Hjälp mig välja ras!

[Omega]

@Migo Nej det blir ingen BC för mig. Som du säger så kan de ju verkligen vara jättefina, men det typ av hem jag kan erbjuda är nog inte optimalt för rasen generellt sett i alla fall!

@vix Har tyvärr inte jättebra erfarenheter av mini aussie/aussie, känner ett par stycken, fina och många positiva sidor, men har inte klickat med dem personligen. Jag har upplevt dem som lite svåra och krävande? Svårt att förklara hur jag menar dock, haha

 

[Monstermom]

Älskar att de är så intelligenta dock!

En liten tanke om det här bara.
Det är jättevanligt att folk tänker att ju intelligentare hund desto bättre, ungefär. Men intelligens är inte något man bör se som odelat positivt. En smart hund använder inte bara sin hjärna för att lära sig roliga tricks, den är smart jämt - och lär inte ha exakt samma mål och önskningar som vi, definitivt inte alltid... Hundar är mycket snabbare än oss, räknat på storlek är de starkare, de har sinnen som är brutalt överlägsna våra. Vi har två fördelar, vi har motsatta tummar och vi är hyfsat smarta.

Vår chans att kontrollera hunden när den inte vill samma sak som vi är vår förmåga att planera, rent krasst. Vi kan ligga steget före för vi kan tänka steget före, och vi kan även planera och organisera omgivningen så den hjälper oss (låsa dörrar tex ). Ju smartare hund du har, desto hårdare måste du jobba - kanske inte i den roliga träningen, där hunden kopplar jättesnabbt och lär sig som Einstein. Men i vardagen, när det kanske vore skönt att ta det lugnt...

Inte-allra-smartaste-hundarna är ju inte dumma de heller. Min Monster är hyfsat smart (men nog inte den smartaste hund jag haft), men nån bc är han då inte. Han har dock tex räknat ut hur man använder telefoner... Han "svarade" en gång när han var ensam hemma och min far ringde, genom att välta av luren när telefonen lät. Tydligen blev han väldigt uppmuntrad av att han fick "sällskap" av morfar på det sättet, och därefter räknade han snabbt ut att om han välte av luren och stampade lite på knapparna, då kunde det hända att han fick prata med någon!
Det låter kanske jättecharmigt, men det slutade med att jag fick ta undan alla vanliga telefoner hemma. Folk fattade ju inte vad/vem som ringde, jag fick ett par ilskna samtal tillbaks (men tack och lov ingen anmälan på mig i alla fall ) och jag var riktigt orolig att han skulle lyckas ringa SOS...
Han vet också på ett ungefär hur låsvred och bilhandtag fungerar, och försöker räkna ut sätt att använda sin stora nosklump på ett tillräckligt bra sätt...

Vad jag försöker komma fram till är att väldigt få hundar är riktigt dumma i min erfarenhet, men det är rätt lätt att man får en hund som är för smart för att man ska kunna slappna av. Intelligens är verkligen inte något odelat positivt om man sätter det i ett vardagssammanhang. Hellre jobbar jag hårdare i träningen än sliter hela dagarna med att ligga steget före...

Edit: Oj, det blev långt och pladdrigt! Och det skrevs en massa medan jag knåpade på det där svamlet. Sorry.

 

[russinbulle]

Gillar som sagt snö!

Sötnötar - jag är väldigt sugen på att skaffa en västgöte någon gång i framtiden. Som motvikt åt mina heeler, fast dom egentligen är rätt lika

 

[Sel]

Jag har inte särskilt mycket erfarenhet av japansk spets, utan mina tankar föll ditåt ifall ni (du och sambon) är förtjusta i utseendet hos samojeden. De få som finns runt omkring mig verkar i alla fall vara glada och klämkäcka små hundar.

En annan spetsras att titta på skulle kunna vara shipperke, om den inte känns för liten.

Jag gillar också västgöten! XD

 

[Omega]

@Monstermom Ja, det med intelligensen har du ju helt rätt i och det är nog bra att ha i åtanke! Det jag menar att jag gillar med det är väl just att vissa väldigt intelligenta hundraser t ex kan lära sig ca 200 ord (det läste jag någonstans) och att det säkert är roligt att träna vissa saker med dem därför. Men jag lär kanske ändå inte ha användning för alla 200 ord, haha och problemen som kan uppstå i vardagen väger nog över som du också skriver!

