Ägget ligger löst i livmodern betydligt längre hos hästar och det är under den perioden stona uppges vara känsliga för stress. Ston har heller inte samma bäst-före-datum för avel som kvinnor har, vilket är en av de viktigaste faktorerna till infertilitet hos människor.