Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
En sak till som kan hjälpa. Skriv dagbok! Varje gång han försöker något som du tycker känns fel på något sätt, skriv en anteckning med datum. Spara alla sms och meddelanden.

Om du har vänner som förstår dig och ser igenom hans fula knep, prata med dem. Så fort något händer, berätta för en vän.

Dels kanske det behövs bevis i framtiden. Dels så kommer han göra sitt bästa för att manipulera och gaslighta dig och få dig att tvivla på din egen upplevelse. Så prata med dina vänner och skriv ner vad han gör!
 
Tänk också på att detta är din motpart. Dokumentera era interaktioner. Du kan och ska använda rättssystemet mot honom. Jag kan väldigt lite om familjerätt så jag vill inte spekulera men det kan ju tänkas att sånt här tas i beaktning när det gäller framtida delad vårdnad etc.
 
En sak till som kan hjälpa. Skriv dagbok! Varje gång han försöker något som du tycker känns fel på något sätt, skriv en anteckning med datum. Spara alla sms och meddelanden.

Om du har vänner som förstår dig och ser igenom hans fula knep, prata med dem. Så fort något händer, berätta för en vän.

Dels kanske det behövs bevis i framtiden. Dels så kommer han göra sitt bästa för att manipulera och gaslighta dig och få dig att tvivla på din egen upplevelse. Så prata med dina vänner och skriv ner vad han gör!
Ja, det var det jag menade med att börja föra loggbok 👍 Bra att du la till lite mer "varför".
 
Jag känner ett mycket starkt obehag när jag läser vad han fortsätter göra mot dig. Sätt ner foten, omgående! Jag vet att det inte är lätt men så länge han fortsätter bete sig så som han gör kommer du aldrig få vara ifred. Vill du inte att han rör vid dig så säg det. Skit i vad han vill och tror!

Du måste inte vara honom till lags under en skilsmässa. Du måste sätta dig själv i första hand.
Jag med. Ryser på hela kroppen när jag läser om hans beteende, han är så sjukt obehaglig och vidrig.
 
Nu har barnen sovit båda två sin första natt. Jag är helt färdig känner jag. På nätterna fryser jag otroligt och ångesten rullar. Men barnen säger att de trivs bra i huset:heart även om dottern har sagt "kan vi åka hem nu" osv. Men det är ju så, hon har alltid bara haft ett hem. Sonen var rädd för att sova lör-sön, och han tyckte synd om sin pappa.

Men mina vänner och familj har varit så oerhört stöttande och det blev så fint!
Däremot är hyran hög, och jag måste säga upp lägenheten snart för att leta efter annat boende. Jag vet att jag måste få igenom pappersarbetet också, men för att våga och orka har jag idag tagit kontakt med kvinnojouren på orten.

Sista natten, fre-lör så ville han vara nära och när jag sa att jag skulle gå och lägga mig undrade han hur jag kände... Sista natten tillsammans.. kände jag inte någonstans nånting för att vara nära? Eller var allt helt borta? För var fokus inte på att jag skulle andas nu och fokus långt fram var att vi skulle sträva för att behålla äktenskapet?

Även när jag hämtade saker i lördags kom han fram och tog mitt ansikte i sina händer?
"Oj vad händer nu tänker hon? Ska han strypa mig? Nej det ska jag inte, slappna av. Men?" Så putsade han med läpparna för om vi skulle pussas/kyssas "nej... Ok" efter att jag skakade på huvudet.

Efter dotters aktivitet igår så skulle jag hämta storebror och då hade han lagat middag till oss alla. Dottern var hungrig så vi åt. Efteråt tackade jag och sa att jag kunde duka av när barnen packade. "Mitt kök,min gäst"

Han ser allt det här på ett sådant annorlunda sätt att jag måste väga mina ord för att det inte ska bli katastrof. Men jag vet att jag måste göra det...men det är svårt
Jag kan SKARPT rekommendera att läsa boken "Why does he do that?" av Lundy Bancroft. Enligt mig borda den vara obligatorisk läsning i skolan för alla unga tjejer, för tror många hade kunnat få hjälp av den boken.

Du kommer nog häpna mycket när du ser ditt ex's taktiker utskrivna i den boken, det är nästan som om abusers använder samma script och taktiker. You are not alone
 
Jag håller med alla andra om att hans uttalande är skitläskigt. Men du har kommit en bra bit till nu och snart kommer du ha klarat av skilsmässoansökan också. Långsamt framåt, ett steg i taget. Det allra svåraste steget, att faktiskt bestämma dig för detta, är redan över och du klarade det!
 
Jag har ringt sonens klasslärare och berättat. Hon skulle höra av sig till rektor. Det blir ev orosanmälan.
Du ska veta att det på riktigt gjorde min dag att höra det. Jag tycker nämligen inte att dina barn ska vara själva med den här mannen. Bilden jag får är att best case scenario är neglect (jag är ledsen jag kommer verkligen inte på ordet på svenska, bättre att få sagt det jag vill) och worst case är att han hotar, skrämmer, slår. Dvs. antingen gör han dem illa passivt eller aktivt.

Du är en jättebra mamma som skyddar dina barn ❤️
 
Tack.


Jag vill mest gå under jord tror jag. Känns som jag är på väg genom Dantes Inferno
Klart det känns!

Samtidigt så behöver du avskärma dig från honom mentalt (lättare sagt än gjort) Du och barnen kommer att få det BRA!. Vad han ställer till är hans sak. Och du ska inte må dåligt över att ha är en skitstövel.

Du har buke som håller dig om ryggen.
Behöver du skriva av dig så finns vi här.

:heart
 
Nej. Han sa det, som om jag tänkte det.
Men herregud vad obehagligt och läskigt!

Försök att ha med dig någon annan nästa gång. Din mamma eller kompis, eller se till att du har någon i luren.

Vill inte spä på din rädsla, men det är ju nu som det är som farligast.

Så ta hand om dig!

Det kanske inte kan skada att ta kontakt med en kvinnojour för råd hur du ska tänka.
Så säger man inte, inte ens på skämt.
 
Och ja, han tyckte han var rolig... Det var i den "andan". Fast vi har pratat om att jag inte tagit upp saker pga att jag varit rädd för hans frustration och ilska

Vad otroligt läskigt beteende, fy tusan! Jag hade blivit jätterädd. Och ännu värre med tanke på att ni pratat om att du har varit rädd förut. Jag tycker den här tråden har varit riktigt obehaglig läsning från början, men det här tog priset. Hoppas verkligen att du och barnen lyckas hålla er långt ifrån honom :heart
 
Han ringde upp för att höra hur det var med barnen, och jag frågade honom. Kommer du ihåg vad du sa i lördags?

Nej, vadå.

Nej du gjorde och sa såhär berättade jag.

-jaha, det... Jo alltså. Jag ville bara gå fram till dig, sen såg jag hur jag lade händerna så dumt och jag visste inte vad jag skulle göra eller säga för jag såg att du blev rädd så därför sa jag "jag försöker inte strypa dig"

-men du sa såhär ..

-ja, jag är ledsen det blev jättefel. Jag ville ju bara inte att du skulle åka ... Eller flytta. Jag vet det blev fel alltihop. Jag skulle inte ha gått till dig heller
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
Svar
5
· Visningar
365
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
21 805
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
9 861
Senast: Inte_Ung
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 787

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp