Han ringde igår, för att fråga saker gällande barnen,men så drog det vidare till det tidigare samtalet, och menade att jag tolkat fel. Jag sa de saker jag skrev ner här "men du sa såhär igår". Han menar att jag som oftast tolkat negativt. Som om han säger 9 komplimanger och 1 negativ sak så fokuserar jag bara på det negativa.
Mitt ex var/är en "normal" person, vi hade inte haft någon sorts misshandel i vårt förhållande, så våra situationer är ju inte jämförbara.
Men, ofta började våra samtal om något praktiskt, för att sedan styra mer över till varför förhållandet gått som det gått o.s.v.
Vi hade brutit upp i samförstånd, men ändå började allt mer och mer låta som om det var jag som lämnat honom.
Först gav jag de förklaringar jag kunde, men sedan insåg jag att oavsett vad jag sa (som inte var "låt oss försöka på nytt" typ) så skulle han aldrig bli nöjd med det.
Jag insåg också att det var inte mera min sak att försöka få honom att förstå, att jag behövde inte komma med en förklaring som han kunde vara nöjd med. Det var inte längre min uppgift att fixa saker för honom.
Det var skönt att komma till den insikten, för då kunde jag ta lite distans. Jag hoppas att du också ska komma till den insikten någon dag, du behöver inte förklara mer för honom, inte ens om något du (eventuellt) har sagt igår.
Jag önskar dig styrka i att orka fortsätta tuffa på framåt, en dag kommer dagen då du kan andas utan att han trycker ner dig under ytan.