Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[prallan]

Och även det är ju ett ganska effektivt sätt att bekräfta och cementera könsrollerna.

Så djävla tragiskt bara...

 

[CillaW]

Nejdå, jag var bara ute efter den där föreställningen att vi vid vissa givna tidpunkter i livet bör tröttna på vissa saker och bli intresserade av andra.

Minns ett telefonsamtal med ett ex 2010, när jag var på Hultsfredsfestivalen.
"Åker du på rockfestival? I DIN ÅLDER!!! Nu får du väl ta och bli vuxen!"

Jag svarade att om vuxen innebar att bli som han, så avstår jag.

Nån mer som vill ha recept på Krumelurpiller?

 

[Myrten]

Minns ett telefonsamtal med ett ex 2010, när jag var på Hultsfredsfestivalen.
"Åker du på rockfestival? I DIN ÅLDER!!! Nu får du väl ta och bli vuxen!"

Jag svarade att om vuxen innebar att bli som han, så avstår jag.

Nån mer som vill ha recept på Krumelurpiller?

Men alltså... Jag förstår att han är ett ex!

Jag blir så obstinat av att läsa sådant här att jag tror jag måste dricka vin till lunchen!

 

[Kattennizze]

Jag ser det som en del i det gemensamma bygget av två motsatta men "komplementära" könsroller. Hon: vårdande och relationsinriktad och han som genom det hon beskriver som "omognad" markerar att han är något annat än just det, eftersom det är hennes roll att vara sådan. Hon markerar ju också att hon är något annat än en utåtriktad man som tar sina egna intressen på allvar, genom att vara så relationsinriktad som hon är och genom att analysera hans person på en massa psykologiserande sätt.[/QUOTE
Men vaddå @Petruska att du alltid ska blanda in kön i allting! Har du inte fattat att män och kvinnor är OLIKA i grunden och behöver därför KOMPLETTERA varandra? Ta bara en grupp som bara består av män, hur mycket bättre och mysigare det blir om det också kommer in en kvinna för då blir inte jargongen lika hård. Kvinnor är ömma och relationsvårdande medan män bygger bilar, men båda två är lika mycket värda! Hur ska det annars fungera i en relation, tänkte du? Om båda mannen och kvinnan är relationsvårdande då skulle det ju bara bli en massa känslomässigt kackel, och det är väl bra men då behövs ju mannens egenskaper för att styra upp det hela så det blir resultat.

 

[Kattennizze]

Men alltså... Jag förstår att han är ett ex!

Jag blir så obstinat av att läsa sådant här att jag tror jag måste dricka vin till lunchen!

Men herregud alltså. Hur omoget är inte det. Jag blir nästan upprörd här, vi andra anständiga människor ska snart gå till sängs.

 

[Myrten]

Men herregud alltså. Hur omoget är inte det. Jag blir nästan upprörd här, vi andra anständiga människor ska snart gå till sängs.

Vad tycker du, rött eller vitt? Hallåååå! Kattennizze! Slit dig från korsordet, virkningen och Ring så spelar vi-podden och ge ett råd till en syster i nöd!

 

[Kattennizze]

Tyst! Stör mig inte i middagsluren. Jag är en anständig och ordentlig människa till skillnad från omogna suputer. Dricka vin mitt på blanka dan! Man har väl aldrig hört på maken.

 

[Asko]

Ja jag ser att en del av er tolkar det så, gissar på er som inte har livsstilen med familj och barn, men jag vill ställa motfrågan då, hur många av er är 40 plus o springer på krogen som ni gjorde när ni var 20? Jag tippar på att det är en minoritet. Om det då är en minoritet, vilken typ av liv levs det då mest? Jo det jag beskrev som "normalt" och värderingen jag la i det ordet var då att majoriteten lever sina liv såsom TS har en önskan att göra.

