Skogstrollet
Trådstartare
Jag är så trött på att grubbla i frågan och ni är väl lika less på att läsa om det antar jag, men jag behöver lite hjälp ändå.
Jag har längtat efter en hund till i snart 2,5 år och planerat, planerat och drömt. Sambon har satt stopp pga att vi inte har plats hemma (jag håller inte med men accepterade det för husfridens skull). Nu flyttar vi till stort hus med tomt i juni och äntligen....
Dock var sambon fortfarande motsträvig. Han gillar den hund vi redan har, skarpt, och har även egen katt med sig i boet men är ingen utpräglad djurmänniska och tyckte väl att det skulle bli "drygt" med en hund till.
Skogstrollet blev deppig...
Sambon som tog jägarexamen förra året (inspirerad av att dela hem med min jaktgolden, som ändå är lite "speciell") har pratat löst om att skaffa jakthund. Så trollet föreslog en kompromiss, en mellanstor jakthund med rykte om sig att vara en trevlig familjehund också.
Så långt allt frid och fröjd.
Problemet är att ju mer jag läser på om "kompromissrasen" desto mer tvivlar jag. Det är jag som har längtat efter en hund till och hade jag inte tagit upp det hade nog inte sambon föreslagit jakthund redan nu på egen hand. Jag har velat ha en hund av den ras som jag tror är MIN ras () och har drömt om att dels ha en perfekt liten valp från början (mina förra har haft bettfel, varit avelsmisstag osv) att uppfostra, testa att ställa ut, träna lydnad/agility med och drömmen har varit den tiken blir så fin att jag kanske kan ta en kull valpar. Jag har läst genetik, avel, hälsa, beteendbiologi på fritiden och planerat gå SKKs uppfödarutbildning. Har också lekt med tanken att försöka vara fodervärd, om jag hittar rätt uppfödare, och på så vis få mer erfarenhet.
Min nuvarande hund är supergo, men jag kan inte träna med henne fullt ut (kasserad av uppfödaren för att hon är svår att jobba med, trivs bäst som sällskapshund). Hon är därmed helt omeriterad och har dessutom allergi. Har problem med löpen och kommer att kastreras inom snar framtid.
Skaffar vi en jakthund går mycket av det här bort för mig och jag får istället två hundar som jag inte "kan göra det jag vill med". Och en tredje hund, ja det är ingen vits att ens föreslå i dagsläget.
Jag vill inte ta huvudansvaret för jaktträningen, det skulle i så fall sambon göra. Går vi isär är jakthunden hans.
Hade jag redan haft den hunden "jag ville ha" hade jag inte protesterat alls med att komplettera med en jakthund, det är alltså inte hunden/rasen i sig som är problemet.
Alternativen jag ser mig ha är:
1. En jakthund - sambon är glad och jag är mindre nöjd och det dröjer tills min nuvarande hund gått bort innan en till blir på tal. Dvs 5-8 år troligen.
2. Jag kör över sambon och skaffar det jag vill ha.
3. Ingen hund.
Mitt i allt det här vill vi ha barn också. Min tanke var att ta en valp i sommar och sikta på att bli på tjocken efter det. Dvs bebis landar när valpen är strax över året. Jag vill inte ha bebis och valp samtidigt.... Bebis och unghund däremot kan jag klara av.
Jag studerar, jag har tid med en valp NU.
Nu sitter det en uppfödare av jakthundsrasen med en lämplig valp och väntar på att jag ska ringa. Men jag klarar inte att lyfta luren.
Samtidigt ser jag att en seriös uppfödare inom "min" ras letar fodervärd till en tikvalp som ser ut precis som den jag drömt om. Då får jag hög puls och sträcker mig instinktivt efter nallen.
Vad gör jag? "Pratar med sambon förstås!" Ja det fattar jag också. Men vad säger jag? Antingen är jag egoistisk eller så gör jag avkall på mina drömmar (förskjuter dem typ 15 år).
