Jag fyller 30 snart och har varken Volvo, villa eller vovve. En Volvo har jag inte råd med, en villa vill jag inte ha och katterna skulle göra revolt om jag skaffade vovve.
Kära Buke, vad ska jag göra?
Växa upp och bli normal?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag fyller 30 snart och har varken Volvo, villa eller vovve. En Volvo har jag inte råd med, en villa vill jag inte ha och katterna skulle göra revolt om jag skaffade vovve.
Kära Buke, vad ska jag göra?
Växa upp och bli normal?
Jag håller helt med dig, vill bara påpeka att det inte finns någon motsättning i ansvarstagande och att gå på krogen.Jadå, det framgick. Det är ju TS som i vart och vartannat inlägg säger att både hon och han vill att han ska förändras.
Det här med förändringen skaver som tusan för mig. Som några redan påpekat, det är väldigt mycket kön i det här. TS är relationschefen, hon drar upp reglerna för och målet med förhållandet, han verkar haka på och viljelöst vänta på att hon ska förädla honom till en ansvarstagande pappa som inte går på krogen.
Och TS jobbar envetet på förädlingsprocessen genom att tala om för honom när hon tycker att han beter sig märkligt och när hon mår dåligt av hans beteende, samtidigt som hon "uppmuntrar" honom i det önskade beteendet. Det låter lite som valpkurs för mig.
Dags att skärpa sig hör jag! Klockan tickar vet du! Och det är svårare att bli gift för en kvinna efter 30 än att bestiga Mount Everest! Ditt bäst-före-datum börjar gå ut nu vet du.Jag fyller 30 snart och har varken Volvo, villa eller vovve. En Volvo har jag inte råd med, en villa vill jag inte ha och katterna skulle göra revolt om jag skaffade vovve.
Kära Buke, vad ska jag göra?
Det du gör i det här inlägget är som jag ser det att spela med i TS och partnerns könsrollsspel. Genom att omtala kvinnorollen som mer "mogen" än mansrollen.Jag hade inte stått ut en sekund i den relationen.
Jag hukar mig, men....... jag tycker Ts sambo verkar omogen, hänsynslös och bekräftelsekåt.
Jag tycker det låter tragiskt och gränslöst att han så uppenbarligen har behov av att träffa andra kvinnor.
På det sättet. Vid 40 års ålder.
Så länge man snackar utan att handla så gillas det inte.
Han kan säga tusen gånger att han vill leva "familjenormen" men så länge han inte visar det så är det, enligt min mening, bara prat.
Om han fortfarande vid 40 års ålder hänger på krogen och flirtar med andra kvinnor och dricker alkohol, så är det nog något han kommer fortsätta med.
Hade han varit 20-30 så kanske man hade kunnat tänka sig att det var övergående. Men knappast nu.
Sen tycker jag också, om han gillar den livsstilen så är det ok i sig. Alla behöver inte ha V V V.
Problemet är ju att han lovar och säger en sak men gör en annan.
Det finns ju en anledning till att han varit singel så länge.
Det här är kanske inte ens ett liv han väljer.
Det kanske bara är så av gammal vana. Han kanske har svårt att bryta det?
Könsrollerna brukar ju bli tydligare efter man skaffat barn.
Ni verkar redan ha ganska ingjutna könsroller.
Kommer du vara lycklig om det drar ännu mer åt det hållet?
Sen tycker jag att ingen av er ska behöva ändra på sig så mycket att man inte trivs vare sig med relationen eller med sig själv.
Jag kan ju tycka om mannens livsstil, men det är ju ändå hans val. Hans liv.
Ni verkar vilja leva väldigt olika.
Jag tror inte att den här relationen kommer funka. Ingen av er kommer vara glad och lycklig.
Kärleken övervinner inte allt.
Jag har mot alla odds lyckats med just den biten, men tyvärr är min man också både omogen och onormal. Han vill liksom inte ens skaffa barn! Dumpa?Dags att skärpa sig hör jag! Klockan tickar vet du! Och det är svårare att bli gift för en kvinna efter 30 än att bestiga Mount Everest! Ditt bäst-före-datum börjar gå ut nu vet du.
Det var ju ett svar till att TS hela tiden skrev "han visar att han vill ändra sig för han säger det här", och jag tycker "nej, han visar det inte, han säger det och det är olika saker". Min egna syn på vad som bör göras i TS situation har jag inte delat med mig av öht.
Jag har mot alla odds lyckats med just den biten, men tyvärr är min man också både omogen och onormal. Han vill liksom inte ens skaffa barn! Dumpa?
Du är listig du. Själv har jag varit uppe sedan klockan fem och väntat på morgontidningen. Dagens höjdpunkt det. Och snart är det dags för eftermiddagskaffet. Eller inte.MEN SUCK! Har du inte lagt av med den där juvenila vanan som kallas "hästar och ridning" ännu? Det vet väl alla (speciellt män som bara sett en häst på bild) att det är något småkåta tonårstjejer ägnar sig åt i väntan på MANNEN. Så det är bara att göra korv av ditt gäng, de passar trots allt bäst på mackan.