@Sel Ja, jag älskar verkligen utseendet hos samojeder, och därför också hos den japanska spetsen! Men kan inte heller så mycket om dem så det blir nog att läsa på helt enkelt! Någon samojed blir det nog inte, för vad jag nu har förstått kräver de en hel del, kanske mer än jag kommer kunna ge, hoppas att japansk spets passar oss bättre, i så fall är det en bra kandidat!
Schipperke var ju väldigt söta, kan inget om dem, ska läsa på!

 

[Migo]

Jag tror de allra allra flesta hundar lär sig betydelsen av minst 200 ord. Iaf om man faktiskt pratar MED hunden så den lär sig att rösten betyder nått och inte bara är bakgrundssurr.

Hunden som har lärt sig flest adjektiv är väl BCn Chaser, den är uppe i långt över 1000 föremål. Inte ens ägarna kan alla utantill

 

[Monstermom]

@Monstermom Ja, det med intelligensen har du ju helt rätt i och det är nog bra att ha i åtanke! Det jag menar att jag gillar med det är väl just att vissa väldigt intelligenta hundraser t ex kan lära sig ca 200 ord (det läste jag någonstans) och att det säkert är roligt att träna vissa saker med dem därför. Men jag lär kanske ändå inte ha användning för alla 200 ord, haha och problemen som kan uppstå i vardagen väger nog över som du också skriver!

Hm... Har du tappat en nolla? 200 hade jag gissat på rak arm kanske är vad en "vanlig" hund kan förstå?

Edit: Och som vanligt skriver jag långsamt.

 

[Sel]

Håller med! Tvåhundra låter som -ingenting-! Mina byrackor kan dessutom nittio procent av alla kommandon på två språk numera, efter bara tre år i skottland och utan ansträngning från min sida.

 

[prinsessfeminist]

Håller med! Tvåhundra låter som -ingenting-! Mina byrackor kan dessutom nittio procent av alla kommandon på två språk numera, efter bara tre år i skottland och utan ansträngning från min sida.

Hehe - man kommer snabbt upp i 200 ord, för att inte prata om fraser. Vår schnauzer vet när vi ber dottern ta ut henne på kvällsrundan. Det räcker att vi ropar på dottern och påminner: "det är dags nu!" Då har hunden redan ställt sig i dörröppningen till hennes rum och viftar på svansen med en blick som säger: "Ja, matte sade faktiskt att du och jag skall gå ut!"

När mina föräldrar hade sin gamla dobermann så kunde mamma och pappa inte säga "gå ut". Han blev helt sjövild. Sedan sade de det är dags att gå "U T (bokstaverat)" - det knäckte han direkt.

När de tyckte de hittat den perfekta frasen: "kan det vara så att du går Urban Tore." Ja, då kunde han det med.

 

[Sel]

...och med det menar jag verkligen inte att låta oförskämd eller nedlåtande mot TS som resonerar klokt i sitt hundval, men precis som ett par andra användare () tror jag att många underskattar hur mycket våra byrackor förstår, både i talspråk och gester. Att sedan en del hundar, där vissa raser är mer välrepresenterade än andra, väljer att inte alltid delta i kommunikationen - det är en annan femma. ^^

 

[Sel]

Haha! Hos mormor kunde man inte säga "skogen" högt, då blev jyckarna tossiga.

 

[prinsessfeminist]

@Omega

Jag har själv aldrig haft en västgötaspets och mina erfarenheter är i ärlighetens mycket begränsade IRL. Jag har träffat ett par som var mycket trevliga och lättsamma jyckar. De gick en kurs för mig i vardagslydnad. Enligt ägarna var de mycket tacksamma familjehundar med mycket ork och engagemang. Lite skälliga ibland dock (det var vad jag tyckte eftersom de blev väldigt entusiastiska emellanåt )

 

[lady_vip]

Haha! Hos mormor kunde man inte säga "skogen" högt, då blev jyckarna tossiga.

