Hur börja skilja sig med småbarn?

[Nytant]

Förändra och förändra. Man ska inte behöva ändra på sig själv för att ens partner ska stanna. Antingen passar man ihop eller så gör man det inte. Passar man inte ihop så får man gå skilda vägar. Men ingen ska behöva ändra på den den är för att passa in i en mall. Samarbeta ja. Kompromissa? Till viss del. Men inte för mycket. Var och en måste få leva det liv hen vill.

TS, självklart är han ledsen. Det är ju inte hans beslut. Ditt beslut låter klokt tycker jag. Jag hoppas att allt går bra med flytten och barnen och att ni kommer kunna samarbeta kring barnen så att de inte hamnar i kläm.

Ingen ska kunna bete sig så som TS man gör mot sin partner med hänvisning till att ’sån är jag’. Liksom, ja, i en relation vill jag bli älskad för den jag är, men det är ju ändå villkorat till att den jag är inte är ett misshandlande, utnyttjande as.

 

[RedQueen]

Förändra och förändra. Man ska inte behöva ändra på sig själv för att ens partner ska stanna. Antingen passar man ihop eller så gör man det inte. Passar man inte ihop så får man gå skilda vägar. Men ingen ska behöva ändra på den den är för att passa in i en mall. Samarbeta ja. Kompromissa? Till viss del. Men inte för mycket. Var och en måste få leva det liv hen vill.

TS, självklart är han ledsen. Det är ju inte hans beslut. Ditt beslut låter klokt tycker jag. Jag hoppas att allt går bra med flytten och barnen och att ni kommer kunna samarbeta kring barnen så att de inte hamnar i kläm.

Jag tror det @Görel menade var förändra såsom att ta ansvar. För det verkar ju ha varit en genomgående röd tråd i det hela, att han inte vill ta ansvar för vare sig själv, deras barn eller deras relation mer än mycket korta stunder när han fattat att det krisar.

 

[Luff]

Han gråter för att han insett att han inte kommer bli curlad längre. Stackars honom. Eller inte.
ETT STORT GRATTIS TILL DIG! Köp något riktigt gott att fira med. Ta en stund att känna dig fri som fågeln.
Det kommer att komma tuffa tider men vi backar dig.

 

[A_NN_A]

Sista natten i huset, sista morgonen med barnen här Gudars snälla hjälp mig komma tillbaka hit...

Idag ska mer möbler flyttas. Sen sover jag där inatt. Barnen kommer att sova där imorgon...eller idag, eventuellt..

Jag fick igång wifi igår och vi skruvade möbler.

Han grät igår och det var oerhört jobbigt.

Nu behöver du inte vara där när han gråter.
Nu kan du andas. Och bara vänta tills du inser hur längesedan det var som du på riktigt kunde andas.

Jag önskar dig all lycka.
Låt honom ta hand om sitt egna mående nu. Fokusera på dig. Det kommer att gynna både dig och dina barn.

 

[Framtiden]

Nu har barnen sovit båda två sin första natt. Jag är helt färdig känner jag. På nätterna fryser jag otroligt och ångesten rullar. Men barnen säger att de trivs bra i huset även om dottern har sagt "kan vi åka hem nu" osv. Men det är ju så, hon har alltid bara haft ett hem. Sonen var rädd för att sova lör-sön, och han tyckte synd om sin pappa.

Men mina vänner och familj har varit så oerhört stöttande och det blev så fint!
Däremot är hyran hög, och jag måste säga upp lägenheten snart för att leta efter annat boende. Jag vet att jag måste få igenom pappersarbetet också, men för att våga och orka har jag idag tagit kontakt med kvinnojouren på orten.

Sista natten, fre-lör så ville han vara nära och när jag sa att jag skulle gå och lägga mig undrade han hur jag kände... Sista natten tillsammans.. kände jag inte någonstans nånting för att vara nära? Eller var allt helt borta? För var fokus inte på att jag skulle andas nu och fokus långt fram var att vi skulle sträva för att behålla äktenskapet?

