Höstföräldrar 2020

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vecka 34 idag och bm-besök. Magen hade växt 1 cm på 2 veckor så inga konstigheter där. Sen ville han känna hur bebisen låg och misstänkte direkt tvärläge. Fick göra ett snabbt ultraljud som bekräftade det. Fick ett varningens finger pga det eftersom jag har mycket sammandragningar. Fortsätter sammandragningarna när jag vilar SKA jag ringa Förlossningen, och jag måste försöka ta det lugnt för går vattnet när bebis ligger i tvärläge finns det risk att navelsträngen kläms. Usch jag hoppas han vänder sig snart så jag slipper oroa mig för det O_o
Hoppas verkligen att bebisen vänder sig rätt snart! :heart
 
Jag har aldrig reflekterat över tidigare att det inte skulle vara standard. Angående bedövning känner jag mig så osäker att det nog inte är nån idé att skriva ner något. Det enda jag vet är att jag inte kan tänka mig sterila kvaddlar och att jag vill ha så lite personal som möjligt i rummet (så länge sambon är med)
Kanske inte ens är värt att skriva brev om man inte har mer att önska?
Skriv ett brev med de punkter du radat upp plus att du inte vill ha studenter ? Mer än så behöver det väl inte vara?
 
Alltså, jag ser ju inte fram emot förlossningen men åh, vad jag längtar efter att inte vara gravid. Det nya är reflux/ illamående var gång jag ätit. Jag kan äta små portioner innan det tar stopp och jag tror jag ska kräkas -> att jag vaknar på natten och är hungrig, äter typ en banan men har svårt att somna om. Kan inte dricka kaffe eller te. Drack ett glas vatten till frukost men får typ reflux av det också. Omeprazol hjälper lite men inte fullt ut.
 
Alltså, jag ser ju inte fram emot förlossningen men åh, vad jag längtar efter att inte vara gravid. Det nya är reflux/ illamående var gång jag ätit. Jag kan äta små portioner innan det tar stopp och jag tror jag ska kräkas -> att jag vaknar på natten och är hungrig, äter typ en banan men har svårt att somna om. Kan inte dricka kaffe eller te. Drack ett glas vatten till frukost men får typ reflux av det också. Omeprazol hjälper lite men inte fullt ut.
Så drygt! Jag har fått liknande, men inte valls så besvärligt som du beskriver.

För mig är det jobbigaste nu att jag har så ont i bröstkorgen när jag sover, vrider och vänder mig som en mask nätterna igenom och behöver gå upp innan jag har sovit klart för att det gör så ont. Ligget inget alls på dagarna för att undvika att fresta på kroppen men det blir bara värre och värre. Funderar på att testa blåsa upp en luftmadrass och se om jag sover bättre på den.

10 veckor kvar till bebis, hoppas det går snabbt!
 
Alltså, jag ser ju inte fram emot förlossningen men åh, vad jag längtar efter att inte vara gravid. Det nya är reflux/ illamående var gång jag ätit. Jag kan äta små portioner innan det tar stopp och jag tror jag ska kräkas -> att jag vaknar på natten och är hungrig, äter typ en banan men har svårt att somna om. Kan inte dricka kaffe eller te. Drack ett glas vatten till frukost men får typ reflux av det också. Omeprazol hjälper lite men inte fullt ut.

Fyy vad drygt O_o Får lite så där ibland men inte så farligt. Tar Novalucol och det hjälper bra.

Igår insåg jag att det är 6 veckor kvar tills den här bebisen är lika långt gången som storebror när han föddes. 6 veckor är ju ingenting! O_o Och vi har inget kök, badrum eller vardagsrum 😱 Ingen vagn eller babyskydd heller. Undra på att jag har sammandragningar hela tiden...
 
Usch, igår ringde jag 1177 för tyckte jag känt av en av bebisarna så lite under dagen, de kopplade mig genast till förlossningen så jag fick åka in och ta ctg. Det var lite svårt att mäta pga dels två och dels så små fortfarande, men det som gick att mäta såg bra ut så jag fick åka hem igen. Skönt att veta att sjukvården fungerar när man behöver den men usch så oroligt det var! Idag har båda två levt om ända sedan kl 4 i natt så nu är jag lugnare.
Tycker det känns så hemskt att inte ha med min sambo på sådana undersökningar, hur tar era partners det? Min sambo är väldigt ledsen över att missa allt och känner sig så utanför.
 