"Kissa" brukar också vara ett ord att vara försiktigt med

 

[prinsessfeminist]

...och med det menar jag verkligen inte att låta oförskämd eller nedlåtande mot TS som resonerar klokt i sitt hundval, men precis som ett par andra användare () tror jag att många underskattar hur mycket våra byrackor förstår, både i talspråk och gester. Att sedan en del hundar, där vissa raser är mer välrepresenterade än andra, väljer att inte alltid delta i kommunikationen - det är en annan femma. ^^

Uppmärksamma hundar registrerar det mesta. Det räcker med att gå till vilken familj som helst så ser man vem som har mest pli på hunden, vem/vilka hunden "kör med".

 

[Lona]

Klokt inlägg av Monstermom om intelligenta hundar men jag skulle vilja tillägga att de faktiskt kan vara svårare att träna också, i synnerhet om man inte är så van eller är lite kass med sin timing.
De lär sig skitfort men det innebär ju också att de lär sig fel lika fort om man är otydlig i sin träning.
En något långsammare hund - fast fortfarande samarbetsvillig - är ofta mer förlåtande för förarmissar :-).

 

[Omega]

Hm... Har du tappat en nolla? 200 hade jag gissat på rak arm kanske är vad en "vanlig" hund kan förstå?

Det kanske jag har, haha Nej men är ganska ny på detta men när jag läste lite om border collie så fanns det någon diskussion om detta med att lära sig ord och därifrån fick jag siffran, det kan ju förstås vara helt fel, har ingen egen erfarenhet och har aldrig tänkt på det viset, i antal ord så att säga! Men som flera påpekar så är det klart att hundar är smarta och kan tolka ord/gester/röstlägen osv, så om man lägger ihop det blir det ju enormt många fler "ord" de förstår tänker jag!

 

[Omega]

Roligt det här med att kolla hundraser, kan inte riktigt fokusera på något annat just nu känner jag!
Min lista på alternativ som känns bra ser just nu ut så här (utan inbördes ordning):

• Sheltie
• Västgötaspets
• Japansk spets
• Eurasier
• Schipperke
• Golden retriver

Den enda som inte nämnts alls i tråden är väl golden, och jag inser ju att den kanske inte riktigt "passar in" bland de andra, den står med för att det är en gammal dröm och en perfekt familjehund, så vitt jag vet i alla fall. Hur den skulle funka med mina andra planer på att ha den med i stall och på ridturer har jag ingen aning om och det behöver naturligtvis utredas, men ville skriva med den än så länge, i detta första "utkast"!

Vad tror ni om listan?

 

[Miedo]

Roligt det här med att kolla hundraser, kan inte riktigt fokusera på något annat just nu känner jag!
Min lista på alternativ som känns bra ser just nu ut så här (utan inbördes ordning):

• Sheltie
• Västgötaspets
• Japansk spets
• Eurasier
• Schipperke
• Golden retriver

Den enda som inte nämnts alls i tråden är väl golden, och jag inser ju att den kanske inte riktigt "passar in" bland de andra, den står med för att det är en gammal dröm och en perfekt familjehund, så vitt jag vet i alla fall. Hur den skulle funka med mina andra planer på att ha den med i stall och på ridturer har jag ingen aning om och det behöver naturligtvis utredas, men ville skriva med den än så länge, i detta första "utkast"!

Vad tror ni om listan?

Min familj hade väldigt lika kriterier då vi skulle välja ras för 7 år sedan, "slutstriden" var mellan sheltie och japansk spets. Efter att ha hälsat på båda raserna på utställning och sugit in det mesta vi hittat blev det japansk spets för oss. Dels för att vi upplevde att sheltiesarna var mer avståndstagande när vi pratade med deras ägare och att det (på den utställningen iaf ) var skälligare i deras ring. Men mest för att det är klart lättare att hitta friska hundar fysiskt och mentalt bland japparna. Nu i efterhand har jag även förstått att sheltiesarnas päls inte är alls så lätt som japparnas.