Även när jag hämtade saker i lördags kom han fram och tog mitt ansikte i sina händer?
"Oj vad händer nu tänker hon? Ska han strypa mig? Nej det ska jag inte, slappna av. Men?" Så putsade han med läpparna för om vi skulle pussas/kyssas "nej... Ok" efter att jag skakade på huvudet.

Efter dotters aktivitet igår så skulle jag hämta storebror och då hade han lagat middag till oss alla. Dottern var hungrig så vi åt. Efteråt tackade jag och sa att jag kunde duka av när barnen packade. "Mitt kök,min gäst"

Han ser allt det här på ett sådant annorlunda sätt att jag måste väga mina ord för att det inte ska bli katastrof. Men jag vet att jag måste göra det...men det är svårt

 

[RedQueen]

Nu har barnen sovit båda två sin första natt. Jag är helt färdig känner jag. På nätterna fryser jag otroligt och ångesten rullar. Men barnen säger att de trivs bra i huset även om dottern har sagt "kan vi åka hem nu" osv. Men det är ju så, hon har alltid bara haft ett hem. Sonen var rädd för att sova lör-sön, och han tyckte synd om sin pappa.

Men mina vänner och familj har varit så oerhört stöttande och det blev så fint!
Däremot är hyran hög, och jag måste säga upp lägenheten snart för att leta efter annat boende. Jag vet att jag måste få igenom pappersarbetet också, men för att våga och orka har jag idag tagit kontakt med kvinnojouren på orten.

Sista natten, fre-lör så ville han vara nära och när jag sa att jag skulle gå och lägga mig undrade han hur jag kände... Sista natten tillsammans.. kände jag inte någonstans nånting för att vara nära? Eller var allt helt borta? För var fokus inte på att jag skulle andas nu och fokus långt fram var att vi skulle sträva för att behålla äktenskapet?

Även när jag hämtade saker i lördags kom han fram och tog mitt ansikte i sina händer?
"Oj vad händer nu tänker hon? Ska han strypa mig? Nej det ska jag inte, slappna av. Men?" Så putsade han med läpparna för om vi skulle pussas/kyssas "nej... Ok" efter att jag skakade på huvudet.

Efter dotters aktivitet igår så skulle jag hämta storebror och då hade han lagat middag till oss alla. Dottern var hungrig så vi åt. Efteråt tackade jag och sa att jag kunde duka av när barnen packade. "Mitt kök,min gäst"

Han ser allt det här på ett sådant annorlunda sätt att jag måste väga mina ord för att det inte ska bli katastrof. Men jag vet att jag måste göra det...men det är svårt

Jag känner ett mycket starkt obehag när jag läser vad han fortsätter göra mot dig. Sätt ner foten, omgående! Jag vet att det inte är lätt men så länge han fortsätter bete sig så som han gör kommer du aldrig få vara ifred. Vill du inte att han rör vid dig så säg det. Skit i vad han vill och tror!

Du måste inte vara honom till lags under en skilsmässa. Du måste sätta dig själv i första hand.

 

[Red_Chili]

Han ser allt det här på ett sådant annorlunda sätt att jag måste väga mina ord för att det inte ska bli katastrof. Men jag vet att jag måste göra det...men det är svårt

Vad tänker du ska hända med "katastrof"? Att han blir arg, ledsen, vill skiljas omedelbart, bestämmer sig för att misshandla även fysiskt..? Du har ingen skyldighet att ens försöka hålla honom på gott humör, däremot måste du såklart försöka hålla dig och barnen i säkerhet.

 

[Nytant]

Jag känner ett mycket starkt obehag när jag läser vad han fortsätter göra mot dig. Sätt ner foten, omgående! Jag vet att det inte är lätt men så länge han fortsätter bete sig så som han gör kommer du aldrig få vara ifred. Vill du inte att han rör vid dig så säg det. Skit i vad han vill och tror!

Du måste inte vara honom till lags under en skilsmässa. Du måste sätta dig själv i första hand.

Så glad att någon redan skrivit det. Jag kände också det där obehaget. Skönt att känna sig bekräftad i det. Hur han beter sig och ser på saker är verkligen helt vrickat och så verklighetsfrånvänt. Det ger mig kalla kårar.
@Framtiden du är fantastisk som tagit alla dessa steg, du får tänka att vi alla står bredvid och hejar på! Jättebra att du kontaktar kvinnojour & håller dina nära uppdaterade. Var extra rädd om dig nu, lova oss det!