Har inte kommit längre så om någon annan har påpekat detta så ber jag om ursäkt. Men jag tror att ordet du söker är egentligen "vanligt" - att det är vanligt att man blir lugnare vid 40, dvs majoriteten blir det men inte alla. Använder man ordet normalt så antyder man att motsatsen är onormalt, vilket är inte så passande i det här fallet tycker jag. Det finns skillnader mellan de två orden och i hur man använder dem

 

[stjarnhimmel]

Jag är trött..
Men det beror väl på att jag är 40.
Kan jag använda det på jobbet? Att jag behöver ta en tupplur på eftermiddagen

 

[Kattennizze]

Nu ska jag i anständighetens namn ställa mig bakom gardinerna och glo oförblommerat genom fönstret och se om folk sköter sig ordentligt i grannskapet.

 

[Vallmo]

Men varför i hela friden skulle inte krogen kunna vara ett övergående intresse för honom? Folk förändras. Varför har hans ålder med saken att göra?

Därför att han är 40 och har fortfarande inte tröttnat på krogen.
Varför skulle han helt plötsligt göra det nu?

Jag hade inte vågat chansa på det om jag letade pappamaterial.

 

[Vallmo]

Fast det leder väl ingenstans om vi recenserar honom och kallar honom omogen och bekräftelsekåt? Han är ju som han är. Poängen måste väl vara huruvida han och TS är kompatibla eller inte. Och det verkar de flesta i tråden tycka att de inte är.

Nä det kanske det inte gör, men jag skrev min åsikt.
Ts får säga till om hon inte tycker att hon inte blir hjälp av det.

Jag skrev i resten av mitt inlägg att Ts och mannen inte var kompatibla.
Jag skrev också att alla inte behöver leva enligt normen.
Har du läst det?

 

[Vallmo]

Det du gör i det här inlägget är som jag ser det att spela med i TS och partnerns könsrollsspel. Genom att omtala kvinnorollen som mer "mogen" än mansrollen.

Jag tycker inte jag spelar med, faktiskt. Hur som helst är det inte avsikten.
Ts har själv tagit upp det att hon står med maten och han "har inte tid" att sätta sig när maten är klar.
Jag försökte belysa att det redan nu verkar uppdelat, och om det är det, så brukar det inte bli särskilt mycket bättre efter barnen kommit.

 

[Vallmo]

Har inte kommit längre så om någon annan har påpekat detta så ber jag om ursäkt. Men jag tror att ordet du söker är egentligen "vanligt" - att det är vanligt att man blir lugnare vid 40, dvs majoriteten blir det men inte alla. Använder man ordet normalt så antyder man att motsatsen är onormalt, vilket är inte så passande i det här fallet tycker jag. Det finns skillnader mellan de två orden och i hur man använder dem

En väldigt bra poäng där!

 

[filiduttan]

Ni låter som två fantastiska människor men att ni kanske inte bör vara ihop (nu), ni är på olika plats, "för olika"... Förstår er båda två och ingen av er ska ju behöva förändra er själva för den andra? Han kanske är "som en 40-åring ska" vid 50-årsåldern? Eller aldrig

Antingen får ni nog acceptera varandra fullt ut eller välja relation med er själva och förhoppningsvis träffa någon mer lättaccepterad i framtiden?

 

[Trindan]

Jag måste säga att denna tråden gör mig så glad Jag är på väg mot 30 och får hela tiden pikar om att det nog är dags att sluta resa, sluta med mina 35 olika hobbys (ok, nu har jag bara 5 olika hobbys som jag utövar mycket...), skaffa mig fast jobb 9-17 (för det är då dagis är öppet), sluta gå på krogen m.m...

Tack och lov vill jag ha barn och är gift så det normen passar jag in i Annars hade väll folk fått totalt bryt Vi funderar på att börja med barnavlandet nu snart och om man nämner det blir reaktionerna genast "Men åh så härligt! Nu kan du ju vara hemma med barnen/nu slutar du väll med dina projektanställningar/Nu kan vi åka på all inclusive till Mallorca tillsammans för inte tänker du backpacka mer?/Nu slutar du väll rida???"