Usch, igår ringde jag 1177 för tyckte jag känt av en av bebisarna så lite under dagen, de kopplade mig genast till förlossningen så jag fick åka in och ta ctg. Det var lite svårt att mäta pga dels två och dels så små fortfarande, men det som gick att mäta såg bra ut så jag fick åka hem igen. Skönt att veta att sjukvården fungerar när man behöver den men usch så oroligt det var! Idag har båda två levt om ända sedan kl 4 i natt så nu är jag lugnare.
Tycker det känns så hemskt att inte ha med min sambo på sådana undersökningar, hur tar era partners det? Min sambo är väldigt ledsen över att missa allt och känner sig så utanför.

Vad skönt att det verkar vara väl med båda!
Min sambo hann som tur var vara med på första tidiga ultraljudet innan corona ställde till det med restriktioner. Min sambo tycker också att det är jättetråkigt att inte få vara med alls. Nu börjar det ju långsamt närma sig förlossningen för vår del och det är verkligen en stor oro att han inte skall kunna vara med.
 
Vad skönt att det verkar vara väl med båda!
Min sambo hann som tur var vara med på första tidiga ultraljudet innan corona ställde till det med restriktioner. Min sambo tycker också att det är jättetråkigt att inte få vara med alls. Nu börjar det ju långsamt närma sig förlossningen för vår del och det är verkligen en stor oro att han inte skall kunna vara med.

Åh vad skönt för er att ni hann med ett ultraljud innan! Ja, förlossningen känns jättejobbig tycker jag, har inte varit så orolig över den innan men nu när han inte kommer få vara med på BB känns det väldigt ångestfyllt med alltihop.
 
Usch, igår ringde jag 1177 för tyckte jag känt av en av bebisarna så lite under dagen, de kopplade mig genast till förlossningen så jag fick åka in och ta ctg. Det var lite svårt att mäta pga dels två och dels så små fortfarande, men det som gick att mäta såg bra ut så jag fick åka hem igen. Skönt att veta att sjukvården fungerar när man behöver den men usch så oroligt det var! Idag har båda två levt om ända sedan kl 4 i natt så nu är jag lugnare.
Tycker det känns så hemskt att inte ha med min sambo på sådana undersökningar, hur tar era partners det? Min sambo är väldigt ledsen över att missa allt och känner sig så utanför.

Jag tror det varit jobbigare för honom om det var vårt första barn, men det är klart att han velat vara med på ultraljud osv. Däremot så ska jag ju på extra besök pga av avvikande SF-mått plus att jag ska på läkarbesök pga sammandragningar och dessa känner vi båda att det är lite jobbigt att han inte får vara med på. Det känns mer okej att missa rutinundersökningar än extra undersökningar där det finns större risk att man får ett dåligt besked.
 
Usch, igår ringde jag 1177 för tyckte jag känt av en av bebisarna så lite under dagen, de kopplade mig genast till förlossningen så jag fick åka in och ta ctg. Det var lite svårt att mäta pga dels två och dels så små fortfarande, men det som gick att mäta såg bra ut så jag fick åka hem igen. Skönt att veta att sjukvården fungerar när man behöver den men usch så oroligt det var! Idag har båda två levt om ända sedan kl 4 i natt så nu är jag lugnare.
Tycker det känns så hemskt att inte ha med min sambo på sådana undersökningar, hur tar era partners det? Min sambo är väldigt ledsen över att missa allt och känner sig så utanför.
Så skönt att allt såg bra ut med bebisarna.. :heart
Min sambo är också ledsen över att missa alla undersökningar, ultraljud och besök trots att vi väntar vårt tredje barn..
Framförallt var det tufft när det upptäcktes avvikelser på bebisen efter RUL.. Han fick inte vara med på det extra UL som vi fick göra på KK heller.. Riktigt jobbigt för oss båda.. :( Svårt för mig också som var den enda närvarande och skulle försöka förmedla allt vad läkaren sa..
 