 

[Shaggy]

Nu har barnen sovit båda två sin första natt. Jag är helt färdig känner jag. På nätterna fryser jag otroligt och ångesten rullar. Men barnen säger att de trivs bra i huset även om dottern har sagt "kan vi åka hem nu" osv. Men det är ju så, hon har alltid bara haft ett hem. Sonen var rädd för att sova lör-sön, och han tyckte synd om sin pappa.

Men mina vänner och familj har varit så oerhört stöttande och det blev så fint!
Däremot är hyran hög, och jag måste säga upp lägenheten snart för att leta efter annat boende. Jag vet att jag måste få igenom pappersarbetet också, men för att våga och orka har jag idag tagit kontakt med kvinnojouren på orten.

Sista natten, fre-lör så ville han vara nära och när jag sa att jag skulle gå och lägga mig undrade han hur jag kände... Sista natten tillsammans.. kände jag inte någonstans nånting för att vara nära? Eller var allt helt borta? För var fokus inte på att jag skulle andas nu och fokus långt fram var att vi skulle sträva för att behålla äktenskapet?

Även när jag hämtade saker i lördags kom han fram och tog mitt ansikte i sina händer?
"Oj vad händer nu tänker hon? Ska han strypa mig? Nej det ska jag inte, slappna av. Men?" Så putsade han med läpparna för om vi skulle pussas/kyssas "nej... Ok" efter att jag skakade på huvudet.

Efter dotters aktivitet igår så skulle jag hämta storebror och då hade han lagat middag till oss alla. Dottern var hungrig så vi åt. Efteråt tackade jag och sa att jag kunde duka av när barnen packade. "Mitt kök,min gäst"

Han ser allt det här på ett sådant annorlunda sätt att jag måste väga mina ord för att det inte ska bli katastrof. Men jag vet att jag måste göra det...men det är svårt

Får riktigt obehagliga vibbar av det här. Det gäller både hans faktiska beteende och din oro för att det ska bli katastrof. Min spontana känsla är att du ska hålla dig långt ifrån honom då han verkar sakna gränser helt och hållet, han hotar dig ju till och med.

 

[Trasten]

Du har absolut ingen skyldighet att vara tydligare än du redan har varit. Men ändå. Kanske kan det ge dig lite styrka ifall du säger till honom att

- jag vill inte att du rör vid mig någonsin igen. rör du mig så rör du mig mot min vilja.

Men ärligt talat tycker jag att du ska undvika att träffa honom ensam från och med nu.

Men först... FIRA! Du har ett hem igen. Du har utrymme för att ta hand om dig själv. Du har kommit jättelångt i en jättesvår process. Du är inte klar men du har all anledning att ge dig själv en megaklapp på axeln för att du kommit så här långt!

 

[Nytant]

Vänta lite nu. @Framtiden var det han som sa "Ska han strypa mig?" Som att han låtsades berätta dina tankar? Jag läste nog lite fel. Jag förstod det först som att det var du själv som lade in vad du tänkte i den stunden. Och det vore illa nog. Men om han tar upp det och skämtar om det, då var min reaktion inte proportionell. Den mannen är farlig på riktigt. Snälla prioritera din säkerhet i alla lägen framöver. Kräma på ordentligt. Ha folk med dig. Berätta för alla vad han säger & gör.

 

[Framtiden]

Vänta lite nu. @Framtiden var det han som sa "Ska han strypa mig?" Som att han låtsades berätta dina tankar? Jag läste nog lite fel. Jag förstod det först som att det var du själv som lade in vad du tänkte i den stunden. Och det vore illa nog. Men om han tar upp det och skämtar om det, då var min reaktion inte proportionell. Den mannen är farlig på riktigt. Snälla prioritera din säkerhet i alla lägen framöver. Kräma på ordentligt. Ha folk med dig. Berätta för alla vad han säger & gör.

Nej. Han sa det, som om jag tänkte det.

