Nu har det gått två dagar sedan Dalton flyttade och oj så konstigt det känns med bara 2 hundar hemma nu
Det som är roligt är att dom sista veckorna har Mini levt upp. Hon är ju 7 år snart och var "boss" sina första år här hemma - tills Polly fick sin första valpkull, då blev det skiftbyte. Jag har nog inte insett hon tilltryckt hon varit förrän Polly försvann. Visst har det varit spänt mellan tikarna ibland, men sällan bråk och dom få gånger dom rykt ihop så har det varit pga att Mini varit så spänd att hon börjat - men aldrig något allvarligt och oftast har dom fungerar bra tillsammans.
Nu har Mini blivit busig som tusan igen, vilket hon knappt varit sen hon hade fransk hjärtmask för 2,5 år sedan. Så helt klart har hon levt upp igen nu som ensam dam i flocken
Mycket piggare även på promenaderna och går självmant före mig titt som tätt. Hon gick alltid lång bakom mig förut, medan Polly och Skalman gick bredvid eller före mig. Nu har jag helt plötsligt fullt sjå med en halvdöv dragig tonårsgrabb och en piggelin tant som helt plötsligt emellanåt börjar dra i kopplet för att hon tycker det går för långsamt
Så med det så börjar hon även gå ner så sakterliga i vikt, vilket är kanon då hon är överviktig
Jag själv har nu efter Daltons flytt tagit mig i kragen och tagit steg 1 i att få mitt knä fixat. Ortopedbesök den 7:e december för att diskutera och förhoppningsvis få remiss för knäbytesoperation. Jag är smått skräckslagen, då jag blivit smärtkänslig på gamla dar och har lätt panik över hur lång tid det kan ta att bli okej efter - och för att försöka hitta hundvakt till den dagen detta ska ske. Har inte varit ifrån någon av mina hundar på 7 år ! inte ens en natt