Jag får panik av tanken att man plötsligt blir en annan människa bara för att åldern säger att det är så man bör vara Ni ger mig hopp

(Det knepiga är att mannen inte får alls samma reaktion på att han ska "växa upp" och bli mer "mogen"? Det känns som att det nästan förväntas att mannen är den omogna parten som "växer upp" först när hans kvinna uppfostrat honom? Å andra sidan när mannen berättar att han vill gå ner i tid och arbeta max 80% första åren som barnen är små för (jag vill gärna vill satsa på karriären), DÅ får han pikar. Jag tror inte att det hade varit detsamma om det var jag som ville gå ner i tid...)

Till TS:

Känslan jag får av det du skriver är att han säger det som han vill att du ska höra.

Man kan vara olika i vissa saker i förhållandet och komplettera varandra jättebra (T.ex. i mitt exempel ovan. En är "karriärmänniska" och en vill helst jobba mindre och trivs bra med hemmet. Det är olika pusselbitar, men när det kommer till att skapa ett liv ihop passar de ihop så länge som man har förståelse för varför den andra väljer som den gör.)

Vissa saker kan inte vara olika. Till exempel vart man ska bo (En som trivs bäst i Stockholms innerstad som bor i en avlägsen fjällby i Norrland för att partner vill det mår inte bra), om man ska ha barn eller inte... o.sJag är så hård .v.

Kompletterar hans livsstil din och kompletterar din livsstil hans eller ligger de bara och skaver mot varandra?

Han har valt en festande och social livsstil - hade han inte trivts med den och önskat skaffa V V V så hade han nog gjort det vid detta laget. Att han säger att han vill samma sak som dig är ingen garanti för att han vill det. Hans handlingar visar annorlunda. Han är den person han är.

Jag tycker både att det är fult av dig att försöka få honom att passa in i din mall och jag tycker det är fult av honom att ta på sig en offerkofta. Ja, jag tycker att när han säger saker som "Men nu vågar jag inte ens krama tjejkompisar o.s.v." blir det en offerkofta som han drar på sig för att visa hur "dum" du är mot honom och hur synd det är om honom.

Jag tror han manipulerar dig till att "låta honom" (vet inte hur jag ska säga, för han har ju all rätt att leva sitt liv som han vill) leva sitt liv med festande o.s.v. på sitt sätt och sedan ska du hänga på honom. Du är mer öppen med att du inte gillar han sätt att leva medan han genom små kommentarer försöker hålla kvar dig samtidigt som han kan fortsätta leva sitt liv.

Jag tror att ni båda blir lyckligare med någon som delar er syn på livet. Hade han velat ha barn och hus så hade ni kunnat skaffa det direkt? Det finns inget som hindrar honom från att få V V V om det är vad han önskar tillsammans med dig? Varför gör ni inte det? Ni har ju båda "åldern inne".

 

[Vallmo]

Jag fyller 30 snart och har varken Volvo, villa eller vovve. En Volvo har jag inte råd med, en villa vill jag inte ha och katterna skulle göra revolt om jag skaffade vovve.
Kära Buke, vad ska jag göra?

Om du är nöjd med ditt liv ska du göra absolut ingenting.

 

[athena_arabians]

Nu ska jag i anständighetens namn ställa mig bakom gardinerna och glo oförblommerat genom fönstret och se om folk sköter sig ordentligt i grannskapet.

Jag har några sådana grannar... tack och lov är de inte närmast här utan en bit ner på vägen men grannarna närmast dem är inte så där jätteimponerade

För statistikens skull: De är närmare 80 år

 

[Vallmo]

Jag måste säga att denna tråden gör mig så glad Jag är på väg mot 30 och får hela tiden pikar om att det nog är dags att sluta resa, sluta med mina 35 olika hobbys (ok, nu har jag bara 5 olika hobbys som jag utövar mycket...), skaffa mig fast jobb 9-17 (för det är då dagis är öppet), sluta gå på krogen m.m...

