Hund och småbarn, till vardags

[Ginger840]

Inspirerad av en annan tråd:

Träning osv tycker jag går bra med hund och småbarn, men jag måste erkänna att jag tycker det är svårt att få ihop det i vardagen. Några kvällar i veckan kan jag vara borta, men några timmar varje dag..? När han var liten och nöjt hängde med i barnvagn eller sele var det inga problem, men när han började få mer egna åsikter blev det betydligt svårare.

Hur löser/löste ni som har eller har haft barn i dagisåldern samtidigt som hund de dagliga promenaderna?

Hur lärde ni barnet att respektera hunden? Min hund är väldigt känslig, så säger jag ifrån så tar hon åt sig men inte han. Avledning köper han inte...

 

[Bebben]

All form av riktig motion/träning görs när dottern är med någon annan, helt enkelt. Hon är inte ett dugg intresserad av att slösa tid på att vara ute med hundar nämligen..

Nu har jag inga känsliga hundar, men varenda gång hon gör/gjort något som inte är tillåtet så säger jag ifrån med brysk ton och tar bort henne, vilket i perioder varit sisådär 1000 ggr om dagen. Nu är hon snart 3 år och förstår så mkt mer, vilket gör det enklare. Men hundarna älskar barn, så dom gör jobbet svårt ibland! Jag vill att barnen ska kunna regeln om hundarna ligger/sover = så ska dom lämnas ifred. Det är dock jäkligt svårt att få till ibland när dom själva helst ligger PÅ oss människor, eller flyger upp av glädje bara dottern råkar befinna sig inom 2 m.
Så där har jag fått anpassa det efter situationen helt enkelt, väljer dom själva att ligga precis intill henne i soffan med huvudet på henne, så får dom stå ut med att bli klappade på osv. Går dom in i sina rum eller lägger sig på dom olika liggplatserna så ska dom alltid få vara ifred.
Dom är ju trots allt smarta nog att lära sig sådant, och får då välja själva. Den enda som alltid ska lämnas ifred även i soffa etc är den äldsta, för han sover djupt numera och är vresig vid uppvaknande = han säger ifrån själv då om inte någon människa ser till att låta honom få vila.

 

[Ginger840]

All form av riktig motion/träning görs när dottern är med någon annan, helt enkelt. Hon är inte ett dugg intresserad av att slösa tid på att vara ute med hundar nämligen..

Det är så jag gör också. Problemet är att ha tillgång till en annan person jämt, varenda dag. Maken tar hand om det för det allra mesta, men han är inte särskilt förtjust. Och då och då är han bortrest någon vecka, då är det svårt att lösa. Min grabb däremot är jätteintresserad av att vara ute med hunden (ibland) men han är inte direkt följsam och förr eller senare blir det någon form av raseriutbrott (och då vill hunden gå hem).

Nu har jag inga känsliga hundar, men varenda gång hon gör/gjort något som inte är tillåtet så säger jag ifrån med brysk ton och tar bort henne, vilket i perioder varit sisådär 1000 ggr om dagen. Nu är hon snart 3 år och förstår så mkt mer, vilket gör det enklare. Men hundarna älskar barn, så dom gör jobbet svårt ibland! Jag vill att barnen ska kunna regeln om hundarna ligger/sover = så ska dom lämnas ifred. Det är dock jäkligt svårt att få till ibland när dom själva helst ligger PÅ oss människor, eller flyger upp av glädje bara dottern råkar befinna sig inom 2 m.
Så där har jag fått anpassa det efter situationen helt enkelt, väljer dom själva att ligga precis intill henne i soffan med huvudet på henne, så får dom stå ut med att bli klappade på osv. Går dom in i sina rum eller lägger sig på dom olika liggplatserna så ska dom alltid få vara ifred.
Dom är ju trots allt smarta nog att lära sig sådant, och får då välja själva. Den enda som alltid ska lämnas ifred även i soffa etc är den äldsta, för han sover djupt numera och är vresig vid uppvaknande = han säger ifrån själv då om inte någon människa ser till att låta honom få vila.

Vi började göra precis så, tyckte det var logiskt, men det fungerade inte bra alls med min hund. Det hade nog nästan varit bättre att låta honom vara på henne. Med facit i hand hade jag nog valt att göra annorlunda.

Vi har reglerna: I korgen i hundrummet ska hunden vara ifred (ligger hunden någon annanstans – typ på lekmattan! – får hunden flytta sig), och om hunden går iväg får man inte följa efter. Den första regeln går (peppar peppar) ganska bra numera, men den andra! Gissar att det beror på att den första är mycket tydligare, plus att det är ganska roligt att gå fram till en liggande hund, men att jaga en springande hund är superjätteroligt! Särskilt när man inte får...