 

[Trasten]

Vänta lite nu. @Framtiden var det han som sa "Ska han strypa mig?" Som att han låtsades berätta dina tankar? Jag läste nog lite fel. Jag förstod det först som att det var du själv som lade in vad du tänkte i den stunden. Och det vore illa nog. Men om han tar upp det och skämtar om det, då var min reaktion inte proportionell. Den mannen är farlig på riktigt. Snälla prioritera din säkerhet i alla lägen framöver. Kräma på ordentligt. Ha folk med dig. Berätta för alla vad han säger & gör.

Jag har fortfarande lite hjärtklappning sen jag läste det. Extremt obehagligt beteende.

 

[Nytant]

Nej. Han sa det, som om jag tänkte det.

Usch. Fullständigt vidrigt och oacceptabelt. Skulle eventuellt kunna klassas som olaga hot/hot om dödligt våld. Bra om du börjar föra loggbok över era interaktioner.
Och du – jag är hemskt, hemskt ledsen över att du behöver gå igenom detta och behövde uppleva denna och liknande incidenter. Det är som sagt vidrigt.

 

[Andromedae]

Nej. Han sa det, som om jag tänkte det.

Det är helt sjukt.
Ta hand om dig och var försiktig!

 

[RedQueen]

Nej. Han sa det, som om jag tänkte det.

Var inte i närheten av honom mer. Om han såg ett obehag i dig, kommenterade det som om det var ett skämt och ändå fortsatte har han ingen som helst respekt för dig utan bara gör det som han tycker är okej oavsett. Det är mycket skrämmande.

 

[Framtiden]

Vänta lite nu. @Framtiden var det han som sa "Ska han strypa mig?" Som att han låtsades berätta dina tankar? Jag läste nog lite fel. Jag förstod det först som att det var du själv som lade in vad du tänkte i den stunden. Och det vore illa nog. Men om han tar upp det och skämtar om det, då var min reaktion inte proportionell. Den mannen är farlig på riktigt. Snälla prioritera din säkerhet i alla lägen framöver. Kräma på ordentligt. Ha folk med dig. Berätta för alla vad han säger & gör.

Och ja, han tyckte han var rolig... Det var i den "andan". Fast vi har pratat om att jag inte tagit upp saker pga att jag varit rädd för hans frustration och ilska

 

[Fruentimber]

Och ja, han tyckte han var rolig... Det var i den "andan". Fast vi har pratat om att jag inte tagit upp saker pga att jag varit rädd för hans frustration och ilska

Fyfan vilken vidrig människa.

 

[Nytant]

Och ja, han tyckte han var rolig... Det var i den "andan". Fast vi har pratat om att jag inte tagit upp saker pga att jag varit rädd för hans frustration och ilska

Jag undrar om det inte är en väl välvillig tolkning av hans beteende att säga att det är ett dåligt skämt och att han inte är medveten om allvaret i det. Det är tyvärr lika stor chans att det är just pga din rädsla som han säger så. Att hans avsikt är att hota och skrämma.
Edit: Klumpigt formulerat av mig, hade en tanke redan innan jag läste ditt svar som handlade just om detta, men jag blir så upprörd så hoppas du förstår andemeningen.

 

[Trasten]

Alltså @Framtiden träffa honom inte själv mer. Det kanske lugnar ner sig så ni kan ha normala överlämningar av barn och sånt i framtiden. Men ta med dig en vän när du behöver gå dit. Försök ordna överlämningar via förskolan.

Det där är psykisk misshandel och hot om våld. Sen kan vissa tycka att det är roligt att utsätta folk för sånt men det gör det inte mindre allvarligt.

På riktigt. Var försiktig. Vill helst bara peppa dig nu men du är även i den mest riskfyllda situationen just nu.

Snälla berätta för dina vänner att du känner dig hotad och förbered dem på att du kommer behöva deras sällskap för att träffa honom i framtiden. Så det är förberett så det blir lättare för dig att faktiskt be om hjälp nästa gång du behöver åka dit.

Kanske kommer han bli mer våldsam, kanske inte. Men bara den situationen som du beskrev är våldsam och något som absolut är skadligt för dig att vara med om just nu. Låt honom inte få fler chanser!!