Eeeeh...
Jag har längtat efter en hund till i snart 2,5 år och planerat, planerat och drömt. Sambon har satt stopp pga att vi inte har plats hemma (jag håller inte med men accepterade det för husfridens skull). Nu flyttar vi till stort hus med tomt i juni och äntligen....
Dock var sambon fortfarande motsträvig. Han gillar den hund vi redan har, skarpt, och har även egen katt med sig i boet men är ingen utpräglad djurmänniska och tyckte väl att det skulle bli "drygt" med en hund till.
Skogstrollet blev deppig...
Sambon som tog jägarexamen förra året (inspirerad av att dela hem med min jaktgolden, som ändå är lite "speciell") har pratat löst om att skaffa jakthund. Så trollet föreslog en kompromiss, en mellanstor jakthund med rykte om sig att vara en trevlig familjehund också.
Så långt allt frid och fröjd.
Problemet är att ju mer jag läser på om "kompromissrasen" desto mer tvivlar jag. Det är jag som har längtat efter en hund till och hade jag inte tagit upp det hade nog inte sambon föreslagit jakthund redan nu på egen hand. Jag har velat ha en hund av den ras som jag tror är MIN ras (
) och har drömt om att dels ha en perfekt liten valp från början (mina förra har haft bettfel, varit avelsmisstag osv) att uppfostra, testa att ställa ut, träna lydnad/agility med och drömmen har varit den tiken blir så fin att jag kanske kan ta en kull valpar. Jag har läst genetik, avel, hälsa, beteendbiologi på fritiden och planerat gå SKKs uppfödarutbildning. Har också lekt med tanken att försöka vara fodervärd, om jag hittar rätt uppfödare, och på så vis få mer erfarenhet.Min nuvarande hund är supergo, men jag kan inte träna med henne fullt ut (kasserad av uppfödaren för att hon är svår att jobba med, trivs bäst som sällskapshund). Hon är därmed helt omeriterad och har dessutom allergi. Har problem med löpen och kommer att kastreras inom snar framtid.
Skaffar vi en jakthund går mycket av det här bort för mig och jag får istället två hundar som jag inte "kan göra det jag vill med". Och en tredje hund, ja det är ingen vits att ens föreslå i dagsläget.
Jag vill inte ta huvudansvaret för jaktträningen, det skulle i så fall sambon göra. Går vi isär är jakthunden hans.
Hade jag redan haft den hunden "jag ville ha" hade jag inte protesterat alls med att komplettera med en jakthund, det är alltså inte hunden/rasen i sig som är problemet.
Alternativen jag ser mig ha är:
1. En jakthund - sambon är glad och jag är mindre nöjd och det dröjer tills min nuvarande hund gått bort innan en till blir på tal. Dvs 5-8 år troligen.
2. Jag kör över sambon och skaffar det jag vill ha.
3. Ingen hund.
Mitt i allt det här vill vi ha barn också. Min tanke var att ta en valp i sommar och sikta på att bli på tjocken efter det. Dvs bebis landar när valpen är strax över året. Jag vill inte ha bebis och valp samtidigt.... Bebis och unghund däremot kan jag klara av.
Jag studerar, jag har tid med en valp NU.
Nu sitter det en uppfödare av jakthundsrasen med en lämplig valp och väntar på att jag ska ringa. Men jag klarar inte att lyfta luren.
Samtidigt ser jag att en seriös uppfödare inom "min" ras letar fodervärd till en tikvalp som ser ut precis som den jag drömt om. Då får jag hög puls och sträcker mig instinktivt efter nallen.
Vad gör jag? "Pratar med sambon förstås!" Ja det fattar jag också. Men vad säger jag? Antingen är jag egoistisk eller så gör jag avkall på mina drömmar (förskjuter dem typ 15 år).
Eeeeh...
Senast ändrad:
