Hjälp oss att välja ras

[Jadzia]

Inte i klass med BC
Nog för att de vill jobba, håller jag absolut med om men nog tycker jag de funkar bra som aktiva sällskapshundar.

Inte den riktiga jaktlabben. De är verkligen i bc-klass. Jag skulle inte orka med en sådan.

 

[AW]

Plockar ihop lite från andra trådar om vad jag skrivit om Kromfohrländern.

Det är en aktiv hund men klarar sig på promenader utan att bli knäpp även om alla hundar mår bra/bättre av att aktiveras. Jag och min sambo planerar barn inom de närmast åren och ville därför ha en roligt hund som man kan jobba med men som inte heller mår dåligt av att det kommer perioder när det bara blir promenader och följa med till stallet. Kromisen är en fantastisk agilityhund eftersom de är signalkänsliga och de är otroligt snabba på att lära sig alla vardagsregler, lydnadsmomenten tar lite längre tid

Inkallning är förprogrammerat redan från födseln, jag antar att det hör ihop med att de inte gärna lämnar matte/husse och att jakten i dem är nästan obefintlig. Ludde kan dra några meter (ca 3-8) men stannar oftast själv och vänder direkt om jag kallar på honom.

Det finns ett reserverat drag i dem som gör att man ska tänka lite extra på att miljöträna första tiden men alla som jag har träffat är riktigt glada och härliga hundar.


Låter som ni till stor del har samma kriterier jag hade när vi valde hund. Det blev en Kromfohrländer och vi är fantastiskt glada för vår underbara Ludde

 

[Pancakes]

Plockar ihop lite från andra trådar om vad jag skrivit om Kromfohrländern.

Det är en aktiv hund men klarar sig på promenader utan att bli knäpp även om alla hundar mår bra/bättre av att aktiveras. Jag och min sambo planerar barn inom de närmast åren och ville därför ha en roligt hund som man kan jobba med men som inte heller mår dåligt av att det kommer perioder när det bara blir promenader och följa med till stallet. Kromisen är en fantastisk agilityhund eftersom de är signalkänsliga och de är otroligt snabba på att lära sig alla vardagsregler, lydnadsmomenten tar lite längre tid

Inkallning är förprogrammerat redan från födseln, jag antar att det hör ihop med att de inte gärna lämnar matte/husse och att jakten i dem är nästan obefintlig. Ludde kan dra några meter (ca 3-8) men stannar oftast själv och vänder direkt om jag kallar på honom.

Det finns ett reserverat drag i dem som gör att man ska tänka lite extra på att miljöträna första tiden men alla som jag har träffat är riktigt glada och härliga hundar.


Låter som ni till stor del har samma kriterier jag hade när vi valde hund. Det blev en Kromfohrländer och vi är fantastiskt glada för vår underbara Ludde

Ditt nick är för kort för att det ska gå att tagga dig

Jag har kikat lite på kromis inför (långt) framtida hundköp. Det du berättar om din låter så himla bra så jag kan inte låta bli att bli sugen på att kika närmare på rasen. Dessutom är han ju så söt Tycker mig dock ha läst till att de däremot kan vara oerhört envisa och inte passar som förstahund, plus problematik med autoimmuna sjukdomar?

 

[AW]

@Pancakes Får väl ända nick då..

Jag har också hört att de inte är en optimal förstahund, jag håller inte med men rasen är inte för alla. Tror att de flesta hästmänniskor har lätt för Kromfohrländern som är inte svår men rasen är både mjuk och hård, i samma hund. De är otroligt följsamma och signalkänsliga men har hög integritet så du kan aldrig tvinga dem till något. De vill gärna vara till lags så man får se till att man jobbar ihop med sin hund istället för att bestämma över den. Jag skulle inte säga att de är speciellt envisa och de har inget av terriersättet i sig trots att Foxterrier är en av grundstenarna till rasen. Men jag har sett när vi är på kurs med andra raser hur mycket lättare det är att motivera en matglad hund jämfört med en kromis (på en utställningskurs fick jag lite kokt lever från en annan deltagare och då blev allt mycket väldigt mycket enklare, köttbullar var tydligen inte tillräckligt gott...)

Kromfohrländern är väldigt framgångsrik agilityhund, som i de danska mästerskapen bestod det vinnande laget enbart av kromisar. Det finns även många som tävlar rallylydnad i minst avancerad klass som jag själv känner till.