Tack och lov vill jag ha barn och är gift så det normen passar jag in i Annars hade väll folk fått totalt bryt Vi funderar på att börja med barnavlandet nu snart och om man nämner det blir reaktionerna genast "Men åh så härligt! Nu kan du ju vara hemma med barnen/nu slutar du väll med dina projektanställningar/Nu kan vi åka på all inclusive till Mallorca tillsammans för inte tänker du backpacka mer?/Nu slutar du väll rida???"

Jag får panik av tanken att man plötsligt blir en annan människa bara för att åldern säger att det är så man bör vara Ni ger mig hopp

(Det knepiga är att mannen inte får alls samma reaktion på att han ska "växa upp" och bli mer "mogen"? Det känns som att det nästan förväntas att mannen är den omogna parten som "växer upp" först när hans kvinna uppfostrat honom? Å andra sidan när mannen berättar att han vill gå ner i tid och arbeta max 80% första åren som barnen är små för (jag vill gärna vill satsa på karriären), DÅ får han pikar. Jag tror inte att det hade varit detsamma om det var jag som ville gå ner i tid...)

Till TS:

Känslan jag får av det du skriver är att han säger det som han vill att du ska höra.

Man kan vara olika i vissa saker i förhållandet och komplettera varandra jättebra (T.ex. i mitt exempel ovan. En är "karriärmänniska" och en vill helst jobba mindre och trivs bra med hemmet. Det är olika pusselbitar, men när det kommer till att skapa ett liv ihop passar de ihop så länge som man har förståelse för varför den andra väljer som den gör.)

Vissa saker kan inte vara olika. Till exempel vart man ska bo (En som trivs bäst i Stockholms innerstad som bor i en avlägsen fjällby i Norrland för att partner vill det mår inte bra), om man ska ha barn eller inte... o.sJag är så hård .v.

Kompletterar hans livsstil din och kompletterar din livsstil hans eller ligger de bara och skaver mot varandra?

Han har valt en festande och social livsstil - hade han inte trivts med den och önskat skaffa V V V så hade han nog gjort det vid detta laget. Att han säger att han vill samma sak som dig är ingen garanti för att han vill det. Hans handlingar visar annorlunda. Han är den person han är.

Jag tycker både att det är fult av dig att försöka få honom att passa in i din mall och jag tycker det är fult av honom att ta på sig en offerkofta. Ja, jag tycker att när han säger saker som "Men nu vågar jag inte ens krama tjejkompisar o.s.v." blir det en offerkofta som han drar på sig för att visa hur "dum" du är mot honom och hur synd det är om honom.

Jag tror han manipulerar dig till att "låta honom" (vet inte hur jag ska säga, för han har ju all rätt att leva sitt liv som han vill) leva sitt liv med festande o.s.v. på sitt sätt och sedan ska du hänga på honom. Du är mer öppen med att du inte gillar han sätt att leva medan han genom små kommentarer försöker hålla kvar dig samtidigt som han kan fortsätta leva sitt liv.

Jag tror att ni båda blir lyckligare med någon som delar er syn på livet. Hade han velat ha barn och hus så hade ni kunnat skaffa det direkt? Det finns inget som hindrar honom från att få V V V om det är vad han önskar tillsammans med dig? Varför gör ni inte det? Ni har ju båda "åldern inne".

Mycket bra inlägg.
Du kan dela med dig hur du lever ditt liv, utanför de sk normen.
F ö tycker jag ditt liv låter skitkul!
Samtidigt kan du stötta Ts genom att säga att hon och mannen är för olika och kanske för olika för att passa ihop. Väldigt nyanserat och objektivt.

 

[Vallmo]

Minns ett telefonsamtal med ett ex 2010, när jag var på Hultsfredsfestivalen.
"Åker du på rockfestival? I DIN ÅLDER!!! Nu får du väl ta och bli vuxen!"

Jag svarade att om vuxen innebar att bli som han, så avstår jag.

Nån mer som vill ha recept på Krumelurpiller?

Jag tycker det är ganska stor skillnad på att ha ett genuint musikintresse och/eller att följa ett band på festival jämfört med att vara bekräftelsekåt och pussa "tjejkompisar" på krogen.

För musikintresset finns varken åldersgräns eller relationsgräns i min värld.