Skrämmande saker i tråden. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv för jag tog bort alla mattorna när jag hade en valpkull 2008. Sedan var det rätt skönt utan för det blir ändå en massa hår och damm när man bor med två hundar och en katt i en etta. Nu måste jag väl gräva fram mattorna för att kunna ägna mig åt saker lämpliga för min ålder. Kan tyvärr inte knyppla eller virka spetsar. Och när @Kattennizze gick och lade sig igår vid 20-tiden insåg jag att jag borde göra detsamma. Men jag ville hellre sitta upp och dricka vin. Dock har jag blivit listig med åren. Raskt ändrade jag tidszonen på telefonen till New York och så kunde jag dricka mig lite lagom fredagsonykter till en god bok med ABBA i bakgrunden. Så om jag till äventyrs skulle känna mig lite off idag beror det inte på att jag drog en flaska vin igår kväll utan på att jag är jetlaggad.
Nu ska jag dricka kaffe och sedan jobba. På helgen. Som det varit av och till under många år. Vissa saker ändras definitivt inte med åldern!
Ja hur ni ska lyckas med parmiddagarna kan man ju undra. Faktiskt.Jag har mot alla odds lyckats med just den biten, men tyvärr är min man också både omogen och onormal. Han vill liksom inte ens skaffa barn! Dumpa?
Behöver du ens fråga?! Skaffa en man som kan visa dig vad du egentligen vill ha och saknat hela livet...
Fan, där fick du mig! När jag gick upp i morse konstaterade jag lite surt att tidningen inte kom förrän 8Du är listig du. Själv har jag varit uppe sedan klockan fem och väntat på morgontidningen. Dagens höjdpunkt det. Och snart är det dags för eftermiddagskaffet. Eller inte.
Nejdå, jag var bara ute efter den där föreställningen att vi vid vissa givna tidpunkter i livet bör tröttna på vissa saker och bli intresserade av andra.Jag håller helt med dig, vill bara påpeka att det inte finns någon motsättning i ansvarstagande och att gå på krogen.
Jag tror att rätt många kvinnor i det läget tröstar sig med att andra kvinnor har det likadant, sådana är män, förhållanden går upp och ner osv.En del (endast kvinnor i de fall jag känner till, men det existerar troligtvis hos män oxå) verkar vilja ha projekt-män... Jag har en väninna som har en "pojkvän" som projekt. De är ofta i konflikt för att han "beter sig omoget", jag har försökt förklara för henne i flera år att det inte går att ändra på en människa, men hon är lixom i en bubbla där. Hon håller med när vi pratar men sen är hon kvar likt förbannat i förhållandet, är olycklig för att han inte ändrar på sig. Det är som ett tunnelseende som hon inte kan ta sig ur
Jag har mot alla odds lyckats med just den biten, men tyvärr är min man också både omogen och onormal. Han vill liksom inte ens skaffa barn! Dumpa?
Jag ser det som en del i det gemensamma bygget av två motsatta men "komplementära" könsroller. Hon: vårdande och relationsinriktad och han som genom det hon beskriver som "omognad" markerar att han är något annat än just det, eftersom det är hennes roll att vara sådan. Hon markerar ju också att hon är något annat än en utåtriktad man som tar sina egna intressen på allvar, genom att vara så relationsinriktad som hon är och genom att analysera hans person på en massa psykologiserande sätt.En del (endast kvinnor i de fall jag känner till, men det existerar troligtvis hos män oxå) verkar vilja ha projekt-män... Jag har en väninna som har en "pojkvän" som projekt. De är ofta i konflikt för att han "beter sig omoget", jag har försökt förklara för henne i flera år att det inte går att ändra på en människa, men hon är lixom i en bubbla där. Hon håller med när vi pratar men sen är hon kvar likt förbannat i förhållandet, är olycklig för att han inte ändrar på sig. Det är som ett tunnelseende som hon inte kan ta sig ur
Och även det är ju ett ganska effektivt sätt att bekräfta och cementera könsrollerna.Jag tror att rätt många kvinnor i det läget tröstar sig med att andra kvinnor har det likadant, sådana är män, förhållanden går upp och ner osv.
Beror på. Kan han meka med bilen? Köra motorsåg? Deklarera? Om svaret på någon av frågorna är "ja" så kan du i alla fall behålla honom till du hittar något bättre. Det vet man ju aldrig när det bli, så var på honom som en iller så att han sköter sina manligt kodade uppgifter i Hemmet.Jag har mot alla odds lyckats med just den biten, men tyvärr är min man också både omogen och onormal. Han vill liksom inte ens skaffa barn! Dumpa?
Fan, där fick du mig! När jag gick upp i morse konstaterade jag lite surt att tidningen inte kom förrän 8
Gör som jag, byt tidszon. Då kommer man undan med mycket!
Jag var på krogen igår kväll med en väninna (!) och vaknade inte förrän kl 10.40.
Jag är 57 och evigt förtappad.