De kan drabbas av något som kallas digital hyperkeratos som även kallas "corny feet" eftersom trampdynorna blir väldigt torra och spricker. I en hälsoenkät från 2013 fanns det 8 hundar som var drabbade och i dag rekommenderas båda föräldrarna vara testade via dnaprov för att veta om de är bärare innan man parar dem.

 

[AW]

Klipper även in beskrivningen av rasen från Facebookgrupper Kromfohrländer Sverige. Det är en aktiv grupp och jag rekomenderar att gå med om man är intresserad av rasen!

Kromfohrländer är en aktiv och sportig sällskapshund. Rasen är glad och lättsam med mycket stuts och hopp, men även med en av-och-på-knapp. Kromfohrländer gillar använda huvudet och göra saker med sin(a) ägare, men den måste inte ha dagliga arbetsuppgifter för att må bra. Rasen är signalkänslig och lättlärd och kan träna nästan vad som helst, bortsätt från jakt och IPO och dyl. De används i agility, lydnad, rallylydnad, fly ball, viltspår, sök, K9 Nose Work etc från mysnivå till toppidrottsnivå (silvermedaljör i agility VM 2014 var en kromfohrländer). Inte alla tränar någon hundsport med sin Kromfohrländer och den har det bra ändå om man lever ett relativt aktivt liv och hunden får vara med. Om man gillar långpromenader har man en super tur-kompis i en kromfohrländer. Den har inget problem att följa med om man t.ex rider, cycklar, åker längdskidor eller är på fjällvandringar.
De flesta kromfohrländer är reserverade i olika grad mot främmande människor och djur. De springer sällan bort till främmande bara för att hälsa, även om det kan hända. I regel tar det lite tid (från sekunder till minuter) medan människan blir bedömd och personen som går igenom nålsögat får en trofast vän i en kromfohrländer. Hos enstaka individer kan den rastypiska reservationen slå över i stark osäkerhet och även rädsla för främmande. Det är viktigt att vara en trygg och tydlig ledare, och spendera tid och energi att socialisera sin unga kromfohrländer i olika miljön. Att man låter den uppleva olika situationer och träffa olika människor samt harmoniska, trygga hundar med tydligt hundspråk. Kromiserna är bundna till sina ägare. Vid kromisträffar där alla går lösa, är det gärna full fart och mycket bus. Men det är inte heller ovanligt att hundarna väljer att gå en halv meter från sina respektive ägare. Några individer kan vara svåra att bli lämnat hos andra än familjen, medan andra tolererar väl att lämnas hos hundvakt för kortare eller längre period. Kromisen kan vara vaktiga och varslar gärna. Hur mycket och hur intensivt varslingen är varierar och kan reduceras eller förstärkas med träning som gör att en kromfohrländer kan leva lika gott i lägenhet i stan som på en gård på landet.
Kromfohrländer har ingen tjock päls och har inget/ lite underull vilket gör att många behöver lite skydd om vädret är fuktigt och/eller mycket kallt. Rapporter från Norrlands-kromisarna visar dock att de klarar den nordsvenska vintern rätt så bra ändå, även utan kläder.
Kromfohrländer är i det stora och hela en frisk ras, men som i alla raser finns det sjukdomar.Digital hyperkeratos, DH (förhårdnader och sprickor i trampdynorna) har varit den ärftliga sjukdomen med störst utbredelse i den svenska populationen (8 individer vid en hälsoenkät i 2013). Sen maj 2014 finns ett gentest som Svenska Kromfohrländerklubben rekommenderar att göra på alla avelsdjur utan känd DH-status innan parning. På det sättet undviker man att para två bärare som kan ge sjuka avkommor. Om detta genomförs vid samtliga parningar ska det härefter inte födas hundar som utvecklar denna sjukdom. I den nämnda hälsoenkäten var det 5 hundar med respektive allergi (foder/kvalster) och epilepsi. Katarakt som är beskriven i rasen, finns i en liten grad i den svenska populationen. Det rekommenderas att alla avelsdjur och valpar ögonlysas. Svenska kromfohrländerklubben utmanar alla ägare att rapportera in alla sjukdomsfall till avelsrådet. På så sätt får klubben översikt över den reelle hälsosituationen i rasen och kan utarbeta riktade avelrekommendationer.

