Varning för långt inlägg
Duktig sjukling gick ändå ut på nästan en timmes promenad i skogen. Jag lyckades skrämma upp en hare så att den for förbi rätt framför nosen på Tinja, och jag menar verkligen typ 20 cm ifrån. Jag sa "stann!" och Tinja stannade glatt kvar där hon var, min duktiga lilla pil
Tränade till och med på en liten gräsplätt. Sen när vi var klara (för Tinja hade demolerat kotten jag använde som belöning
) så vänder jag mig och och går, varpå Tinja 2 sekunder senare springer förbi och in framför mig, skitstolt över sitt fynd.
"Jag hittade en ny leksak matte, vi kan fortsätta träna!"
Och så är JAG boven för att jag inte lät henne leka med den
Mycket besviken blåräv.
Sen på slutet av promenaden sitter Tinja och skiter medan jag står och väntar. Jag hör något bakifrån och en bit bort ser jag en tant komma gåendes. Struntar i det men ställer mig lite mer demonstrativt med ryggen mot - jag vill
inte socialisera.
Plötsligt boffar Tinja och tar några steg mot mig och jag vänder mig om - där är tanten, med en stor svart flatte som drar så att den typ ligger på marken. Hon ler
stort när hon låter sin hysteriska jättehund dra fram mot min och jag hinner precis dra bort Tinja åt sidan. Jag utbrister för en gångs skull "släpp inte fram hunden!" varpå hon såg extremt frågande ut, som om jag hade föreslagit något fullkomligt främmande. Då fräste jag till "man släpper inte fram hunden utan att fråga, det är extremt oförskämt!" och så marscherade jag därifrån och Tinja sprang in i skogen för att få fortsätta skita i fred, stackaren
Jag är glad att jag iallafall hade hjärnan med mig så pass att jag kunde fräsa ifrån, oftast blir jag så paff att jag glömmer. Men varför ska folk envisas med att släppa fram sina hundar??