Vill inte på något sätt förringa sheltie dock. Jag har själv aldrig helt släppt tanken på en sheltie, de bra individer man träffar är verkligen guldkorn Men har aldrig ångrat vårt rasval. Nu är våran första snart sju år och det bor nu tre vuxna japanska spetsar hos oss och vi har kennel De har normalt sett ingen eller liten jaktinstinkt, de är vakthundar i grunden ("larmhund" står det i domarkompendiet, mycket bra beskrivning) men skällandet är till mycket stor del träningssak och de blir snabbt tysta. Att de är vakthundar bidrar till att de vanligen är ointresserade av att umgås med okända människor (och även hundar), men är väldigt sociala emot sin familj och andra de lär känna. Generellt ganska lättränade hundar som vill vara med på allting med sina människor och har både mycket energi samtidigt som de gärna är soffpotatisar stora delar av dygnet Jag har haft med mina i stallet några gånger som miljöträning och det har fungerat väldigt bra trots att de inte är vidare vana vid det. Har dock aldrig haft med de på uteritt, men ser inte att det skulle finnas hinder för det om man har en bra grunduppfostran. Jag har de lösa ungefär 9 av 10 promenader. En av våra har rejäl jaktinstinkt och kan tänka mig att det skulle vara svårt att ha koll på henne från hästryggen om ett rådjur for förbi, men det är som sagt inte rastypiskt och har inte hört någon annan med japansk spets som är i närheten när det gäller jakt.

När det gäller ett par av dina andra förslag så är min erfarenhet av västgötaspets att de är ett litet snäpp envisare och ett snäpp skälligare, i övrigt påminner de mycket om japansk spets i sättet.

Golden retriever tror jag skulle kunna vara en bra kandidat för dig också, annan typ av hund än spetsarna såklart, men skulle ändå kunna passa bra in på dina önskemål.

Om du funderar på fler spetsar finns Tysk spets (flera storlekar) och isländsk fårhund som också kan vara kandidater. Och som nämnts så tror jag du skulle vara en utmärkt sheltie- eller japansk spets-ägare

 

[Monstermom]

...och med det menar jag verkligen inte att låta oförskämd eller nedlåtande mot TS som resonerar klokt i sitt hundval, men precis som ett par andra användare () tror jag att många underskattar hur mycket våra byrackor förstår, både i talspråk och gester. Att sedan en del hundar, där vissa raser är mer välrepresenterade än andra, väljer att inte alltid delta i kommunikationen - det är en annan femma. ^^

Nä, gud nej! Jag menade heller inte att vara nedlåtande eller oförskämd! Om det lät så på min text ber jag om ursäkt, jag blev bara förvånad vid tanken - absolut inget ont ment!

Jag tycker också @Omega resonerar bra kring hundvalet och tar det hela på allvar.

 

[Monstermom]

De har normalt sett ingen eller liten jaktinstinkt, de är vakthundar i grunden ("larmhund" står det i domarkompendiet, mycket bra beskrivning)

OT, nörderi...

På svenska använder man ofta bara "vakthund" som beskrivning av båda typerna, men det är rätt stor skillnad mellan vakthundar och larmhundar. En larmhunds uppgift är just att larma, den har en ganska stor radie runt sitt egentliga revir som den bevakar och larmar för. Den kan också samarbeta i viss mån med andra larmhundar i närheten, på så sätt att om en hund i grannskapet larmskäller så kan nästa larmare ta upp varningen fast den inte kan se "hotet" än. Syftet är att uppmärksamma andra i flocken på att det är något på gång, så de kan ta itu med det. En larmhund är (som regel) inte en ingripare, om "hotet" faktiskt gör intrång lär hunden inte göra annat än antingen springa längre ifrån och fortsätta larma, eller kasta sig fram och hälsa.

En vakthund funkar på många sätt tvärtom, den har som regel en mycket liten zon runt sitt revir som den vaktar - kanske en meter eller mindre. Men den är (som regel) en ingripare, om den upplever något som ett hot kommer den inte att i första hand ta kontakt med sin flock utan den kommer att ta itu med problemet själv. En vakthund skäller sällan som kommunikation till sina egna, utan om den skäller är det som en aktiv varning mot något den uppfattar som en inkräktare.

Det har varit ganska vanligt att kombinera de två typerna för att få optimal gårdsvakt. En larmare som håller koll utåt och uppmärksammar vaktaren på eventuella inkräktare, gårdsfolket på att det kanske kommer någon, och den som närmar sig gården på att det finns vaktande hundar där - en vaktande hund är det inte säkert man upptäcker förrän man redan klivit över en gräns.

Skillnaden mellan de två typerna är inte bara i hur de vaktar, utan det är väldigt grundläggande (och ganska stora) skillnader i hur de över huvud taget funkar mentalt. Det är därför nyttigt att vara medveten om att det verkligen är två olika typer av hundar, även om de på sätt och vis har samma jobb.

Så, nörderi avslutat...