 

[Pancakes]

Tack för massa intressant läsning!

Och ursäkta lite trådkap

 

[Springsteen]

Vi har nog bestämt oss för att det blir en dalmatiner. Nu ska jag bara börja leta efter en lämplig valp!

 

[isafore]

Vi har nog bestämt oss för att det blir en dalmatiner. Nu ska jag bara börja leta efter en lämplig valp!

Härligt! Lycka till, uppdatera gärna här eller på PM vad det blir för valp sen

 

[Zoya]

Vi har nog bestämt oss för att det blir en dalmatiner. Nu ska jag bara börja leta efter en lämplig valp!

och jag som precis tänkte skriva att gillar du Dalmatinern så kan du med fördel även kolla upp Rhodesian ridgeback då de är ganska lika storleksmässigt och temperamentsmässigt men får önska dig lycka till med din framtida dalmis

 

[Springsteen]

Härligt! Lycka till, uppdatera gärna här eller på PM vad det blir för valp sen

Har hittat en valp som kan vara intressant. Vi ska på besök på lördag.

 

[Springsteen]

och jag som precis tänkte skriva att gillar du Dalmatinern så kan du med fördel även kolla upp Rhodesian ridgeback då de är ganska lika storleksmässigt och temperamentsmässigt men får önska dig lycka till med din framtida dalmis

Jag har tittat på dom, men trodde att de behövde mer än vad vi kunde erbjuda?

 

[isafore]

Jag har tittat på dom, men trodde att de behövde mer än vad vi kunde erbjuda?

Ridgeback och dalmatiner är enligt min åsikt ungefär lika krävande, men om någon av dom kräver mer är min erfarenhet att det är dalmatinern isf. Fast en ridgeback kräver nog en aning mer pondus hos ägaren, kanske.

 

[Springsteen]

Ridgeback och dalmatiner är enligt min åsikt ungefär lika krävande, men om någon av dom kräver mer är min erfarenhet att det är dalmatinern isf. Fast en ridgeback kräver nog en aning mer pondus hos ägaren, kanske.

Jag förstår! Jag hade helt fel uppfattning då.

 

[Zoya]

Jag har tittat på dom, men trodde att de behövde mer än vad vi kunde erbjuda?

Ridgebacken definieras numera som en aktiv sällskapshund och allt det som @Barret skriver om dalmis kan även appliceras på RR. Från början när man skulle skapa en rasstandard till RR så "lånade" man ju dalmisens dito eftersom man ansåg att RR och dalmis var så lika.
Precis som @isafore skriver så är även min uppfattning att dalmisen kan vara något intensivare och envisare (om det är möjligt ) än en RR men annars är de nog hyfsat lika Det är nog mer en smaksak då vilket utseende man gillar

 

[Springsteen]

Ridgebacken definieras numera som en aktiv sällskapshund och allt det som @Barret skriver om dalmis kan även appliceras på RR. Från början när man skulle skapa en rasstandard till RR så "lånade" man ju dalmisens dito eftersom man ansåg att RR och dalmis var så lika.
Precis som @isafore skriver så är även min uppfattning att dalmisen kan vara något intensivare och envisare (om det är möjligt ) än en RR men annars är de nog hyfsat lika Det är nog mer en smaksak då vilket utseende man gillar

Jag gillar utseendet på båda raserna. Man kanske ska skaffa två stycken.

 

[isafore]

När jag skaffade min dalmatiner så letade jag efter både RR och dalmatiner, köpte den individ som passade mig bäst oavsett vilken ras (av de 2 raserna alltså )

 

[Zoya]

Jag gillar utseendet på båda raserna. Man kanske ska skaffa två stycken.

äh, ta tre när du ändå håller på det gjorde jag, till sambons stora förtret

 

[Springsteen]

äh, ta tre när du ändå håller på det gjorde jag, till sambons stora förtret

Min sambo vill ha minst tre hundar.

 

[isafore]

äh, ta tre när du ändå håller på det gjorde jag, till sambons stora förtret

Åh, hur gör man? Typ såhär?

PS. Sorry för OT

 

[isafore]

Min sambo vill ha minst tre hundar.

HÅLL HÅRT I HONOM! Annars kan du skicka hit honom!

Edit: HEHEHE. Tog visst för givet att du var en hon som bor ihop med en han. Sorry för det!