Så skönt att allt såg bra ut med bebisarna.. :heart
Min sambo är också ledsen över att missa alla undersökningar, ultraljud och besök trots att vi väntar vårt tredje barn..
Framförallt var det tufft när det upptäcktes avvikelser på bebisen efter RUL.. Han fick inte vara med på det extra UL som vi fick göra på KK heller.. Riktigt jobbigt för oss båda.. :( Svårt för mig också som var den enda närvarande och skulle försöka förmedla allt vad läkaren sa..

Ja, det där är min skräck, att man ska få ett negativt besked och vara ensam om det. Just att själv behöva ta in all information i det läget känns ju jättetufft! Tycker det är svårt nog vid vanliga besök hos barnmorskan.
 
Bm idag här med. Bebis har redan lagt sig tillrätta med huvudet neråt och det var knappt ruckbart. Är ju i vecka 29+2 så ganska tidigt ändå. Minns att sonen också fixerade sig tidigt. Inte konstigt kanske man har tyckt att det tryckt nedåt ännu mer. Men med tanke på att jag ska ha snitt så spelar det ju mindre roll att bebis lagt sig tillrätta.
Ska dit igen om tre veckor och då ska vi få tiden för snitt! Är så spänd på att få reda på vilken dag det ska bli :) så knäppt ändå att få en planerad dag och åka in och veta att man ska plocka ut bebis
 
sådan där dag man funderar på vad man egentligen gett sig in på. Om man säger att man har barn födda 2016, 2018 och 2020 låter de ju inte helt farligt, Men om man säger att de är dec-16, juni-18 och troligen okt-20 blir man lite svettig. Kommer alltså att vara rätt exakt 3 år 10 månader mellan yngsta och äldsta :angel:

Vi har ännu inte pratat så mycket om att de kommer en baby här hemma, äldsta har väntat på julafton sedan februari så vi tänker att de kanske är bättra att ta de lite närmare. Däremot verkar de förstå på nått sätt i alla fall, de har hittat en bok om barn 0-6 år och där finns det en bild på ett foster i magen, som de nu tittar på hela tiden och berättar att det är en baby i magen, utan att vi sagt nått. Äldsta pratar också om att han vill bli storebror (lillebror räknas tydligen inte) och att de kommer en babyflicka. Hoppas de går lika bra där som förra gången, när vi kom hem från BB lade vi lillebror på sängen och han lade sig omedelbart bredvid.
 
Vecka 31 imorgon, tiden går snabbt och långsamt! Det börjar bli riktigt jobbigt att bära runt på mig själv nu, jag kände mig helt knäckt igår när jag såg att det är 25% kvar av graviditeten.

På kvällarna när jag ätit middag, en liten portion, ligger jag som en spärrballong med magen rätt upp och har riktigt svårt att röra mig. Känns som att hela buken är uppspänd och jag känner mig nästan sprickfärdig! Känner ni detsamma? Vet inte om det är att jag ändå äter för mycket, eller om bebisen kan lägga sig på något vis så att det känns så? Igår åt jag 1 dl kokt ris och 1 dl köttfärs med lite sallad, det borde väl ändå inte vara för mycket? Jag hade gärna ätit lite till, men det tog stopp där.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
7 394
Senast: Calmiche
·
Övr. Barn Jag börjar bli såpass gammal att det börjar bli osannolikt att jag skulle hinna skaffa barn med en partner. Jag måste ju då först hitta...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
7 121
Tjatter Har med stort intresse läst igenom ca de 10 första sidorna på tråden om Särbegåvning, vilket gjorde att några frågor dök upp. Ska läsa...
Svar
3
· Visningar
1 031
Senast: Gry
·
Kropp & Själ Jag behöver råd från någon som upplevt liknande. (Inte, ”jag har aldrig haft ont av min kopp, möjligen obehag, det går skitsmidigt, du...
2 3 4
Svar
70
· Visningar
6 567
Senast: Lillefrun
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIII
  • Valet i USA
  • Skaffa barn eller inte

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp